Still going strong

 Jag kan allt känna mig sådan då och då, och vara ytterligt tacksamt över att kunna ha känslan. Än hänger tanten med, även om vissa kroppsliga förmågor försvunnit med åren.

Hade flera hallelujamoments igår på jobbardagen. Fyrorna spelade "Lille katt" efter noter. Helt underbart att höra en trio med gitarr, synt och panflöjt spela den enkla melodin tillsammans.  5-6or har gjort egna låtar. Utifrån vissa ramar. Det låter lite konstigt, men barnen tycker att det är BRA. Fick höra flera olika framföranden på xylofon och synt. Men att lyssna på trion med synt, gitarr och xylofon som spelade helt samstämmigt, det var nästan rysansvärt. Liksom att uppleva engagemanget hos alla elever. Man vill verkligen kunna framföra någon del av sin egen låt, men för vissa är det supersvårt att spela och läsa av noter. 

Efter gårdagens halvdagsarbete, så väntade en resa till Göteborg. Det är ingen större grej för oss att åka till Sveriges andra stad. Elva mil, fina vägar, det tar en timme och en kvart att köra till Liseberg, som ligger åt "vårt" håll.  fem-tio minuter längre tid att komma till den mest centrala delen av stan.

Igår var det Liseberg som var huvudmålet.

Kvällsmålet.. eller "middag" kanske man säger, det tog vi på en kinarestaurang på Södra vägen... 500 m från nöjesparken. Vi har ingen kinarestaurang i närheten här hemma. Det finns i Borås, men där är man sällan. Både Tranemo och Ulricehamn har thai-restauranger, och det är också gott... men det är något visst med kinamat. Kanske för att den, tillsammans med pizza, var den första "utländska" mat som tjejen som är uppfödd på lantlig husmanskost, träffade på. 

Jag var jättehungrig, så jag tyckte att maten var supergod, med smaker som var still going strong. Både vad det gäller de välbekanta smakerna, som att det var lite sting i en av de tre små rätterna som jag valde.

Liseberg var Halloweensmyckat. Nöjesparken var dock inte öppen på torsdagskvällen. Det är fredag till söndag som gäller just nu. Under "Halloweenveckan, då det också är skollov, är det öppet dagligen. Men vi väntar att åka dit med barnbarnskillarna tills det blir julprytt i parken och tomtelandet håller öppet,

Det var otroliga mängder pumpor som fanns vid parkens entré.  Man måste väl nästan ha egna odlare för allt som behövs. Pumpor tar ju PLATS att odla.

Vi skulle till Lisebergsteatern, vilken ligger i anslutning till parkentrén. Den här mannen, som verkligen kan sägas vara still going strong, har en monolog-förställning  ( kan det heta så?), tillsammans med  sex musiker. "Kontrabasen" hette stycket och tog upp kontrabasistens tankar... och framförallt hans kärlek till sopranen Sara. Hon som inte visste vem han var, för vem uppmärksammar något sådant som en kontrabasist, där i orkesterdiket. Duktiga musiker, varav Tomas von Brömssen också hör dit. Igår tog han inte en enda ton på klarinetten, dock. Han hade lärt sig behärska den stora kontrabasen, så att han kunde spela ihop med de övriga. Strongt!

Det fanns mycket som lockade till försiktiga skratt, i den annars ganska sorgliga handlingen. Lite Tomas von Brömssens signum, att kunna göra tragiska gestalter med ett stort mått av humor. Utan att det på något sätt blir plumpt. I sjuttiofem minuter, trollband den åttioårigen Tomas den stora publiken. En publik i ganska blandade åldrar. Det är inte bara pensionärer som uppskattar von Brömssens storhet.

 En riktigt bra föreställning!

Dagen idag började hos frissan. Hade klipptid sedan förra besöket där. Hade ju tänkt mig att bli naturligt grå, med ålderns rätt... men jag tröttnade på allt det gråbeiga och kollade hon hade tid att göra slingor. Det hade hon. Så tanten lämnade frissan, efter dryga två timmar, som en ny människa... eller nja, ialla fall med en gladare hårfärg. Nej... nej... ingen risk för rött eller någon annan tokig färg... jag skulle aldrig lägga i någon annan färg än brun i min hårman.

