Road trip

Såg ett inlägg på Instagram igår. En kollega hade besökt ett cafe, Blåbäret.  Ett café som låg mitt ute i ingenstans. Kollade upp var Ingenstans var, och såg att det var ca 7 mil bort, i närheten av Mullsjö.

Caféet hade enbart  uteservering, under bar himmel. Alltså bestämdes det om det var öppet eller ej, från dag till dag, utefter väderleksprognos. Kollade på Blåbärets Facebookssida. Jo, idag var det öppet. Inget regn i sikte.

Började i mitt stilla sinne att planera för en liten road trip till Blåbäret. Men inte åker man 7 mil bara för att fika. Nej, man kollar ju om det finns några intressanta geocacher på vägen. Kollade på geocaching.com - och det fanns många gröna cache- markeringar på kartan. Det gällde alltså att välja ut sådana som kunde vara lite intressanta och som gjorde att man fick till en runda i relativt okända trakter.

När rundan var någorlunda genomtänkt, så lade jag fram förslaget om en road trip för C-E. Han var på.

Vi började nästan på hemmaplan. Vid kyrkan i Ljungsarp. Såg senare att det var min gamla elev Tomas, som placerat cachen precis vid rastplatsen. Två motorcyklister hade slagit sig ner vid rastplatsens bord för att fika.  Som tur var, så visste de vad geocaching var, så det blev inte förvånade då jag började rota i den vackra "välkommen till Ljungsarp"-skylten.

Nästa stopp gjordes inte förrän en halvtimme senare. Vi hade kommit norr om Bottnaryd, till en plats där det går en bro över sjön Stråken.

 

Det går inte att göra platsen rättvisa på bild.   Otroligt fint var det, och visst blir jag alltid lika avundsjuk på dem som har en röd stuga vid en sjö.

Vid denna röda lilla stuga, ett riktigt gammalt torpställe, har jag letat efter geocache vid tidigare tillfälle. Utan att finna. Trodde att det skulle kunna gå bättre nu när jag fick hjälp att leta. Men det gjorde det inte. Knepigt ställe. Gömman tycks vara fördold för en del, om man läser i loggarna. Andra skriver att de hittar den direkt.

Resan gick vidare mot Mullsjö. Innan Mullsjö tog vi in på en mindre väg och hamnade vid den plats där Stråkenlederna, vandringslederna, utgår ifrån. För ett antal år sedan så träffade jag bloggvännen Miatankar här, och vi gick en av lederna, där det fanns ett antal geocacher.  Vi måste ha missat gömman vid starten. Den fick bli en extra bonus idag.

Efter någon mil på slingriga grusvägar, i vacker natur, och passerades några byar, så kom vi till dagens primära mål. Café Blåbäret.
-  Hit kan väl inga människor hitta, sa C-E. Det ligger ju mitt ute i skogen.
Jovisst gör det, men det är ju sådana platser vi vill komma till, och ännu mer detta år 2020, än någonsin tidigare.

Caféet var egentligen en större sommarstuga.  Med tillhörande gäststuga. Det fanns ganska många bord runt om stugan. På behörigt avstånd från varann.

Man fick gå in på stugans altan och göra sin beställning.
Det fanns bullar, kakor, mackor och tårtbitar att välja på. Inte så många av varje men absolut så att det räckte.

Under tiden som beställningen plockades ihop, så tog jag en liten tur i trädgården och fann en passande installation.

Två rejäla mackor på hembakad hålkaka, en bulle, en bit citrontårta och fyra koppar kaffe. Pris: 160 kr.  Alldeles för billigt egentligen! Supergott! Supermysigt! Enklast är att söka Cafe Blåbäret via Facebook, om man vill åka dit och uppleva en annorlunda cafemiljö.

Efter att ha suttit i bilen, med bara korta fotförflyttningar utanför den samma, så var det dags för promenad. Tyckte reseledaren. ( Vilket jag gärna skulle vilja pensionärsjobba som, tror att jag skulle göra riktigt bra reseupplägg)
Körde alltså vidare till närbelägna Sandhem för att leta upp två cacher utmed en vandringsled. En fin skogsväg som en gång i tiden hade varit en landsväg.

Stora blåklockor blommade i mängder utmed vägen.ja, hela omgivningen längs den drygt två kilometer långa promenaden var väldigt vacker.

Här, vid "postledet", begicks ett rån av postskjutsen år 1854.  Bössa och påk användes av de båda rånarna, postiljonen dog medan skjutskarlen kunde ta sig till ett torp en bit bort och få hjälp.
Bytet är ha blivit upp emot 2000 riksdaler. De båda förövarna greps sedan i Stockholm. Jonas Falk avrättades 1855 på Hökensås. Där finns fortfarande Falks grav kvar. Det sägs att det alltid finns blommor på graven. Själv har jag besökt den ett par gånger, och visst var det det blommor i en vas.... fast som jag kommer ihåg det, ganska så vissna blommor

Mängder med kantareller växte vid rånplatsen.
C-E plockade kepsen full. Vi har just avnjutit de stekta till kvällsmat.

