Du som läser detta.... Om du bara visste vad jag är trött på mig själv, som inte kan se det positiva i stället för att älta det negativa. Vi har haft en fantastisk höst, och även idag var det en fin dag... varför inte njuta av det, i stället för att tänka på kall och ruggig vintertid?
Veckan som var.... en kort sammanfattning...
Det är fortfarande oktober, den allra sista dagen.... den dagen då irländarna firade Halloween, på dessa bilder.
Min första bekantskap med den, för svenska förhållanden ganska så dåraktiga "högtiden", fick jag i London. Det föll sig så att vi åkte dit i samband med Halloweenfiradet, under flera år i rad. Blev ganska förvånad då jag fann att den druitiska, flertusenåriga skördehögtiden fått fäste i Sverige... där har den ju ingenting att göra.....
Blev äntligen av med ett besök hos bror och svägerska förra helgen. Skäms över hur sällan vi får till att träffas. Allt handlar ju om att prioritera ... och faktum är, jag vet inte längre vad som står högst på min prioriteringslista... skolan kanske.... geocaching... nja....
Blev en nostalgipromenad i barndomstrakterna, med målet att hänga ut en julgransprydnad, en geocache till 7härads adventskalender, vid det gamla Färgatorpet, ett par kilometer från barndomshemmet...
Tess och jag är lika gamla, om vi omräknar hundår till människoår. Lite andfått blev det under den kuperade promenaden.... men det är nyttigt för både folk och fä.
Katten Tindra, trivs bäst inomhus, så här års. Har förståelse för det.
Under skolveckan, så var den stora begivelsen, ett besök på Navet i Borås.
I år så fick vi till ett heldagsbesök i Borås, då vi kombinerade navetbesöket med en konstpromenad.
Uppskattat av alla fina elever.
Ja, det är otroligt glädjebringande att åka ut med de helt galet fina elever som finns i åk 4-6.
Positiva föräldrar ger likadana barn, det är så tydligt....
Fyrorna jobbade med kemi, medan 5-6an fick lära mer om rymden. Arbetet fortsätter i skolan.
Igår gick färden till Småland.
Det var dags för en riktig nostalgitripp.
I bygdegården, det som förr var missionskyrka, skulle det hållas en gammaldags auktion.
En sådan där som jag var med min mamma ( och mormor) på, när jag var liten.
En auktion som sålde handtillverkade saker, och där behållningen helt eller delvis gick till något behjärtansvärt.
Nu var det mesta handtillverkade sådant som var bakat eller syltat... det var inte mycket "handarbeten". Eftersom jag tycker att det är enormt avkopplande att sticka sockar, men inte har tillräcklig avsättning för det som blir ihopsnärjt, så hade jag skänkt randiga fotvärmare i olika storlekar. Någon tycktes gilla att sticka grytlappar.
Nej.... jag köpte inget alls. Mer än lotter och fika. Dels var det inget som jag egentligen ville ha, dels tror jag att jag är lite för rädd att höra min röst i tystnaden. Oförberedd. ( konstigt att det ska vara så för den som inte har några större svårigheter att prata ( förberett) för många människor..)
Men nostalgi var det... och det var en stund av själslig och kroppslig avkoppling. En lugn eftermiddag... tror att jag ( många av oss) behöver sådana lite oftare än vad vi tar oss.
Det skulle bli blåst i natt... och det blev det. Freja drog förbi med regnet i släptåg
På förmiddagen idag, var det sol och relativt lugnt i luften. Läge att göra höstfärdigt i trädgården.
Hade ju trott, att med en pensionär i huset, så skulle jag slippa ifrån en del av det vanliga höstarbetet- att göra rent i blomsterland, grönsaksland och växthus. Tro går bra, verkligheten är en annan.
Pensionären gjorde det han brukat göra i alla år.... krattade löv.
Nu är det iallafall höststädat.
Tog en promenad in mot byn, efter uträttat värv.
Hittade en liten planta lönn som fortfaranade inte lärt sig vad som förväntas av en bladbärande växt inför vintern.
Åsynen av det gröna väckte sommarkänslenostalgi.... kändes lite gott..... och lite dystert.
Hoppas nu att hösten fortsätter på samma milda sätt.
Fann fler växter som inte tycks kunna hålla reda på årstiderna.
Den lågt stående solen värmde fortfarande ganska så gott.
Kollade den plöjning som pensionären ägnat sig åt under veckan som gick. Såg väldigt bra ut.
Fortsatte den gamla ridvägen från Kroken till Stockremma.
I hagen var det länge sedan som det gick några hästar.... väckte återigen nostalgiska tankar på de halvblod som brukade finnas här under sommartid, på den tid då det begav sig.
Den gamla ridstigen var ljungbevuxen. En smal djurstig fanns att följa. Kände igen en backe och en bäckövergång, och visste att jag var på rätt väg.
På hygget hade växtligheten kommit igång igen.
När jag var ardennern på döttrarnas ridturer, så fanns en ordentlig stig genom den gamla skogen...
Roberts stenmur... oj, vilket jobb.... tänkte på mannen bakom verket. Han gick bort någon gång på -80-talet.
Man får glad att man får hänga med in i den dystra tiden ännu en gång. Tänkte på det, under det att jag gick de sista 500 metrarna hem. Ett liv vid 62 är ju inte alla förunnat.
Mörkret har fallit, helgen är snart över. Ganska skönt.... under skoltid, så har jag absolut ingen tid till dysterhet. Skoljobbet gör mig trött, men ger positiv energi. Något som jag behöver mängder utav så här års... eller kanske alltid.
Här försvann också alla löven från träden den gångna natten. Det blåste ordentligt och ven runt knuten så det var lite dåligt med sömnen. Sen sken solen en stund men den går ju ned så tidigt så här års. Det var några år sedan jag var på Navet med skolans elever. Det var väl när vi hade matteprojektet. Kul var det i alla fall. Missionsauktioner har jag varit på många. Sedan några år tillbaka har vi ingen i vår kyrka, men vi säljer lite saker och lotter vid julskyltningen i hembygdsparken första advent. Det har blivit dåligt med stickandet de senaste veckorna . Dags att ta tag i det igen. Körsång och stickning lär ju vara bra för hälsan. Det första var vi på i eftermiddags. Det andra ligger och väntar i påsen. Ha en fin höstvecka även om den blir grå!
SvaraRadera