Lagmanshagaläge

Jaha, hur ska man motionera denna dag då? För röra på sig det måste man ju när man är ledig... eller? Hoppas ju att alla cykelturer och promenader ska ge resultat i att den kolossala kroppshyddan ska minskas lite.... men inte då. Jag är så trött på mig själv, att jag inte klarar att påverka... tycks det.... varken det eller annat som inte är bra.... Nåja, röra mig måste jag, annars så faller jag samman... och det blir i en stor hög det.....

Läge för en cykeltur runt Lagmanshagasjön, denna halvtaskiga sommardag, den sista dagen i juni. Brukar försöka få till minst en tvåhjulingsrunda per år, vissa år kan det bli både tre och fyra....

Valde att ta Gunnars skogsväg över till Spolabo och sedan den extremt lättcyklade vägen.... sluttar lite, lite nedåt nästan hela tiden, till Askåker och upp genom Askåkersbyn.
Där har man utsikt över såväl Lagmanshagasjön som dess lilla avknoppning, tror den heter Lillsjön.
Gården där Tranemo kommuns högsta inkomsttagare bor ( man läser ju kvällstidningar ibland) syns också.

Från Askåker går så vägen mot Grimsås. Att detta är en gammal väg... som enligt planerna ska asfaltbeläggas inom en  snar framtid f.ö..... det förstår man när man passerar de välbevarade milstenarna från 1750-talet,

Efter några kilometers tramp på Grimsåsvägen, så skymtar man SJÖN med stort L genom grenverket. Man tar av mot Lindås, och se, där ligger hela den stora fina sjön helt öppen.

På andra sidan sjön, så finns gården Lagmanshaga. Det är en gård med anor, prestige, auktoritet ... och med mängder av underlydande torpställen, då det begav sig. Huvudbyggnaderna syns inte rakt över sjön.

Här funderar jag också på vad som kan ha varit en gång. Har alltid trott att det varit ett gammalt brofundament, men det tycks vid närmare titt som det är något som har  drivits av vatten... det finns fortfarande ett litet konstgjort fall, på vänstersidan.

Det har ändrat sig vad det gäller vägar och byggnader runt sjön, bara sedan i höstas. När jag cyklade  den sjönära vägen förra gången, så var det längs en privat och dåligt underhållen väg.
Nu var vägen en vanlig grusväg, och längs vägen så hade det byggts upp flera hus sedan i höstas.

Flotte och bastu hade man nog tillsammans, och så hade flera av husen en egen brygga.
Så oförskämt fint.... jag blir bara så AVUNDSJUK på den som får bo så här, och dessutom året runt.
Jag skulle nöja mig med en sommarstuga vid sjön jag. Skulle med glädje byta vår gamla stuga på trånga stugområdet i Halmstad, mot en liknande "dålig" stuga vid Lagmanshagasjön.
Fast Halmstadstugan har ju ett syfte.... det är en samlingplats för vår lilla familj.

Kom så fram till badplatsen. Det var mycket vatten i sjön, stranden brukar kunna vara ganska bred här.
Har så många minnen av denna badplats..... två olika cykelskolresor med mina två sista Dalstorpsklasser. Underbara skolresor, med fina fältstudier, mycket bad och trevliga barn. ( Skulle sannolikt aldrig vara tillåtet idag, att dra till stranden för en eller två övernattningar med bara en eller två föräldrar som extra personal.)

Kommer ihåg en gång då C-Es syskon och föräldrar samlades på stranden för att fika tillsammans. Några av oss cyklade ( däribland farmor) de andra tog bilen. Det var innan allt gick galet ......

Tänker tillbaka på den gång då våra amerikanska släktingar bodde hos oss några nätter. De ville se älg, så vi tog en tur till Komosse... och såg två älgar på ganska nära håll. Jag ville dessutom visa min favoritplats, Lagmanshaga. Cousin David var varken intresserad eller imponerad.

Zoomade in ett av husen vid sjön. Detta är ett gammalt hus, som en familj rustade upp och gjorde till året runt hus. Eftersom jag hade en av sönerna i min klass, så var jag inne och kollade när man renoverade. Det var det första bofasta huset vid sjön, någon gång på sent 90-tal, måste det ha varit. Nu finns där mer än fem åretrunthus... kanske bort åt tiotalet.

Ärlan var den enda levande varelse som visade sig vid badplatsen. Inte riktigt badläge för någon av oss.

Ljungsarps samhällsförening sköter den fina badplatsen och jag vet inte om det är de eller kommunen som rustat upp toaletten. En riktig trevlig behovsplats... enda abert... papperet var slut....

Runt Lagmanshagasjön finns det många fornminnen och det från alla forntidsåldrar. Här, vid Nabben, så finns det äldsta, en hällkista från sen stenålder.
En cache har jag liggande en bit bort.... den är nog inte i bästa skicka... men jag var inte ute för att kolla cache.... jag var på cykeltur.

Ett åretrunthus och ett antal sommarstugor finns här vid Nabben.
Förra sommaren kollade jag om någon var på plats i det lilla gula med den vidunderliga utsikten vid flera tillfällen ... men det var det aldrig.

Idag fick jag bättre napp, ägarinnan, kollegan och vännen Elisabeth var på sitt smultronställe under det som får bli en långhelg, innan hon öppnar sitt Petersson rum i morgon eftermiddag igen... och flyttar hem till resten av veckan boende i Länghem.
Fick en trevlig pratstund om hennes mamma och pappa i Rångedala och i stugan....( Jag har besökt den med hennes storasyster på 70-talet) ... och om skolan, lärarflykt, rektorsbyte, skolnedläggning och jobb.
Trevligt.. och jättefint var det i huset... som t.o.m hade både toa (frystoa! ) och dusch inomhus.

Det regnade lite då jag lämnade Elisabeths pärla till sommarviste.
Stannade till och åt en banan vid Sjövik... och njöt av utsikten.

Tänk, om man varit som Zlatan ändå ... och kunnat gå in till ägaren av detta hus och säga :  -Jag ska köpa ditt hus, hur mycket kostar det? För detta är mitt önskehus nummer ett!

Sa hejdå till Lagmanshagasjön för denna gång.
Upptäckte något nytt... man ser Isaberg och dess torn avteckna sig mot horisonten vid utsikten från önskehuset. Det har jag aldrig tidigare registrerat, trots att jag brukar stanna till här. Kanske var det för att jag normalt brukar cykla åt andra hållet... medsols. Idag blev det motsolsrunda och lite nya perspektiv.

Vägen hem gick delvis på samma sträcka som ditvägen. Nu var sträckan ganska tungcyklad... det lutar ju uppåt lite, lite grann, nästan hela vägen.
Vägrenarna har jag njutit av hela vägen.... och sett att, oj, vad det finns mycket nattviol nu för tiden. Dags att släppa denna fridlysta växt fri för plockning, tycker jag!

Det regnade, som sagt,  lite under hemtrampet. Ungdjuren vid Askåker hade vett att ta skydd.
Jag trampade hemåt i sakta mak, utan bli speciellt våt..... hade nog tur som klarade mig från värsta skuren.


Känner mig lite trött, så här framför datorn. Beror på att jag inte kunde slita mig förrän Costa Rica - Greklandsmatchen var avgjord kl. 01. Grymt, grymt att behöva avgöra på straffar. Vore bättre att lotta, för då behövde ingen uppleva att bli syndabock.