Hallå sommarn!!!!

 

Hallå sommarn, var är du?

Tycks som om Sommarn tagit med sig sitt pick och pack och flyttat till södra Europa. Bara det att jag inte förstår varför den tar med sig allt den har och gör Sydeuorpa helt galet varmt, medan vi nordbor får gå och huttra i kyla, blåst och understundom regn. Kollade i femårsdagboken, hur det sett ut den 18 juni under de senaste fyra åren.  24 grader sol, 24 grader sol, 20 grader sol och vind, 20 grader växlande. Just nu, kl 14 visar termometern på 15, 5 grader.... 

Jag vet, jag har inget att gnälla över... men ändå... jag gnäller över vädret. Jag vill kunna sitta vid vatten och höra vågskvalp, under det att jag läser en bok... och tar ett svalkande simtur då och då. Juli är till för bad och sol.... och lite åskväder däremellan.

Man talar om den "femte årstiden". Företrädesvis i vårt lands allra nordligaste delar, vad jag förstår. Känns som om vi har fått en femte årstid även till sydligare delar av Sverige. Det är inte sommar i vädret, men ändå sommar i ljus och växtlighet. Vädret känns dock mest som höst, men inget i naturen är ännu höstlikt. I stället prunkar det som aldrig tidigare denna sommar, nu när växtligheten återhämtat sig efter den långa torkan på försommaren.

Ett riktigt skitväder är det i alla fall. Inte speciellt "sýnd " om mej, som är ledig nästan jämt och har både badat och solat en hel del... men jag beklagar dem som tagit fyra veckor semester på högsommaren och inte fått uppleva det sommaren normalt bör bjuda på.

När pappan i familjen haft ( tror jag) fyra veckor semester och börjat jobba igen, medan mamman  har en hel del ledighet kvar, så åkte man en tur till mormor och morfar. Det blev en promenad i regn till hästgården i byn, och på eftermiddagen så tyckte vi att det kunde passa med ett besök på Torpa stenhus. Pojkarna har varit där ett par gånger tidigare , men denna gång kunde vi testa en guidad tur. Förra veckan var familjen på Kalmar slott, och där hade de kunnat lyssna på flera guidningar.

För egen del så har jag besökt stenhuset många gånger. Med skolklasser. Med vänner och bekanta. Har varit med om guidning både på svenska och engelska. Men en så dålig guide som vi hade igår, det har jag aldrig tidigare träffat på. Lågmäld, oartikulerad, oengagerad, osäker. Jaja, alla är vi barn i början... och det kanske hon var... men lite mer hade vi allt velat ha. Hon tog oss heller inte med ner i de spännande källarlokalerna, soldaternas hemvist... för att inte tala om fängelsehålan.  Spökena nämnde hon bara i hastigheten.

Tänkte att vi skulle utgått ur den lilla gruppen, och gått på egen hand, men killarna höll sig lugna... och så fort man skulle byta rum, så var de båda de som gick närmast efter guiden. 

Bra att träna på att vara tyst, när det är lite tråkigt!

Och visst gick vi både upp till vinden och ner till fängelsehålan på egen hand, efter den nästan timslånga guidningen. Och visst gick vi i de läskiga trappgångarna mellan våningarna.  En...nej två glassar... på den närliggande restaurangen fick avsluta besöket. Så det blev en bra dag ändå. Var nog mest vi vuxna som var lite besvikna, vi hade förväntat oss en helt annan guidning. Det var ett litet sällskap, kanske 10-12 personer som gick i gruppen. Ytterligare en kille i tidig skolålder fanns med. En bra guide hade ju vänt sig lite extra till de tre barnen och berättat om dasset som hade avrinning ner på marken, om de små öppningarna i muren där man hällde kokande tjära över danskarna som anföll befästningen, om Grå frun, om fängelsehålorna, om soldaternas vedermödor i den kalla källaren och med mer emfas om den inmurade flickan och vad som hänt dem som försökt ta ner muren för att se om det fanns ett skelett där bakom....

Låter som om jag ska ta över guidningen nästa år.... hm... kunde vara en idé. Undrar om man har guideklänningar i modell XL?

Vädret

 

 

Blir mäkta irriterad av väderleksutsikts-rapporten ( var det en tårta på tårta...?) på lokalradion. 

"Idag blir vädret sämre/dåligt. Regnskurar kommer att dominera under förmiddagen. Först till kvällen klarnar det upp och det ser ut att bli en fin och solig kväll"

Ett sådant underbart väder det varit på förmiddagen.  Regn och ljummet i luften. Man bara ser hur allt det som växer stornjuter. Till och med gamla halvvissna blommor har rest sig upp igen.  Upplivade av livgivande vatten!

Det tycks som om det bara finns ett bra/fint väder. Sol och värme. 

Minns med fasa sommaren 2018. Växterna vissnade ner, många repade sig aldrig, gräsmattorna var gulbrända och vattenståndet var oroväckande lågt. Långgrunda sjöar såg uttorkade ut. 

