Banvall

 

'

Tanken slog mig, då jag läste lokala Borås Tidningen i slutet av veckan.

En dansare, som gästat Glasets Hus i Limmared under en tid, skulle avsluta sina framträdanden i samhället med en dans längs banvallen mellan Limmared och Tranemo.  I mina öron låter det heltokigt- men det fick mig att tänka: Jag vill cykla en bit banvall i helgen. 

Gamla järnvägen mellan Borås- Ambjörnarp/Svenljunga, eller Falköping - Ambjörnarp/Svenljunga är utmärkta asfalterade cykelbanor. Har cyklat från Ulricehamn till barndomshemmet I Rångedala några gånger. Var dock många år sedan sist. Det är ju en bit att ta sig från huset på kalhygget, till befintlig banvall.....

Med elcykel är det klart överkomligt att cykla till och från banvallen. 

60 höjdmeter nerför, förbi  den grunda Algutstorpasjön ( som under torrperioder är helt torrlagd) och förbi sorgesamma Brandsmo skola. 

Byggnaden var till salu för något år sedan och blev såld. 

Efter ett tag var den gamla skolan till salu igen-  köparen insåg att han inte skulle mäkta med att rusta upp den gamla byggnaden. 

Jag blir lite sorgsen då jag ser den fina byggnaden i stort förfall...

Snart framme i Tranemo,  solen värmde en del då jag cyklade förbi sjön utan namn,,,,,  

Det är Hjälmån som utvidgar sig till en sjö.... får kalla den Hjälmåsjön....

Vid gymnasiet  kunde jag svänga in på banvallen.....

Gymnasiet byggdes en bit in på nittiotalet. Jag tyckte att det var lite tokigt att lilla Tranemo kommun, med sina 11 500 invånare, skulle ha ett egen gymnasium. Ungdomarna behövde väl se lite nya vyer, åka till Gislaved, Ulricehamn, Borås. Jag insåg ganska snabbt att jag hade helfel i det tyckandet.  Tranemo gymnasieskola var klart ett lyft för kommunen. De flesta ungdomar har valt att gå i Tranemo, trots det fria skolvalet.

Där var banvallen! Äntligen! 

Ställde in batteriet på lägsta effekt. Då blir det som att cykla på min treväxlade Monark. Det gällde ju att njuta av  turen längs den gamla tågbanan....

Historiens vingslag: Broräcket fanns kvar sedan tågens tid.

Järnvägen Falköping- Landeryd lades ner i mitten av åttiotalet. Jag kommer ihåg, för jag och grannen ville ge våra små barn en upplevelse av att åka rälsbuss innan det var för sent. Vi åkte från Limmared till Sjötofta, steg av och fikade på gräsmattan utanför stationen och väntade in vändande rälsbuss.

Längs banvallen mellan Limmared och Tranemo finns ett antal konstverk/installationer.

Den här var fin och inbjudande.

Nätet... nja....

Rätt som det var hörde jag en manlig röst. En stark röst- kunde inte se var den kom ifrån... 

Blev lite småskraj..... man vet ju inte vad folk har för avsikter... även om man tror att en gammal tant är fredad.....

Kom på: Ljudinstallation- Diktläsning.....

Den här tavlan tycker jag var fin....

Närmade mig snart Limmareds fritidsområde, Fåle. Och fick dagens ko-bild.... nummer ett...

Den gamla banvaktsstugan: Rusta upp den! Låt någon få bo i den!

Limmared är fortfarande ett av de samhällen där Kust till kustbanan gör stopp. 

Det enda tågstoppet i Tranemo kommun. Såväl Länghem som Grimsås vill att tåget ska stanna vid de gamla nedlagda stationerna, och göra det enkelt för såväl pendlare som för dem som reser långväga. Men trafikverket säger nej!

Full fart på stora lekplatsen i Limmared. Och full aktivitet, med åskådare, vid padelbanan alldeles bredvid.

Inget fikastopp vid Glasets hus idag....

Hade faktiskt tänkt att bli volontär på Glasets hus, då jag gick i pension. En gräslig pytt i panna, där isterband var huvudingrediensen, fick mig på andra tankar. 

Numera äter vi sällan lunch på Glasets hus.... och allt beror på att jag/vi åt den gräsligaste lunchrätt, jag någonsin ätit vid ett enda tillfälle. 

Men quizen på Glasets hus, det skulle vara kul om de kom igång igen....

Glasbruket i Limmared har en historia från sjuttonhundratalet. 

Numera är det Ardagh Group som driver den stora glasindustrin. Treskift, året runt. Utom ett antal semesterveckor då bruket stängs. Det lär ta några dagar att få upp ugnarna till rätt temperatur igen...

Ett minne från en tid som varit.....

Ett enda möte blev det längs den mil som jag cyklade banvall.

Damen var bättre klädd än jag, det var tydligt. Jag hade fleecetröja på- hade definitivt behövt en vindjacka...

På andra  sidan Limmared syntes Opensten, kullen där det fanns en fogdeborg från 1200-tal till 1400-tal. Här, i gränstrakterna till Danmark, härskade tyska och danska fogdar. Engelbrekts män tog över fästningen  år 1434, och lät bränna den. Men grundstenarna de finns  kvar.....

Vägval! För min del var det dags att lämna banvallen och ta åt höger. För jag ville ju hemåt igen....

Ökade på batteridriften till läge nummer två.  Batteri fanns det ju gott om, hade kört cykeln så snålt som möjligt. Gott att ha batteri att ta till på tråkig landsväg- och i de långa uppförsbackarna som skulle komma.

Men nu var det grusväg och ännu mycket att titta på. Låg fart alltså.

Skårtebo, det var ett gammalt prästboställe. Ett stort fint hus hade tagits väl om hand. En försäljning skedde, och snart stod huset i lågor. Olycklighet eller försäkringsbedrägeri - jag vet inte...

Det fina lusthuset står kvar.....

Passerade en av traktens större gårdar- passande namn: Ladugården....

Här kunde jag tagit hur många ko-bilder som helst,,...  

Den här bilden utnämner jag tveklöst till dagens bästa bild.... Gillar färgerna...

Efter Södra Åsarps lilla fina kyrka, så var jag ute på landsväg igen,

Ganska mycket trafik, men ingen tung trafik, och då går det ju an....

Ökade batteridriften till tre- och då går det undan, när man trampar på....

Passerade Nittorp.... och sedan är det 5-6 km hem, raksträcka över mossen och sedan uppför backarna...

Ganska så genomfrusen var jag då jag kom hem.... men en finfin runda var det. Och allra bäst var det att cykla alldeles för sig själv längs den lugna banvallen.