Karlssons kull

Fyra kattungar hämtades igår. Hela Karlssons kull, födda i midsommartid. Karlsson det är pappa det, en riktig stridskatt, enligt husse, mest svart och lite vit. Mamma heter Svartnos och är en åttondel raskatt - birma. Härliga kattungar blev det av samboparets avkomlingar, och husse var glad att skiljas vid sina söta små, det frestar på att ha fyra katter i huset.
Tre av katterna var lika sina mamma, och sin syster Bella. Birmatecknade med turkos ögon. Den fjärde var pappa upp i dagen, fast med de blåaste ögon jag sett på en katt.
Min bror blev förälskad i den mest Bellalikande katten från första stund. Det visade sig vara en hona. Hon hämtades i går kväll, tillsammans med sin syster. Systern skulle hamna i Dannike, på en häst, hund och kattgård.
Två killar från Karlssons och Svartnos kull fick stanna hos oss. Den svare livlige killen har fått namnet Fransson. Hans ljusa bror fick namnet Fredrik Ljungberg. Frasse och Freddie till vardags.:)


Fritz blev antastad direkt när han kom in i går eftermiddag. Alla fyra katterna var kvar här då och två av dem tänkte "katt" när de fick syn på honom, och rusade emot honom för att visa sin tillgivenhet. En var Freddie. Han fick sej en tjolablängare direkt.
Även Frasse ville gå nära, men han blev också avvisad.
Under natten har Fritz sovit i källaren. Freddie var lite avvaktande, när han träffade Fritz på morgonen igen. Frasse hade inga skrupler. Han hoppade upp till Fritz i favoritfåtöljen, han trängde undan honom från vattenskålen. Fritz är lite besvärad, vet inte riktigt om han vill vara ute eller inne.....men han vänjer sig så sakta vid de små liven som bara vill ha honom som bästa vän och extra pappa.


Karlsson-Snövit- husse bjöd på kaffe och mottog en guldpeng per katt i går eftermiddag. Jag har funderat en del på honom.....
- Du är lärare, sa han när jag kom.
- Hur vet du det? undrade jag.
- Jag ser på folk vad dom jobbar med, svarade han. Åtminstone de som är lärare och chefer.
Vi fortsatte samtalet vid ett vackert dukat bord.
Karlssonhusse är en man som knappast har glidit på en räkmacka genom livet, snarare har han fått dra sig fram på en torr brödkant. En person som inte har den högsta statusen i samhället.
Men det var många kloka tankar som kom från denne man, visdomstankar.
- Ni måste satsa på de bästa och de sämsta eleverna, sa han. De bästa måste få läsa och forska och utveckla Sverige. De sämsta har så många andra talanger som skolan inte ser, de är de mest kreativa, och de måste satsas ordentligt på om Sverige ska hänga med vad det gäller att tänka ut och skapa saker att producera.
Jag håller helt med, ändå så gör jag säkert som de flesta i skolan, undervisar oftast mot en "medelmåttig" elev ...det finns så lite möjlighet att hinna ge alla vad de egentligen skulle behöva för att utvecklas optimalt. Vad jag försöker ge dem är så mycket inflytande som det någonsin går, över det egna arbetet. Jag hoppas att det ska hjälpa något....
- I år ska jag rösta på socialdemokraterna för första gången, berättade den medelålders mannen vidare. Innan har jag alltid röstat på Kristdemokraterna, för jag är ju troende. Men nu är de med moderaterna och gör att de som har det dåligt får det ännu sämre. Ett så orättvist samhälle kan vi inte ha...
Åh, vad jag önskar att alla kunde tänka i samma banor som A.

Längesedan som det trippade små fötter här i huset. Snabbt går det också. Det bråkas och rullas runt en del, men pojkarna tycks trivas.
Tänkte lite på ansvaret att skaffa sig smått på äldre medelålders dagar. Katter lever väl bortåt femton år ..... då är vi sjuttiotvå, C-E och jag. Det är en lång tid man förbinder sig till, när man skaffar katt. Nästan lika länge som ett barn bor kvar hemma .....

Tankat tankar

Ja, det är nog det jag gjort de senaste dagarna. Det sägs ju att man tänker en faslig massa tankar varje dag, siffran har jag glömt, men mer än 80 % av de tankarna har man tänkt dagen innan och dagen innan och dagen innan.... Det vore ju förfärligt om man bara skulle tänka nya tankar varje dag, då skulle man nog känna sig rätt utslängd i tillvaron.... men mer än 20 % nytt, det behövs väl om det ska ske någon egenutveckling.

Det känns, som sagt, att jag tänkt många nya tankar de senaste dagarna. Inte så att det kommit av sig själv, utan det har kommit genom radiolyssnande, tidningsartiklar och böcker.