Stannade till i Nittorp, bara för att ta en bild på hösten vid Jälmån. Så vackert!

Väl hemkomen satte jag fart på maken. "Nu tar vi in trädgårdsmöblerna innan regnet kommer!" Våra trådgårdsmöbler är verkligen still going strong. De har stått på altanen från april till oktober sedan 1981.  Bra kvalitét. Och så jättesköna att sitta i, med en tjock och go dyna i. ( De är bytta, ett par gånger... förstås)

Tog en promenad, bynära, innan regnet kom. Hann precis hem, när det började regna.

Har kommit femton mm på några timmar.  Mer lär det bli. 

Perenn-fröerna som jag beställde i förrgår kom i postlådan idag. I morgon ska jag så fröerna! Så kul att kunna känna lite vårkänsla, trots att mörkret smyger sig på ,mer och mer för var dag.

Älgjakt

 

Förstår att lantisar gillar att se på Åsa-Nisse. Det var väldigt , väldigt länge sedan som jag såg en Åsa-Nisse -film, men visst handlade den om älgjakt, tjuvjakt, uppfinningar och en "sup" däremellan.

Precis som gårdagens föreställning av Åsa-Nisse på Åhaga i Borås. Men den var riktigt bra, riktigt rolig och hade ( om än ingen Marianergrav) ett djup. Manusförfattare var Annika Andersson. Det var inte alls de plumpa skämten som levererats då Christer Claesson ( Stefan och Christer) stått för manus

Visst kunde det uppfattas som lite ""bonnigt", men så ska det ju vara då det handlar om en pjäs som utspelas i Knohult 1952 och 2022.

 Jo, det var en bra föreställning. Ju mer jag funderar på hur allt hängde ihop, desto bättre blir den. 

Kul att se byns son, Mikael Riesebek, göra en galant roll som Åsa-Nisse. Han är otroligt lik sin farfar i kroppsspråket, vilket är hans absolut främsta egenskap. Hans sambo Jeanette Capocci gjorde sin roll som Britta/Bella på utmärkt sätt också. 

Farsen kommer att gå runt i landet under helger. Se den! 

Det är rätt så gott att bara kunna koppla bort allt som händer i världen för en stund och få sitta med ett leende på läpparna under ett par timmar.

Hade bestämt träff med bror och svägerska innan föreställningen. Det var länge sedan jag satte min fot i Borås city. Tror att det var i januari 2020 som senast.  Tokigt, det är ju vår närmaste större stad, 35 minuter bort med bil....

Det blev en pizza och ett glas vin på välkända Granada. Pizzerian/restaurangen hade byggt ut sedan vi var där senast. Underklädesaffären som tidigare låg vägg i vägg,  hade tydligen lagts ner och lokalerna hade tagits över av det populära och prisvärda pizzabageriet... som numera hade en ganska så diger och varierad meny.

Bror Roger hade varit på älgjakt. Det hade inte varit mycket till jakt, eftersom man skadeskjutit en älg redan i gryningen. Under flera timmar hade man fått göra eftersök på den skadade älgen och framåt lunchtid så hade man funnit den och kunnat göra slut på dess lidande. 

Älgjaktens stora negativa sida! Skadeskjutning av djur... Usch!

Vi kom fram till Åhaga i god tid. En kopp kaffe smakade gott. När vi letade upp våra platser, längst ut på sjätte raden, så blev vi mäkta förvånade, för på platserna innanför våra, där satt makens bror med fru. Knepigt att vi kunde träffa så rätt så att vi hamnade bredvid varann, utan att ha en aning om att den andre hade köpt biljetter. 

Släktvandring för att se Åsa-Nisse, alltså.

Bror Bengt jagar älg i våra( sina) skogar. Trettiofem personer stort är det älglaget.  Man hade inte lyckats skjuta en en enda älg under lördagen. Det är väl så att älgbeståndet har minskat. 

Älgjakten fortsätter i trakterna i dag.

- Vi åker till Hofsnäs, för där i naturreservatet, där får man gå ifred, tyckte jag.

