Prästavägen

 

Det där med geocaching, det har verkligen legat nere under detta år. Svalnat intresse och lite svårt att gå länge sträckor, det är väl två anledningar.  Man kan absolut leta geocacher billedes också, men jag/vi har egentligen aldrig varit intresserade av att hoppa ut och in i en bil och leta "burkar". Geocaching, det innebär för mig/oss, att man kommer ut och rör på benen en lite längre sträcka. 

Idag blev det äntligen av att leta upp de fem cacher som var utlagda utmed "Prästavägen", en gravt kulturbelastad väg mellan lilla byn Södra Säm och det lite större samhället utmed väg 157, Gällstad.

 157, tänker en del. Det är siffror som jag sett på köpcentrens ytterväggar. Jodå, Lager 157 har sitt ursprung och sin moderbutik i Gällstad.

Nu var det inte shopping som skulle avhandlas, utan en vandring där historiens vingslag ständigt var närvarande.

Lilla byn Södra Säm, den ligger vid ett vägskäl där svenska och danska kungar, svenska och danska trupper, passerat. Ja, det var liksom riksväg nummer ett i  det medeltida Sverige.

Här lär Valdemar och hans bror Erik ha slutit fredsavtal med den danske kungen, på 1300-talet,

Engelbrekt och hans mannar slog läger vid den närbelägna Sämsjön på 1400-talet. Fogden som huserade på Opensten , en knapp mil bort, träffade Engelbrekt i lägret och blev då tvingad att lämna ifrån sig borgen. Samma dag brändes borgen.

Danska trupper passerade 1520 Södra Säm på sin väg mot Sten Sture och hans trupper. Sten Sture och hans bondesoldater väntade vid Bogesund, nuvarande Ulricehamn. I slaget, som svenskarna förlorade mot Kristian II, blev Sten Sture träffad av en kula i benet. Den elaka inflammationen som blev följden, gjorde att riksföreståndaren dog på väg till Stockholm.

Vid knutpunkten Södra Säm fanns förstås en kyrka. I grannbyn Gällstad fanns också ett Guds hus. En och samma präst hade hand om de båda kyrkorna. Han fick traska den 2,5 km långa sträckan mellan de båda kyrkorna, varenda söndag.  Därav namnet Prästavägen....

På 1820-talet, så var Södra Säms storhetstid förbi och man tog kyrkan ur bruk. De värdefulla förmålen, flyttades till den alldeles nybyggda kyrkan i Gällstad. Nu fick byborna i lilla Säm traska till Gällstad för att höra Guds ord. Så benämningen "Körkevägen" finns också.

Ruinerna av Södra Säms kyrka finns kvar. Jag är lite besatt av kyrkoruiner. Anser att de förmedlar betydligt mer andlighet än en kyrkobyggnad.

Den invasiva balsaminen kantade en stor del av Prästavägen.  Jag tycker att det är en vacker blomma, som finns i flera röda och rosa nyanser, men jag inser att den breder ut sig allt för mycket på andra växters bekostnad. 

En bänk fanns på platsen för den första geocachen. Här skulle man kunna sitta och titta ut över ruinerna från den gamla kvarnen. Bara det att hela området var täckt av balsaminer. Och de fallna äpplena luktade höst...

Man känner till tjugotalet bostäder som funnits längs vägen. Små torp och ännu mindre backstugor.

Två  hus finns kvar idag.  Gissar att det här byggdes på 1800-talet....

Höstfärger! En vecka efter måndagen med bad och sensommarsol, så var det dubbla tröjor och jacka som gällde. Jätteskönt promenadväder, drygt 10 grader.

Vet ni vad ett "le" är? Gissar att det är typiskt västgötskt och småländskt uttryck. 

Detta är ett "le". Det finns säkert tio vackra "len" längs vägen. Gott att de var öppna! "Len" är ju till för att stänga in  boskapen, så att de håller sig på sina egna marker.

