Hofsnäs

 

Vackraste vitsippsvåren vandrade jag genom i eftermiddag.

Maken hade sin, eventuellt dödsdömda, van på undersökning i Borås. Inget fel att hittats, trots att man på Peugot-verkstaden undersökt den halvgamla bilen på alla upptänkliga sätt. Men bilbesiktningsfolket lär antagligen inte bli nöjda, eftersom bilen släpper ut för mycket icke godkända avgaser. 

Ett sista halmstrå finns att ta till, och funkar inte det, så blir det väl skroten...  

Nu handlar det bara om en bil, så det kunde vara väldigt mycket värre. 

Bilen, i sitt ohälsosamma skick, skulle hämtas idag. Alltså behövde jag skjutsa maken, de sex milen till närmaste Peugot-verkstad, den i Borås. Tills för några år sedan, sa hade vi såväl Peugot-försäljare som verkstad i Grimsås. När den firman gick i konkurs, så fanns, tills för några veckor sedan, märkesverkstad i Värnamo. Enkelt att lämna bilen där, när vi ändå åker dit varje tisdag....Men det blev konkurs där också.  

När bilhandeln i Grimsås försvann, så bytte vi "familjebilen" till en Toyota, en hybrid. Trivs otroligt bra med den, och förstår att de japanska bilarna tar över mer och mer av den europeiska marknaden. Men extrabilen, vanen, det är fortfarande en Peugot.  Egentligen behöver vi inte två bilar längre... maken får anpassa sina ärenden efter min enda arbetsdag. Eller  skjutsa mig... eller att jag cyklar....

När jag ändå var ute med bilen, så kände jag för att "göra" något med utflykten. 

Det blev en sväng fram till Hofsnäs. 

Hofsnäs är ett naturskönt område i vår kommun, Tranemo, men det tillhör faktisk Borås kommun.  De köpte området för ganska så många år sedan. 

Hofsnäs är en gammal herrgård, en av dem som fanns med i Birgit Th Sparres " Gårdarna runt sjön".  Sjön, det är Åsunden. Ett vanligt namn på en svensk sjö. Denna Åsunden sträcker sig från Ulricehamn och söderut till området kring Hofsnäs. Sjön ingår i Ätrans vattensystem.

Numera är Hofsnäs ett rekreationsområde. Här finns en bra restaurang, och ett par handelsbodar- för småskaligt tillverkad mat och för hemslöjd. Samt badplats och uthyrning av ekor och kanoter. 

Det är ett mycket populärt utflyktsmål för såväl boråsare som för oss som bor i trakten av Tranemo.

Fyra-fem olika vandringsleder finns det. Jag tog trekilometaren. Otroligt, otroligt vacker med sina hav av vitsippor. 

För några veckor sedan så fanns det blåsippor, men dock inte i samma mängd de helt underbara vackra vita mattorna av vitsippor.

Under vintern har man byggt ett fågeltorn. Naturligtvis var jag bara "tvungen" att klättra upp för trappan.

Det var dåligt med fåglar inom synhåll. Två kanotister fick utgöra blickfånget. De tycks hålla rak kurs mot Torpa stenhus, fjortonhundratalsslottet, som också drar mängder av besökare till området. 

Man håller markerna öppna med kreatur. Detta år var det många större nötkreatur som betade i den mest gräsbevuxna hagen. Andra år har det varit highland cattels och /eller ponnyer.

Träffade några bekanta där på stigen. Aldrig har det väl varit trevligare att träffa folk som man kan prata med en liten stund, än i dessa tider. 

Hade tänkt mig en kopp kaffe i restaurangen/ caféet innan hemfärd, men det visade sig ha stängt precis när jag kom tillbaka till herrgårdsbyggnaden, strax efter klockan 16. 

Lika bra det, tänkte jag, för det hade funnits risk för att det blivit något onyttigt till kaffet. Det brukar finnas väldigt mycket gott och gräddigt att välja bland i kondisdisken.

Något bakelsefrosseri blev det inte, men ett absolut frosseri i vackerhet och vitsippor!