Tidspress

Förvirrat, kunde också bli en bra rubrik.... för det kommer det att vara i veckans blogginlägg. Eller nedgång..... för det tycker jag det här med bloggande och bloggintresse är.  Lite tokigt, eftersom jag under förra veckans IKT-studiedag, berättade för intresserade kommunkollegor om hur bra det är att blogga i skolan.
För det är det ju. Man publicerar sig, visar vad man gör och bild och text finns kvar... så länge det mailkonto som bloggen är registrerad på, finns kvar. Här kan jag känna lite tidspress. Vad det gäller mina skolbloggar, vilka är kopplade till min jobb-mail, så finns det  inte så mycket tid kvar där.
Om livet vill mig väl, så tänker jag jobba i två år till. Om livet fortfarande vill mig väl, så vill jag gärna jobba som vikarie därefter. Då slipper man det tråkiga i skoljobbet.... det där med bedömningar och betyg och annat administrativt tråk-arbete.  Jobb-mailkontot lär man sannolikt bli av med... och därmed försvinner alla mina skolbloggar bort i den icke virtuella cyberrymden.

Instagram-konton för skolklasser, det är det som är inne nu. Slutna konton för barn och föräldrar.Ett Instagramkonto kan också komma bort, det har jag blivit varse om i helgen. Plötsligt kunde jag inte logga in på annalena53-kontot. Fick i stället ett konto annalena7510...kopplat till facebookkontot. När jag begärde nytt lösenord till mitt konto, så fick jag svaret att det var skickat till en adress, delvis dold bakom asterisker.... men med slutbokstäver .ru. Rumänien?
Nyss fick jag från en vän meddelande att mitt gamla konto, med bilder och allt finns under namnet manku1184. Stämmer! Kan någon förklara???? Jag helt förvirrad... förstår inget.
Fick riktigt kalla fötter, då jag skulle byta googlekonto, från jobbkonto, ( nummer 2), till mitt hotmailkonto, för att komma in på denna bloggen. Mitt lösenord var bytt för två dagar sedan. Man frågade samtidigt om det var jag som bytt detta. När jag svarade nej, fick jag ange mitt gamla lösenord, och blev insläppt.
Mitt nya Instagramkonto är redan kopplat till Facebook....Snacka om förvirring!

Förvirring rådde även igår, då vi skulle träffa denna lilla familj.
Vi skulle träffas hos min bror ( pappa, farfar, svärfar till de tre på bilden) och hans fru klockan tre.
Döm om vår förvåning, då det stod mat framdukat på bordet då vi kom. Jag tog det som självklart  att vi skulle få eftermiddagsfika vid den tiden, så vi hade redan ätit lunch....
Den lilla familjen dök inte upp förrän vi var i tidspress för att hinna till Jonas Gardells framträdande i Borås, och då vi/jag gärna ville prata med både vuxna och baby, så glömde vi kvar såväl extraskor som solglasögon, i ren förvirring.
Lilla Elvira har "Jonsson-ögon", definitivt. Också förvirrade, det efternamnet som mina föräldrar bar, och min farfar dessförinnan, finns inte kvar i vår del av släkten. Alla har bytt till "fina" efternamn.... och jag heter Larsson. Men det är kul att generna fortsätter sin vandring genom generationerna.

Jonas Gardell levererade, som alltid. Han är  en mästare på att växla från de mest hissnande skämt, till djupaste allvar och tillbaka igen.  Olika trådar som han lägger ut allt eftersom föreställningen fortlöper, tas upp igen och försvinner lika fort. Skrattsalvor utbryter oftast.
Skulle gärna vilja läsa de djupa delarna av manuset till föreställningen, för där fanns mycket tänkvärt. Åh, vad jag gillar den fule lille "riksbögens" föreställningar.

 Om vi skulle ta och närma oss inläggsrubriken? Tidspress.
Ja, det är ju något som de här små vårglädjespridarna borde känna.

Bara några meter bort står de här, med tussilagoögon sett, dödliga vidundren. I morgon är de små solarnas saga sannolikt all,  då blir de uppgrävda och nedgrävda igen tillsammans med rör för  snabbfiber.
Jag har funderat en del på det där med allena saliggörande "fiber". Utvecklingen går ju så snabbt, att när alla fått sitt fiber, dyrt nedgrävt med hjälp av privatpengar och skattepengar, så finns det något annat... ännu bättre... Vad händer då?
Och hur kan det hända att Telia (?) monterar ner sitt fungerande ( väl fungerande skulle jag vilja säga) kopparnät, innan alla har fått annan möjlighet till internetuppkoppling? Någon tidspress att ta bort befintligt fungerande, ska man väl inte behöva ha...