Tycker att "len" är vackra. Men de har absolut en "bäst före tid" - eller snarare ett utgångsdatum.

Till skillnad från den här "talande" stenen.....

Förr låg jag uti åkerjord

Jag var till besvär för oxar och plog

Nu står här till hägnad och gagn

Står här säker i seklerna mång.

Nödrim.... men helt ok!

"Pusta" kan också vara ett regionalt uttryck?  Här hade i alla fall prästen sin "Pustesten", där han kunde sätta sig ner och vila benen, i den ständiga uppförsbacken från en kyrka till en annan.

Hembygdsföreningen i S.Säm-Gällstad har ställt i ordning den fina lilla vandringsleden, Man ville skoja till det lite, och satte upp Prä-sten. 

Vad är en geocache? kanske någon undrar. Det är en behållare av något slag. Innehållet består av något som går att skriva på, för man ska, som ett bevis för att man hittat gömman, plita ner sitt alias. Vi "heter" alcel53.   

Hur man hittar gömman? Det finns flera olika appar att ladda ner i mobilen. Jag /Vi använder c:geo. 

Nu fungerar inte mobilens gps så jättebra överallt, så därför så använder vi oftast en gps. Cachebeskrivning med koordinater laddas ner från datorn, från geocaching.com. Där går man också in och loggar de cacher som man hittat. Eller öppnar ett konto. Gratis- eller till en kostnad av 30 dollar per år.   ( Genom att betala ca 300 kr per år, så har man tillgång till alla cacher i hela världen, annars är det lite begränsat)

Så här kan en enkel cache se ut, ett plaströr ( pet-rör) inborrat i en träbit. 

Tillbaka till Prästavägen. En eloge till hembygdsföreningen som tydligt markerat alla gamla boplatser.

Vid Liljas hade man foton på dem som en gång bott där.

"Drängastenen". För att få anställning som dräng på de större gårdarna, så påstås det att man var tvungen att bevisa att man kunde lyfta motsvarade en säck havrekorn eller rågkorns vikt. 120-130 kg!

Fast... nä, det tro jag inte riktigt på....

 

Karlsson löcka. Vet ni vad en "löcka" - eller som vi säger idag "lycka" - är?  Jo, det är en bit åkermark, där man kan odla foder till sina djur, och när den skörden var klar, så fick djuren beta där. 

Idag tar bönderna både en tredje och fjärde gräs-skörd på sina marker. Förr fick man nöja sig med en.

Karlsson och jag är kollegor. Delvis i alla fall. Han var både folkskollärare och organist. Jobb sju dagar i veckan, alltså. En del av hans lön, den bestod av att han fick en "löcka" i anslutning till sin bostad.

Det bäst bevarade huset, utmed Prästavägen. 

I ett liknande hus bodde jag, då jag var barn. Som ungdom ville jag bara bort från det gamla huset. Idag skulle jag ge mycket för att få bo i ett sådant hus igen. 

Konstigt.... eller kanske helt naturligt....

Vandringen börjar gå mot sitt slut. Vi har kommit till brukade marker i utkanten av Gällstad. 

Det speciella här, det är de vackert lagda stenmurarna. 

Snacka om hantverk! Med tyngd!

Varför nummer sju kom på efterkälken, ja, det är frågan. Obesvarad. Men kontakt med de nyfikna ungdjuren, det var det inte svårt att få.

 

Den snart 200 år gamla kyrkan i Gällstad, blir synlig. 

Stor, pampig  och nyrestaurerad ligger den alldeles utmed väg 157. Makens mormor ( och morfar som  han aldrig träffat) har sin grav på kyrkogården.

Och tänk, det är precis lika lång väg tillbaka till S. Säm. Bara en skillnad, tillbakavägen den går lite lätt nerför hela vägen. 

Fem cacher hittade vi och fick en riktigt fin promenad på sådär 8 500 alnar.