Favoriter

En sådan härlig vecka det blev, en vecka med så många favoritgöromål!

Träffade båda favoritpersonerna i början av veckan- söndag -måndag.

En resa till Ava och hennes familj fick avsluta sommarledigheten, i måndags.

Konrad fick vi rå om alldeles själva under några timmar i söndags, då hans föräldrar var ute på egna äventyr.

Härliga ungar. Tänk att vi skulle få de allra bästa barnbarnen av små barn som finns....  : )

Efter två fina dagar med barnbarnen och deras familjer, så var det dags att ta itu med favoritsysslan. Jobbet! Höstterminen startade för oss lärare. 

Visst skulle jag kunnat avstå skolan och gå in i pensionstillvaron denna hösttermin. Men jag vill inte, och jag behöver inte. Jag har världens roligaste jobb och jag känner mig fortfarande behövd och uppskattad.

Två dagar ytterligare har vi att förbereda oss inför elevernas ankomst på onsdag. Ser fram emot att möta mina fina elever i sexan igen. Mitt sista läsår med klass, det ska det bli. Men man kan ju jobba på deltid och som resurs/ämneslärare några år till, om jag fortsätter att känna att skoljobb är min favoritsysselsättning.

Igår ( och idag) var det "Gällstadsdagar". Betyder att alla affärer i samhället gör sitt bästa för att locka besökare.  Det där med reavaror och utförsäljning är inte min grej, men visst blev det lite blivande favoritkläder inköpta i favoritaffären mitt i Gällstadskrysset.

Därefter åkte vi till den lilla byn Boarp och till Prästakvarnen.

Det har blivit tradition att äta våfflor vid den välbehållna kvarnen, besöka utställningen som finns där och vinna lite kakor på kaklotteriet.

En absolut favoritplats, alltså.

Då det var den internationella geocachingdagen igår, den 18 aug, så passade vi på att leta upp två relativt nya gömmor i favoritsamhället Dalstorp.

Det är bara att konstatera, att jag fortfarande ser Dalstorp som traktens vackraste samhälle. Tjugofem år jobbade jag i Dalstorpsskolan, det har satt sina spår. 

Aldrig har vattenståndet i sjön varit så lågt. 

Här brukade vi bada med eleverna, då det var fina dagar vid hösttermins start. 

Många vintrar var det blankis på sjön, några gånger har jag åkt skridskor från den ena sidan till den andra. Tillsammans med elever och kollegor.... och varit den som varit mest skraj av alla. Isen ryter när en tungviktare som jag åker över den. Naturligtvis har jag aldrig gett mig ut på svagare is än att den håller att en personbil kan köra på den....

Stockremma- Krokenrundan är också en av favoritrundorna. Den fick utgöra gårdagens promenad.

På den rundan passerar man såväl enstaka hus, går genom skog och mera öppna områden, längs mossar och slutligen genom nästan hela vår by. Varierande omgivningar alltså.

Svåger Roger håller den gamla stigen, som var en utmärkt ridstig för döttrarna öppen.
Vackert med ljung i full blom.

Extra intressant var ljungdungen där en stor del var vit. Mutant? Albino?

Visst är geocaching en favoritsyssla, bara tiden finns och vädret inbjuder till vandring.
Har spanat in Nårungarundan flera år. Idag blev det äntligen av att vandra den 7-8 km länga leden.

Det var en riktigt bra runda i varierande natur och i kuperad terräng.
Hela vandringen var en ren njutning, speciellt som vädret som gjort för långpromenad.

Fjorton cacher fanns det utmed rundan.
Så bra att de inte ligger för tätt, för då tar det så lång tid att gå en längre runda.
För mig/ oss är vandringen och naturupplevelsen det primära och det där med att leta burkar en bonus och framförallt en anledning och en guide till att hitta nya stigar och vägar.

Offerkällans vatten var kallt och smakade gott.

Historien om greven i Grevagården, som i ren förtvivlan, tagit sitt eget liv, var riktigt ruskig.  Två fruar hade dött, flera av hans barn hade fått lämna jordelivet.  Greven  ville inte leva längre.
Det var artonhundratal och självspillingar fick inte begravas på kyrkogården, utan skulle begravas i skogen. Men de drängar som skulle föra greven till vila i skogen, tappade båren i fyllan och villan och grevens kropp rullade ner för branten till ån. Det sägs att man sett delar av hans skelett lysa vita i branten.

Vi avslutade dagens utflykt med en visit hos bror och svägerska i Finnekumla, Rångedala.
Det är klart att barndomens mossbelupna stenar är en av mina favoritplatser.

Tog rundan runt, den som jag ofta gick med mor och mormor, då jag var barn. Då kändes den lång och jobbig. Idag inser jag att en inte är längre än två och en halv kilometer, knappt det. Tar en halvtimme att gå i rask takt. 

Favoritbild förstås, utsikten från Backgården.

En bra vecka alltså. Favoritvecka, kanske... ja, utom det där med det uteblivna kaffet på studiedagen. Men någon smolk ska det väl vara i glädjebägaren.