I en tråd på Facebook, diskuterades i början av helgen rättningen av nationella prov. Det handlade om det prov som våra sexor hade i svenska, för en och en halv månad sedan. Vi har rättat våra prov för länge sedan, men tydligen finns det sådana som fortfarande håller på med det.
Uppsatsdelen handlade om att skriva en berättelse som på något sätt hade med en inbillad planet, dömd till undergång, att göra. Jag tror att det var en tid på 70 minuter avsatt till detta. Man diskuterade om elever som inte hunnit skriva färdigt skulle ha F, eller ej.
Fundamentalister framhärdade, F, var vad som gällde. Andra, mera förnuftiga, flexibilitetsbenägna människor ansåg inte detta.
Jag, och flera med mig, gjorde så att vi töjde på tiden. Visst måste vi ha begränsningar i tid i skolan, och eleverna måste absolut ta tillvara den avsatta tiden i skolan.... men att skriva en "uppsats" med inledning, handling och avslutning utifrån ett ämne som eleven får veta i början av den avsatta tiden, det är en omöjlighet. Vi jobbar inte så i skolan. Skrivandet är en process, där man först måste fundera ut vad berättelsen ska handla om, få tid att beskriva personer och miljöer, få tid att utveckla handlingen, att göra ett bra avslut och sedan få möjlighet att läsa igenom, göra rättningar och ändringar. Klart att det tar tid! Två timmar skulle vara lagom, då skulle ALLA hinna!
Tidspress kommer våra barn att utsättas för tids nog. Tidspress som är så stark, att några kommer att hamna i den berömda väggen.... och kanske aldrig ta sig där ifrån.
I sexan, så ska alla få möjlighet att bli klara med något som de jobbar fokuserat på. Man kan inte bara bryta, för  att tiden är ute.  Tid finns det gott om... hela tiden.... det är ju bara fråga vad vi använder den till.
Orättvis bedömning, framhärdar fundamentalisten. Nej, säger jag. det blir orättvis bedömning, om vi inte låter den fokuserade eleven få göra klart och bli bedömd där efter. Att bli underkänd, för att  man gjorde sitt bästa, men inte hann komma till slut.... det kommer inte att hända med de elever som jag kommer att möta i min ganska ihoppressade återstående lärartid.

Vårvittring

Visst är det en ganska härlig tid, denna tid, då det varken är vår eller vinter.

Ja, vinter är det förstås meteorologiskt sett, men ändå inte. Utom på natten och morgonen, för då är det mesta fruset och kallt.

Men när solen stiger på himlen, så börjar det frusna att övergå i små rännilar av vatten....fåglarna börjar ta ton och  solen värmer riktigt gott.

Kollade på SMHIs app, då jag nu vittrat vår, och då tänkte undersöka om den är på väg.

Tyvärr, vi får nöja oss med föraningar och vänta ännu ett tag. Till helgen utlovas snö igen, rejält med snö.

Men den som väntar på något så härligt som vår och sommar, den kan vänta lite än. Det är helt ok för mig att ljuset är tillbaka och att jag vet att den snö som kommer, den  kommer inte att ligga  kvar så länge.

Ett par timmar av denna förmiddag, ägnades åt geocaching.
Bra att komma ut lite och få nya vyer och fototillfällen.

Stalledrängsuppdrag skulle utföras. Ett enkelt sådant, medan husbönderna ( nä. så kan det väl inte heta... men det låter ganska så bra )....förlustade sig i Malmös allra äldsta kvarter.
Ett uppdrag som sträckte sig  från sen lördagseftermiddag till söndagslunchtid.

Hann med promenad i vackra Hjälshammar på solig lördags sena eftermiddag, införskaffandet av 10 stycken sushi-bitar från Värnamos bästa restaurang, samt avnjutande av melodifestivalsuttagningen, omgång fyra. Avnjuta och avnjuta... nja... men jag tycker det är kul att kolla - om jag inte har något annat för mig.
Anser att rätt låtar gick vidare, att Mollys låt kan vinna alltihopa.
Kanske lite för lik Euphoria... fast i mitt tycke mycket bättre. Ja hör vä till de fåtal europeer som inte var /är så förtjust i Loreen-låten. Eller kanske det är henne jag inte gillar... för det gör jag inte.... och då vet man inte riktigt vad som är hönan eller ägget.