Regnet kom i slutet av sommaren och gjorde att den stora katastrofen uteblev...

Just nu är det värmerekord i Sydeuropa, liksom i Storbritannien.  

Bilder från rasande skogsbränder. Skrämmande!

Följden av det som anses vara "vackert väder"..... 

Vackert/bra väder för mej, det är varierad väderlek. Sol, moln och regn. Lite vind. 

Dåligt väder....ja, det är frost på sen vår och tidig höst, stormar och åskväder. Allt annat väder, det behöver såväl växter, djur som människor. 

Så nu vill jag inte höra något mer om "dåligt" väder då det ska bli regn, lika lite som om "fint" väder då solen skiner. För båda sorters väder måste till, men helst inte för lång period av någondera.

Regnet har slutat  falla. Fem tacksamma mm blev d et. I morgon kommer värmen. Ok det också, bara den inte stannar för länge.

Svängningar

 

Ett sådant otroligt väder det var i början av veckan. 

Sol och närmare tjugo grader varmt.

Utomhus var det som gällde både under helgen, under ledig måndagseftermiddag och under mormorstisdagen.

Det var ett tag sedan som vi tog den en och en halv kilometer långa promenaden till sjön med killarna. I tisdags ville båda gå med till sjön för att "pluppa sten".  (Vi hade kärror med och Karl-Petter använde sin  hela vägen hem, då det var dags för en liten tupplur) 

Hittar man en tillräckligt stor sten, då kan det bli ett ordentligt plask. Eller plupp...

Plupp igen, på ett lite "farligare " trilla- i -ställe.  Säkrats för "lilleman" att hålla morfar i handen och låta storebror sköta ploppandet.

Vårluft söker, det är ett som är säkert. Pojkarna somnade rekordtidigt och mormor var inte mycket sämre hon. Stålsatte mig för att inte gå och lägga mig direkt jag kom hem.... man kan väl inte gå till sängs före halv tio, om man är frisk... Eller? 

Den sömnighetsgörande vårluften drog österut under natten till onsdag.

Vårluften ersattes av blåst och nordostvindar. 

Gamla stugan i Halmstad har stått tillbommad sedan i höstas, så det var hög tid att ta en tur dit och kolla till den och sätta på el och vatten. 

Vi hade ändå tur med vädret, solen sken  och i lä, så var det rätt så gott. 

När vi tyckte att vi gjort vad som behövdes för denna gång, så drog de tunga molnen in. 

När vi åker ner till Halmstad, utan avsikt att stanna mer än nödvändigt, så brukar jag kolla upp om det finns någon lite geocachingrunda som vi kan ta på vägen hemåt.

Geocachingintresset har dalat ordentligt under de senaste åren, men är bra att ta till för att se nya platser.

Jag hade sett ut en runda på tre kilometer i ett naturreservat som heter Biskorpstorpet och som ligger i bokskogarna öster om Kvibille.

Det första stoppet, det var en utsiktsplats. Där blåste det ordentligt. Dubbla tröjor, fleece och vindjacka hade svårt att hålla den kalla nordanvinden ute. Lite disigt var det, så utsikten var inte jättebra. Men nu har vi sett den platsen och dessutom fått känna på hur det känns när det BLÅSER.

Rundan i bokskogen, förbi trollstenar, över rötter och snubbelstenar, backe upp och backe ner, var betydligt mera vindstillsam. Det är nog jättefint i naturreservatet under försommar, sommar och tidig höst.  Hoppas att vi får till att ta den vägen hemåt,  när bokarna är utslagna.  Bokskog är så vackert!

Från promenad längs havet till en runda kring en lugn insjö, blev det denna onsdag. Vatten är alltid lika fascinerande, tycker jag.

Jobbdag, idag. Vaknade vid sextiden och tittade ut. Våren hade ersatts av vinter. 

Naturligtvis så har snön smält bort under dagen. Men vårvädret, det lär inte komma tillbaka på ett tag.

Det är som det ska vara i april. Jag tycker faktiskt att det känns bra med alla vädersvängningar, att det är en helt normal aprilmånad.

I eftermiddags kom det efterlängtade Sms:et från vår vårdcentral. Det var äntligen femtiotreornas tur att boka vaccinationstid. Maken och jag bokade genast tiderna efter varandra, nästa onsdag.

För första gången känns det lite så där att gå och jobba i morgon ( vikariera). Det är  ordentlig smittspridning i vår kommun, men jag vet inte i vilket/vilka samhällen. I min vanliga skola, där jag varit idag, är det hellugnt. Kollade frånvaron i grannskolan, dit jag ska i morgon, och där är enbart ett fåtal barn frånvarande. Så det är bara att hoppas att det samma gäller i morgon. Nu när vaccinationen är så nära, så vill man ju hålla sig borta från viruset.

