Roadtrip

 Svägerskan är en mästare på att få till trevliga roadtrips. Brukar iaf bli en varje sommar, som vi hänger med på. 

Igår var det dags för sommarens runda, hastigt och lustigt planerad i helgen. 

Mot nordöstra delen av vårt västgötska landskap styrdes färden. Tio-tolv mil, närmare två timmar, dröjde det till första stopp. Det obligatoriska fikastoppet. 

I Tidan finns ett  café /kondis från (inbillar jag mig) mitten av nittonhundratalet. "Retro-cafe" skyltades det med, och visst stämde det, både exteriört och interiört. 

Supergott bröd (fralla)...och så hade de riktigt gammaldags pariservåfflor. Jag kunde inte motstå... och den var så god!

Askeberga skeppssättning var nästa anhalt. Sveriges näst största skeppssättning, bara Ale stenar har fler stenar. Men Askebergas stenar är betydligt större.

Otroligt att man kunde forsla dessa stora stenar på järnåldern. Man tror att det är 1000-1500 år sedan som platsen anlades. Då var omgivningarna täckta av vatten, här i gränslandet mellan Vänern och Vättern.

Gårdagens bästa bilder!

Fångade på grusvägen fram till Vaholms bro, en av sevärdheterna som svägerskan letat upp.

Vaholms brohus är det enda brohus som lär finnas i Sverige. 

Övertäckta broar är vanliga i USA... som i filmen "Broarna i Madison County".

Förekommer även i Tyskland och Schweiz, enligt info-tavlan.  Vaholms brohus, tillhörande godset Vaholm, byggdes på 1800-talet. I slutet av nittonhundratalet insåg man värdet att bibehålla. det då ganska förfallna brohuset. 

Det återinvigdes 1991 och är nu försedd med "sevärdhetsblomma".

Dryga två mil till Töreboda, Parkerade på torget, och letade utan större besvär upp Allan Manns plats. minnesplatsen för Dittes pappa. Ett sådan imponerande man! Stilig dessutom!

Naturligtvis var vi tvungna att ta en liten promenad för att se Sveriges minsta färja, färjan Lina över Göta kanal. Jag trodde  att man fick dra sig med egen kraft över kanalen.

Men se, det var en man, iklädd en tröja med samma vackra färg som färjan delvis var målad i, som utförde kraftprovet. Han hade fullt upp! Såväl fotgängare som cyklister, kom i strid ström för att begagna sig av färjan. 

Helena hade "utlovat" snitsel till lunch.  På Biergarten i Hjo. Då vi kom dit vid sen lunchtid var snitseln slut. Fish och chips gick minst lika bra för min del. 

Eftersom restaurangen gick  i tysk stil, så var ju öl... med alkohol eller utan... den givna måltidsdrycken. 

Biergarten är ett av de gamla trähusen i  Hjo Stadspark. Alldeles vid Vätterns strand. Vackert!

Badhytter i tysk stil fanns vid badplatsen.

 

De gamla trähusen var helt bedårande. 

Trots att Grimsås och Hjo ligger i samma landskap, så har jag bara besökt  stan en enda gång tidigare. Det var nyårsafton för ett antal år sedan. Gamla fina städer, belägna vid sjöar, de gör sig mycket bättre sommartid.

Svenskt tenn, det kan jag inte mycket om. Men svägerskan har koll. Och visste att det fanns en utställning på Kulturhuset i Hjo. 

Estrid Ericson, grundaren, kommer från den lilla staden vid Vättern.

Snygga mönster....

Den här lampan tycker jag var så snygg. "Den skulle du nog få betala ett antal hundratusen för" sa svägerskan. Synd, tyckte jag....Till salu var den ju inte heller, men jag tycker att det är synd att produkter från Svenskt tenn ska vara så dyrt.... Antar att man får betala för märket....

och att det är bra kvalitet..

Konstmuseet hade  utställning. Tror att de döende hästarna i brons hade ett pris på 42 000.  

Välgjord konst... med mycket tragik i sig....

"Gubbklump". Den var häftig, tyckte jag.....

En trevlig resa, roadtrip, blev det. Härligt väder... och ett varierat program. Ser fram emot nästa resa arrangerad av Helena....

Hade tid för service på bilen idag på förmiddagen. Vi köpte vår senaste bil i Värnamo, dit vi ofta har ärenden. Servicen på Toyota tar en stund, och under tiden lånade vi en liten bil och hälsade på Johannas familj. 

