Revy

Igår var vi på revy. Sveriges bästa revy, sägs det. Kan säkert vara det, för de är så otroligt proffsiga där i Falkenberg.
Falkenbergsrevyn har ett högt tempo, varierande nummer och roliga sketcher blandat med sketcher av mindre hög kvalitét. I några av sketcherna tyckte jag att slutet föll ganska mycket. En bra sketch ska ju ha en knorr på slutet!
Det allra bästa med Falkenbergsrevyn, det är deras musikalitet. Suveräna sång och musiknummer upptar sannolikt minst halva föreställningens tid, kanske mer.
De flesta av de uppträdande spelar olika instrument, någon av dem behärska fem-sex olika.

Så aktörerna blandar sina uppgifter, ibland är man musiker, ibland sångare, ibland  sketchskådespelare.

Snurrscen, digital scenografi och påkostade kläder gör revyn ännu bättre, ja, så mycket bättre kan det knappast bli. Skulle vara sketcherna då, men det är inte så lätt att få till det i nummer efter nummer

Så om ni har vägarna förbi Falkenberg, och det finns biljetter kvar: GACK  OCH BESKÅDA SPEKTAKLET! Jag lovar er några härligt underhållande timmar!

Där fick jag till ét! Borde nog söka jobb som recensent nu när jag ska bli pensionär.
Vore inte dumt att få åka runt och kolla Sveriges- iallafall södra Sveriges - lokala revyer.

Jag har varit recensent en kort period. När jag var ung, i de senare tonåren.
Hörde av mig till Borås Tidning och undrade om jag kunde får recensera film.
Det fick jag. En biljett till en bio, B-film oftast, och sedan en plats vid en skrivmaskin på kvällsredaktionen.
Man kände ju sig lite märkvärdig, där bland alla dem som hade mitt drömjobb - journalist. 

Antagligen skötte jag mig ganska bra då jag skrev om de smalare filmerna, för en kväll fick jag biljett till en ny Disneyfilm - tror att den heter  Janne Långbens olympiska spel.
Jag har aldrig varit någon älskare av tecknad film, och tyckte att filmen med de olika misslyckade långbenstävlingarna var töntig. En Disneyfilm får man inte skriva ner, speciellt som större tidningar hyllade den.

Så blev recensent/journalistsagan all.

Journalistskolan sökte jag till, kom till andra antagningen, men sedan var det stopp. Kanske för att jag aldrig fick stopp på den elektriska skrivmaskinen, den bara skrev och skrev utan att byta rad....

Nu tror jag att lärarjobbet passat mig nog så bra!

Revy har jag också spelat.
I Dalstorparevyn.  1988 - 1995 hade vår lilla bygdegårdsrevy sin glansperiod. Några år senare gick en i graven, då hade den överlevt sig själv.

Nu var jag ingen lysande stjärna på scenen, ej heller som sketchförfattare. Sångtexter och minimusikalsketcher, det var nog min grej. De blev bra . Sketcherna jag satte ihop blev oftast rätt dåliga, oftast bestod de av dåliga vitsar från någon skämttidning. Inget jag är stolt över idag.
'
Men det var en fruktansvärt rolig tid, de där revyåren. Vi började skriva i september - oktober, sen repade vi ett par månader för att spela fredagar-lördagar, kanske någon söndag under tre - fyra veckor.

Pensionärsrevy- kan det vara något? Ja, varför inte. Och sen kan jag recensera densamma....   ; )

Passade på att ta oss till havet en stund, då vi ändå begett oss de 10-12 milen smal och krokig väg  till Falkenberg.
Det var många som var  på vandring längs den smala remsan av sand mellan klitter och hav, denna blåsiga dag.
Det blåste kallt från norr, men det var härligt att se och höra havsvågorna kasta sig in mot stranden, med så mycket kraft så att de spottade fradga.

På vår normala "hav möter strand- plats", Östra stranden i Halmstad, så är klitterna/dynerna nästan bortspolade.

Längs Skrea strand så har vågorna inte lyckats göra så mycket skada, där är det riktiga sandvallar, precis som det var förr i Halmstad.

De gamla badstugorna står också kvar. Är säkert värda en hel del numera.
Så charmigt att komma till Skrea och uppleva nostalgi.

Bilen, som fanns på en gata nära teatern, den har betydligt fler år på nacken än denna tanten. Såg den köra iväg. Sakta och försiktigt gick det, men fram kom den.  Och så fin den var, åldern till trots.

Det var inte bara havet som skummade ystert.  Ätrans vatten hade fått upp farten, här under den gamla bron i centrala Falkenberg.

Och se, alldeles bredvid den bräddfulla floden, där hade påskliljorna börjat blomma. 02022020!
Måste vara  rekordtidigt!  Kändes både dåligt och bra. Dåligt i avseende "Ur led är tiden", bra i  avseende "Det går mot vår".

En rolig söndag blev det, en riktig revysöndag, där årets första semla och grillad lax från förnämliga Laxbutiken ingick i det varierade programmet.