Rätt gott är det faktiskt att vara inomhus och att jobba. Faktum är, jag känner mig mycket piggare efter en jobbdag än efter en heldag utomhus, i  aprilvädrets alla svängningar. 

Lite

 

Utsikt från sovrumsfönstret 

Lite längre har dagen redan blivit. Fem minuter, närmare bestämt. All tid förlagd till eftermiddagen. 

Trots den vackra soluppgången, så övergick dagen snart i en grådaskig historia. Tio minuter efter det att bilder tog, så kom det en snöby. En liten en...och väldigt mysig. 

Så här fem minuter före solnedgångstid, så är det ordentlig skymning. Fast klockan bara är tjugo över tre. Lite hade vi väl kunnat få njuta av de fem extra minuterna.

Lite sol fick vi i alla fall igår,  på juldagen. Var riktigt härligt att ge sig ut på en promenad mitt på dagen. De bleka solstrålarna kunde till och med ge lite värme. Och så gnistrade det så fint i det frostiga gräset. Synd att de  många små ljusbrytningarna ska vara så svåra att fånga på bild....

Dagens promenad blev en "tvinga mig ut"-historia. Har gett mig den på att minst en halvtimme per dag, eller minst tre kilometer, ska det promeneras. Ingen större utmaning, men idag, i det stora grå, kändes det som en sådan. 

En stor del av dagen ( med tanke på att dagen bara är sex och en halv timme läng) tillbringades i bilen, med uppgift att hämta den här lilla krabaten och sedan överlämna den till nya matten.

Ena dottern, som bor på landet, med hästar, hönor och katter - och man och två små pojkar - ville gärna ha en kattunge. Det är inte riktigt lätt att få tag i en kattunge nu förtiden. Annat var det förr, då fanns de i parti och minut. Jag vet inte hur många kattungar som min mamma tog ihjäl, En alldeles nyfödd en hade hon inte svårt att ta livet av, men när kattmamman gömt undan sina kattungar, så att de kom gående för egen maskin, då var det värre. Jag skulle inte ens ha kunnat ha ihjäl de nyfödda, men förr så hade man inget val.... man kunde ju inte ha hur många katter so helst på gården... och alla hade ju katter, så vem skulle man ge dem till?

Numera så finns det knappast en katt med intakta könsdelar, och då blir det problem med kattavel. 

Åtminstone om man vill ha en katt av europeisk ras. Raskatter finns väl att få tag på, men de kostar ju minst lika mycket som en hund. Våra  snart tioåriga katter, kostade tio kronor styck. Idag har inköpspriset för en gatukorsning av katt gått upp med ganska många tusentals procent. 

Nu har Rut kommit till sitt nya hem utanför Värnamo. Matten och jag möttes på ungefär halva vägen. Har fått bilder på de nya små-hussarna och lilla Rut. De tycks redan ha funnit varann.

En liten road-trip till en liten by norr om Borås, blev det alltså på förmiddagen. Kul att  åka till nya platser och bara se sig om, tycker jag. 

Lite till får den här husvaktande tomten stå ute. Men bara lite. Tveksamt om han får lov att stanna ute tills nyår. Utverkar han tillstånd att få vaka in det nya året under bar himmel, ja, då blir det marsch tillbaka ner i pannrummet på nyårsdagen.

Lite gott är det att slippa höra jullåtar på radio. Kollade lite när jag var  ute och körde. Megapol körde fortfarande sin eviga jullåtslista idag vid middagstid. Andra kanaler spelade "vanlig" musik.  Kändes som ett renhetsbad att höra "vanliga" låtar, efter att ha varit helt nersmetad av jullåt efter jullåt. 

Jo, jag gillar jullåtar också. Men nu vill jag inte höra något mer av sådana, förrän i slutet av november 2021.  Eller, jo, ett vanligt år hade jag velat det. En julkonsert i en vacker och fullsatt kyrka, brukar höra trettondagshelgen till. Men denna jul blir det inget sådant. Inte utan att jag saknar den upplevelsen...åtminstone lite....

Vädret

Det tycks som vädret spelar lite mindre roll, nu när man är pensionär till 85%.
Förr kunde ett sådant här ihärdigt regnande som vi upplever just nu,  göra mig riktigt deppig.
Detta trots att den största delen av mitt lärarliv, har bestått av närmare tio veckors sommarledighet.  Det är väl bara under de sista tio åren som ledigheten blivit inskränkt till bara några dagar utöver de ordinarie 32 semesterdagarna.
Men visst hade sommartiden ett slut, där i mitten av augusti. Trots att det fortfarande kunde vara varmt och soligt, om än med lite mörkare kvällar.
I år så vet jag att jag kan njuta av en eventuell augusti och septembersommar på ett helt annat sätt än tidigare. Regnet därute, det  gör i och för sig att jag delvis klättrar på väggarna, men jag känner mig inte deppig, för jag vet att det kommer fler bad och soldagar, än de jag fått uppleva i fina juni.
Och dessutom kommer det att komma ett antal av de allra bästa av sommardagar, då när det är omkring 20 grader varmt och blandat med sol och vita moln.
Då känns det som världen ligger öppen för en, att man kan göra vad som helst - jobba i trädgården, gå på långpromenad,  åka ut på geocaching, åka till Halmstad, ja, göra vad som helst vad det gäller utomhusaktiviteter. Än har vi sommar kvar, i minst två månader.
MEN jag förstår om inte humöret är på topp för dem som har fyra-fem veckors ledighet. Man planerar ju ofta så mycket för dessa få veckor, och mycket av den planeringen handlar om att kan vara utomhus och njuta av utomhusvädret.

