Fritt flygande fredagsfunderingar

Vinnarbild nummer två, Catherine Quassdorfs skateboardbild, passar bra till mina fritt flygande, fladdrande fredagsfunderingar.

Betalade in prenumerationsavgiften för en ny tidskrift -Om världen- för ett tag sedan, och har nu i rask takt fått två nummer. Det är en tidskrift som belyser den del av världen som inte övriga media fokuserar speciellt mycket på. Asien och Afrika handlar det allra mest om. Tänk vad lite man vet, och vad bra att man kan få lite objektivt vinklade fakta om de delar av vår runda jord där de allra flesta människorna bor.
Hade inte en aning om att Kina fortfarande inte ville offentliggöra antalet avrättningar eller att det fanns speciella salonger för Kabuls kvinnor, där de kunde ta av burkan, bli friserade och sminkade och umgås med varann.
En superbra tidning, rekommederas... men den är ju också helt OK som nättidning.
I det nummer som kom idag fanns det en annons för tvätnötter. Det var första gången som jag träffade på en sådan. Själv har jag använt nötterna i snart ett år och varje gång jag tar ut tvätten ur tvättmaskinen blir jag imponerad av nötternas tvättkraft. Detta trots att jag använder samma nötter för femte, sjätte gången. Avkoket, som ger flytande tvätt/rengöringsmedel är också väldigt bra. Tvättade bilen i söndags med avkok och den är fortfarande glänsande ren. Det är som om tvättschampot avstöter smuts. Har ett antal kilogram indiska tvättnötter hemma för den som vill ha.
C-E är den som brukar stå för fredagsmaten. Idag bjöd han på oxytterfilé späckad med fetaost och vitlök och till det kantarellsås och klyftpotatis. En riktig höjdarmåltid, och jag tycker det är synd att det bara är jag som får avnjuta C-Es fantastiska fredagsmåltider. Det finns fortfarande män som inte vill laga mat. Riktigt synd om deras fruar/sambos... för mat som någon annan lagat smakar alltid bättre än den egenlagade maten.
I dagens Aftonblad kunde man läsa att Kulturredaktionen gett ut ett T-shirt med texten "Ner med monarkin". Min första tanke var att beställa en sådan. Jag är republikan, har alltid varit, och mår mentalt illa av allt som media skriver om kungaamilj, bröllop och förlovningar. Jag kommer att vara en av de få som inte kommer att se på bröllopstv i juni.
När skulle jag använda tröjan? I skolan? Är det OK att försöka påverka mina elever att tycka? Kom fram till att det inte är det - coh varför ska jag skaffa en T-shirt - jag har min inställning klar, och har haft det i mer än fyrtio år. Det får räcka med det... om kungar får alla tycka precis som de vill....
En gång för många år sedan så var jag på jämnaårskalas hos en av mina dåvarande bästa vänner. Alla gäster skulle skriva en sida typ "Mina vänner". En av frågorna som skulle besvaras var vad jag önskade allra mest. Mitt svar blev "att mina döttrar lyckas i livet".
Många gånger har jag funderat på det svaret och många gånger har jag tänkt att jag skulle ha skrivit "att mina döttrar ska få ett lyckligt liv".
För vad är det där med att lyckas? Är det en fin universitetsexamen och en fin titel? Jag tänkte så förr, men idag har jag ett helt annat perspektiv. Att lyckas i livet är att finnas för andra människor, att vara lycklig och tycka om sig själv. Mottog ett mail där yngsta dottern skickade motiveringen för varför hon utnämnts till kvartalets medarbetare på det stora försäkringsboaget. Det var så att tårarna steg i ögonen när jag läste de vackra orden om hennes prestationer. Säkert har hon, precis som min bror, jämfört sig med det äldre syskonet som har en "titel". Men alla är ju lika bra, alla utför vi ett bra jobb som vi är respekterade för, oavsett vad vi har för utbildning och titelstatus. Jag önskar att alla skulle tänka så, att alla jobb är lika, och man är lika mycket värd oavsett yrke.
Har varit sanslöst sömnig hela dagen. Mina kollegor på M-stadiet vittnade om att de kände likadant. Är det vårtrötthet? Är det pollen? Fast trött är jag ju inte, bara sömnig. Hann förbereda nästa vecka innan jag gick hem och när jag kom hem så har det både blivit städning och tvättomhändertagning. Samt ny tvättnötstvättstvagning.
Somna gott lär jag nog göra ... två glas rödvin hjälper dessutom till.
Men först ska jag försöka mig på Aftonbladets fredagskorsord. Ibland går det bra... ibland är det omöjligt. Sådana korsord gillar jag.

