Är dålig på att lägga in bilder under "händelser" på Instagram och Facebook.
Men lär mig, och nu blir det en bild då och då..
Under dagens promenad träffade vi på en orm, tror att det var en huggormstjej. Huggorm var det absolut, men tror att det var en hona, att honor ofta är bruna medan hannar oftast är svarta eller grå.
Maken tog ett skutt, då han insåg vad han var nära att trampa på, där vi gick på skogsvägen längs med järnvägen.
Ormen blev nog rätt förvånad också, för den stannade tvärt och lät mig ta ett par bilder med mobilen.
Den här bilden lade jag ut i på Instagram/Facebook-händelser.
Jag har aldrig fått några skriftliga reaktioner på de bilder jag tidigare visat där...men här kommer det ena meddelandet efter det andra.
" Vågar inte gå ut i skogen mer"
"Skitläskigt"
"Jag skulle svimmat"
Vad beror det på att så många är så otroligt ormrädda? Visst, man kan bli ormbiten, men hur vanligt är det? För man går väl knappast i skog och mark med sandaler på fötterna? Med en rejäl sko är man ju skyddad...
När jag var barn så var det ovanligt med orormar.Då var det "märkvärdigt" att det fanns en huggorm, som brukade sola sig på en stenmur nära farmors och farfars hus.. Den fick jag, hållandes mamma i handen, gå och titta på. Min minnesbild är att det var en jätte-orm. Antagligen ett minnesfel, våra ormar är ju inte så stora.
Det tog många år innan jag såg en orm igen. Kanske det inte finns några i min barndomsby.....
Här hos oss ser vi ormar varje år. I förrgår träffade jag på en huggormstjej, längs byvägen, bara ett par hundra meter från huset. Den ormen vände och ringlade in i gräset igen, då det kom en bil på vägen. Klokt gjort, annars hade det blivit en platt orm.
Snokar är större än huggormar. De lär också kunna injicera ett gift om de blir trängda. Det lär kännas ungefär som ett bistick, och behöver inte läkarvård.
Snokar finns också i vårt område.
För något år sedan fanns det en i trädgården. Ytterligare något år tidigare, så hade jag ihjäl en stackars snok. Jag trodde att det låg en gren över vägen, och cyklade över den. Knak, sa det.... men det var ingen gren, det var en snok! Jag kände mig som en stor bov, som dödat ett nyttodjur.
Förra sommaren simmade jag i Gusjön, en sjö i Nissans genomflöde. Rätt som det var, så blev jag förbisimmad av en snok. Oj, vad snabbt den simmade, rena Sarah Sjöström-farten!
Jag har full respekt för dem som är ormrädda. Men man behöver inte vara det. Ormar går inte till attack, de försvarar sig bara om de blir trängda.
Dessutom gör de nytta, de ser till att det finns lite färre skadedjur som sorkar och möss.
Jag kollar sällan händelser. Har bara lagt upp ett par stycken själv. Kan inte påstå att jag gillar ormar, men de finns ju och gör lite nytta, till skillnad från fästing tex.
SvaraRaderaHelt rätt! Kollar bara händelser då jag känner någon riktigt väl...
RaderaJag såg ju bilden på Instagram och ormar hör ju naturen till. Inga favoriter hos mig. Men vi har sett mycket orm(huggisar) ute på öarna i Stockholms skärgård. Men de var ju där före oss. Och vare sig där ellee i skogen har man väl sandaler. Någon ormfantast är jag dock inte.
SvaraRaderaRoligt att du fick till så bra bilder.
Maken hade tidigare ett hus i den åländska skärgården och där var det en del ormar. Men de blev också till mat för en del havsörnar.
Tack för ett fint inlägg.
kram
Till nytta alltså. Tror att det finns en hel del orm. På vissa platser. Man får ha respekt för dem...liksom för så många andra djur.
RaderaMan kan exempelvis behöva söka vård för ett bett av en hund, om man bär sig dumdristigt åt i kontakten med den.
Tack! Kram!
Errmmhhhh... alltså spindlar klarar jag utan problem. Småkryp blir jag hysterisk av, men ormar - då lägger jag benen på ryggen och kutar därifrån. Okej, i min ålder wobblar jag därifrån, men jag skulle ALDRIG ta en bild på en orm.