Vi blev synnerligen förvånade då vi körde in på väg 151. Ett "tåg", en parad, av äldre traktorer låg alldeles före oss. 

Protesterade man mot något, som man ju understundom gör medelst traktorer i kö,  i Frankrike?

Googlade på "Plöjboys Visingsö" och fann att det finns plöjboys på flera platser i landet. Det tycks vara äldre herrar som odlar äldre grödor och som vill bevara äldre jordbruksredskap.

På somrarna händer det att man ger sig ut på roadtrip, med två-tre övernattningar. Gärna på "hörännen". 

Tuffa killar, speciellt de som kör "otäckt" i regnet.  De höll bra avstånd, det var lätt att köra förbi karavanen....  Så kul att få se alla de gamla traktorerna i en rad....

Träffade två killar, varav den minste höll på att återhämta sig från en liten virusattack. Den store hade varit med mamma på en egen roadtrip igår, och köpt flera burkar såpbubblor.  Att blåsa såpbubblor,  det är ett nöje för både mormor och barnbarn.

Så klart måste vi gå ut  i hagen och prata med Drömma, innan vi åkte hem. En väldigt social liten hästtjej. Mycket beroende på all den tid som "matte" lägger ner på henne. Men så är det väl, vill man ha en bra häst.... eller hund... så krävs det att man jobbar med dem och pysslar om dem. 

Blev en liten roadtrip på cykel, efter det att vi kommit hem.  Ljummet i luften, men ganska mulet. Bra cykelväder.

Ryggen och hjärnan var väl inte helt överens....det  blir så vissa dagar. Men det är bra att hjärna vinner, och att tant fick en fin runda på treväxlad tantcykel. Det går inte att komma ifrån, jag gillar min vanliga cykel betydligt bättre än elcykeln....

Roliga dagar. Och tiden bara rusar iväg. I morgon får bli en dag här hemma.... Tror jag....

Toppen!

 

Visst var den toppenbra,  musikalen som jag såg igår kväll, tillsammans med Johanna. 

Spira i Jönköping har bjudit på förstklassig underhållning vid många tillfällen. Musikaler och konserter med populära artister har det handlat om för min del, men där bjuds också på en hel del annat. Standup, klassiska konserter, teater.

Spira har en stor parkering, Hade bestämt träff med Johanna där vid tjugo i sju.  Var  på plats halv sju och såg just hur den sista parkeringsluckan blev igenfylld. Märkligt! Och vart ska jag ta vägen, jag brukar ju parkera här. Och hur ska jag få tag på Johanna.  

Körde en bit längs den väg som borde leda till parkering. Hittade ett parkeringshus 500 meter bort. Ringde Johanna. Hon begick ett trafikbrott, svarade i telefon och kunde hitta parkering på andra sidan Munkjöbron. Så det ordnade sig bra, vi var inne i salongen då man hade sista utropet, två minuter till föreställning. 

Anledningen till invasionen på Spiras väl tilltagna parkering: Lill Lindfors uppträdde på Spiras andra stora scen. Säkert ett toppenbra framträdande det också.

"She loves me" heter musikalen som spelas hela hösten på Spira, Smålands Musik och Teater. Musikalen bygger på en ungersk pjäs från trettiotalet. Den har satts upp på Broadway och i Londons West End på sextiotalet. Spira är den första skandinaviska scen som visar musikalen. 

Kan låta töntigt med en ungersk trettiotalspjäs, men den var full av humor. Musiken var dessutom lättillgänglig och dialogen, som sagt, skrattvänlig.

Det var en lång musikal, nästan tre timmar med paus. Tiden bara flög iväg, ett bra tecken på att det man ser och hör verkligen är toppen. 

Vilka otroligt bra musikalartister vi har i vårt land. Wow, vilka röster en del har. Detta till trots är de helt okända. Jag har sett några av skådespelarna i tidigare musikaler, men är det inte ett"kändisnamn", så lägger man det inte på minnet.

Och så har vi alla musiker, där nere  i det svarta orkesterdiket. Nu är musikalartister välutbildade, och kan både sång och dans. Väl värda sina applåder förstås. Men det är Jönköpings lilla symfoniorkester också, Jönköpings sinfonietta. Toppenbra! De får ingen chans att synas. Nu satt vi på första raden och det är alltid en extra bonus. Man kan slänga ett öga på de duktiga musikerna under scenen, då och då. Goda musiker är klart underskattade! 

Men musikalen rekommenderas verkligen.

