Rubrikrenons

Nä, jag hittar ingen bra rubrik idag. Speciellt som jag tycks ha  kletat in mig riktigt ordentligt i detta att rubriken också ska allitterera.  Var mycket bättre på rubriker förr. Tanten börjar bli gammal. Eller också bryr hon sig inte lika mycket längre.

Tanten börjar också bli ordentligt orolig för sig själv, och på vilket neurologisk diagnos hon egentligen har. Förskräckliga saker händer i världen, och hon känner ingenting. Blir bara irriterad över att radioprogram tas bort, och i stället ersätts av ett evigt ältande om det som hänt i Paris. 

Det kunde ju räcka med förlängda nyhetssändningar....

Inser till min stora sorg och förskräckelse, att jag saknar empati. Tror aldrig att jag haft sådan, för människor som jag inte har någon relation till.  Tur att jag ändå kan känna för de människor som jag känner.... för det kan jag.

Berördes av händelserna på Utöya i Norge.... det  var så många unga som fick sätta livet till, bara för att de trodde på en god värld.  Discoteksbranden på Hisingen  väckte också känslor. Det hemska hade kommit så nära.

Paris är långt bort för mig... har ingen relation med staden, även om jag besökt den vid ett tillfälle.
Visst har en massa oskyldiga människor drabbats...detta händer dagligen i flera delar av världen, utan att det ens nämns i en nyhetssändning....

Fast visst är det otäckt att IS´olika celler breder ut sig över hela "västvärlden".  Att religiösa fundamentalister är beredda att offra sitt liv för något som de blivit påverkade att tro på.

Man kan inte känna sig trygg längre, iallafall inte om man beger sig till en storstad i västvärlden.

Det är sannolikt så som terroristerna vill att vi ska känna. Medier hjälper till att sprida terroristernas skrämselpropaganda.

Varifrån kommer ondskan?  Jag tror att alla människor bär på en bit ondska. Yttre omständigheter - uppväxtmiljö, grupptillhörighet ( eller brist på sådan), mediapåverkan.... .... gör att ondskan kan växa sig starkare än det inneboende goda hos människan, eller till och med förväxlas med godheten.

Man tror på det man gör... eller man hämnas en oförrätt.

En enkel förklaring... men så tror jag att det kan vara.

Det finns människor som säger sig kunna gråta över hemska händelser, där man inte känner någon personligen.
Jag förstår ju inte sådant!
Skulle aldrig personligen "hedra" terroristoffer genom att ,som idag händer , "måla" facebooksprofilbilden i trikolorfärger...eller tända ljus..... men tycker att det är helt rätt att offentliga byggnader och offentliga evenemang uppmärksammar det som har hänt.

Nu lämnar jag detta, och är helt säker på att terrorismen kommer att fortsätta och dessutom eskalera. Det gäller att slippa oturen att befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt....

Har tillbringat ett dygn i Hjälshammar. Tre hästar behövde lite tillsyn... och två ( tre) katter likaså.

Åkte till den lilla fina byn söder om Värnamo i går eftermiddag. Tanten var trött efter veckan... som vanligt. Stallarbete och sushi-kvällsmål piggade upp. C-E skötte stallets morgonsysslor ensam... jag har lite svårt att stiga upp tidigt en helgmorgon. Det blev ändå frukostväckning för tanten före klockan åtta ...

Hade planerat att vi skulle ta oss runt Vidöstern och samtidigt leta upp några av de geocacher som finns längs vägen. Lite kyligt var det allt, vid avfärden före klockan nio.... men det visade sig att C-E hade valt den rätta tiden för oss... det blev en sjörundresa i en blek, men fortfarande lite värmande novembersol.

Åminne bruksmuseum hade två gömmor, den ena ända nere vid sjöa-stranden. ( Bild 1-2)

Har varit vid gömma nummer två, en gång tidigare och rotat under en gammal tågvagn. Inte konstigt att  vi inte fann någon liten burk då, för den fanns i en helt annan maskin, några meter därifrån. ( bild 3)

Det gamla mjölkbordet satte igång nostalgi-tanke-produktionen. Vi hade också ett nummer på vårt mjölkbord och våra mjölkflaskor. (bild 4)

I Hånger parkerade vi bilen vid den fina pingstkyrkan och tog sedan dagens promenad på den ca 1600 m långa elljusbanan...( bild 5) med en avstickare på ca 500 meter till en cache i en massa skitiga stubbar... men där hittade vi ingen burk.... Bra att vi fick röra på oss iallafall.

Var bara tvungen att stanna och ta en bild på den lilla kreatursfamiljen som vi passerade på väg ut ur Hånger samhälle. ( Bild 6) Dagens favoritbild.

En badplats vid en liten sjö, Södra Fyllen, hamnade vi också vid. Gungorna såg nya ut... men skulle nog inte komma att användas på ett antal månader... ( bilden ovan)

Badplatsen låg vid en bokskog. Att en bokskog är vacker året runt, det är tydligt... nästan lika vackert med höstlöven på marken, som sommarlöven på träden.

I Hånger har vi varit ett par gånger tidigare, men sedan har vi vänt och åkt tillbaka samma väg till V-mo igen. Idag fortsatte vi söderut, och hamnade naturligt nog i Kronobergs län. Kul att hitta en gömma som vännen Inga lagt ut alldeles vid gränsen.

Dagens favoritgömma, den var också Ingas. Några kilometer norr om Vittaryd ( samhället vid Vidösterns sydligaste spets) passerade vi stora gravhögar och hamnade så vid denna labyrint från vikingatid. Ett verkligt välbevarad fornminne, som säkerligen haft stor betydelse för den tidens festligheter. Ja,det var så man hörde historiens vingslag här - och tanken slog mig- vikingatidens människor bar också på en stor ondska och vilja till förstörelse....

Dagens sista gömma har jag flera gånger funderat över, då jag läst cache-namnet, "Cliff Burton memorial". Vem var denne Cliff Burton?
Det visade sig att han var basist i Metallica 1982-1986. Vid Dörarp, på vad jag kan förstå var dåvarande riks-ettan, voltade turnébussen och Cliff Burton omkom.

En nyhet som jag missat totalt, då det begav sig. Eller har glömt. Bodde i Stockremma vid denna tid, med man och två små döttrar, och hade ingen relation med vare sig Värnamo eller Metallica... så det kan nog vara så att olyckan inte blev noterad i mitt minne.

En minnessten finns på rastplatsen en bit från Tånnö. Basistens aska finns i hans hemstad i Kalifornien.

Det var en rolig runda, men både lite motion och lite lagom letande. Ingen svårhittat dock... utom det som inte alls hittades....
Åkte till Stigs drive in, parkerade bilen och gick in och fikade med både fralla och bananbakelse.
Stallskötsel och hästlunch fixades och sedan tog vi vägen över Bredaryd hem och passade på att äta den jättestora snitzel, som värdshuset serverade.

I kväll blir det fotboll... Sverige - Danmark. Kommer att kolla, men blir inte speciellt besviken om Sverige förlorar. Inget viktigt. Inte ens den känslan har jag kvar....nä, nå´t fel, det är det allt på denna tanten.