Så blev det.

Det var nog många som slagits av samma tanke, för det var ovanligt mycket folk ute på vandringslederna. 

Hofsnäs, med en halvmil sjönära vandring på Torpanäset, det hör absolut till favoriterna. Man kan gå på i rask takt, eftersom det bara finns en enda uppförsbacke.... 

Lite höstkyligt, blåsigt, i alla fall på västsidan av näset.

Det är näst sista helgen som herrgårdsrestaurangen håller öppet för lunch och fika. I november har man Afternoon tea i stället . Tror f.ö. att alla sittningar är fullbokade. I december dukar man upp julbord. Inte aktuellt för oss. 

Fisksoppan på Hofsnäs Herrgård är väldigt god. Vi brukar äta den någon gång per säsong. Idag var det hög tid.

Såg många bilar parkerade på konstiga ställen utmed vägarna. Några skyttar kunde vi också se i de älgtorn som var synliga. Undrar hur jaktlyckan varit idag?

Sex fyra

Tanten är numera en sexfyra, ingen femfemma längre.... fast ändå lite grann. Tokränder går aldrig ur...

Födelsedagen var helt otrolig.

Började med fin present från den lille killen  på bilden  och hans familj.

Även hans morfar hade fixat paket.  En sådan bra start på dagen!

Kollegorna hade fixat till både skönsång av elever, av sig själva och god fika.

Visst blev jag glad.... men skämdes också...jag är extremt dålig på födelsedagskomihåg... och födelsedagsgratulation.

Efter lunch bar det av till Malmö, där denna fina lilla tös väntade, med finaste bodyn på.

 
Mamman hade fixat en superfin födelsedagspresent, biljetter till "Sound of music".

En sådan bra föreställning! Man kan ju nästan alla sånger. Historien hade jag delvis glömt bort, hade mest koncentrerat mig på den romantiska delen tidigare, inser jag. Storyn hade ett mycket större djup än så, där i andra världskrigets och nazismens skugga. Och vilken hjälte han var, kapten von Trapp!

Och Ava fick jag träffa i dagarna två.
Sådana toppendagar!

Och det där med presenter, det behöver jag absolut inte.... Jag har fått två fantastiska presenter, dyrbarare än något, i de två små fina barnbarnen som  kommit till världen, och som växer med en rasande fart, sedan senaste födelsedagen.

Negativt vid 64:
Hotmailskontot har blivit kapat. En idiot, ja, jag har inte ord för vad man ska kalla honom/den.... försökte få folk att tro att jag var strandsatt i Ukraina och behövde pengar. Naturligtvis ingen som tror på... hur dum får man vara.....? Allt på kontor är iaf borta... jag kan skicka meddelanden ( har förstås bytt lösenord) men får inga.
Idioten har lagt in två hundar som profilbild.
Tror att han fick mitt gamla lösenord... inget självklart sådant...genom att skicka meddelanden om att jag hade meddelanden som inte kunde levereras, om inte jag angav mitt lösenord.
Ett meddelande som kom från hotmail.. såg det ut som.

Misstänksam måste man vara, hela tiden, i den nya världen. Jag trordde att jag var det, men tydligen inte tillräckligt.

Numera nås jag via jobbmail  anna-lena.larsson@tranemo.se,  facebook-messenger eller annalena53@gmail.com.

Hotmailkontot har ju nästan bara varit ett reklamkonto. Jag kan leva utan det... men blir så förbannad på dessa idioter som bara förstör.

 64-årstanten har varit på buskis idag.
Något hon ogillar storligen.
Men så var det ju så att Micke, grannpojken, hade fått så bra kritik för sin roll i Soldat Bom. En föreställning spelades i Jönköping... vi kunde ju åka och kolla på honom....

Absolut gjorde han en bra prestation. Den enda gången jag skrattade, det var åt hans sätt att skämta...det mesta andra var bara plumpt. Störde mig en del, hur man framställde kvinnosyn...och även manssyn... i dessa #metoo-tider.

Nä,buskis är inget för mig.... men det finns ju många andra som tycks uppskatta det!

Petitesser, det där negativa.

