Tomt

 

Det blev en liten utflykt till jaktstugan i skogen igår förmiddag. Fika togs med, och så fick alla gå på upptäcktsfärd ute i skogen.

Det blir tomt när alla åkt hem.  

Har ju varit med om det ett antal gånger nu, eller... ja, väldigt många gånger. Är väl tjugo år som döttrarna mer eller mindre varit bortaboende, och då blir det tomt när de har åkt efter att varit "hemma" i Stockremma under några juldagar.  Har ofta känt samma tomhetskänsla efter midsommar, och då är det den gamla stugan i Halmstad som brukar bli tom och tyst. ( Fick f.ö. ett väldig längtan efter sommar, sol och Halmstad, just nu...)

      En mormor som är mycket nöjd över att alla tre barnbarnen gillar att läsa böcker.

Det är så kul att alla kunnat ses. även detta år.

En lampa är inte bra att ha med i bilden.  Ej heller en mobiltelefon på fotografens plats.   Ja, ja... alla är med ...nästan

"Alla", i betydelsen "alla" för mig,  var ändå inte med då vi träffades på nyårsafton. Pojkarnas pappa fattas. Någon måste ta hand om människor som bryter ben och armar, även om det är nyår.... 

Men vi hann  träffas lite "allihop" när familjen från Malmö körde norrut och gjorde ett stopp i Värnamo,  ett par dagar före nyårsafton.

Lite kul att få vara med på bild någon gång. Karin har ett otroligt bra fotoöga... 
....

Härligt uteväder. Eller.... hade man hoppats på snö kanske?  Lättare att ta sig runt var man vill i skog och mark när man slipper pulsa i snö, även om det kan vara bra för den som ¨bara är två år att få lite bärhjälp ibland.

Femtio meter utanför tomten...

Så här bor vi.... rena lyckan för hunden som bor i stan, att få komma ut på landet. Rena rama landet. Och dessutom knappast några smällare /fyrverkerier inom hörhåll.

Sen anser ju jag  att det måste vara tomt i huvudet, tomt på förståelse och förnuft, hos den som skjuter fyrverkeripjäser i flera dagar. De smällande sakerna är dessutom dyra, hur kan man vara så dum att man lägger ut en massa pengar på det som går över och förbrukas så snabbt, och som bara stör och förstör.

Anser dessutom att fyrverkeripjäser borde förbjudas i handeln, att det det bara skulle få förekomma officiella fyrverkerier, sådana som kommunen anordnar.

Pyjamasparty, dagen före nyårsafton. Johanna hade köpt matchande sovkläder till alla tre.

Kusinerna fick möjlighet att träffas i dagarna tre.  Johanna körde hit sina söner på onsdagen, så att de fick leka med Ava. De hämtades sedan hem igen på nyårsaftons kväll. Tråkigt, tyckte framförallt Konrad, som åkte hem till sig medan Ava stannade kvar hos mormor och morfar tills det blev ny dag och nytt år. 

 Nyårsaftonens bästa bild; Familjen som bor mitt inne i centrala Malmö, fotade i jaktstugans vedförråd. Rätt så långt från deras normala vardag. 

Roligt att få  systrarna Larsson på samma bild. Inte så ofta som de kan sitta ner i lugn och ro i samma soffa. 

Katten Fredrik gillar barn- och barn gillar honom. 

Det var några roliga dagar,för en mormor- och en morfar.

Även om det kan kännas lite tröttande under stundom, så blir man energipåfylld av allt det roliga.

Jag känner mig så priviligierad som haft möjlighet att träffa "alla " mina med jämna mellanrum, under det år, då många inte kunnat/vågat träffas. 

Vattenpölar är kul. Det finns en bra sådan, nära Konrads och Karl-Petters gård.

När jag var barn, så avbildades det gamla året med en gammal krokig man, med långt skägg och stödd på en käpp som gick ut ur tiden, medan ett nyfött barn var den som symboliserade det nya året, året som fortfarande var tomt och innehållslöst.

