Midsommar att minnas

Nog är det stor chans att midsommaren 2016 går till historien.  Midsommaren då Storbritannien valde att lämna EU, midsommaren  då västvärlden tog sig för pannan och undrade vad som nu kommer att hända.
Ja, det kan man fråga sig.... Europa är i ett läge som det aldrig har befunnit sig i.... och ingen vågar riktigt sia om kommande utveckling.
Om jag får tycka något, och det får jag, så tycker jag inte det är klokt att en massa brittiska gamlingar, som tyckte att det var bättre förr, innan landet blev det det mångkulturella land det nu är, innan landet var tvunget att inrätta sig efter några andra, ska få bestämma. Ungdomarna i landet förstår vinsten av att vara kvar, liksom skottarna. Vad jag reagerar på det är att denna folkomröstning skulle ha en övre åldersgräns... kanske 75-80 år, Det är ju trots allt de som är unga som får leva i ett  Europa som de inte själva önskat, men som de äldre har bestämt.
Förhoppningsvis är inte sista ordet sagt ännu....

Det där med folkomröstningar är inte helt enkelt. Vi  som är måttligt intresserade av politiska samband, vi vet för lite för att ansvaret för att bestämma, ska läggs på oss. Våra folkvalda politiker, tillsammans med experter  inom gällande område, borde vara de som gör våra val. Tycker jag.  Vi blir så lätt påverkade av trender och känslor, så att våra val sällan bygger på kunskap, utan just på känslor och påverkan.
När jag var ung tyckte jag att sådana här funkis hus var superfula. Under senare år har många nya hus i denna stil byggts.  Jag har vant mig vid den nya trenden, idag gillar jag funkishus lika mycket som jag gillar små, gammaldags stugor. Har dock ingen aning om hur de ser ut  inuti, eller hur ändamålsenliga de är.

Vädret under denna midsommar har ju varit något alldeles särdeles, något att komma ihåg och se tillbaka till, då man huttrar i jeans och yllestrumpor, och då man håller på att blåsa bort på stranden. Kommer ihåg en liknande midsommar för många, många år sedan, då det var riktigt varmt. Det var 1977, första gången jag besökte Halmstad och Östra stranden, samma midsommar som två knivskärningar med dödlig utgång ägde rum i området, samma sommar som farfar Holger övertalade sina båda pojkar att lägga upp 12 500 var ( tror jag det var) för att köpa en stuga på Knipan. Själv skulle han betala den "svarta delen", sammanlagt kostade stugan 50 000 kr. Idag är inte stugan värt något alls, men den lilla tomten är värd en miljon....Sjukt!

Flaggorna i topp, denna midsommar, då termometern visade närmare 30 grader, då det var skuggläge, badvänligt, sommarklänning på och blomster i håret. Nu kan inte jag det där med klädkod, jag tyckte att jag var helt ok midsommarklädd i  svarta shorts och svart-vit, luftig ovandel. Insåg att jag missat det där med att det ska vara sommarklänning på midsommarafton.
Då jag stod en stund och kollade på groddansen och karuselldansen som tilldrog sig runt majstången, ja, då fick jag klart för mig, att det är sommarklänning som gäller, då sommarsolståndet ska firas. Ska försöka minnas detta till kommande midsommar.

Statistiskt sett så behöver jag inte tänka så mycket på det där med sommarklänning på midsommar. Om förra tillfället för slik klädsel tilldrog sig för 39 år sedan, så lär jag nog inte behöva en sådan nästa gång det är en midsommar med betoning på sommar. 101 år gammal... ja,inte är det midsommar på Knipan som gäller då.....
Om man nu får glädjen att vara med några somrar till, så är det - statistiskt sett- jeans, tröja och regnjacka som gäller. Och en filt att svepa in sig i, under det att man sitter under tak, men utomhus.

Två olika tårtor avsmakades denna minnesvärda midsommarafton. För egen del, så hade jag gjort en mandelkaka med rabarber, flädersaftsgrädde och jordgubbar, enligt recept i Buffé. Nja.... inte så god som jag hoppats. Sommargrannen Lena hade gjort en stor marängtårta. Hennes lunchgäster hade inte lyckats göra den rättvisa, så hon ville ha hjälp med att göra åt lite av den goda kakan. Mycket godare än den jag bakat..... Gott att smaka riktig jordgubbstårta....