Regionalradioreferat

Skickade bilderna från Snapshot igår kväll, samt information om projektet, till div. lokala tidningar, radio och TV.

Blev riktigt glad när jag fick ett svarsmail från nyhetschefen på radio Sjuhärad, där han meddelade att man lagt upp bilder samt info på hemsidan.Senare fick jag också ett mail, där samme nyhetschef berättade att uppgifterna om den stora triumfen även sändes i de regionala nyhetssändningarna. Jag hade själv tillfälle att lyssna på nyhetssändningen kl 16.30 och det var ett minst minutlångt inslag om grimsåsskolans duktiga fotografer.

Så roligt! Undrar hur tidningarna kommer att använda materialet... den enda som har hört av sig är Yvonne på Västboandan. I Gislavedtraktens gratistidning kommer man att kunna läsa något om projektet nästa vecka.

Var inne och kollade om det var något nytt på e-twinningprotalen. Hade fått ett mail från en kollega ( okänd för mej, så vitt jag vet) i Fristad. Hon hade läst om mitt e-twinningarbete och ville gärna ha kontakt och hjälp att starta upp ett eget arbete. Och jag hjälper gärna till, e-twinningarbete är det mest inspirerande som drabbat mej.

På bilden syns förstapriset i kategorin NATUR, Elin Adolfsson grässtrå. Taget med en vanlig digitalkamera. Sanslöst bra gjort!

Visst vann vi....

......igen.

Jag tror på den "självuppfyllande profetian". När jag började med bloggandet, så kallade jag mig själv femfemman och klassbloggen för superklassen.

I bloggandets barndom, så uppförde jag mig absolut som en femfemma ... men en femfemma som tog lärdom av misstagen.

Superklassen har verkligen blivit en superklass. Vinnare av deltävling i Snilleblixtarna förra året, nominerade och uppmärksammade i Schoolovisionsammanhang .... och nu var det vinst igen. Dessutom är superklassen en riktigt bra sjätteklass, världens bästa "ungar". Förståndiga föräldrar har dessutom tryckt upp en T-shirt till varje elev, och till mej, som det också står Superklassen på. Så har man den på sig, så har man mycket att leva upp till.

Som sagt.. idag var det vinst igen!

Det gällde ett e-twinningprojekt som heter "Snapshot of Europe". Trettio länder i Europa, med en skola per land, var representerade i projektet, som gick ut på att ta bilder från varje land och lägga upp på e-twinningutrymmet. ( Det var en hel del av deltagarna i Schoolovision som var med, men också nya skolor och nya deltagarländer). För ett pa veckor sedan, så var tiden ute för att ladda upp nya bilder. Då hade drygt en tredjedel av fem-sexans elever lämnat in foton.

För ca två veckor sedan valde vi ut ett bidrag i var och en av kategorierna människor, platser, natur och sport. Dessa foton lades ut på den öppna projektbloggen: http://snapshotofeurope.blogspot.com/

Sen var det dags att rösta på de fyra foton som vi i fem-sexan gillade bäst. Vi valde ;Platser: Lettland, Sport; Portugal, Människor; Österrike, Natur: Malta.

Idag var det sedan dags för videomöte med omröstning. Snacka om att det var spännande. Det började så där för Sverige, men snart hade vi riktigt flyt. Sammanlagt 26 röster av 116 möjliga gick till Sverige. Elins naturbild vann stort. Vad det gällde sport, så var det oavgjort, fem röster till vardera Sverige, Portugal och Italien. Så då blev det omröstning via omröstningsverktyget på Flashmeeting. Sveriges sportbild vann! Dessutom kom människobilden på andra plats efter Turkiet.
Även Tobias´vackra solnedgång fick röster och placering.

Catherine hade tagit både sportbilden och människobilden.

Kul, kul!

Åh, vad jag önskar att skolledningen på högsta nivå skulle uppmärksamma våra framgångar. ...