Som sagt, trots all ledighet som jag kommer att ha framöver, så klättrar jag lite på väggarna, när jag inte kan vara ute så mycket som jag vill.
Igår blev det bakdag och sedan två pass med Sofias sommargympa. Samt en kortare promenad i regnet.
Idag tog jag den mera normala halvmilspromenaden, med ett sommarprogram i hörlurarna. Björn Lindeblad heter sommarprataren  som fått så mycket  positiv feedback. Han har varit med om mycket i sitt liv, bl.a. varit buddistmunk i sjutton år och har nu fått den förgörande sjukdomen ALS. Det handlade mycket om döden,  men det handlade också mycket om relationer och värderingar. "Var den du är, försök att med dina egna ögon se din verklighet. Du måste inte vara alla till lags, ta till vara den tid du har och njut av den, även om det finns saker som inte alls blir som du tänkt dej"  En liten kort sammanfattning utifrån min tolkning av programmet. Ett absolut lyssningsvärt program, och med varierande och bra musik.

Ja, jag njöt av promenaden, trots att det regnade mest hela tiden. Regnjacka på, goretex-skor på fötterna- nej, man håller sig förstås ändå inte torr. Men det är ganska skönt att promenera på skogsvägar i regn, det enda abert är att glasögonen blir fulla av regndroppar.
Tog av mig glasögonen ett tag och det funkar ju det också, även om världen blir lite mera suddig.
Torra kläder har jag  därhemma och håret torkar  också så småningom.

Visst hoppas jag på lite bättre väder framöver. Och framförallt önskar jag alla semesterfirare lite sol och värme. Men tills dess, så får man tänka att att regn är betydligt mer livgivande för naturen än vad långvarig torka är. Även om det är kombinationen av de båda som är det bästa. Och efter regn så kommer sol, det är jag helt övertygad om.

Hinder

Fantastiskt väder idag. Iallafall för den som inte gillar vinter. Lite blå himmel har kunnat skönjas mellan molnen, och det har varit ljus, det har varit nästan lite ljummet i luften.
För alla som vill ha snö, eller iallafall möjlighet att tillverka kanonsnö, så är verkligen mildvädret ett hinder.

Har tagit två promenader idag, en före kött stroganoff-lunchen, en efter.
Första promenaden gick på landsväg, körväg och byväg. 
Gick planlöst ut efter lunch, men fick plötsligt en idé; Jag ska gå den lilla rundan, där det i våras låg en stor kvistig, nedfallen asp i vägen. Den måste väl borta nu, jag har inte gått där sedan i april/maj.

Till min förvåning låg den kvar, i samma skick som för tre årstider sedan. Förvånade mig storligen att inte markägaren röjt undan den.

Tanken slog mig, liksom andra gånger då det legat nedfallna träd i min väg; Är hinder till för att övervinnas eller ska de i möjligaste mån undanröjas?
En fråga som man kan diskutera länge!Tycker själv att är  bra att det finns hinder att utmanas sig mot, men de ska inte vara oövervinneliga. De ska vara lagom, precis så att man klarar dem.  Jag tog mig förstås runt, vilket betydde krypande under taggtrådsstängsel, en liten bit på djurstig och ett längre kliv över ett litet dike. Frågan är om jag övervunnit hindret, då jag bara tagit mig runt det.
Fram kom jag iallafall!

Det här hindret, på en annan runda, en runda som jag ofta går, det är lätt att ta sig över. Det har jag gjort många gånger.
Ändå sänder jag lite syrliga tankar till markägaren varje gång jag ser hindret framför mig; ska det vara så svårt att undanröja det gamla granskelettet?

Den här krabaten, som jag mötte på byvägen, den borde iallafall absolut hindrats från att ge sig ut. Än så är det långt till vår, men det är inte så lätt att förstå, när vädret signalerar något annat.

Torka

Torka, i naturen, på bloggarna, i nyhetsflödet. Det sistnämnda är väl bara bra. Skönt att det tycks vara lite lugnt i världen. Om man undantar skogsbränder, jordbävningar, drunkningsolyckor....
Kanske är det så att semestertider gör att man inte har möjlighet att rapportera om allt. Lika bra det, man behöver inte ha ett ständigt inflöde om världens elände.

