Rejäl runda

Det är mycket som betygssätts. Inte bara våra elever.
Man  betygsätter restauranger, badplatser, hotell, resmål, dammsugare och glassnyheter.
Tänkte att man skulle börja betygsätta geocachingrundor också. I så fall kunde jag erbjuda mig att bli bedömare/medbedömare. Geocachingrundor är absolut en av mina favoritsysselsättningar....
Sen kom jag på, att det där med bedömning det är en relativt subjektiv sak, så den bedömning som jag gör, den blir inte alls den samma hos någon annan. För även om jag utgår från ett antal kriterier, och tycker till om dem, så  går det inte att vara objektiv. det är ju jag som tycker.
Fast jag kan ju ändå direkt ur minnet hämta fram fyra favoritrundor och några som jag inte tyckte var så bra.
Fyra favoriter ( utan inbördes ordning, det kan jag redovisa. Att redovisa det som inte var så kul, det tycker inte jag är ok.. för kanske någon annan tycker att det är en jättebra runda...)

• Blå stigen i Ulricehamn. Den allra första rundan jag gick, för nästan exakt ett år sedan. Ett väldigt varierande landskap, där man passerade utsiktspunkter, hagar, lövskog, granskog, berg i dagen, ängar, bostadsområden, golfbana..... Dessutom var gömmorna varierade och de flesta alladeles lagom svåra.
• Pickesjörundan i Borås Rundan går på bra vägar och stigar, gömmorna är lätthittade och så SER MAN SJÖN i princip hela tide.
• Blå rundan i Torskinge En runda som på många sätt ( inte bara färgmässigt) kan jämföras med Blå stigen. Fast några av gömmorna här, de var ännu ett strå vassare. Att jag dessutom gick i trevligt sällskap, det gjorde promenaden ännu bättre.
• Ordspråksrundan i Limmared. Burkarna är genialiskt gjorda eller gömda utifrån olika ordspråk. 

 Igår var det dags för en ny runda, en rejäl promenad som jag gjorde tillsammans med vännen Inga, i geocachingkretsar mera känd som forjoi,  the leading geocachinglady i norra Småland.
Vi träffades i Tranemo och styrde med enda burkletsstopp på vägen, vid en vacker liten sjö i korsningen Skephultsvägen/ Rv 41, direkt till Fritslas friluftsområde,  vid Smeatorpet.
Vi hade bestämt oss för att gå den 6 km långa rundan, med hela 21 olika gömmor, varav nr 21 var en bonusgömma.

Det var relativt enkla gömmor, de allra flesta.

Något undantag fanns dock.

Att vara lång, det var en klar fördel vid någon gömma. Måste kännas lite surt att vara för kort i rocken... att dessutom med naturens hjälpmedel kunna få ner burken... men lägga tillbaka, hur gör man det?

 Här lånar jag en bild från forjois loggning på geocaching.com.
Det tar en stund att leta, logga, lägga tillbaka när det är så många burkar som finns på rundan.
Men det är ett kärt besvär, det är ett klart plus med många burkar.
Tid måste man ha gott om när man ska gå rejäla geocachingrundor, och det hade ju två sommarlediga lärarinnor...

Att Sverige är ett stenrikt land, det förstår man när man är geocachare. Oj, vad många olika slags stengömmor det finns.
Under stora stenar,

 i grottor av sten, i bergsklyftor och  i mindre skrevor.
Det fanns en del större stensamlingar också, och de som designat rundan, ska ha stort tack för att de inte frestats att lägga några gömmor, där man måste flytta på stenar.

Rundan gick  till stor del genom ett skogslandskap. Det finns väldigt mycket vackert att se om man har ögonen med sig, även i den lite monotona vegetationsomgivningen.  Som björnmossan som "blommar" med sina sporkapslar.

( Lånad /Stulen forjoibild igen)
Det finns många historiskt intressanta platser i våra skogar. Här står jag på en gammal stenbro, som sannolikt anlagts för ett antal hundra år sedan. Över bron red man då man tog vägen mellan Mark och Borås... kanske kom man denna väg från Halland, redan under den tid som landskapet tillhörde Danmark.

I cachebeskrivningen till Smearundan 1, så kan man läsa att rundan går utmed 6-kmspåret, med vissa avstickare.  Nu var det så att info-tavlan vid spårets början, talade om att spåret var 6,2 km och medelkuperat. Från parkeringen till spårstart och spårslut var det drygt 300 meter. Så rundan i sig blev närmare 7 km... och avstickarna.... jo, de lade på ett par km extra. Så damerna i sina bästa år, var inte helt fräscha efter avslutad vandring. Bananen som då intogs och höjde blodsockerhalten rejält, borde ha intagits här, då vi kommit drygt halvvägs.

Naturens egna inristningar i de i dagen liggande stenhällarna, ja, det kan vara lika bra som dem som de riktiga hällristarna gjorde under bronsålderstiden.

