Bredaredsburkar och Backgårdsblommor

Första lediga sommardagen. Inte semester än... och absolut inte lov. Tänk, en gammal lärarinna kan ta ut kompledigt, fast bara under några speciella dagar per år... då det står kompetensutvecklingsdag, kvittningsbar på schemat. Denna fina sommardag kunde jag ta ledigt för att jag rättat tokiga prov under långa dagar och  för att jag varit på fortbildning i egen regi.
Vad gör man en fin premiärledig sommardag som denna?

Man åker på geocachingrunda, förstås.

Min pappas brors första fru kom från en ort som heter Bredared. Tyvärr dog Gunvor av sin diabetes före 35 års ålder. Men jag minns henne väl. Hon hade en systerdotter som hette Ulla. Henne umgicks jag ganska så flitigt med under en period i tonåren. Ulla bodde i egen lägenhet i Borås... bra plats att övernatta på efter en skoldag på Bäckäng.
Ulla var också från Bredared.
Jag har aldrig besökt byn. Har alltid varit lite nyfiken på hur det ser ut där, det händer ju någon gång att man passerar vägskyltar som visar mot samhället.
Då jag kollat noga på geocachingrundor i trakten, så har jag spanat in "Spåret" i Bredared lite extra. Den rundan vill jag gå!

Sagt och gjort. I tidig morgonstund ( tycker jag att det är när klockan inte ens har passerar halv nio) bar det så av. Tog vägen över U-hamn och Rångedala, över Gretlanda, Fristad kyrka och sedan mot Bredared.
Stannade till vid avtagsvägen till Bredared och kollade hur cachenärheten såg ut.... det skulle finnas ett antal utmed vägen, nämligen.
Fristadsområdet är extremt cachetätt.
43 meter från stannaplatsen fanns en cache. Boxbom. Bra början.

Därefter följde en radda gömmor utmed vägen i en serie " Road to and from Bredared".
Jag har ingen större erfarenhet av trailer.... ( heter så va) ... har bara testat en gång med tio i rad med 160 meter emellan. Dötråkigt, tyckte jag. Här var gömmorna placerade med lite olika avstånd, i närheten av bra vägavfarter/parkeringar. Lätthittade var de allra flesta, utan att för den skull vara FÖR lätta. Nej, det var inte alls tokigt med många stopp på de åtta kilometrarna mellan Fristad och Bredared.

Fick fram kameran först när jag kommit in i lilla fina byn Bredared. Hittade en gömma alldeles centralt, i allén på första bilden. Gillar egentligen inte att gå omkring och snoka, där folk sitter i fönstren och undrar vad jag gör. 

"Spåret" började vid idrottsanläggningen. Blev synnerligen förvånad över att se så många bilar på parkeringen.

SÅ många geocachare ute.... eller vad?

Kom på att det kunde vara skolpersonalen som parkerade här. Bredareds skola låg precis tvärs över vägen.

Fick lite dåligt samvete, där inne satt en massa ur mitt skrå och ARBETADE, medan jag glassade mig fram genom dagen.

Men jag har ju JOBBAT!

Inget dålig samvete mer....eller... ?

Bord och bänkar fanns framställda åt den fikasugna (nästan skolkande) lärarinnan.
Gott med kaffe och fika i solen. Underbart, lagomvarmt väder.
Svensk sommar, när den är som bäst.
"Spåret" gick utmed elljusspåret, med vissa utvikningar.
Fint skidspår vintertid, tänkte jag. Hur i hela välden kan en som egentligen inte gillar vintern, komma att tänka på skidåkning under en av sommarens finaste dagar?
Outgrundliga är tanthjärnans vindlingar....och vinklingar. Fast det kanske inte är så konstigt ... det enda jag använt elljusspår till, det är skidåkning. På den tiden då jag var ung och rask och sprang ( joggade ) ibland, så dög stigar och vägar bra... behövde inget elljusspår för det.

Första gömman hittade jag inte.
Ingen bra början.
Sen gick det bättre, mycket bättre.
Träffade på gammeltrollet, som inte hunnit in i trollberget innan solens strålar nådde honom.
Han var så gammal så han blev förträad, istället för förstenad.

Precis så som jag understundom känner mig mentalt.... förträad.... dålig fart på tankeflödet.
Togram, som lagt ut Spåret, hon kan inte lida av diagnos Förträad.
Oj, vilka roliga gömmor det var.
Alla sorter fanns det... lätta och lite svårare ( och jättesvår, för mig, den som jag inte fann)... Det fanns ett par kreativa skapelser som jag inte sett tidigare och så fanns där en i 1000sjöar-stil. Några elaka gömmor, sådana där som inte riktigt syns att de gömmer en burk... och några tydliga gömmor, sådana där som bara skriker ut "Här under finns en burk. Kom och hitta mig!"

En bänk fanns för den trötte, med utsikt över en damm....

... och tittade man en bit längre bort, så fanns det ett annat slags folk där... sådana som är snyggklädda och som slår bort sina egna, alltid likformade bollar, och sedan letar upp dem. Tycker att det är roligare att leta upp det någon annan har gömt, allt ser inte likadant ut när man hittar det och så är det så skönt att det inte finns någon klädkod i geocachingskogen.