 Det händer ju positiva saker också. Även om de inte får någon framträdande roll i nyheterna. Det är ju elände, elände, elände som säljer. Tyvärr.

Har lyssnat på en del sommarpratare under promenader och bilresor från och till Halmstad. ( En  enkel resa till Östra stranden är precis ett program lång).
En del program beskriver mycket elände.
Det bästa program jag lyssnat på så här långt, det var Mickey Dee´s sommarprat. Så positivt att denne hårdrockstrummis hade en så positiv framtoning. En glad kille ( ja, medelålders man ) med båda fötterna på jorden, som berättade om  det hårda arbete som ligger till grund för att bli en av världens bästa trummisar.
Frida Hansdotters berättelse tyckte jag också om. Hon berättar om det samma, man måste jobba stenhårt och ha en järnvilja för att bli riktigt bra.
'

Tänker att jag ska ägna de första dagarna på höstterminen att försöka få eleverna att verkligen vilja jobba hårt med något. Det måste inte vara skolarbete, MEN det ska dokumenteras i skolan. Få se hur man kan få till det.

Längtar lite till skolan och arbetet igen. Blir rastlös av att inte kunna göra så mycket, när det är så varmt. Det blir resor till sjö eller hav, många resor har det blivit till Halmstad.
Jag tröttnar på sol och bad efter ett tag, längtar efter regndoft och vått gräs.
Skulle träffa flera av  mina gamla vänner, men har inte hört av mig till någon.... det blir  inget gjort i värmen och torkan... Ingen har hört av sig till mig heller... jag tror de känner likadant.

Tillbringade största delen av förra veckan i den gamla stugan vid Kattegatt, tillsammans med döttrar och barnbarn. Roligt, lite jobbigt... men jag kände mig så nöjd när alla åkt hem och  jag satt  mig i solstolen en stund i den sena eftermiddagssolen... och  helt plötsligt såg två maskrosor som blommade i det kruttorra gräset.
Det kändes hoppfullt!

Somrar är olika. Förra sommaren var extremt regnig och sval.... någon sommar i början på seklet så regnade det så mycket så att  delar av bl.a. Värnamo stod under vatten.... när vi byggde vårt hus 1979, så åskade det och kom störtskurar nästan dagligen.....
Det där med lagoma somrar, det är någon som man väldigt sällan får uppleva,
Minns att förrförra sommaren var en "perfekt"sommar; varma dagar, regn på nätterna.
Det kommer säkert lagoma somrar igen.

Många mår dåligt av värmen, tål den inte riktigt. Den här halvgamla tanten klarar värmen bra... men jag tycker inte om torkan... ser att naturen inte mår riktigt bra av den.
Men den kommer att återhämta sig så småningom.

Under de torra, varma dagar som gått sedan förra inlägget, så har vi varit på en kort-tur till Österlen.
Gick en geocachingrunda i torr tallskog. Ingen höjdare, men något att göra.

Badade i en svalkande Östersjö utanför Åhus. Årets bästa bad, absolut.
Gillar egentligen inte riktigt det salta vattnet i Kattegatt. Man känner sig inte riktigt ren efter ett saltbad.
Promenerade uppför några av Brösarps backar. Åt gott på övernattningsstället, Brösarps gästgiveri. Klagade dock på det trånga rummet....
Besökte ett sömnigt Simrishamn  och ett piggt Ystad.

Körde fram till Backåkra, Dag Hammarskölds gård. Förvånade mig över hur litet huset var...och blev lite förbaskad för att man skulle ha 125 kr i inträde. Stannade utanför.

Övernattade i Karins, Marcus´ och Avas nya lägenhet i Malmö. Satt i skuggan i deras stora trädgård och njöt av sällskapet.

Åkte med familjen Larsson- Ödegården till den berömda stranden i Malmö, "Ribban" - Ribbersborg.

Massor av blåstång växte  i badvattnet. Kändes riktigt bra med ett gratis tångbad.... kommer ihåg att jag betalade föra hundra för ett tångbad i ett badkar på Varbergs kallbadhus, för många år sedan.

Två dagar efter malmöbesöket, så fanns Karin och Ava på plats i stugan i Halmstad. Johannas familj kom också ner tills stugan, och vi kunde njuta av att ha alla de nära (utom Marcus som jobbade) på samma plats.

Så enormt roligt med de där båda små! Man bara känner hur de fyller mormorshjärtat med glädje!

I morgon tar vi en ny tur till den torra, men blommande gräsmattan i Halmstad. Den här killen och hans mamma kommer också  dit, och förgyller tillvaron för oss.



Två veckor kvar av lovet. Förhoppningsvis kommer regnet så småningom.  Förhoppningsvis blir det lite svalare, så att man kan ge sig ut i naturen vid annan tid än på morgontid. Förhoppningsvis hinner jag träffa några av mina vänner.

