Vatten

Det är något visst med vatten.
Hav, sjöar, floder, bäckar, ja t.om. välfyllda diken tilltalar mig så.
Allra vackrast är vatten, då en klarblå himmel speglar sig i dem.

Vilda vatten är också vackra.
Vatten som har  skummande vågkammar.
Vatten som ystert porlar fram i en vårnatur.

Är det så att alla dras till vatten, eller finns det några som inte känner av någon vattendragning alls?

Huset som vi byggde för fyrtio år sedan, det gillar jag ännu. Trots att - eller kanske för att - vi inte gjort så mycket åt det under alla år.
De allra flesta har ju bytt kök på de åren, det har inte vi.
Väldigt många har byggt "pensionärskuvös" över altanen. Det har vi aldrig funderat på.

Men det finns en sak jag inte gillar med vårt hus. Det ligger på fel ställe. Det som en gång var skog, det har blivit kalhyggen. Och vattenspeglar, det finns det inga alls. Det saknar jag !

Idag tog vi bilen sex kilometer nerför backarna och över mossen. Där ligger ett litet samhälle som heter Nittorp. Nittorp är känt i för damfotboll ( Victoria Sandell Svensson spelade i laget under några ungdomsår) och ishockey. ( Erik Andersson spelar just nu i Rögle, Han kommer från Nittorp).

Genom Nittorp går Jälmån, och Nittorp har vuxit fram vid de båda små sjöarna som bildats i flodfåran.

C-E följde gärna på dagens promenad. Jag tyckte att vi skulle förlägga den till vägarna i den lilla byn Gisslarp, som ligger på kullarna norr om Nittorpssjön.

Det var länge sedan jag/vi vandrade där. På 80- 90-talet gick jag ofta med svärmor på tipspromenad på en av rundorna. På senare tid har jag vid några tillfällen vandrat längs vandringsleden som går genom byn och som fortsätter förbi Dalstorp.

- Orättvist att en del får bo på en sådan här plats, och andra på ett kalhygge, tyckte jag.
C-E tyckte att alla inte kunde bo vid vatten.
Men visst hade det funnits plats för oss också.... men vi tänkte inte så långt, när vi var unga och mindre förståndiga. ( ?)

Gisslarpsrundan blev en runda på fyra kilometer. 3,5 km gick genom vackra, mer eller mindre öppen, omgivning,  500 meter gick genom tät skog. Inte alls samma goa uteväderskänsla när solen försvinner  bakom täta grangrenar... då märks det att det inte är riktigt läge för sommarkläder ännu.

Gisslarp har en lång historia. Det finns informationsskyltar på sina ställen. Där kan man läsa att det bedrivits åkerbruk i mer än 3000 år och att det finns ett antal gravkullar från bronsåldern.

Spännande tankar att människor tog sig till odlingsbara områden vid våra sjöar för så länge sedan. De kom via Ätran och tog sej sedan upp i  biflödena.

Härliga dagar med sjönära promenader. Ser fram emot nästa. Kanske det kan bli runt Kroksjön i Hestra, en mil bort.
Men tills dess är det skola och mormorstisdag. Den senare med möjlighet till sjöpromenad. Tycker att det är så gott att vi har våra skolor öppna.... och att jag inte känner mig det minsta förkyld.

Ha en fin vårvecka och gå ut och njut av naturen, alla ni som har den förmånen.