SvaraRaderaDetta beror på att jag inte vet nåt om ormar (heller).Har noll koll på vad som är vad. Senast jag såg en orm var för 6 år sedan och det var inte ens en orm utan en kopparödla. Samma lika som man brukar säga i Norrland.
Så, nej ormar är jag rädd för.
Men du vet ju vad du gör tillika du kan dina "vilda" djur så... ;-)
Respekt gäller för alla djur... ja, utom myggor, flugor och fästingar. Dem tar jag gärna död på.
RaderaKlart det är skillnad på kunskap och erfarenhet av vilda djur, beroende på var man bor, intresse...och antagligen hur mycket man fick lära sig som barn.
Kollar sällan händelser på Instagram jag brukar dölja händelser från de jag följer på Insta. Sällan jag ser ormar nu som när jag var bran, men det beror kanske på var man rör sig. Ibland hör jag att de rasslar till framför mig på skogsstigen med jag ser aldrig något.
SvaraRaderaOk...visste inte att man kunde dölja händelser. Fast... man kan låta bli att kolla också. Mest gör jag så.
RaderaVi kanske bor i ett ormrikt område, för hos oss är åde snok och huggorm vanliga. Liksom ödlor.
Vi har inte huggormar här vilket jag tycker är skönt med tanke på hundarna. Själv är jag inte så rädd för ormar. Rör jag mig i skog och mark så väljer jag oftast mina vandrarkängor eller gummistövlar. Ormar är ju en del av naturen och fyller en funktion.
SvaraRaderaKram och god tisdag!
De tycks trivas i olika trakter. Öar verkar vara extra populära. Och så i våra trakter...
RaderaFörstår att man inte vill att hundarna ska träffa på huggormar.Ha det gott! Kram!
Det finns gott om huggormar där vi brukar vara på lägerskola så börjar alltid med att informera eleverna om vad de ska tänka på. Hittills har det aldrig hänt något utan de brukar snabbt ringla iväg. Gillar kanske inte stojiga skolelever ;-)
RaderaTror att det är så att de vill ha lugn och ro...och dessutom lapa lite sol på öppna platser.
RaderaJag håller med dig, dessutom är huggormar fridlysta, och jag lovar att många har ihjäl dem ändå, av rent ormhat, eller rädsla... Jag är alltid orolig för min hund, speciellt nu de två senaste som inte väger många kilo och kan dö på kuppen. Varje år stryker hundar med...och det är läskigt. För egen del är jag inte rädd, får jag syn på en när jag är ute med hunden så går jag bort med hunden o kopplar den i ett träd och går sedan tillbaka för att titta på o fota ormen. Jag har rätt ofta sett helsvarta huggisar. De är vackra, men jag skulle inte vilja hantera dem. Djuren har ett syfte i naturen, de flesta i allafall. Jag är mycket räddare för fästingar och älgflugor!
SvaraRaderaMin skräck är myggor! Jag river sönder stora sår efter deras framfart. Har hänt att det blivit ordentligt infekterat.
RaderaFästingar är heller inte så trevliga... Har dock bara behövt ta penicillin mot borrelia en gång. Inget jag kände av, bara den röda cirkeln som blev större och större.
Älgflugor tycks inte bita mig. Hästarna har stora besvär av dem och kan inte ridas i skogen under ett par månader, då det är som värst.
Brukar känna älgflugor krypa i hårbotten... tänker.. hjälp, hjärnblödning... Tills jag inser vad det är. Älgflugssäsongen tycks inte ha börjat ännu.
Instagram har jag inte ... eller nyttjar inte - har ett gammalt konto som jag inte varit inne på på flera år ... och facebook är jag inte heller så aktiv på - det räcker med bloggen!
SvaraRaderaOrmar är jag inte rädd för - och jodå jag går med sandaler i skogen :) Tror aldrig jag mött en huggorm i barrskogen, däremot i hagmark närmare bebyggelse och längs småvägar och stigar i öppna landskap. Jag har aldrig hört att snoken har något gift ... måste nog googla på de. när Lasse och jag träffades hade jag en liten tigerpyton - sen fick jag välja mellan Lasse och ormen ... och valde Lasse :)
Kram!