Sexfyran ha ett bra liv och är innerligt tacksam för det!

Fars och fynd

Ojdå, jag råkade boka teaterbiljetter till den kväll som det var melodifestivalfinal. Ett sån´t elände... eller inte. Tycker väl att såväl svenska som europeiska song contest finalerna är kul att se och höra. Framförallt att höra, för då slipper man ju larvigt mellansnack och ointressanta mellanakter.
Så jag lyssnade igenom alla 12 låtarna på Spotify i går eftermiddag och gjorde min egen lista. Några av låtarna tyckte jag var riktigt dåliga, t.ex. Groupieslåten och Magnus Carlsson -låten. Mer än hälften av låtarna tyckte jag mig ha hört tidigare. Förstår att det inte är lätt att tänka nytt, då alla låtar för länge sedan är gjorda, egentligen. Bara varianter på det gamla.
Min egen bästa-lista stämde väl överens med resultatet. Måns som etta, Mariette som trea,  Hasse som fyra... det var helt rätt... sedan hade jag Linus Svenning som tvåa och Jon Henrik som femma.
Hann hem i tid för att se lyssnarnas omröstning och för att se Måns framföra vinnarlåten, så helt utan melodifestivalfeelingen, det blev jag ändå inte.

Teaterföreställningen som vi besökte, det var en amatörföreställning. Man spelade "Rakt ner i fickan" som var skriven av en av farsfixarnas mästare, Michael Cooney. Läste recensionen om den och den var positiv.Roligt att få skratta någon gång, det är ju inte så säkert att man  får göra om man går på proffsens teaterförställningar. Elände finns det tillräckligt ändå, jag vill gärna skratta åt tokiga förvecklingar när jag går på tetater. Cooney är mästare på att få till sådana... och gårdagens föreställning var inget undantag. Helt galet blev alltihop. Och kul!

Roligt att se duktiga amatörer... och inser att den nog kan vara så,  att man kan vara bra komiker, utan att ha gått treårig teaterutbildning för att bli det. 

Under veckan som gick, publicerades sex nya geocachinggömmor  runt Ösjön i Limmared. Där har det funnits ganska många cacher tidigare, så vi har gått den fina rundan flera gånger, under det att fler och fler burkar gömts utmed stigar och vägar. ( Tror att det är 18 stycken sammanlagt nu)

En utmärkt söndagspromenad blev det, lagom varmt/halvkyligt att promenera ganska så raskt, härligt i solen... det var det fler runt-sjön-vandrare som tyckte.

"Masken"  heter cachegömmaren som gjort Ösjön till sitt eget revir. Det har han gjort med bravur. Det var verkligen omväxlande burkar och gömslen... och ingen var omöjlig ( eller ens speciellt svår) för tant och farbror på 60 +.
Sex fynd blev det runt sjön. Ytterligare tre stycken loggade vi i Limmareds samhälle.
Gillar inte alls att gå omkring bland husen... men samtidigt kan man ju passa på att leta upp enkla gömmor, när man ändå passerar dem.

Löste två mystar igår, två stycken som fanns i Limmaredstrakten. En av dem bestod i att lyssna på hårdrockslåtar och räkna hur många gånger låttiteln förekom i de sex olika låtarna. Eb jättekul uppgift, tyckte tanten, som gärna lyssnar på lagom hård musik. https://www.youtube.com/watch?v=3_OvrGEbMvo - Lady of Winter, var en ny bekantskap för mig, en låt som jag blev störtförtjust i.

Gömman lokaliserades lätt idag. Den andra mysten jag löste, den burken var gömd en bit från samhället, visade det sig. så dit får jag åka en annan gång.

I Värnamo var det myst-event igår. Kollade på några av de nyutkomna kluringarna...och fattade inte någonting av ett par av dem. Vad det gäller mystlösning och geocaching, har jag mycket att lära.  Men det är väldigt kul när man försöker och det lyckas!

Elfsborg slog Hammarby i svenska cupen, det har jag kollat på en annan sida här på datorn. Snart läge att besöka Borås Arena och kolla på den gul-svarte. Fast det får gärna bli lite varmare först.