Om livet vill en väl, och man får vara med ett tag till... så undrar jag: Hur kommer man att minnas denna långa varma, torra sommar? Som en sommar att längta tillbaka till...?
 Ja, jag tror att jag trots allt kommer att känna så. Värmen och badmöjligheterna, de uppskattar jag... liksom att ta en svalkande cykeltur... men jag gillar inte torkan och den brända naturen.

Inget man kan göra något åt.... regnet lär komma, så småningom.

Och blogginläggen lär bli fler när det blir höst och mörkare.... Nyhetstorkan, den får gärna fortsätta för min del...

Fotofria fredagsfunderingar

Undrar om det har hänt förr... ett inlägg utan foto.
Tog inte med kameran då jag gick mig ut på fredagspromenad tur och retur till Karlas krok idag. Finns ju inget av värde att fota i detta gråa, trista. Ja, jag vet... jag har sagt att jag inte gillar snö... men detta gråväder är inte heller kul. Kollade på yr.no och konstaterade att prognosen lydde omkring 0 och moln, moln,moln under hela nästa vecka.
Snö eller gråväder? Pest eller kolera!
Vill ha barfrost och sol. Både ha kakan och äta den!

- Oj, vad tiden går fort, det är redan helg, sa jag då vi avslutade skolveckan.
- Jag tycker inte alls att tiden går så fort, svarade en av eleverna. Det känns som vi gått i skolan jättelänge.

Jag kan i och för sig hålla med. Terminen känns ha varat ett tag, men veckan bara rasslade i väg. Förklara det den som kan. Eller det faktum att det bara är tre veckor sedan det var annandag jul. Tomtetiden känns så avlägsen...
Antagligen beror känslan på att det var längesedan på, att vi nu är inne i vardagsrutinerna igen... eller ekorrhjulet som någon kollega uttrycker det.... och då känns helger och ledighet genast avlägsna.

Skolterminen rullar på och det är så roligt. Förstår inte vad jag skulle göra i ett liv utan skoljobb. Ser att ett antal av de gamla lärarna, framförallt på kommunens mest centrala skola, håller i så länge de "får" ... till 67.  - - Ingen tackar dej för att du jobbar hela livet, säger en del. Passa på och njut av pensionärstillvaron!
Vi tänker olika, tänker jag....

Träningsterminen har kommit igång. Har hunnit med tre pass i veckan.
-Hur hinner du? undrade en av de (få) spänstiga pensionärer som är med på Spinmixen,
- Jag har inte mycket förutom skola för mig, och då hinner jag, iallafall ibland. Och så är det ju en prioriteringsfråga.

Läste f.ö. i gårdagens Aftonblad att det är bättre att ha bra kondition än att vara smal. Speciellt som jag både gillar att träna/röra på mig och att äta ... både nyttigt och  ( ännu hellre) onyttigt.

Vår "avlägsne" granne begravdes idag. Jag var inte med på begravningen. C-E däremot var med vi avskedet till vår bybo. Tycker att det där med begravningar är lite "svårt", på det sättet att jag känner att jag VILL gå på en del., medan jag egentligen inte alls behöver närvara på andra. Hade inte begravningen legat på skoltid, så hade jag gått, förstås. Nu var det redan några som behövde vikarie idag, och då vill jag inte göra det ännu mer besvärligt att få till det. Inte heller hade jag någon direkt relation till den bortgågne, mest var det så att han var en del av byn, ända från sin födsel. Visst finns det begravningar man "måste" gå på... men de allra flesta kan man ju faktiskt välja att närvara vid eller inte. Tycker jag. En del är nästan begravningsfreakar, tycker jag.... andra vill inte ens närvara på vänners avskedsceremoni.

Bloggvännen Bosse  ställde idag en fråga på sin blogg: Vilket socialt media skulle du inte vilja vara utan.
Facebook, svarar jag ganska tveklöst. Där ligger hela min fortbildning ... och så har man en del koll på många vänner/bekanta.
"Grej of the day" är ju bara så bra. Det är så kul när eleverna kommer och frågar om dagens ledtråd och försöker lista ut. Diskussionerna/ elevinläggen/frågorna under den korta "mikrolektionen" kan bli så många, att mikrolektionen blir en helt vanlig lektion. Denna vecka blev det fyra "grejer". Tanken är att det ska vara tre, ja, i min värld... må, ti och fre. Men jag hittade en PP om "Tändstickor" i FB-gruppen, och den kunde jag inte motstå.
I övrigt så var det tulpaner, 20.dag Knut och terrorism som var veckans egentillverkade "Grej" -PP.
Allmänbildande och hjärnkopplingsbildande för många ( förhoppningsvis alla)
På måndag blir det Raoul Wallenberg.

Fredagsmaten klar ropar C-E. Lyx att få sätta sig vid dukat bord. Att jag får ta hand om disken sedan är helt OK.

