Pärlor på P

Laga mat är inte kul. Tycker inte jag. C-E däremot, gör det gärna. Fast ibland behöver även han en paus. 
En rast från matlagandet, det kan ju vara att göra en liten utflykt, och äta söndagsmiddag på något trevligt matställe. 
C-E hade varit med sitt jobb på sommarutflykt till Påarps gård i veckan. Dit har jag länge tänkt att det skulle vara kul att åka. Man läser ju om stället i lokaltidningar då och då, både vad det gäller rena annonser och genomförda evenemang. Vet att skolklasser också åker dit och genomför olika spännande aktiviteter.
Kanske det finns någon geocache att hämta, tänkte jag och kollade. Jodå, två stycken i anslutning till anläggningen och ytterligare en alldeles i närheten.

Det var inte svårt att övertala C-E att visa stället som han och hans jobbarkompisar besökt i tisdags. 
Det var en bit att åka, hade tagit 45 minuter från Grimsås, sa han. Över Sjötofta.
Kollade på kartan och tyckte att vägen över Våthult kunde gå lika bra. Dessutom kunde den ge tillfälle att leta upp en cache som GSKnisse stolt berättade om, då vi tillsammans vandrade längs ( och i ) Lagan under tidig vår. 
Westbo Mighty Mooses hette cachen. Vad får man för förväntningar när man läser en sådan titel på en cache? Jo, att man ska träffa på en skogskonung av kolossalformat.  Det där med förväntningar, det ska man passa sig för. Här fick man gå till skogs och väl där så hittades den häftiga cachen lätt.
Känner inte att jag gör fel när jag visar den här.... för hittar man platsen, så kan man inte undgå att hitta den. 

 För ett besök är den absolut värd. Och gäller det ju att leta reda på var loggremsan finns....

Fortsatte vägen mot Bosebo.
Här, uppe på en kalhygge in the middle of nowhere, hade vi letat burk en gång  tidigare.
Då var vi rookies och gav upp lätt.
Nu gav sig C-E in i rishögen där burken borde vara, och där fanns den.
En cache är en cache, om än i stickig rishög.

Tänkte förlita mig helt på gps med underdimesionerad karta denna gång. Antog att mobiltäckningen inte skulle vara den bästa.  Kartboken kom också fram, men där fanns inget Påarp utsatt. Hade läst vägen hemma och tänkt att ett av Ardbergs jätteträd skulle få besök på vägen.
Men vi tog fel väg ...ja, det får jag ta på mig.
Men det gjorde inget. Istället hittade vi en cache under en bro i fina Arnåsholm.

Det var belagda vägar ute i det vackra smålänska sjöfyllda landskapet, nästan hela vägen till målet.
Bara den allra sista biten behövde vi köra grusväg.... och så mellan rv 27 och Våthult.
Det är superroligt och intressant att åka omkring på de smala, slingriga vägarna och se hur mycket vackert som döljer sig bakom krökar och backkrön.

Påarps gård var verkligen en pärla. Och en kreativ affärsidé, med restaurang, hotell, stugor, fotbollsgolf och konferenslokaler. I det vita huset antog vi att ägare Anders med familj bor.

Idag stod "söndagsmiddag" på restaurangsmenyn.
Det innebar kotlettrad, gräddsås, sparris, inlagd färsk gurka, svarta vinbärsgelé, sallad ... och så äppelpaj med vaniljsås till efterrätt.
Riktigt "på landet söndagsmiddag" som passade halvgamlingarna med rymlig mage.
Femton-tjugo gäster infann sig till middag vid samma tid som vi.
Serveringen gick snabbt och notan  landade på under 400 kr, för två proppmätta och mer än nöjda gäster.

Det fanns några promenadvägar/stigar runt de små sjöarna. Skulle tro att det var högst en kilometer runt sjön. Alltså inte på långa vägar tillräckligt långt för att balansera det ordentliga intaget av kalorier.
 ( Förhoppningsvis hjälpte dryga timmans gräsklippning här hemma upp det hela lite grann)
Två cacher fann vi lätt, en tråkig och en riktigt  bra.

En bit från Påarp skulle det finnas en sjö, Pikesjön.
En ovanlig sjö, stod det i cachebeskrivningen. Färgen på vattnet var grönblått och djupet på sjön var, alldeles vid klippväggen, uppmätt till elva meter.
En smal stig, där man fick klättra över nedfallna träd och på/över höga stenar ledde upp till klippkanten ovanför sjön.
Hisnande vackert var det, men tanten tyckte att det var lite otäckt.

Som tur var, så låg cachen ganska synligt på ett snällt ställe. Vi behövde inte hänga över någon klippkant för att få tag i den, vilket jag befarat.

Cacheutläggaren och hans sambo hade dykt från klipporna.
Tänkte att det var 1000sjöar, men så var det inte... om han nu inte har ett alias som kvaveberusad.
 För egen del skulle jag aldrig, aldrig kastat mig ut från de säkert mer än tio meter höga klippkanten, inte heller i min ungdoms dagar.
Men det var en fin gömma, trots att det bara var en medicinburk.
En cache är en cache, även som medicinburk, när det den vill visa, är den vackraste smaragdliknande pärla man kan tänka. Medicinburkar är inte så tokigt egentligen, de håller tätt.

Dagens sista gömma, det blev en kyrkcache i Håcksvik.
Vet att jag passerat samhället någon enda gång för många år sedan, och såg det då som en förstad till världens ände.
Fick en annan uppfattning i dag. Håcksvik har både skola, fik, turistinformation och loppis. I Håcksvik står det dessutom en skylt som visar vägen till Påarps gård. Sådana var det dåligt med om man kom öster/söder ifrån.

Det blev en fin runda, det hela. Körde vägen över Sjötofta hem och konstaterade, då vi passerade det gamla stationsområdet, att här har jag och döttrarna fikat under det att vi väntade på vändande tåg från Landeryd.
Det fanns en tid, och då menar jag -80tal, då man kunde åka tåg mellan Limmared ( ja, ända från Falköping) till Landeryd. Vi passade på att göra det, alldeles innan den smalspåriga järnvägen skulle läggas ner. Oj, vad det är länge sedan.

Nu lägger jag ut detta på alla kanaler, för jag vill så gärna ha tips på fler söndagsmiddgasställen, helst ute på landet. Gärna med vidhängande geocache ...men det är inte nödvändigt, man hittar alltid någon längs vägen.
Kommentera, här eller på Facebook. Både jag och C-E tackar på förhand för alla tips.... för det är värt mycket att slippa laga mat någon gång i veckan.