Kettleworx i kväll....  och de traditionella söndagstelefonsamtalen till döttrarna.

En helg går snabbt... en vecka lika så. Har äntligen gjort alla utvecklingssamtal... trevligt, men lite påhängigt.

Snart är det helg igen... och då är det vår på riktigt, vårdagsjämningshelg! Härligt!

Härlig hösthelg

Att livet ter sig annorlunda från en helg till en annan för hispig tant, det är tydligt.
Denna helg har varit helt otroligt härlig, och jag har verkligen försökt njuta av den.

Började gårdagen med att ta ytterligare ett tag i trädgårdens rabatter. Nu är det bara  någon timmes arbete kvar, sedan är trädgårdshöstandet över för i år.
Klippte gräsmattan en sista gång, C-E rengjorde gräsklipparen och jag slängde årets gräsklipparskor i soptunnan.
Att bli använd som fotbeklädnad vid förkortande av grässtrån runt Stockremmahuset, det har varit den sista anhalten för många gympadojor under åren.

Vid halv fyratiden i går, lördag, dök Johanna och Martin upp. Vi skulle tillsammans åka till Borås, för att se Torsten Flinks tolkning av Doktor Glas på Sagateatern.
Föreställningen började inte förrän klockan sju, så vi hade tid att ta en promenad och avnjuta en del av konststadens skulpturer, tillika njuta av alla höstiga träd i Stadsparken samt äta gott grekiskt på Grekiska Tavernan.
Mätt av synnerligen välsmakande mixad förrätt och moussaka, satte vi oss på andra bänk på teatern och njöt återigen. Denna gång av Torsten Flinks magiska framförande, då han såväl gestaltade läkaren Glas som prästen Gregorius ... och berättade om Helga på ett publikintagande sätt.
Doktor Glas är ingen munter berättelse precis, men den är en inte helt orealistisk skildring av livet... ur en konstnärs perspektiv.

Idag var vi inbjudna till Anki coh Roger, hemma i mitt ombyggda barndomshem.
Anledningen till detta var  att Rogers och C-Es engelska favoritlag, Chelsea respektive Arsenal skulle mötas i en match som visades på Viasat - en kanal som vi inte har.

Letat cacher har vi inte gjort på tre veckor, så jag tyckte att vi kunde ta vägen över Hökerum, Härna och Nitta och åtminstone försöka leta upp några.
Har egentligen målet att få till 500 per år, vilket gör att jag skulle behöva hitta ytterligare 47 gömmor senast den 24 nov.
Ingen omöjlig uppgift.....

En liten burk med blött innehåll var gömd här vid Södra Vings gamla fina helgedom.

En annan gömma fanns vid "Fornstugan", ett hembygdsmuseum, där det kostade 25 öre att gå in. Nu var det inte öppet, och hade det varit det, så hade man behövt vara minst fyra för att kunna lösa inträde.
Med tanke på att Löfvén och Co lovat ta bort inträdena till museer, så kanske det även kan gälla hembygdsdito. Vilket skulle lösa problemet för två personer att kröka rygg och gå in i den lilla stugan.

Viskan rinner upp i sjön Mogden, öster om Hökerum. Här passerar den genom Nitta. Där hade samhällsföreningen i det lilla samhället anlagt en fin badplats, alldeles bredvid den asfalterade banvallen.
En lätthittad cache hade man också lagt ut.

Fotbollsmatchen började inte förrän klockan tre, så vi hade bestämt at vi skulle ta en ordentlig promenad samt äta lunch, innan det var dags att bänka sig framför TV-apparaten.

Vi gick en runda som jag aldrig gått, trots att jag var heltidsboeende i byn till nítton års ålder och deltidsboende ( åkte alltid hem från Jönköping och lärarhögskolan  på helger och lov) tills jag var nästan 23.

Vår runda startade med att vi passerade byn "finaste" gård, Södergården och fortsatte sedan ut på vägen som går på maderna bort mot Marsjön.

Johan, Malin och rävliknande lapphundsvalpen ( med tillägg i rasnamnet som tanten glömt bort) hade kommit hem från Norge under helgen. Och så var Tess med förstås, tioårig schnauzer, hemmahörande i Backgården.