Grågrinig

Inser att jag är en tråkig person, grinig och kritiserande. Idag känns det riktigt griningt... och hur kritisk jag än är, så kan jag inte påverka.... VÄDRET!
Längtar efter SOMMAR, med så mycket sol och värme så att jag kan åka till en sjö( eller hav), sitta i en solstol med tårna långt nedkörda i den varma sanden, bli så varm att det känns gott att simma en stund i det lagom uppvärmda vattnet.
Visst, det var fint väder en stund i går förmiddags. Satt på altanen och njöt av dofter från doftnejlika och krollilja.... och läste ut Marie Jungstedts bok " I denna stilla natt".  Redan klar med bok nummer tre på semesterlovet.... "Stenhimlen" av Karin Brunk Holmqvist var en riktig mysbok, Mons Kallentoft, "Den femte årstiden"... ja, det var den femte i årstidsserien.... och kändes lite för bekant i sitt upplägg... Men klart läsvärd.
Den femte årstiden.... ja, det kan det väl tyckas vara nu också... det grönskar och blommar och ser somrigt ut, men känns inte somrigt.....
Längtar efter den riktiga sommaren.
Åka utomlands... nej, inte så här års? Det är för varmt vid Medelhavet, tycker gammal tant, som prövat många gånger.... och nästan alltid längtat efter svensk, lagom sommarvärme, i stället för stekande sol.... som jag inte kan hålla mig ifrån.
Tittar in på yr.no, flera gånger om dagen. Vill så gärna se en prognos utan regndroppar. Än finns den inte....

Promenad och gräsklippning väntar denna onsdag, lika bra att få det avklarat innan de obligatoriska regnskurarna dyker upp.....

Så mycket längtan efter sommar som man känner på vintern.... och så blir det så många grågriniga dagar.... tänk, att man glömmer dem under vinterhalvåret......

Besvärligt Berit, bedrövligt Björklund

 Det är stor omsättning på luft idag. Det är något som vi får ställa Berit - eller kanske var det Berit-junior - till svars för. Själv sitter jag absolut inte i sjön, här har vi ljus och värme inne i vårt hus. Till skillnad mot många andra. Men det finns ju ett antal  samhällsmedborgare  som har planerat mycket för denna söndag, julmarknader och kyrkobesök t.ex. En dag som denna stannar många hemma, och då  blir  det besvärligt för julmarknadsanordnarna att få omsättning på sina varor. Och besvärligt för kyrkokörare och lyssnare att ta sig fram på vägarna. Det är ju igen höjdare om det ligger stora träd på den väg man tänkt befara. Så nu stannar man hemma därför att man befarar obefarbarhet....
 Och där tog ordvitsande slut!

Katterna och jag gick ut en sväng. För egen del blev det en promenad tur och retur till centrala moghultsbyn, medan katterna skyndsamt gav sig av bakom knuten i hopp om lite lä.

 Nu är det ju fortfarande långt ifrån Gudrun-vindar. Den gången det begav sig så var jag rädd även inomhus. Idag känns hemmet som en borg i skydd mot Berit. Det var besvärligt en tid efter Gudrun, men det kom också ut saker som var bra efter den ödeläggande storm/orkanens framfart. Elledningarna blev nedgrävda, teleledningarna fick en översyn. Vilket gör att strömmen är stabil i vårt område. Sen kan det hända att den går förlorad ändå, men då finns inte så många fel att åtgärda och sannolikt inte i våra skogar.

En som ödelägger på sikt, tycks det, är den person som jag har minst förtroende för av alla i regeringen -tillika den som styr över mitt arbete. Bedrövlige Björklund. Som en konsekvens av  hans kunskapskontrolls och alla-likadan-noja, så måste skola efter skola läggas ner. Vid flera tillfällen har jag förordat en gemensam skola för hela vårt skolområde. 

Denna önskan har utgått ifrån att jag vet vilka kraven i den nya läroplanen är. Betyg, nationella kontroller, behöriga lärare i varje ämne.

Man klarar inte att vara på topp i  varje ämne, även om man som gammal mellanstadielärare har en massa behörigheter. Det är svårt att ge heterogena klasser riktigt god kvalitet på undervisningen. Man saknar ändamålsenliga undervisningslokaler. 

Så har jag tänkt, efter att ha nötts och blötts i det nya läroplanstänket.

Efter att ha läst om ett antal nedläggningshotade skolor samt sett en hel del nyhetsinslag på TV om detsamma, så har jag börjat se det hela ur en annan synvinkel.

Bara för att en kontrollfreak till utbildningsminister, som har fått stå alldeles för mycket oemotsagd, tror att svenska elevers kunskaper ska bli så mycket bättre om man gör på hans sätt, så får det inte leda till att många små samhällen blir av med sina skolor. Att barn ska få åka långa sträckor  för att gå i större otrygga skolor. Nä, den konsekvensen, den är rent bedrövlig, och nu när det är mer och mer uppenbart vart björklunds små landsbygdsskolor är på väg, ja, då är det dags för såväl lärare som föräldrar och kommunala politiker att dra i nödbromsen.