Var lite vilsen en stund, då jag skulle gå tillbaka till parkeringshuset. P-huset fanns inte där jag trodde! Men det fanns ett parkeringshus på andra sidan gatan. Jag visste bestämt att jag inte gått över någon gata på väg till Spira! Med tanke på att jag inte hittade någon skylt med P på den gata jag gick, så fick jag väl undersöka det "felbelägna" parkeringshuset. 

Jodå, där stod bilen och väntade. Mitt misstag, jag hade tagit fel väg ut ur "undergången". Tre vägar ut... jag HADE ju faktiskt gått under gatan tidigare.

Slutet gott!

En sådan toppenfin dag det blev denna lördag. 

Som gjord för en promenad i byn. Var inte ensam om den tanken!

Bloggvännen Geddfish inspirerade mig att ge mig ut på en cykeltur, efter en toppengod kålpuddings-lunch.  Brukar inte berömma den mat jag själv lagar till, men dagens kålpudding blev verkligen god.

Elcykeln är nedburen i källaren, för att trädgårdsmöblerna skulle få plats i garaget. så det fick bli treväxlade Monarken istället. Går bra det också, blir bara en kortare tur än med elcykeln. 

Trampade den "vanliga" monarkrundan på 12-13 km. Upptäckte att en del förändrats sedan jag cyklade här i somras. Ett av ödehusen hade blivit upprustat, och en barnfamilj ( studsmatta utanför) hade flyttat in.

Ett av de gamla trähusen ( bilden) hade ( i det närmaste) jämnats med marken. Undrar om det fina gamla huset, som står kvar, har någon framtid?

En bit längre fram var skogen ordentligt gallrad och hus som tidigare inte synts från vägen, var helt synliga.

Kul när det finns lite nytt att se längs grusvägen.

Tre nordsvenskar brukar det vara. Nu var det fyra.

Vi bor i backarnas rike. Upp och ner. Bra träning för tant.

Korna är fortfarande ute. Tycker att det skulle bli långa tråkiga nätter för dem, så här års...

Fast livet inomhus, det kanske är ännu mer långtråkigt. 

Idag har det varit en toppenfin höstdag, för både folk och fä. 

Funderar dock på om det är de sista ko-bilderna för i år.... 

.... för vintern är helt tydligt på gång.

Det känns INTE toppen!

Banvall

 

'

Tanken slog mig, då jag läste lokala Borås Tidningen i slutet av veckan.

En dansare, som gästat Glasets Hus i Limmared under en tid, skulle avsluta sina framträdanden i samhället med en dans längs banvallen mellan Limmared och Tranemo.  I mina öron låter det heltokigt- men det fick mig att tänka: Jag vill cykla en bit banvall i helgen. 

Gamla järnvägen mellan Borås- Ambjörnarp/Svenljunga, eller Falköping - Ambjörnarp/Svenljunga är utmärkta asfalterade cykelbanor. Har cyklat från Ulricehamn till barndomshemmet I Rångedala några gånger. Var dock många år sedan sist. Det är ju en bit att ta sig från huset på kalhygget, till befintlig banvall.....

Med elcykel är det klart överkomligt att cykla till och från banvallen. 

60 höjdmeter nerför, förbi  den grunda Algutstorpasjön ( som under torrperioder är helt torrlagd) och förbi sorgesamma Brandsmo skola. 

Byggnaden var till salu för något år sedan och blev såld. 

Efter ett tag var den gamla skolan till salu igen-  köparen insåg att han inte skulle mäkta med att rusta upp den gamla byggnaden. 

Jag blir lite sorgsen då jag ser den fina byggnaden i stort förfall...

Snart framme i Tranemo,  solen värmde en del då jag cyklade förbi sjön utan namn,,,,,  

Det är Hjälmån som utvidgar sig till en sjö.... får kalla den Hjälmåsjön....

Vid gymnasiet  kunde jag svänga in på banvallen.....

Gymnasiet byggdes en bit in på nittiotalet. Jag tyckte att det var lite tokigt att lilla Tranemo kommun, med sina 11 500 invånare, skulle ha ett egen gymnasium. Ungdomarna behövde väl se lite nya vyer, åka till Gislaved, Ulricehamn, Borås. Jag insåg ganska snabbt att jag hade helfel i det tyckandet.  Tranemo gymnasieskola var klart ett lyft för kommunen. De flesta ungdomar har valt att gå i Tranemo, trots det fria skolvalet.

Där var banvallen! Äntligen! 