Sommarprogrammen är väldigt bra att lyssna på, för att få nya tankar och insikter. Idag missade jag mer än halva programmet, för jag skrev brev. Ja, ni läste rätt jag skrev brev. På riktigt brevpapper och med den riktig penna. Jag skrev med skrivstil. Jätteroligt var det, jag kom in i sådan flow att jag nästan missade att fixa maten i överenskommen tid.

Av någon anledning kom jag att tänka på en gammal brevvän som jag haft sedan vi båda var sexton år. Vi har skrivit många brev under årens lopp och t.o.m träffats några gånger när vi var unga. Jag tror att B läser min blogg, och känner till en del om mitt liv, men jag vet ju inte hur hon har det nu för tiden. Dessutom så finns det ganska mycket man inte uttrycker här på bloggen, sådant som man inte vågar skriva, sådant som man inte vill skriva. Så nu blev det ett brev, hoppas att få svar.

Har läst boken "En halv gul sol" under de senaste dagarna. Den fick mig att förstå vad det var man visade i den svartvita tvn och på alla tidningars förstasidor när jag var ung, och trodde att jag visste allt, i slutet på 60-talet. Hade inte en aning om att Biafra var en del av Nigeria, att inbördeskriget var orsak till en av Afrikas största svältkatastrofer och att en svensk man, von Rosen, använde delar av sin förmögenhet att slåss på de nödlidandes sida och att bistå dem med förnödenheter. Hur kan en människa bli så god och sätta sig själv i stora svårigheter och livsfara för okända människors skull.

En bok jag verkligen rekommenderar.

Har också börjat läsa Einhorns bok "Vägar till visdom". En så genombegåvad, påläst, god och ödmjuk person. Han diskuterar bl.a. skillnaden på kunskap och visdom. Man kan skaffa sig en massa visdom, men använder man den inte med kllkhet och godhet, så är den inte till någon större nytta. Han skriver många andra bra saker... Tror att jag ska läsa om den med markeringspennan i handen, för att verkligen få med alla visdomsord han säger. Jag hoppas, och jag tror, att boken ska göra (dumma) mig något visare. F.ö. så hävdar han att alla människor gör dumma saker ibland, så för en gångs skull, så är det inte någon självkritik jag häver ur mig.

Jessica Gedin skriver idagen GT om bildning. Hon tar också upp det här med kunskaper, och skolans kunskapssyn, som direkt inriktar sig på kunskaper. Hon hävdar - och jag håller med - att kunskap inte har så stort värde, om man inte använder den till något, sätter det i relation till något. Det är så bildning uppstår, och det är bildning som man har användning för i livet.

Något som var riktigt intressant var att hennes tanke om att när man har läst en bok, så ska man fråga sig - Vad i den här boken blev jag nyfiken på och vill veta mer om? Ett sätt att få kunskap och bildning. Antecknade detta i gröna boken, där jag skriver ner arbets/undervisning/utvecklingstankar inför hösten. Kunde vara intressant att se om det funkar med barnen....

I går såg jag den första nattviolen. Den lyste vit vid vägkanten, när jag tog en sen promenad i den syrefattiga kvällen. Tänkte på att min pappa alltid plockade en bukett nattvioler till mamma på hennes födelsedag, den 6 juli. ( I morrn skulle hon fyllt 89) De första åren efter hennes bortgång, så satte jag vid ett par tillfällen också några vita väldoftande orkidestänglar på hennes/deras grav. Fast jag visste att de var fridlysta. För ibland får förnuftet råda över regler och förordningar.... "Våra" rångedalska nattvioler plockas på ett ställe där det i alla år vuxit mycket nattviol. Denna plats ligger en bra bit ifrån de stigar och vägar som folk brukar promenera, de uppmärksammas inte av någon annan än av vår familj. För min mamma var den lilla uppskattningen på födeledagen viktig, det var den enda gången på året hon fick blommor av sin make....Nä, dom nattviolerna gjorde mycket mer nytta som plockade blommor än om de skulle få stå kvar obrutna, bara för att de var bestämt av någon som inte riktigt känner till allt om växtlighet och orkidetillgång.

Hoppade över promenaden idag. Vi cyklade en runda i stället jag och C-E. Tog med lite blommor ( det finns ju så mycket i vår trädgård) och satte på gravarna på kyrkogården. Att besöka gravar ger mig annars inget alls, men någon gång per år kan man ju gå dit med en vacker bukett blommor och kanske tänka goda tankar om de som funnits och påverkat ens tankar under en tid som var.

På vägrenen utifrån länsvägen fram till vårt hus, är det vackrare än någon annanstans. Fram till Gudruns framfart växte där mörk storskog. Så kom förändringen och hela området förändrades, efter några riktigt naturmässigt trista år, till den vackraste blomsterplatsen här omkring. Förändringar förändrar. Oftast blir det bra/bättre så småningom. Utveckling sker i alla fall. Hoppas att min hårddisk tillåter fortsatta utvecklande tankar .... Fast ska det funka, så får jag se till att tanka från olika ställen. På andras bloggar kan det också finnas bra tankställen... :)