Eftersom Martin bara dricker kaffe, när det serveras i fina koppar  hos gamla tanter, så fixade Lena fram en servisdel av tjeckiskt porslin. Så det fick bli lite kaffe, trots avsaknad av de riktigt ålderstigna damerna.

Innan Larsson-grannarna Larsson köpte loss sin släkt-stuga, och byggde en ny, så var den gamla stugan ofta uthyrd. Reglerna som gällde hyresgästerna fanns fortfarande kvar, och var klart värda att sparas. Ord och inga visor, var det som gällde!

Johanna och Martin stannade tills solnedgången var en dryg halvtimme bort. Sedan var de tvungna att åka hem till sina djur.
En trevlig midsommarafton.

Johanna hade med sig flera veckors utgåvor av tidningen Land. Jag läste ett par av dem, under det att midsommardagens förmiddag var lite mulen. I en av tidningarna var det superfina tårtor. Tokiga tårttanten tittade förstås lite extra... men tänk, det var tårtor gjorda av oasis och olika prydnadsblommor. Bara för dekoration. Så dumt, tänkte jag....som inte fattar hur man kan tillverka helt meningslösa saker....och kom då också att tänka på dessa hemska dammsamlande virkade kakor, som var så populära för några år sedan. Hu! Fast de är säkert roliga att göra! Men är det inte roligare att göra något användbart i stället? Sommargranne Lena  har nästan alltid nya filtar på gång. Superläckra, användbara saker. Något att svepa in sig i när höstvindar... eller midsommarvindar... viner.

Jag vet, alla får väl tillverka vad de vill...men tycka får man ju.

Midsommardagen innehöll strandpromenad, havsbad, promenad längs året-runt-hus-gatorna.....
Det här gamla huset tycks övergivet, men har så mycket charm.Ett riktigt pepparkakshus... bara häxan som fattas....

Gräsmattorna var helt förtorkade på de allra flesta tomter och allmänna platser. Så här brukar det se ut i slutet av juli, om det då varit torrt under en längre period.

Hemma i Stockremma var det ganska så brända gräsmattor för någon vecka sedan. Lite regn fick igång den gröna livsnerven igen, och i onsdags klippte jag ner gräset riktigt kort. Så som det blir när man har robot. ( Vi är lite efter vår tid med detta, känner mig som en riktig out-of-datare, då jag går bakom den motordrivna gräsklipparen... men jag tycker att det är ett bra sätt att röra på sig, och att faktiskt också få lite gratis styrketräning.)  Natten till midsommarafton åskade det och regnade här, hela 23 liter vatten per kvadratmeter gräsmatta blev det. Efter två dagar med närmare 30 graders värme hade gräset vuxit en halv decimeter.
Hoppas att det kommer ordentligt med regn i Halmstad också, gräsmattor ska helst vara gröna.

Avslutade midsommarfirandet i Halmstad med  en tipspromenad på området. Tio frågor var jag helt säker på. På två var jag något tveksam. På en av dem hade jag fel. Det första provrörsbarnet kom till 1978. Det kommer jag sannolikt att minnas för all framtid ... Frågan är bara ... till vilken nytta.... kanske till nästa tipspromenad.

Något tipspris blev det inte, men väl två härliga midsommardagar. Väl värda att minnas.

Tillåtet tycka

Blev så glad när jag lyssnade på lokalradion i går. En förskollärare hade vågat tycka om sin arbetsplats.
Han hade utbildat sig till förskollärare och jobbat på en arbetsplats där det fanns tre pedagoger till sjuttio elever. Man hade påtalat behovet av fler resurser, men fått svaret att det inte rymdes i budget.
Mannen bytte då arbetsplats. Nu har han dessutom gått ut i media och påtalat brister och risker med att ha ansvar för så många små barn.
Ansvarig chefs kommentar är att man utökat med en 40%-ig tjänst.
Så modigt att våga tycka... för det får man inte idag....man ska bara jamsa med dem som sitter i översta maktpositionen.