Ställde in batteriet på lägsta effekt. Då blir det som att cykla på min treväxlade Monark. Det gällde ju att njuta av  turen längs den gamla tågbanan....

Historiens vingslag: Broräcket fanns kvar sedan tågens tid.

Järnvägen Falköping- Landeryd lades ner i mitten av åttiotalet. Jag kommer ihåg, för jag och grannen ville ge våra små barn en upplevelse av att åka rälsbuss innan det var för sent. Vi åkte från Limmared till Sjötofta, steg av och fikade på gräsmattan utanför stationen och väntade in vändande rälsbuss.

Längs banvallen mellan Limmared och Tranemo finns ett antal konstverk/installationer.

Den här var fin och inbjudande.

Nätet... nja....

Rätt som det var hörde jag en manlig röst. En stark röst- kunde inte se var den kom ifrån... 

Blev lite småskraj..... man vet ju inte vad folk har för avsikter... även om man tror att en gammal tant är fredad.....

Kom på: Ljudinstallation- Diktläsning.....

Den här tavlan tycker jag var fin....

Närmade mig snart Limmareds fritidsområde, Fåle. Och fick dagens ko-bild.... nummer ett...

Den gamla banvaktsstugan: Rusta upp den! Låt någon få bo i den!

Limmared är fortfarande ett av de samhällen där Kust till kustbanan gör stopp. 

Det enda tågstoppet i Tranemo kommun. Såväl Länghem som Grimsås vill att tåget ska stanna vid de gamla nedlagda stationerna, och göra det enkelt för såväl pendlare som för dem som reser långväga. Men trafikverket säger nej!

Full fart på stora lekplatsen i Limmared. Och full aktivitet, med åskådare, vid padelbanan alldeles bredvid.

Inget fikastopp vid Glasets hus idag....

Hade faktiskt tänkt att bli volontär på Glasets hus, då jag gick i pension. En gräslig pytt i panna, där isterband var huvudingrediensen, fick mig på andra tankar. 

Numera äter vi sällan lunch på Glasets hus.... och allt beror på att jag/vi åt den gräsligaste lunchrätt, jag någonsin ätit vid ett enda tillfälle. 

Men quizen på Glasets hus, det skulle vara kul om de kom igång igen....

Glasbruket i Limmared har en historia från sjuttonhundratalet. 

Numera är det Ardagh Group som driver den stora glasindustrin. Treskift, året runt. Utom ett antal semesterveckor då bruket stängs. Det lär ta några dagar att få upp ugnarna till rätt temperatur igen...

Ett minne från en tid som varit.....

Ett enda möte blev det längs den mil som jag cyklade banvall.

Damen var bättre klädd än jag, det var tydligt. Jag hade fleecetröja på- hade definitivt behövt en vindjacka...

På andra  sidan Limmared syntes Opensten, kullen där det fanns en fogdeborg från 1200-tal till 1400-tal. Här, i gränstrakterna till Danmark, härskade tyska och danska fogdar. Engelbrekts män tog över fästningen  år 1434, och lät bränna den. Men grundstenarna de finns  kvar.....

Vägval! För min del var det dags att lämna banvallen och ta åt höger. För jag ville ju hemåt igen....

Ökade på batteridriften till läge nummer två.  Batteri fanns det ju gott om, hade kört cykeln så snålt som möjligt. Gott att ha batteri att ta till på tråkig landsväg- och i de långa uppförsbackarna som skulle komma.

Men nu var det grusväg och ännu mycket att titta på. Låg fart alltså.

Skårtebo, det var ett gammalt prästboställe. Ett stort fint hus hade tagits väl om hand. En försäljning skedde, och snart stod huset i lågor. Olycklighet eller försäkringsbedrägeri - jag vet inte...

Det fina lusthuset står kvar.....

Passerade en av traktens större gårdar- passande namn: Ladugården....

Här kunde jag tagit hur många ko-bilder som helst,,...  

Den här bilden utnämner jag tveklöst till dagens bästa bild.... Gillar färgerna...

Efter Södra Åsarps lilla fina kyrka, så var jag ute på landsväg igen,

Ganska mycket trafik, men ingen tung trafik, och då går det ju an....

Ökade batteridriften till tre- och då går det undan, när man trampar på....

Passerade Nittorp.... och sedan är det 5-6 km hem, raksträcka över mossen och sedan uppför backarna...

Ganska så genomfrusen var jag då jag kom hem.... men en finfin runda var det. Och allra bäst var det att cykla alldeles för sig själv längs den lugna banvallen.