Jag gillar fortfarande den bilden. Ju äldre man blir så förstår man att tiden - livet - går i olika cykler.  Cyklerna går in i varann, påverkas av varann men  utvecklas och och får eget innehåll. Fascinerande.

Många anser att 2020 var ett skitår. Och det är klart, med tanke på corona-eländet, så var det ju så....men det behövde ju inte bli ett skitår för gemene man för det. Vår familj har inte varit drabbad, och det är  jag tacksam för. Sen inser jag ju att covid-tiden inte försvunnit för att det blivit 2021. Man  får nog vara extra försiktig nu ett tag, då viruset sannolikt fått ny luft under sina vingar, under jul och nyår.

Jag har saknat att inte kunna gå på teater, musikaler, konserter under 2020. Det senaste kulturevenemanget, det var " skönheten och odjuret" på Malmö opera på nyårsaftonen 2019. Längtar så efter kulturupplevelser igen. 

Även om jag fortsatt med arbete en dag i veckan, så blev ju 2020 året då jag(äntligen)  gick i pension. Ett stort steg efter ett arbetsliv på 45 år. Och ni vet ju vad jag tycker om livet som pensionär.... Tror ju också att det skulle varit helt annorlunda om vi kunnat gå på möten och evenemang som normalt ordnas i pensionärskretsar- som Grimsås ledighetskommitté eller PRO. Samt att kunna åka på resor, i grupp och med guide, helst vandringsresor, både inom Europa och inom Sverige....

Hoppas att tillvaron blir lite mer normal i detta år, så man kan ta tillvara de möjligheter som man har som "ung" pensionär.... 

Kusinerna gillar varann, även om det ibland blir kiv och bråk..... förstås. 

Det har varit roliga dagar. Nu känns det tomt. Fast ändå inte....för vill livet oss väl. så ses vi snart igen... och 2021 det är ett alldeles oskrivet blad.  Det är mitt eget ansvar att göra året så bra som det finns förutsättningar för.

Önskar alla ett gott 2021!

Blöjor

Jo, jag hade nog tyckt att det kunnat vara OK med fria blöjor till barnen på förskolan. Om det hade varit förr. Ja, inte så långt bort i tiden som när vi tog med blöjor till våra barns dagmamma, utan så mycket förr som för... tja... när det fanns mer pengar i de kommunala  budgetarna. än vad det gör nu.
Fast då kanske man skulle fått gå tillbaka till förra decenniet,  för nog är det så att det länge känts fattigt för kommunerna.
Ibland har man dock, som kommunal anställd, sett stora summor specialanslås. Bara det att de oftast haft en tidsgräns innan de måst göras åt, och därför blivit lite tokigt använda. För att man inte fått tid att fundera.

Det här beslutet med fria blöjor till förskolebarn ( finns dagmammor kvar förresten...?) borde man kanske funderat lite längre på. Vad innebär det att föräldrarna ska slippa ta med blöjpaket till de små barnen?
Blöjor kostar pengar, och just nu så är kommunala budgetarna mer ansträngda än någonsin. Tror att alla som jobbar inom skola och omsorg fått bli varse detta. Blöjor ska betalas, och då måste man sannolikt byta blöjor mot personal. Varvid det blir heltokigt. Välutbildad, kompetent och tillräcklig personal, det är A och O i alla dessa verksamheter. Att bra mat serveras är också viktigt.
Sådant som man redan i årets budget måst dra in på, och som blir ännu mer utsatt, då pengar ska budgeteras till blöjor. Tror också att de allra flesta föräldrar föredrar välfungerande verksamhet före fria blöjor. Hur tänkte man?