Visst var det ett fantastiskt promenadväder.
Många björkar stod redan avlövade, men nu är det asparnas gulnings-tid, och då är det bedövande vackert.
Speciellt som solen sken över alltihop och det var alldeles lagom varmt i luften.
Tänk om man kunde konservera denna härliga, vackra tid ett par månader. Fram till Lucia, eller åtminstone advent. Men det går inte, så det gäller att njuta och vara ute så mycket som möjligt.

Kom ut på Varnumsvägen. Här cyklade jag och de av mina kamrater som bodde på vägen till Finnekumla, ja, förresten barn från hela Rångedala, för att lära oss simma i Marsjöns kalla vatten. Det lyckades bra för de flesta av oss. Fyra-fem kilometer åt varje håll var det att ta sig, en timmes simundervisning på det. Inte en tanke på att någon skulle skjutsas, det var ju sommar och lättcyklat.
Däremot hände det att man blev curlad med bilhämtning när det var riktigt dåligt vinterväder, men då var det förstås inte från simskolan, utan kanske från "Solglimten". Alla flickor (nästan iallafall) samlades i skolans matsal på lördagseftermiddagen och handarbetade. Alstrena såldes sedan på auktion i församlingssalen.
Det var tider det! Snacka om genusaspekt! Ordet feminist var ännu inte ens i sin linda.
Inte konstigt att man är gammal!

Hade kollat om vi missat någon geocache i det område som vi skulle promenera genom. Det hade vi.
En gömma med terräng 3 och svårighet 2,5. Gav mobil med c:geo i till Johan, för jag tyckte att det som skulle vara en utmaning för tanten, skulle vara en lätt match för honom.
Nu var det Malin som såg den dåligt gömda burken i bäckravinen.

Hon tog några skutt, hämtade burken och kastade över den till sin sambo.
Leahunden  gillade också att skutta från sten till sten.

Alcel53 antecknades i det lite småfuktiga logghäftet, och försluten burk kastades tillbaka, för att "gömmas" bland stenar och björkstammar igen.
Har aldrig hört talas om denna steniga snabbrinnande bäckfåra tidigare. Inget man pratade om vare sig på Solglimten, på simskolan eller i skolan. Trots att platsen sannolikt var lika trolsk och intressant att besöka, då som nu.
Som jag så många gånger sagt och skrivit: det bästa med geocaching, det är att få se vackra och intressanta platser. Idag fick vi se fyra stycken sådana, och nu är det bara 43 burkar att hitta på ( tror jag) sju veckor.
Fyra dagars skolfritt i slutet av oktober ska nog kunna bli fina cacheletardagar, åtminstone ett par av dem. Om livet inte ställer till nå´t förstås. Att dumma saker kan hända, det får man alltid ha med i beräkningen, det har jag lärt mig vid 61 ( -7 veckor) års ålder.

Vi gick på den gamla järnvägen mellan Borås och Ulricehamn, en bit.
På andra sidan det lilla vattenfallet såg vi kvarnen,  mellan höstfärgade grenar.
När jag var riktigt liten, och vi bara hade Frej och Lorry som hästkrafter, så åkte jag ibland med pappa till kvarnen. Jag satt i den lilla kärran ( häcken, kallad) tillsammans med ett antal säckar havre, som skulle ner till mjölnaren för malning. Nästa dag hämtades det färdigmalda mjölet hem igen. Havremjölet användes enbart som djurfoder.
Att sitta bakom Frej, och kanske också få hålla hans tömmar, det är ett av mina tidigaste minnen.

Ett annat, mindre trevligt minne, har jag från denna plats.
Under de tre gymnasieåren på Bäckängskolan i Borås, så åkte jag ofta buss in till stan och tåg hem.
Med moped ( på den tiden fanns f.ö. inte tanken på hjälm på kartan) tog jag mig ner till busshållplats eller tågstation. Jag brukade parkera mopeden på ett säkert ställe, mitt emellan station och busstopp, det är väl ca 500 meter mellan de båda platserna.

