Blir brokigt blandat

Tänk den som kunde blogga om ett ämne. Som alla duktiga pedagogbloggare  gör... eller modebloggare... eller  matbloggare... eller bokbloggare... ja, det finns massor av människor som kan hålla sig till en sak, Det kan inte jag.... med påföljd att bloggen innehåller ALLT...både tillbörligt och otillbörligt... och att såväl vardag som skoldag innehåller många olika göromål.... vilket i sin tur resulterar att jag är halvbra på en massa saker... men inte riktigt bra på något.

Vi är olika.... så min blogg visar väl tydligt vad som finns innanför mitt robusta skal.

För trettiofem år sedan spöregnade det natten till dagens datum.
Det var en jobbig natt som resulterade i ett akut kejsarsnitt kl 8 på morgonen.
Den blåslagna babyn var hungrig redan från första dagen.
Idag fyller hon 35. Hu, vad tiden gått fort. Och tänk hur mycket man minns av det som betytt något för en. Barnen födelse och situationer i deras uppväxt..... och även i den del av deras vuxna liv som man tagit del av.

Trettiofem år tidigare slutade ett världskrig. Ligger helt utanför något jag kan relatera till... trots att jag inte föddes mer än drygt åtta år efter krigsslutet. Tror att dagens elever är mer intresserade av det andra världskriget och dess fasor än vad jag någonsin varit.

Har flera elever i min fyra som läst "Pojken i randig pyjamas" och kan återge det mesta av innehållet. Det är inte kris med alla elever och deras läsning, även om medier och PISA-undersökningar gärna vill ha det så.

Högläsning är viktigt.
Det påstås att betydligt färre än hälften av de barn som är barn idag har fått vara med om att deras föräldrar läst regelbundet för dem. Skam till dessa föräldrar!
Tänker på henne som fyller år idag.
Ett av de första ord/uttryck hon kunde säga, det var "Läsa boka". Det var redan i ettårsåldern. Hon kom tultande med en kanttuggad Pixibok i handen och ville höra de korta berättelserna gång på gång.

När hennes syster ville höra samma böcker, ja, d e som inte var uppätna, så ändrade jag ibland på innehållet. Då blev hon riktigt upprörd och rättade mig, så att jag var tvungen att läsa rätt.

Det var kul med barnaåldern... synd att den gick över så fort.

Idag får jag läsa högt i klassen. Efter att ha jobbat med läsfixarna och tänket med de olika figurerna som angriper texten från olika vinklar, så har högläsningen fått en annan inriktning än tidigare.
Förr så var det ok för eleverna att sitta och rita i en ritbok när jag läste högt.
Idag så så sitter alla koncentrerat lyssnande. Vi stannar till och diskuterar ord, innehåll och gör kopplingar. Tänk, så gjorde man sällan förr.
Just nu läser vi Alex Dogboy. Ingen bok som man tänker sig för en 4-5a. Men eleverna älskar dess dramatiska och autenstiska innehåll.  Otroligt vad man diskutera moget med barn, redan i tidiga år.

Jag har världens bästa jobb och världens bästa klass.

När vi var på Navet senast så sa jag till våra guide Riita: - Den här klassen är jättebra, så ni kan göra näsatn vad som helst med dem.
- Du brukar alltid ha bra och trevliga klasser, svarade Riita.

Har ofta tänkt på hur glad den enda meningen gjorde mig.
Jag tror ju att det är så att det är jätteviktigt vilka föräldrar ens elever har och vad de har för inställning till skolan, men jag tror också att läraren har en viktig roll för hur en klass fungerar.

Var på föreläsning i Borås i går.
Det var Inläsningstjänst som hade två föreläsningar med inriktning mot dyslexi.
Fick nya tankar om hur man kan jobba med engelskan, vilket ju är extra jobbigt för barn med läs och skrivsvårigheter. Vi tror inte att eleverna klarar det främmande språket och eleverna själva får ju ännu sämre självkänsla, än vad de har från början, då vi signalerar detta.

Den andra föreläsningen handlade om bra hjälpmedel ( appar) för dyslektiker.
Jag fick en Ipad till elev i höstas. Använd den! Jag kan inget om Ipads, jag är datamänniska... och har inte fattat surfplattans fördelar... mer än att den tar mindre plats. Men den är svår att skriva på, för den som skriver så mycket som jag gör.
Jag laddade ner språkappar i plattan, men det var mest stavning. Det var inte det som behövdes.
Igår fick jag information om det jag  efterlyste. Ett program där man kan tala in text, ett program där man kan ta en bild på en text och sedan få den uppläst med talsyntes. När jag berättade om detta på skolan idag, så visste inte ens de vana Ipadsanvändarna att plattan gav dessa möjligheter.

Blir riktigt sur då jag tänker på hur "man" gör... vem jag ska skylla på det vet jag inte... men att man bara köper in och delar ut verktyg som man inte ger någon som helst information om tillhandahållandet av. Tror att det inte är helt ovanligt i skolans värld.

Till hösten börjar vår kommuns datasatsning. Hoppas ( men är inte säker på ) att man ser till att alla vi som ska jobba med allt det som kommer oss till del, får utbildning i vilka möjligheter som finns. Annars är mycket av pengarna som det kostar verkligen slängda i sjön!

Vår egna dator ville inte vara med när jag öppnade den idag. Tror att den är fem år, och välanvänd, så det är ok att tacka för sig och lägga ner sin verksamhet.
I höstas fick vi var sin personaldator. Det är det bästa hjälpmedel jag fått från arbetsgivaren. Skolarbete ( och just nu privata ärenden) görs med datorn i knät, i bästa fåtöljen i favoritrummet på andra våning här hemma. Datorn tas med till skolan och kopplas upp mor projektor eller skrivare,,, suveränt!
Hörde någon som sa så här: -Jag använder bara min Ipad . Kommunala datorn har jag bara haft på en gång sedan jag fick den. HJÄLP, tänkte jag! Om du inte har den hemma, så kan du väl låta eleverna använda den i skolan! Men fega jag sa förstås inget!

Tog en ny kamp mot kirskålen i eftermiddags. Blev riktigt bra, även om jag förstår att det bara ser så ut på ytan.  I Trädgårdstisdag visade man på en plantering där man planterat perenner för några år sedan till en jättefin rabatt, men att sedan kirskålen tog över alltihop. Tänkte på det där jag gick framåtböjd i kanten av grönsakslandet, att TV-trädgården måste ha varit övergiven och utan skötsel under flera sommarmånader. Det går inte att vinna kirskålskriget, men det går att hålla kampen jämn, om man ger sig in i striden var eller var annan vecka. Så lite borde de allt skämmas, de som inte sköter sin visningsträdgård bättre!

Böcker, barn och blommor kunde rubriken också varit. Varför måste jag hålla på med fånig allitteration? För att jag är den knäppa jag som jag är. Ha en bra helg!