För när ett samhälle blivit av med en av sina samhällsuppehållande "organ" - skolan- så är chansen väldigt liten att den någonsin ska komma tillbaka. 

Så upp till kamp för den lilla skolans bevarande och fortsatt goda kvalitét.  Skolor där finns tillräckligt många lärare vars kompetenser, behörighetsgodkända eller ej, tillvaratas.

Tankar tänkta under det att de första advenstljusen sprider sitt mjuka sken. Hoppas att inte Berit har andra planer för resten av kvällen. Hoppas att någon vågar utmana björklundarn och visa på de konsekvenser som     den nya läroplanens genomförande får.

Lyxig laxlunch...

... kunde det ha blivit. Om vi hade gått rätt. Nu visade det sig att felet vi begick blev en alldeles utmärkt rätt....


Under dryga dygnet i bra-att-ha-huset i Halmstad, hann vi uppleva de flesta slags väder, om man undantar snö, hagel och storm. Fredagsförmiddagen bjöd på strålande sol, eftermiddagen på växlande molnighet och kvällen på en tätnande mulenhet. Strax före midnatt kom regnet. Vid frukosten på altanen var det upphåll, men strax efter kom åskan och slagregnet trummade högenergiskt på plåttaket. Efter det kom blåsten....

Halmstad är en given spelplats - plats, om någon av döttrarna också är på plats. J och M gjorde oss sällskap under gårdagen, och M hade denna gång med sig fyra, för oss, nya spel. Blokus är ett känt strategispel, som även finns på nätet. Riktigt kul och klurigt. Ska köpa in det till matteundervisningen i höst. Alla roliga spel som jag fått tips på, genom M eller E-mentor, har gjort att jag bestämt mig för att jobba med matte från flera olika utgångspunkter i höst. Visst ska eleverna få jobba i sin älskade mattebok, men även jobba med spel - fysiska och på nätet, utematte och matteuppdrag. Måste kunna ge en mycket bredare och mera verklighetsanpassad matteundervisning än min normala, som är ganska traditionell. För att det är bekvämt - men också för att barnen vill ha det så. Men här gäller det att visa på något annat!


Spingo finns redan på skolan, jag har bara inte kollat hur det funkar. Utmärkt för ordbyggare!


Swap var ett kortspel som M och J köpt i USA. Kollade på nätet, men hittade det inte i Sverige. Liknar Uno, fast har lite fler möjligheter. Man byter t.ex ibland alla händer, eller hand med någon annan - och det spel som man snart trodde var slut, har någon annan tagit över.

Don heter ett spel, som också är köpt i USA. Svårt att förklara, men det gäller att på maffiost vis att förse sig med så mycket som möjligt. Kul!

Jag tycker att det är SÅ kul med olika spel - och det är en sak som vi har gemensamt i vår lilla familj. Utmärkt att döttrarnas respektive är spelnördar, de också.


Vi hade bestämt oss för att ta vägen över Falkenberg hem, jag och C. Vi skulle avlägga en eftermiddagsvisit hos bl.a. Cs syster H med familj. ( Även de glada i spel, f.ö.)


På vägen skulle vi äta lunch. Lax-butiken hade vi hört talas om. Det var inte så svårt att hitta dit, det fanns klara hänvisningsskyltar. Parkeringen var välfylld, det var svårt att hitta plats att ställa i från sig bilen. Lax-butiken stod det med stora bokstäver på det största huset.


-Oj, det måste vara en stor affär, sa jag till C. Men restaurangen måste vara den lilla byggnaden till höger. Vi äter först.Sen måste vi kolla butiken.


Visst blev jag förvånad över att man bara serverade sillrätter och glass samt hade ostförsäljning i restaurangen. Men smörstekt strömming med potatismos, skirat smör och rårörda lingon, lät gott. Och det var det! Helt underbart gott - bland det godaste jag ätit!


Man kunde också köpa glass a la buffé - och det kände jag mig nödgad att avnjuta till efterrätt.

Köpte en kula vaniljglass för 25 kr och kunde sedan plocka tillbehör ur den rikliga buffén.


Gissa om det smakade!?

Vi tog vägen genom Laxbutiken på vägen ut. Visst kunde man handla - men det över en liten disk. Här fanns den stora restaurangen - med lunchtallrik på nedervåningen och jättelik laxbuffé på den jättelika övervåningen. Kändes lite snopet - men ändå helt ok - vi hade ätit en gourmétlunch - och till laxbuffén fick vi åka en annan gång. Hebergs Ost och Sill, stod det på väggen vid vår restaurang. De förklarade en hel del...

Olofsbo är en fin plats. Speciellt för de som har sina stugor med havsutsikt. Det blåste friskt, men det var en ljummen vind. Tog vägen över Ullared- Svenljunga hem. I Överlida mötte vi regnet igen.