En höstdag i tvåan på gymnasiet kom jag, som oftast, hem med fyratåget, ( i Rångedala kl halv fem ungefär) gick till mopeden, satte igång den och körde iväg hem mot Finnekumla by.
Vad jag inte såg denna dag, det var att en turkosfärgad Opel kom körande på Varnumsvägen. Jag körde ut på vägen och rakt in i sidan på bilen. Föraren väjde och körde rakt in i telefonstolpen på andra sidan vägen. Den bröts i två delar.
Jag körde förstås omkull, men fick fort som attan upp mopeden, som möjligen kändes lite skev i ramen, men som funkade. Med bankande hjärta körde jag de 2,5 km hem, rusade in i huset, förbi mor och far som satt i köket och in på mitt rum.
Just då ringde telefonen. Det var någon i byn, som ringde till min pappa och uppmanade honom att komma ner till Finnekumlakorset, för hans dotter hade kört på en bil och bilen var köroduglig. Ingen hade, turligt nog, skadats.

Min pappa var en man som lätt brusade upp, men  vid detta tillfälle gjorde han inte det.
Han tog hand om sin dotters smitning från olycksplats på ett föredömligt sätt.
Jag kommer inte ihåg att jag blev så skrämd av händelsen, både jag och moped hade klarat oss nästan helt oskadda.

Nästa dag satt jag i soffan i Bäckängskolan bibliotek under en håltimme. Jag tittade förstrött i Boråstidningen.
Det var då jag blev ganska så upprörd, för på förstasidan fanns en ganska stor notis med rubrik "Mopedist körde på bil. Smet från olycksplatsen"

Nu blev det faktiskt ingen påföljd alls, vare sig vad det gällde vållande av olycka eller för att jag smitit.
Jag hävdade att jag inte sett bilen, vilket jag uppenbarligen inte gjort, för att även om jag gjort en del dumt i mina dar, så skulle jag aldrig kört på en turkos Opel Rekord av egen vilja. Nä, jag hävdade att det var skymning och att bilen inte haft något lyse på.
De var så lagstiftningen om halvljus  på dagen kom till.
Tror jag.

Fast egentligen vet jag varför jag inte såg bilen.
Jag var bedrövad och bedövad.
För jag hade för första gången i mitt liv, fått en tvåa på ett prov, på ett matteprov.
Så egentligen var det ju inte konstigt att jag inte kommer ihåg olyckan på ett traumatiskt sätt.
Jag hade ju redan varit med om det värsta som kunde hända i mitt ganska exakt sjuttonåriga liv: Jag hade fått EN TVÅA PÅ ETT PROV!

Hundförarna hade åkt bil en och en halv kilometer från Backgården, längst upp och bort, för att slippa ett otrevligt möte med en hund som inte gillar Tess.
Jag beslöt mig för att gå den  sista biten "hem" också.
Det är inte ofta man promenerar i sin barndoms by och ser dess vackra vyer.

Därnere gick vi, på vägen som går ute på maderna. De brukas f.ö. fortfarande och ger det fina, öppna landskapet.

Nordsvenskarna var också fina att titta på.
De hjälper också till med landskapsöppenheten.
Några körningar med spannmålsfyllda säckar som skulle till kvarnen, det har de inte fått vara med om. Hoppas att de fått vara med om andra körningar, för det är väl sådant man i första hand använder de kraftfulla muskelpaketen till.

Gick uppför Backgårdsbackarna och kom till min favoritplats, utsiktsplatsen där man kan se både Marsjön, Tärby, Varnum och Härna.
Har en cache här, på Finnekumlarundan. Om jag hade varit cacheletare, så hade jag gett den favoritpoäng... men cacheletarne i gemen, de tänker inte som tanten, de ger poäng föär gömmans beskaffenhet, mer än för vad en visar.
Obs! Jag skriver inte detta med någon som helst bitterhet över uteblivna favoritpoäng, för de intresserar mig nästan lika lite som att komma först-poäng... bara att det förvånar mig att inte ALLA har denna plats som favoritplats.

Lea satt på trappan och väntade. 

Man kunde ju tro att det var en räv som var guard utanför Rogers och Ankis hus. 