Upp och ner gick avstickarna. Och har man gått åt ett håll, så måste man ju gå åt det andra hållet för att komma tillbaka. Men det är roligt med varierande natur och gömmor som innehålller en variation av burk och petrör... och några luringar.

Efter att ha gått mer än tre kilometer i skogen, så kom vi ut i mer öppen natur och på en tvåfilig skogsväg.
Här gav jag rundans favoritpoäng. Det beror på att jag uppskattar nästan alltid det som gömman visar, mer än hur själva gömman är utformad. Där vet jag att vi som håller på med geocaching, tänker väldigt olika.
Gissa var det göms en burk här? Hjälp på vägen: Gömman heter Bumlingen.

Detta kunde också ha varit en favoritgömma för mig, den vackra Abborrsjön.
Ytterligare en pluspoäng i min subjektiva bedömning, detta att rundan någon gång kommer fram till vatten av något slag. Det förhöjer absolut upplevelsen för mig.

Vädret var strålande denna dag, trots att SMHI varnat för busväder.
Vita moln i en spegelinramning för näckrosblad. Kan det bli bättre?

 Sannolikt används Abborrsjön både som fiskesjö och som badsjö.
Någon hade nyss badat och av någon anledning både glömt badbyxor och handduk kvar.
Kändes lite lockande att använda dem och hoppa i det svalkande blå.... men det vara bara ett aber... badbyxorna var alldeles för små för rejäl tant runda bak.

Lite fel gick vi.... man pratar för mycket och blir dessutom lite okoncentrerad, då man vare sig ser till att reglera vätskebalansen eller blodsockerhalten ordentligt.  Så här fick vi göra en avstickare från rundan på mer än 300 meter. Tur och retur och solgass på det .... det blev en bit... men vi hade ju ingen brådska.

En gammal kvarnsten låg mitt ute i skogen. Ytterligare en intressant plats.
På info-tavlan i bakgrunden kan man läsa att detta troligen var en plats för tillverkning av kvarnstenar.
Oj, vad man fick jobba hårt förr. Sån´t kan vi som är födda under andra halvan av  nittonhundratalet bara inte förstå.

Glömde att kolla hur lång tid som gått från första logg till sista logg på rundan, men jag gissar att det rör sig om 3,5 timmar. Hade man gått rundan i normal takt och utan uppehåll, så hade man uppskattningsvis tagit sig runt på 1,5 timmar. Geocaching tar tid... och vid några gömmor, och speciellt en LURGÖMMA, så letade vi länge.

Smeatorpsrundan kan absolut rekommenderas, det är en jättebra runda, som jag i min egen subjektiva bedömning skulle lägga in på plats mellan 5-8. Nackdelen... den tar lång tid att gå.... och så behöver kan ha med lite fika på vägen, och inte, som vi gjorde, nöja oss med en rejäl fika vid ett bord utanför anläggningen klubbhus innan vi statrade promenaden och en banan  efteråt. Hur knäpp för man bli...bära banan och vatten i ryggsäcken och inte använda det fullt ut... där det behövs, under vandringen!

Några cacher kunde vi ta med bilen, för nu ville vi inte gå många steg mer på några timmar.
En nedlagd fotoaffär mittemot kyrkan.
Jag kunde inte låta bli att trycka på ringklockan ... och täcnk, där inne i det tomma, hördes en spöklik ringsignal.  Både fascinerande och tragiskt att se övergivna hus som börjat förfalla.

Fritsla måste ha haft en utvecklad textilindustri under förra århundradet.
Fina gamla hus, s.k. förläggargårdar, vittnade om inflytesrika personer och ett rikt samhälle.

Att cacherna var skyltcacher, det var faktiskt helt ok. De hade ju något att visa!

Efter välsmakande korvbricka i ett större gatukök med stort matutbud, så for vi hemåt.
Två lärarinnor loggade med lite extra glädje en cache som hette lärarnas revansch ... och så hittade vi en myst på ett kul ställe.

En kyrkcache måste vi ju ha. Alltid lika intressant att se hur olika kyrkor är byggda. I denna skulle det t.o.m finnas gardiner enligt "Kyrkrundans" cachebeskrivning. Synd att den inte var öppen, för det hade jag velat se!

Innan vi var klara för dagen, så fick Inga ta fram verktygslådan ur forjois beredskapsväska. 

Det är mycket man behöver kunna i geocachingskrået.

Kan f.ö. meddela att denna kreativa och händiga kvinna bjuder på eget event i sina hemtrakter. Hoppas verkligen att kunna delta på detta... kanske  även du som läser vill komma.

En kul dag var det, mycket vatten gick det år för att återställa vätskebalansen och loggnigen var inte klar förrän en halv timme före midnatt. Och vad det gäller det, så få jag skylla mig själv, jag MÅSTE inte skriva så mycket på varje logg! Och barr, ja det hade jag med mig hem från skogarna kring Smeåsatorpet. Det är sån´t som hör till och visar att man gått en bra och rejäl burkletarrunda.