Kanske någon kunde närvara när vi får TVÅ pokaler skickade till oss..... Kanske kunde hela skolan få vara med och fira... och sedan med glädje delta i något roligt e-twinningprojekt.

Nu är - som tur är - långt ifrån alla projekt tävlingar. Men faktum är; att delta i ett e-twinningprojekt är en vinst i sig.

Tidningar ska iallafall få sprida det glada budskapet och möjlighet att publicera de vackra bilderna.....

Om tre veckor är det Schoolovisionomröstning. Det blir också spännande.

Bilderna: Superklassen fem-sexan

Bidragen som vann

Alla bidragen från Sverige

Bidragen enskilt kommer jag att lägga ut efter hand. De är så snygga att de måste ses ett och ett.

Brorsan bor brakbra bland blåsippsbackarna

Åkte direkt till Rångedala, efter det att jag gjort det som jag mår riktigt bra av, både fysiskt och psykiskt - nämligen lämnat lite av mitt blod til någon som behöver det bättre.

Att åka ner till till staden Borås, det lockade inte, även om jag har kommit så långt i min tankegång att jag vill byta min nuvarande mobil mot en iphone...men det får bli på sommarlovet ... för en gammal tant tar det ju några dagar att lära om till ny telefon, och den tiden fattas mig just nu.

Blåsippsbackarna lockade mycket mer än Boråsbasarer. Funderade också på om jag skulle träffa min bror därute, de skulle ju flytta ut till huset i månadsskiftet april-maj.

Min bror och familjens lilla hund mötte mig innan jag hunnit komma ur bilen. Det är ju så man gör på riktiga landet, man hör ett oväntat motorljud och går och kollar vad det är. Bror min med fru och lillson hade flyttat ut till Backgården redan vid påsktid... Usch, vad tiden går och vad det kan bli långt mellan telefonsamtalen ibland....

Huset kändes redan inbott och oj, vad fint det var. Högt till tak på ovanvåningen + snedtak, öppen planlösning på nedervåningen. Det finns numera bara ett enda rum som man (nästan)känner igen sedan vår mor bodde i huset och det är "stora rummet" på nedervåningen.

Från ovanvåningen så är det milsvid utsikt åt två håll ... åh, vad härligt. Och vad glad jag är att huset kommer att finnas där även för mina visiter i alla min levnads dagar....

Tog med mig hunden ( husse tyckte att hon skulle gå med på promenad) och gick till blåsippshagarna. Bitvis var det alldeles blått med blåsippor - ljuvligt!

Hunden var ju inte så förtjust att gå med mej, hon är lite feg, så de första femhundra metrarna fick jag dra henne efter mig. Rätt som det var så blev kopplet alldeles slakt och jag trodde att hon rymt. ( Hem) Men det var då hon gett upp och börjat gå fot. När vi så småningom kom hem igen så hade matte och lillhusse också kommit hem. Snacka om lycklig hund!

Blev glad när svägerskan berättade att hon också blivit blodgivare. Nu väntar vi bara att på att våra män ska hjälpa till att få en högre andel svenska blodgivare än ynka 4% . Kanske någon av er också har lite livgivande droppar att dela med er av.... Man mår så bra när man vet att man gett och gjort något som bara är av godo. Här är en bra början....http://www.geblod.nu

Äntligen är ärlans ängslan ändad

Vilken väntan det har varit för ärlkillen. Han har gått omkring här och kvattrat sedan den sjätte april. Vi har tyckt så synd om honom. Hade hans partner förolyckats under vintern?

Idag fanns det en ärltjej på den stora gräs/mossmattan bakom huset. Om det är "gamla frugan" eller ett nytt ragg, det har vi ingen aning om. Men killen är nöjd och i full gång med att bygga bo, återigen på samma usla plats under skorstensplåten. En plats där man både riskerar att dränkas av häftiga regn och stekas levande om solen skiner för starkt. Men ärlkillen tycks tycka att det är en bra plats.

Jag tog en omgång mot kirskålen och drog upp stora rottussar som blev liggande på gräsmattan. Jättebra material, tyckte ärlkillen, tog näbben full och orkade precis flyga upp till nedre delen av taket. Sen sprang han i starkt motlut upp til skorstensplåten och kröp in där under, med sitt fina byggmaterial.