 ( Eller det finns kanske det... fast jag inte fattat.)

Tack Togram för en superbra runda. Rekommenderas verkligen. och man kan gott åka en bit för att att uppleva den, så bra är den.

Tog "The road from Bredared" mot Fristad.
Åt kebab på en liten restaurang, nära rondellen.
Gott, men kladdigt.
Kollade vad jag sparat ner på "Hittade cacher" under det att jag väntade på det nedskurna köttet. 28 stycken... oj, så många.
Tänkte åka till barndomhemmet i Finnekumla by en sväng, och då kunde det vara lagom att få till jämna tiotalet med de två gömmorna vid Fristad kyrka.

 
En  "Kyrkrundan"-cache. Förlåt mitt tyckande, men jag tycker att de är så dåligt gömda. Nässlor och ris och elände... tråkiga gömmor.
Berrasnobbens gömma på vägen mot Tärby, den syntes på långt håll. Men där var det fint... blommor och glada hästar. Inte ett surhål eller en nässla så långt ögat kunde nå.

Passerade genom delar av kyrkogården.
Här hade man en så fin minneslund- gemensam urnbegravningsplats. På varje liten sten står namnen på de personer som ligger urnbegravda här. Blommor finns för alla. Vill någon sätta dit en egen vas, så går det bra. Jättefint!

I Backgården kom Tindra och mötte mig.
 Hon hade en del att säga.
Hon talade om att ingen var hemma i huset, och att hunden därinne var alldeles döv för sådant som hände på gården.

 Visst hade det varit kul att träffa bror och svägerska, men det finns ju de som jobbar....
Så det fick bli en ny promenad, för att kolla och njuta av alla blommor som finns utmed vägrenar och i hagar i trakten av mina barndoms stenar och Backgårdarna ( Finnekumla by)

Nattviolen blommade redan rikligt. Det var här som min pappa brukade hämta en liten bukett till min mamma på hennes födelsedag, den 6 juli. "Fridlysthet och såna dumheter", det brydde han sig inte om.

Nattviol är ingen ovanlig blomma längre. Den ser man lite här och där. En står alldeles utanför vårt staket här i Stockremma, Grimsås. Orkideerna har blivit fler under åren. Fina är de och nattviolen har en speciell plats i mitt hjärta, då det var de enda blommor som jag kommer ihåg att min far gav min mor. Längesedan är det, 26 år har han varit borta.

Vänderoten doftade starkt och påminde om barndomens dofter. Det finns mycket av den arten och doften minner om barndomens slåttertid.
Jag fick gå en bra bit upp i hagarna för att hitta några smörbollar. Bara på de mest skuggiga platserna fanns det ett fåtal kvar. De har så kort blomningstid, det solliknande bollarna.

Tog vägen runt byn, och mötte Maj, vid postlådorna, där jag en gång gick på skolskjutsen.
Där har jag gömt en av mina tio cacher i min barndomsby. Gömde den i det skyddande "taket" över postlådorna. Många cachare har haft svårt att hitta den lilla bison-behållaren och i ett antal loggar, så har jag kunnat läsa om den lilla tanten som kommit till deras hjälp. Det är Maj det. Nyss 80 år fyllda, klarar sig bra ensam i sitt stora hus.
Nu flyttade jag bisonen till baksidan av postlåde"huset" i stället. Har ändrat hint, så nu ska ingen riskera att förstöra taket. men man kanske kan få en pratstund med Maj ändå.
Hon berättade att någon vandaliserat nere vid ån, vid badplatsen. Där finns också en burk gömd. Men det var ingen geocachae som sabbat, det var några som skulle dit och fiska.
Nä, geocachare är inga marodörer, och det vet alla som bor, i den numera ganska cachetäta,
Finnekumla by.

Promenerade med lite tröttare steg de sista 700 metrarna från skolskjutsplatsen, uppför backarna,  förbi utsikten och tillbaka till den plats som legat till grund till att tanten blivit som hon har.
Passerade årskalvarna på vägen och njöt av att känna den välbekanta barndomsdoften av kalvskit.
När jag var barn, så betade tjudrade kalvar av gräset i vår trädgård. Verkligen ett sätt att utnyttja det marken ger.... och kalvskitdoft, det blev en del av sommarens självklarheter, precis som doften av nyslaget hö.

Den doften fick jag också uppleva, då jag gick på vägen, där min bror slagit gräset med någons slags maskin. Kanske hans vuxen-leksaks-traktor kan göra sån´t... ?
Ingen hemma ännu, bara katten.
Får återkomma. Gör det gärna.

En sista cache för dagen, tog jag sedan vid Trogareds ek. Den ligger en kilometer från riks 40, på vägen mot U-hamn. Det är också ett barndomsminne, pratet om hur märkvärdigt det gamla trädet var och så pratade man om kapellet alldeles bredvid.
En gammal tant på 60 har passerat bäst före datum för länge sedan. Det har även en ek på 500 år. Inte snygg alls... och tittar man på hur virket håller ihop, så känns det som det förträade virket hos 60-årig tant trots allt, håller något bättre kvalitét.

Det blev en lång dag, denna bonusfridag. Har en till sådan i morgon, innan semestertiden bryter ut. Förhoppningsvis blir det en cykelrunda i Värnamotrakten.