Det trodde iallafall huskatten Tindra, då Lea intog kattens hem i fredags. Hon blev livrädd, och har mest hållit sig ute ... och på långt avstånd från den farliga "räven".

Tindrakatten kom hem och in till sin vanliga plats, mindre än en timme efter det att det farliga djuret åkt iväg hem till Norge igen.

Roger ville visa hur fint han gjort i den gamla ladugården. Jag ville gärna se.
Min lillebror såg att mössen varit framme och sa att han skulle beställa en eller ett par skadedjurskontakter, för att skrämma iväg dem.
Grannen hade en och inte en mus fanns numera i det skogsnära huset.
Vi behövde också en eller ett par i Stockremma, framförallt till garaget, så att vi kunde ställa in bilen igen. Under de senaste åren har möss bosatt sig inne i motorrummets skydd, vilket har kostat oss ca 5000 kr.

Roger visade webbsidan och jag tyckte att jag kunde beställa apparaterna, så kunde han få köpa ett par eller tre när de kom farande från sin tillverkningsort/grossistort i Amerikat. Beställde 6 stycken. Tull och frakt tillkom.
Knappade in kortkod .. och ipaden började processa. Den fortsatte med sitt snurrande, så jag backade och gjorde om köpet. Då gick det direkt. När jag strax därefter kollade hotmail-meddelnade, så hade jag lagt två order á sex apparater.
Så nu får jag bli råttfällshandlare ... eller råttfångaren i Stockremma kanske. Sex - sju apparater finnes här i överflöd- Är någon intresserad av skadedjurskontakten, så hör av er. Den finns till försäljning för 400 kronor, så snart den ankommit Sverige och Stockremma.

Bjöds på supergod lunch, kycklingfilé i baconlinda, tillagad i mango chutney, grädde och creme fraiche. 40 minuter i ugnen. Serverat med ris. Ett mycket bra alternativ till den baconlindande kyckling, fylld med ädelost, som jag brukar göra lite då och då.

Kollade lite på fotbollen och även den allsvenska matchen,Örebro vs Elfsborg.
Boråslaget låg under med 2-0 efter bara några  minuter.
Tyckte att den fina eftermiddagen inte var någon innesittareftermiddag, utan gav mig på egen hand ut på ännu en liten runda.

Gick ner för backen bakom barndomshemmet, över bäcken och uppför den relativt branta skogsbacke, där mina barndoms skrämmande kor, gick alldeles fritt och betade.
När det var mjölkedags, så tog mor och far spänner, mjölkepallar och kruka med, och kallade på korna, så att de kunde mjölka dem på en någorlunda närbelägen och bekväm plats.
Under senare delen av min uppväxt, så kördes traktorn och det dieseldrivna mjölkmaskinsaggregatet till vallen nedanför ladugården. Dit kom korna, för det ville gärna bli av med lite mjölkstinnhet i juvren.

Utsikten på denna nivå, alltså ett snäpp högre än där min bror bor, är ju ännu mer betagande.

Helt ljuvlig, denna ljuvliga oktoberdag.

Gick den ca kilometerlånga rundan i sakta mak och njöt.
Hemma i huset hade Elfsborg fått ännu mer baklängesmål på sig. Senare visade det sig att även IFK, Häcken och AIK åkt på förluster i dag. Status Quo i Allsvenskan alltså, och bara ett lag värt att kalla topplag i hela Sverige, nämligen MFF. Grattis till SM-guld, f.ö.

Hemma i det fina huset fanns kaffe, glass och bär att njuta av.
Gjorde så... tackade för oss och för en fin dag... och tog vägen över Dalsjöfors och Dannike hem.

Tack alla för en toppenhelg: Johanna, Martin, Torsten, grekiska kockar, geocacheutläggare, Roger, Anki, Malin, Johan, C-E ... och alla djur.

Och som sagt... den som inte vill ha små söta möss inomhus, utan vill köra ut dem i kalla skogen i höst och i vinter, den kan få köpa en ivägkörningsapparat av råttfällegrossisten i Stockremma. Hör av er.. via mail, telefon eller genom att kommentera nedan. Skynda på, partiet är begränsat !