Chefen på Borås Stadsteater skulle ersättas. En erfaren skådespelare och tidigare teaterchef ( pensionär) skulle ersätta den avhoppade teaterchefen under den tid det skulle ta att hitta en ny chef. Denne man skrev en debattartikel, där han kritiserade kulturnämndens sätt att inte våga ge den som de tillsatt som chef, ansvar och (konstnärlig) frihet. Han fick inte tillträda tjänsten. Han fick inte tycka.
Några av de anställda på teatern hade i går hängt upp en banderoll utanför teatern: Chef utan åsikter sökes. Nytt ramskri från   kulturnämnden. Polisanmälan, som när de "skyldiga" trädde fram, togs tillbaka. Händelsen betecknades som ett "pojkstreck".
Ingen fick tycka något som inte var tyckt av den politiska ledningen.

Får vi som jobbar i skolan tycka? Nä, vi får inte tycka, vi får inte ens säga sanningar.
Höjden var väl när en tidigare chef tyckte att jag tyckte så mycket som man inte bör tycka på min blogg, så att han "erbjöd" sig att läsa igenom inläggen innan de publicerades, så att jag inte tyckt fel eller tyckt för mycket.
Åsiktsfrihet? Demokrati? Jag undrar var den finns?
Jag skulle vilja tycka om några saker inom kommunens skolorganisation, men jag vågar inte.
Heder åt den som vågar!

Tycka till

Sitter här med lite ångest inför det jag vill ta upp. För man får ju inte tycka....
Det är sju -åtta år sedan som jag först hörde någon säga: - Du tycker för mycket! Det var en av mina dåvarande kollegor som sa det till en annan kollega. Jag funderade mycket på det sagda.... man måste ju få TYCKA.
En tid senare fick jag samma ord i ansiktet .... i rent privata sammanhang.
Mycket konfunderad ... hur kan man säga så ...?
Vi lever ( levde) i ett fritt land med både åsikts och yttrandefrihet. Tycka är tillåtet i grundlagen.
Ungefär samtidigt så kom ett nytt uttryck i slang - "gilla läget".
Lika paff blev jag när jag mötte det uttrycket första gången. "Detta är inget att diskutera ,det är bara att gilla läget". Neej, jag skulle aldrig kunna gilla något läge som jag inte tycker om. Däremot måste man acceptera saker, men innan dess så måste man i det yttrandefria samhället ha fått möjlighet att lägga fram sin ståndpunkt.
Träffade många av mina forna kollegor över en kopp kaffe ( och goda kakor) i går. En del har lämnat arbetslivet under de senaste åren, vi andra jobbar på olika skolor. Vi talade mycket om sakers tillstånd. Det fanns mycket att säga.
- Men varför gör vi inte något åt det? Varför säger vi inte ifrån? undrade jag.
- Det är ingen idé. Ingen lyssnar på oss ändå, var den rådande uppfattningen.
Är det inte alldeles förfärligt ... vi ser saker som skulle kunna åtgärdas ... men vi vågar inte driva frågorna? Ändå är det vi gamla lärare som förstår väldigt mycket, allra bäst, vi har ju emperi att luta oss emot. ( Erfarenhet en masse!)
Jan Eliasson var huvudgäst i Skavlan i går. Han berättade om sitt möte med Saddam Hussein, då han var ledare för en förhandlingsdeligation under det att Irak ockuperade område efter område.
Eliasson vittnade om den rädsla som han förnam från Husseins underordnade och hur de blev alldeles skräckslagna när obekväma frågor togs upp.
- Man kan inte ta upp svåra frågor på samma sätt som t.ex här i Norden, förklarade han.
- Så vi har "högt till tak" här i Norden, undrade Skavlan.
Det ansåg Jan Eliasson att vi hade.
Jag håller inte alls med. Taket har sänkts dramatiskt och ligger snart så lågt så att det är svårt att snappa luft därunder. Själv känner jag mig många gånger lika rädd som de iranska män som Eliasson beskriver. Yttrandefrihet/Åsiktsfrihet - nej, det finns inte längre. Man får inte tycka ... inte samhällsmässigt, inte inom arbetet, knappast privat.
I dagens nätupplaga av Aftonbladet kan man läsa om ett nytt hedersmord. Polisen tittar åt ett annat håll, ingen våga göra något.
Vidare kan man läsa:
"Siffrorna från de få undersökningar som gjorts visar att många unga kvinnor – och unga homosexuella män – lever under orimliga förhållanden i Sverige i dag.
l 70 000 människor mellan 13 och 25 år upplever ”begränsade villkor” när det gäller deras blivande äktenskap, enligt en rapport från Ungdomsstyrelsen förra året. "