Ärltjejen är nog trött, eller också tycker hon att ärlkillen är för mycket på. Och jag håller med, så bråttom är det inte att skaffa ungar.

Men det är vårkänslor i fågelvärlden denna ljumma aprildag. Blåmesparet (som har funnits hos oss hela vintern) har satt igång med sitt bygge. De har sin plats på verandans tak. En mycket trevligare plats i mitt tycke, eftersom det är tätare under tegelpannorna än under takplåten och dessutom ligger boet i läge för kvällssol. Ingen stekande hetta, alltså.

Dagens bild blir en av alla strandskator på Östra stranden. De var i gång med uppvakting igår, de också, även om skatan på bilden ägnar sig åt att leta mat.

Någon som vet var strandskatorna har sitt bo? Det kan ju inte vara så kul att ha det på en överbefolkad strand iallafall.

Malmö med mera

Trött, trött- men det har varit en kul, kul helg.

Lämnade Stockremma och Fritz vid lagom lördags-gåupptid och ställde kosan söderut. Sedvanlig skitdyr fika på Hallandsåsen och sen snabba motorvägen till Malmö. Lyckades hitta en parkering direkt, även om det innebar att vi fick promenera ett par hundra meter för att komma till K och Hs lägenhet.Vi hade förberett oss på en mycket längre vandring, eftersom det var Idoluttagning i Folkets Park och dessutom stor torglördag på Möllevångstorget.

Solen sken och det var vår även i Sveriges sydmetropol. Vi tog bilen med oss bort till slottet, promenerade i den stora härlig slottsparken, fikade, och gick sedan några timmar på Slottets alla museer och utställningar. Var kul att se denna jätteanläggning, som man skulle behöva en vecka för att gå igenom ordentligt.

H bjöd på middagslunch på mysiga Siesta och sedan tillbringade vi kvällen med att spela några olika spel. Vid pass för Millenium var jag så vårtrött att jag knappast orkade hålla ögonen öppna, men när jag sen slöt dem för natten i K och Hs nya soffa, så var det svårt att komma till ro. Det är så många ljud i en storstad - bilar som tutar, mcs som drar förbi, glada människor som oar halva natten. Lite skillnad mot Stockremma....

Efter frukost - och ytterligare ett parti "Kasta gris" - vilket jag aldrig vinner för det är ett slumpspel och inget "smarthetsspel" :)) - så lämnade vi dotter med sambo och vände den röda fronten norrut igen.

Passade på att "våldgästa" N och L i deras stuga utanför Råå. Många grimsåsbor har köpt stugor i f.d. koloniområden söder om Råå. Vi har hört talas om hur fint det är där nere, och nu passade vi på att kolla om det stämde. En jättefin stuga och tomt hade fam A. Dessutom nybakade wienerbröd och kakor - som Ns mamma Greta, 89, hade bakat. Så nu har jag varit på kakkalas två gånger denna vecka. Njutningsfullt!

Framåt lunchtid kom vi fram till Östra Stranden i Halmstad och till den gamla skruttiga stugan som syskonen L gemensamt äger. Stugan hade klarat sig helt utan fler skavanker än den tidigare hade, den vintiga vintern till trots. C-E satte igång vattnet , och alla rör var hela och varmvattensberedaren funkade.
Åt god pizza på nyrenoverade Restaurang Östra Stranden ...ett ställe som vi alltid tyckt sett synnerligen sunkigt ut, och som vi aldrig besökt på de 33 år som vi haft tillgång till stugan. Nu var den gamla byggnaden helt omgjord, det var jättefint därinne och pizzan var supergod.

Promenerade längs stranden. Tången låg tjock på sina ställen och snäckskal fanns i drivor på andra. Vattennivån var låg och mängder av strandskator gick i vattenbrynet.

Köpte årets första glass - lemoncurd . Den var god, men inte jättegod. Så snacka om att det varit onyttiga dagar.....Måste försöka skärpa mig lite och visa på lite karaktärsvilja.

Stora Maxi gör mig supertrött och huvudyr..... men vi handlade det nödvändigaste inklusive fröer och sättlök.

Vitsipporna stod i full prakt utmed Nissastigen och fartkamerorna stod där allvarsamt övervakande.

Elfsborg tog ledningen över Trelleborg innan vi var hemma ....

