Sån´t som sakta smyger sig....

Åldern t.ex.

Igår smög den sig över 61. Länge sedan man var femfemma nu. 

61. Smakar på det ojämna talet. Känner inte så mycket. Varken sötma eller sälta. Lite avslaget.

Man hinner inte riktigt med i ålderssmygandet. Känner fortfarande inom mig som om jag vore  20 år yngre och 20 kg lättare. Det gäller att smyga förbi spegeln, så att den inte får syn på en... för då blir man avslöjad.

Tänker på att 30- 40 årsåldern är den bästa tiden i människans liv. Man är inte riktigt ung längre, man blir tagen på allvar, samtidigt som man är tillräckligt ung för att fortfarande göra många livsval.

Tänker på att döttrarna är i den bästa åldern.... klart att jag måste vara gammal då.

Ålderssmygandet är iallafall rättvist. Alla blir lika mycket äldre för var dag som går.  Och visst får man vara glad för varje ny dag som man får smyga in i. Försöka ta till vara den, för man vet inte hur länge man får någon dag att smyga omkring i.

Solen smög fram idag. Den vågade sig inte högt, men den gjorde dagen betydligt ljusare och jag kunde till och med känna värmande strålar komma smygande då jag gick över skolgården vid lunchtid.
Skyndande mig hem efter skoldagens slut vid kvart i tre, för att kunna njuta lite mera av de livgivande strålarna.
Det var då som dimman sakta smög sig fram på längs marken, medan solen smög sig ner bakom horisonten.
Den lilla värmen som funnits var borta, men vackert, vacker var det där ute i den till några plusgrader uppvärmda luften.

Förkylningen smög ju  sig på mig förra helgen. Den passade på att ta sig en liten tur ner i luftrören ett tag. Det har inte varit läge för lite mer ansträngande träning på ett tag.

Promenad går bra, så jag tänkte mig en tur fram och tillbaka till Kroken. Fyra kilometer. Nu smög de gamla fötterna iväg med tanten dubbelt så långt, ut i skogen, över järnvägen och tillbaka upp till Kroken.

Under tiden smög sig skymningen och mörkret på. Fast klockan bara var fyra!

De där korta dagarna har heller inte aviserat sin ankomst ordentligt. De bara är där. En sådan där sak som sakta smyger sig på....

Tomtarna börja smyga fram ur vrårna då jag har musik med småklasserna. Tomtesånger är favoritsånger. Glada sånger är favoritsånger för barn. Får barnen sjunga med lust och glädje, så smyger sig ofta ett musik och sångintresse fram.
Tänker på berättelsen om när Gud drev ut människorna ur paradiset efter syndafallet. En enda ängel erbjöd sig att följa med människorna ut i den kalla världen. Musikens ängel. Visst är sång och musik till glädje, vid alla tillfällen.
Tycker den som just nu låter "så mycket bättres" spellista på Spotify gå dagligdags. Årets artist och musikutbud tycker jag har varit outstanding. SÅ mycket bra musik som får en renässans genom TV-programmet. Och som sakta smyger sig in i och fastnar i våra hjärnor igen.

Något som sakta smyger sig framåt, det är mognaden och förändringen hos mina elever. Plötsligt har alla mina "små" fyror blivit nästan lika "stora" skolelever som de "stora" femmorna. Känns lite som ett hallelujamoment då man ser förändringen hos  eleverna. Det är så roligt!
Jag har världens bästa jobb.... synd att inte fler ungdomar med "huvet på skaft"  inser att lärarjobbet är skitkul. Förhoppningsvis ska väl lönen bli lite bättre för alla inom jobbet, iallafall har politiken lovat det.
Men politiken, det är förstås ofta en företeelse som sakta smyger sig bort från de löften den avgett.

 Kom tillbaka till Karlas julhus då mörkret fallit helt.
Vem kom smygande ur mörkret, om inte husägaren i egen hög person? Fick en trevlig pratstund och en vilopaus i det mjuka mörkret.

Jag lär mig aldrig. Efter en hel dags skolarbete ska jag inte ge mig ut på en 8-9 km lång promenad. För jag vet ju vad som händer; när jag gått tre-fyra kilometer så kommer ryggvärken sakta smygande. Långpromenader ska företas på förmiddagar, efter nattvila. Då håller den (ibland) dumma ryggen bra.

Månen smög sig fram ur dimman och den ostadiga tanten + kameralinsen gjorde den dubbel. Ganska häftig bild!

Dags att sakta ta sig upp för trappan och vila den trötta ryggen. Lite strumpstickning. Högen av färdiga strumpor smyger sig sakta större  och större. En del ska få bli julklappar. Tanken vad jag ska göra med återstoden av högen får sakta smyga sig fram.

Juletiden börjar också smyga sig på. Det får den gärna göra, för efter jul går det mot vår....  det känns ganska bra att veta att det är mindre än en månad till smygandet går från mörker till ljus igen.