I Borås Tingsrätt hade man igår ett förhandling, där tre män satt åklagade för att de hoppat över ett läktarstaket och tagit sig in på området vid fotbollsplanen, i ren glädje, då Elfsborg i absolut slutminut gjorde det avgörande målet mot Kalmar.
Åklagaren yrkar på att man ska dömas till ett rejält bötesstraff, eftersom man  tagit sig in på "otillåtet" område.
Vid nästan varje hemmamatch, så finns det ståplatspublik som bränner bengaler. Ibland hör man också smällare. Irriterande, lite småfarligt och inte något som är tillåtet. Är det någon som blivit åtalad för detta. Nix! Här borde man kanske funderat på om inte de som bara vill ställa till oreda fortfarande befinner sig i blöjåldern, mentalt sett, och förbjudit dem komma in på arenan utan "vuxens"/ansvarigs sällskap.
Men se det vågar man inte, för det är lite hotfulla, de som smäller och bränner... och dessutom skyler sina ansikten i balaklavas.
Glad så det förslår, det är man får man inte bli, inte på en fotbollsarena, för då kan man  bli kriminellförklarad.

Blir brokigt blandat

Tänk den som kunde blogga om ett ämne. Som alla duktiga pedagogbloggare  gör... eller modebloggare... eller  matbloggare... eller bokbloggare... ja, det finns massor av människor som kan hålla sig till en sak, Det kan inte jag.... med påföljd att bloggen innehåller ALLT...både tillbörligt och otillbörligt... och att såväl vardag som skoldag innehåller många olika göromål.... vilket i sin tur resulterar att jag är halvbra på en massa saker... men inte riktigt bra på något.

Vi är olika.... så min blogg visar väl tydligt vad som finns innanför mitt robusta skal.

För trettiofem år sedan spöregnade det natten till dagens datum.
Det var en jobbig natt som resulterade i ett akut kejsarsnitt kl 8 på morgonen.
Den blåslagna babyn var hungrig redan från första dagen.
Idag fyller hon 35. Hu, vad tiden gått fort. Och tänk hur mycket man minns av det som betytt något för en. Barnen födelse och situationer i deras uppväxt..... och även i den del av deras vuxna liv som man tagit del av.

Trettiofem år tidigare slutade ett världskrig. Ligger helt utanför något jag kan relatera till... trots att jag inte föddes mer än drygt åtta år efter krigsslutet. Tror att dagens elever är mer intresserade av det andra världskriget och dess fasor än vad jag någonsin varit.

Har flera elever i min fyra som läst "Pojken i randig pyjamas" och kan återge det mesta av innehållet. Det är inte kris med alla elever och deras läsning, även om medier och PISA-undersökningar gärna vill ha det så.

Högläsning är viktigt.
Det påstås att betydligt färre än hälften av de barn som är barn idag har fått vara med om att deras föräldrar läst regelbundet för dem. Skam till dessa föräldrar!
Tänker på henne som fyller år idag.
Ett av de första ord/uttryck hon kunde säga, det var "Läsa boka". Det var redan i ettårsåldern. Hon kom tultande med en kanttuggad Pixibok i handen och ville höra de korta berättelserna gång på gång.

När hennes syster ville höra samma böcker, ja, d e som inte var uppätna, så ändrade jag ibland på innehållet. Då blev hon riktigt upprörd och rättade mig, så att jag var tvungen att läsa rätt.

Det var kul med barnaåldern... synd att den gick över så fort.

Idag får jag läsa högt i klassen. Efter att ha jobbat med läsfixarna och tänket med de olika figurerna som angriper texten från olika vinklar, så har högläsningen fått en annan inriktning än tidigare.
Förr så var det ok för eleverna att sitta och rita i en ritbok när jag läste högt.
Idag så så sitter alla koncentrerat lyssnande. Vi stannar till och diskuterar ord, innehåll och gör kopplingar. Tänk, så gjorde man sällan förr.
Just nu läser vi Alex Dogboy. Ingen bok som man tänker sig för en 4-5a. Men eleverna älskar dess dramatiska och autenstiska innehåll.  Otroligt vad man diskutera moget med barn, redan i tidiga år.