Bilen behövde en omgång tvättnötsavkokstvättning.... och det har jag fixat.

Fritz jamade anklagande på oss, förstås, men var säkert också glad att vi denna gång övergav honom bara för en natt. Som inte ens var särskilt mörk eller kall.

Vårtröttssömnig är jag även denna dag - efter en kul helg. Men än får jag försöka hålla mig vaken ett par timmar .... Ska bl.a. ringa till stora dottern och gratulera till stora framgångar inom dressyrsporten.

I morrn börjar en ny skolvecka.... och det känns roligt det också.

Idel inspirerande /informativa individuella intresseidkanden

Det är väl konstigt att man ska behöva gå ut och gå, för att komma på en så lång allittererande rubrik som ovan. Sätter man sig bara ner, ja, då är det rena sirapen i huve´t. På promenad är tankeflödet som bäst, där har många goda - och en del mindre goda - idéer fötts. Har hänt nå´n gång på spinningen att jag försvunnit bort i tankar, så att jag missat hur många block vi trampat. På stepupen är det omöjligt att tänka på nå´t annat än stepup, för då blir det helt galet.

Idag hade vi en hund på besök i klassrummet. En blandrastjej vid namn Fiffi. Jättemysigt tyckte alla elever, medan Fiffi helst ville gömma sig i lill-husses famn.

Anledningen till detta hundbesök? Under senaste veckan, så har eleverna i fem-sexan fått berätta, var och en för sig, om sitt största intresse. Och gärna ta med något att visa, som hör samman med detta.

Engagemang och entusiasm har varit på topp, liksom koncentrationen och lyssnandet vid redovisningarna. Mycket fotboll och ishockey har det berättats om, på olika sätt och utifrån olika aspekter. Det är skillnad på att ha ett stort intresse i att se fotboll/ishockey än att själv idka det.

Hund var då ytterligare ett intresse, liksom dans, fiske, nitro-bilar, fotografering, friidrott, målning mm. En del visade saker de tagit med, andra visade You Tubefilmer.

Jag ställde frågan varför alla redovisningar blev så synnerligen lysande bra. Det var en enkel frågeställning för alla.

- Därför att vi tycker att det är roligt att berätta om det vi tycker bäst om, och det vi kan mycket om.

Naturligtvis. Vi kan inte alltid utnyttja elevernas inneboende motivation när vi planerar skolarbetet. Men så mycket som möjligt ska vi förstås göra det, vi ger ju också eleverna en chans att verkligen visa vad de kan - kunskaper och färdigheter blir imponerande. Jag har lärt mig massor under redovisningstillfällena, bl.a. en hel del om dataspel ... och om free-running.

Återkommer i tankarna till det delvis förmörkande ( attitydsmässigt) sambedömningsmöte (NP åk 5) som vi hade i veckan.

En uppgift i NP var att skriva en berättelse med rubrik "Kojan" och berätta om sin egen koja.

En grupp lärare visade på en skrivning där eleven gick in i sin koja, och där hade en tunnel, där han på ett dataspelliknande sätt kunde ta sig bakåt i tiden. Han berättade med god meningsbyggnad, god stavning, god variation i sitt uttryck och med en röd tråd i sitt berättande. Han slutade med att han återkom till kojan.

Vi diskuterade om denna berättelse hade uppnått kravnivån eller ej. Naturligtvis hade den det. I allafall i mina ögon. Men flera tyckte att man skulle "fälla" berättelsen ... eller underkänna som någon annan sa. Man hade ju inte hållit sig till ämnet. Varvid jag undrar vad som är viktigt ....är det hur man skriver eller är det om man ( enligt lärarens tolkning) håller sig till rubriken.....När man desutom bara går i femman....

Dessa lärare som vill underkänna, inte godkänna, fälla ... ja, de skrämmer mig! Inte konstigt att eleverna har attitydsproblem om de möter en lärare som har det samma......

Sju veckor till skolslut ... nu gäller det att njuta av de ibland provocerande och ibland lite inbundna sexorna .....de oftast helt underbara ungar som jag fått följa i hela fyra år. Är inte lärarjobbet världens härligaste yrke, så säj?

I morrn åker vi en sväng till Malmö, och på vägen hem på söndag, så ska vi öppna upp den gamla stugan i Halmstad. Om den nu står kvar efter den snörika vintern.....