En liten bit bort hade bloggvännen Miatankar också en gömma till minne av rånet. Hon berättar i sin cachebeskrivning att postiljonen inte avled direkt, utan dog på sjukhuset i Jönköping några veckor efter rånet.

När vi kom tillbaka till den plats där vi parkerat bilen, så passade vi på att göra en liten extra runda till den närbelägna ån. Svartån. Flytande vatten inger alltid så mycket lugn och frid. Långt ifrån känslan av våldsamheterna en och en halv kilometer bort.

Årets sista ( ?) midsommarblomster fanns där i det skuggiga området nära ån.

Resan gick vidare till en plats vars namn jag aldrig hört talas om, Fivlered.
Många kyrkor har sin egen cachegömma.  Tack vare geocachingen, så hittar man sådana här smultronställen.
En gammal kyrka var det,

och det var den första kyrka jag sett med egen brygga, egen grillplats¨...

och egen plats för kyrk-ekan. Wow, ett sådant häftigt ställe.

Fler kyrkcacher blev det. Kölingared kyrka ligger bara dryga halvmilen från Fivlered,
Den stora kyrkan var sommaröppen under dagstid.
En stor och ljus kyrka var det.

Jag passade på att tända ett ljus. Ett ljus för Karla.

Årås kvarn har jag hört om. Här finns det några riktigt fina vandringsleder, i kvarnen finns ett cafe och under normala år anordnas uppträdanden och allsångskvällar vid kvarnen.

Jag hade förväntat mig en kvarn av det större slaget, men här fanns många byggnader,

ja, nästan ett litet samhälle,

.,med den stora säteribyggnaden som huvudbyggnad. 

Som jag fattade det, så var denna byggnad numera ett vandrarhem. 

Det var mycket folk på platsen. Cachen hittade vi efter lite letande.

- En sådan massa hästar, sa C-E.

 
Ja,det var det sannerligen. Och fler och fler tycktes det bli.

Kändes nästan som en skräckfilm, som Hitchcocks "Fåglarna" - fast nu var det hästar i stället.
Hörde glada röster en bit bort.
Mängder av sadlar var upphängda på en ställning, många ungdomar rörde sig nära sjön....ridläger?! Men hur sjutton skulle man få tag i rätt häst när man skulle rida vidare?

Ny kyrka- Liared. Snabbt stopp.
Lunch på Rasta i Strängsered.
Maten smakade alldeles utmärkt.  Smart sätt att fixa avstånd mellan borden. Man stänger helt enkelt en del bord med hjälp av plastband.

Strängsereds kyrka. Ser ut att ligga så vackert vid sjön. Men det är inte riktigt så. Mellan kyrkan och sjön går den starkt trafikerade riksväg 40. 

C-E upptäckte den här gravstenen. Tre syskon- två blev sannolikt offer för pandemin som florerade för 100 år sedan. Det tredje syskonet, Sven, han blev 96!

Vi börjar nalkas någorlunda välbekanta trakter igen. Grönahög.
En enkel cache vid kyrkan.
Kom att tänka på när jag, tillsammans med kollega, och med vaktmästaren i följebil, cyklade med en eller var det två skolklasser från Dalstorp till Komosse. Vi körde en runda, och passerade Grönahög innan uppförsklättringen  mot högmossen började. Dryga två mil på cykel, 5 km mossvandring- vi hade lax med oss som vi grillade på Komosses grillplats - och sedan 2,5 mil tillbaka ( nedförslut i och för sig,)
Ja, man orkade mycket när man var i 40-årsåldern.
Idag tror jag dock inte två 40-åringar vågat ge sig ut på sådan långtur med 20 -30 elever,. Och att få en vaktmästare som följebil och grillmästare- det skulle nog vara stört omöjligt.

Ölsremma kyrka, det var sista gömman. Även den utlagd av min gamla elev- från mina allra första år i Tranemo.
Hit cyklade vi också, från Dalstorpsskolan. Men det är mindre än en mil. Vi var på studiebesök på ett par industrier och så fick vi besöka kyrkan. Det var mycket roligt som man gjorde på förr!

Men i dag var också en kul dag. Fjorton cacher loggade- och massor av nya fina vyer.

Får bli en ny road trip om några veckor. Utvidgar man sitt närområde till en radie på tio mil, så hittar man mängder av intressanta platser. Med hjälp av geocaching eller tips från vänner eller sociala medier.