Jag har världens bästa jobb och världens bästa klass.

När vi var på Navet senast så sa jag till våra guide Riita: - Den här klassen är jättebra, så ni kan göra näsatn vad som helst med dem.
- Du brukar alltid ha bra och trevliga klasser, svarade Riita.

Har ofta tänkt på hur glad den enda meningen gjorde mig.
Jag tror ju att det är så att det är jätteviktigt vilka föräldrar ens elever har och vad de har för inställning till skolan, men jag tror också att läraren har en viktig roll för hur en klass fungerar.

Var på föreläsning i Borås i går.
Det var Inläsningstjänst som hade två föreläsningar med inriktning mot dyslexi.
Fick nya tankar om hur man kan jobba med engelskan, vilket ju är extra jobbigt för barn med läs och skrivsvårigheter. Vi tror inte att eleverna klarar det främmande språket och eleverna själva får ju ännu sämre självkänsla, än vad de har från början, då vi signalerar detta.

Den andra föreläsningen handlade om bra hjälpmedel ( appar) för dyslektiker.
Jag fick en Ipad till elev i höstas. Använd den! Jag kan inget om Ipads, jag är datamänniska... och har inte fattat surfplattans fördelar... mer än att den tar mindre plats. Men den är svår att skriva på, för den som skriver så mycket som jag gör.
Jag laddade ner språkappar i plattan, men det var mest stavning. Det var inte det som behövdes.
Igår fick jag information om det jag  efterlyste. Ett program där man kan tala in text, ett program där man kan ta en bild på en text och sedan få den uppläst med talsyntes. När jag berättade om detta på skolan idag, så visste inte ens de vana Ipadsanvändarna att plattan gav dessa möjligheter.

Blir riktigt sur då jag tänker på hur "man" gör... vem jag ska skylla på det vet jag inte... men att man bara köper in och delar ut verktyg som man inte ger någon som helst information om tillhandahållandet av. Tror att det inte är helt ovanligt i skolans värld.

Till hösten börjar vår kommuns datasatsning. Hoppas ( men är inte säker på ) att man ser till att alla vi som ska jobba med allt det som kommer oss till del, får utbildning i vilka möjligheter som finns. Annars är mycket av pengarna som det kostar verkligen slängda i sjön!

Vår egna dator ville inte vara med när jag öppnade den idag. Tror att den är fem år, och välanvänd, så det är ok att tacka för sig och lägga ner sin verksamhet.
I höstas fick vi var sin personaldator. Det är det bästa hjälpmedel jag fått från arbetsgivaren. Skolarbete ( och just nu privata ärenden) görs med datorn i knät, i bästa fåtöljen i favoritrummet på andra våning här hemma. Datorn tas med till skolan och kopplas upp mor projektor eller skrivare,,, suveränt!
Hörde någon som sa så här: -Jag använder bara min Ipad . Kommunala datorn har jag bara haft på en gång sedan jag fick den. HJÄLP, tänkte jag! Om du inte har den hemma, så kan du väl låta eleverna använda den i skolan! Men fega jag sa förstås inget!

Tog en ny kamp mot kirskålen i eftermiddags. Blev riktigt bra, även om jag förstår att det bara ser så ut på ytan.  I Trädgårdstisdag visade man på en plantering där man planterat perenner för några år sedan till en jättefin rabatt, men att sedan kirskålen tog över alltihop. Tänkte på det där jag gick framåtböjd i kanten av grönsakslandet, att TV-trädgården måste ha varit övergiven och utan skötsel under flera sommarmånader. Det går inte att vinna kirskålskriget, men det går att hålla kampen jämn, om man ger sig in i striden var eller var annan vecka. Så lite borde de allt skämmas, de som inte sköter sin visningsträdgård bättre!

Böcker, barn och blommor kunde rubriken också varit. Varför måste jag hålla på med fånig allitteration? För att jag är den knäppa jag som jag är. Ha en bra helg!