Utflykt

 

Visst har man en struktur på sin tillvaro, även som pensionär. Mormorstisdag och jobbartorsdag är ryggraden. Lite utvikningar från "inte-göra-mycket- mera -än- ta -promenad" blir det under en del av de övriga veckodagarna, och roligast är de utvikningar- utflykter - som blir lite sporadiska.

I onsdags blev det en helt oplanerad tur till Halmstad. Maken hade hört att det varit  5 minusgrader där, veckan innan, och jag bara kände att vi måste ner och kolla så att vattenrören inte  frusit sönder.  Det hade de inte. Regnet var ständigt närvarande under de få timmar vi tillbringade vid Östra Stranden- men  det var ändå en kul utflykt.

Idag fyller äldsta dottern år. Planerade att åka till Ulås för att fira, då vi träffades i tisdags. Konrad tyckte att vi skulle beställa prinsesstårta, och så fick det bli. 

I morse skickade dottern ett meddelande om att Konrad var lite rosslig i halsen. Ville vi komma ändå? Tårtan var beställd och lördagen var tänkt som "firardag", så det blev så att jag beslöt mig för att åka medan maken stannade hemma. 

Vi kunde ju ses en stund utomhus, om inte annat.

Egentid är nog så viktigt, det inser jag efter dagens utflykt. 

Nu visade Konrad inga andra förkylningssymptom mer än lite grötigare röst, så jag åt både lunch och tårta inomhus. 

F.ö. har jag själv varit lite rostig i rören under några dagar. Det rostiga försvann helt när jag kom till Ulås, men har kommit tillbaka här hemma, så jag tror helt och fullt på pollen. Rethosta och nysningar!

I Ulås, en halvmil utanför Värnamo, har våren kommit mycket längre än här hos oss, sex mil i nordostlig riktning.

SÅ mycket vitsippor det fanns överallt! Vita, doftande mattor. Hassel och björk var på gång att slå ut. Solen sken, även om det var lite kylslaget.

En  promenad till de nyligen utsläppta korna, det  är populärt hos både barnbarn och mormor. Och födelsedagsfirande mamman. 

Kor är det väl inte riktigt än, det är väl ungdjur. Tycker att bilden av kreatur och grönt gräs är så vacker. Ännu bättre blir det när lövträden grönskar.

Karl-Petter är en hejare på sparkcykel.

 Och Konrad kommer att lära sig cykla inom kort.  

Så snabbt de lär sig, de små. Bra att kunna ta sig fram för ( nästan) egen maskin! 

Sa hej då och ses på tisdag, vid tretiden. 

Vilken väg skulle jag ta hem? Jag måste bara hitta på något, nu när jag hade tiden - och bilen - för mig själv,

Stannade till vid den så ofta besökta bokskogen och njöt av vitsippsmattan.

Fick idén att svänga ner mot badplatsen vid Hindsen. 

Där kunde det ju finnas mer vackerhet, och vatten i sig, det är ju så fint, när solen skiner.

Ett stort område med pestskråp var det första som mötte mej. 

En inte alls ovanlig växt, men växer bara på vissa platser, så det är inte så ofta man stöter på den.  Blommorna kommer före bladen, precis som på tussilago.  Framåt sommaren så ser man de stora bladen, som är förvillande lika rabarberblad.

Parkerade på badplatsens stora välordnade parkering. 

Inte en bil där.

Men fullt med vitsippor överallt. Otroliga mattor, men tyvärr lite för mycket aspsly. Här borde man sätta skolungdom att köra med röjsåg i sommar!

Såväl brygga som handikappramp var på plats vid badplatsen. Det var dock inte ett dugg inbjudande att hoppa i ännu. Men den tiden kommer snart- bara det kyliga vädret försvinner, så ska det få bli ett dopp.

Hindsen heter sjön. 

Det finns ett antal sjöar i trakten av Värnamo. 

Jag inbillar mig att de alla är rester av den stora sjön Bolmen, en sjö som täckte en stor del av västra Småland då istiden gick mot sitt slut. Numera är Bolmen en finfin fiskesjö, samt vattentäkt för en stor del av Skåne.

Kunde bara  inte motstå stigen, omgärdad av vitsippor, som tog mig ända ut till spetsen på Näsudden.

När Johanna och Martin skulle flytta till Ulås, så var jag och Claes-erik på upptäcktsfärd i området, med målet att leta upp de geocacher som finns/fanns.

Kommer ihåg att jag tyckte att det var långt från parkeringen ut till udden, då för snart fem år sedan.

Idag var jag snabbt längst ute på udden. Så konstigt, att man upplever samma sträcka så olika. vid olika tillfällen.

Hittade inte geocachen längst ute på udden för fem år sedan. 

Tänkte att jag kunde kolla idag. Hittade den inte nu heller.....

Tänkte i stället; Hur kul är det egentligen att gå och leta efter gömda burkar bland stockar och stenar?

Konstigt, att det som för fem- sex år sedan var det roligaste jag visste, idag känns ganska ointressant. 

Gott att man kan ändra sig, också förstås!

Vore kul att hitta något nytt intresse bara.  Någon som har ett bra förslag på fritidssysselsättning ute i naturen?  Inte springa, det klarar jag inte längre... det ska vara något där man tar sig fram i lagom takt, och samtidigt njuter av naturen.

Kul i alla fall med lite egentid. Jag tycker att jag förvaltade den tiden väl, då jag verkligen njöt av de doftande vita mattorna.