När jag läser detta, så känner jag en stark lojalitet för SD. ( Oroa er inte . Jag är ingen Sverigedemokrat ... tvärtom) Men jag förstår understundom att partiet samlar anhängare. Vilket jag ju då egentligen inte får förstå, för det är inte OK att tycka något som kan tolkas positivt vad det gäller SD.
Medan det sannolikt är myndighetspersoner som borde granskas, Väljer de att ta den enkla vägen och ta på skygglappar, så är det ju de som skapar ett alltmer infekterat tillstånd i landet. Samtidigt som de gör allt för att hålla "vanliga" medborgare i schack.

Personligen tror jag att världen skulle se bättre ut om fler personers åsikter togs på allvar och inte bara de som tagit/getts en maktposition skulle styra världen. För så är det, enligt min mening även i vårt lilla land. Och då menar jag med maktposition, ekonomisk, kriminell, eller(och) hierarkisk makt - ledning. Själv har jag blivit lite bränd i mitt tyckande, men jag ska försöka att inte tystna. För GILLA något läge, det kommer jag aldrig att göra.





Det gör däremot katterna. De gillar läget på matt och dyn-högen i källaren. Själv ska jag ge mig ut på promenad i snön. Jag har bara att acceptera att det kommit en massa vitt och kallt. Men gillar det, det gör jag inte.

Tänka, tycka, trött

-Lyssna bara, uttryck inte din åsikt! Det var en uppmaning som gavs mig i början av veckan.
Nä, en kommunens tjänsteman får inte tycka. I allafall inte om han/hon jobbar i skolans värld. Hon/han ska vara tyst och inte ha någon åsikt om att det under senare år skapats en massa bestämmelser som gör skolvardagen betydligt jobbigare för både barn och vuxna.
Hur ska det bli bättre om inte vi, som ser konsekvenser av felaktiga beslut, får tycka?


Tyvärr tror jag att det är så bitterhet skapas.
Nedtryckt och ledsen gör mig också vår värdegrundskursen. Hela tiden blir man påmind om fel som man gör och uppmanad att se sina fel och brister - och uppmanad att bättra sig.....
Kursen går ut på att barn behöver uppmuntran ...... och det behöver vi inte ha en kurs för att förstå. Vi vuxna behöver också uppmuntran och bekräftelse .... eller är det bara jag som är ett stort barn???

En arbetsplatskamrat gladde mig idag, när hon gav mig några positiva ord. Vi är så dåliga på att bekräfta varann.Tack Bea, för att du gav mig en gladare dag.


Helt plötsligt var jag ensam med fyra klasser på musiklektionen. Femtio barn som sjöng julsånger med ljusa härliga stämmor.Jag fick "tuppaskinn". Wow, så bra det lät. Tänkte att sådan här fantastisk sångarglädje, är det inte många som får uppleva. Men femtio barn fortsätter att låta mellan sångerna - det tröttar.

Mörkret tröttar - jag tycker inte om mörker. Det får jag nog både tänka och tycka.....


Tänkte på det när jag såg en riktigt härlig sommarbild här om dagen..... när jag ser en sommarbild i juletid, så kan det knipa till i magen av sommarlängtan.

Ser jag en julbild på sommaren, så flyttar jag snabbt blicken därifrån och tänker - Det är långt till jul, som tur är. Inget magknip där inte.....

Nu är det snart jul och det är skrämmande att så många människor ( var det 25%) har ångest inför julen.... Förr tyckte jag också illa om den högtiden - jag kommer ihåg att jag ofta grät på julaftonskvällen - av trötthet - och besvikelse för att ingen visat uppskattning för det jag gjort för att det skulle bli en bra jul.

Idag tycker jag julen är trevlig -- firandet har fått mer lagoma proportioner. Sen är det roligt att få ha döttrarna "hemma" några dagar.



Nu ska jag se om jag hittar någon sommarbild som man kan få sommarlängtansmagknip av. Sen tar jag tog pannlampan på, och trotsar mörkret. Man tänker så bra när man promenerar...åtminstone tycker jag att jag gör det.