Synd bara att  hårdrockarna ( fast det var väl inte så mycket till hårdrock... men lite rockigt ändå) inte kunde komma före det falsksjungande småtöserna med olika hårfärg. SÅ löjligt med hjärterösts-app. Den är ju för barn!

Det var Inga som lockade ut oss att leta några burkar.
Hon lägger ut ( har hon iallafall lovat) en myst i månaden i trakten av Kärda, väster om Värnamo. När vi letade upp januarimysten så var det fortfarande en hel del snö. Nu var det nästan barmark, men lite småskitigt på de delvis tinade grusvägarna.

Lade in fyra geocachekoordinater i gpsen.  De som fanns nära Ingas mystställe.
Här, vid Lararp, träffade vi på en flock hjortar. De fick en faslig fart på de spinkiga benen, då de fick syn på oss.

C-E fick syn på en gammal plastburk, dessutom... och det var ju precis en sådan vi letade efter.Vilken tur!

För att komma till Ingas myst fick vi passera en stubbåker och sedan leta upp en stubbe i en fortfarande vilande bokskog.

Hörde på Skavlan i fredags, att växter kan prata med varann. Undrar om de här bokarna var så vakna att de uppmärksammade en tant och en farbror som, lätt andfått, lufsade fram genom löven. Vad sa de till varann? Kommenterar växter ålder, klädsel, utseende? Eller skakar de bara på grenarna och undrar vad människorna håller på med, då de gömmer plastiga saker för varann, ofta i rester av träd som de tidigare dödat......



Ytterligare två ställen fick besök, denna vårvittrande dag.
Den ena var en av alla de sjöar, som mannen med multi-sjö-alias visar för oss tokar.
Tänk vad fint här kommer att vara till våren/sommaren!
Synd att vi nu redan funnit vad vi sökte på detta ställe. Tur att det finns tusentals små fina sjöar att upptäcka... vi lär nog hitta andra vackra sommarplatser.

Under veckan som gick, så var det två dagar med rättning av nationella prov ( svenska) och två olika tillfällen med genomgång av möjligheter med Smartboard.

Gnällde ordentligt då vi fick veta att vi skulle få Smartboards till tre av skolans klassrum. Vi hade en sådan tidigare, och nu skulle storsatsning ske.
Vi önskade datorer/lärplattor till eleverna för samma summa pengar... men det gick inte... det är två olika konton som styr. ( Kommunalt ekonomitänk är nog det dummaste som finns...iallafall enligt mej, som inte kan ett dugg om ekonomi, och då kan tycka så i brist på bättre vetande...)

För några veckor sedan så monterades en intelligent jätteskärm upp i mitt klassrum. Och då gäller det att lära sig använda den. Jag gör mitt bästa... och lär mig efter hand.

Nationella prov kan visst vara bra, de ger en fingervisning om var ens elever befinner sig.
MEN de får inte vara grund för jämförande statistik, och helst skulle de rättas centralt, av en objektiv robot.
För visst är det så att man tänker olika då man rättar berättelser, även om man har anvisningar att gå efter... och uppenbart är att det är väldigt lätt att det blir fel/olikheter i rättandet av svårtolkade svar.
Nä, nationella prov får inte tillmätas allt för stor betydelse.

Medierna är fyllda av trettio år gammalt mord.

Personligen så anser jag att mordet på Palme var det största katastrof som drabbat vårt land, att vårt land blivit mycket kallare efter det att han försvann från den politiska arenan. 

Trots att jag är/var Palmediggare, så tycker jag att denna mordutredning skulle lagt på is för tjugo år sedan. Helt sjukt att folk fortfarande aktivt jobbar med den. Gjorde en Grej of the day om Palmemordet, och kunde då informera mig om att utredningen så här långt kostat Sverige bortåt en miljard kronor.

Dags att skyndsamt avsluta utredningen och politiskt jobba för ett varmare Sverige, där skillnaden mellan de som har det gott och de som har det mindre gott blir utjämnad.

Min bästa bild på länge, tog jag idag. Funderar på om jag ska använda den som inspiration till skrivuppgift för mina elever i veckan som kommer....

Kvittrar koltrasten...

... eller sjunger han?
Funderade på detta under den trehundra meter långa promenaden från landsvägen till röda stockremmahemmahuset.
Vackert lät det iallafall, jag vet ingen vackrare musik än trastarnas spontankomponerade serenader.
Var en gång på en en kurs för lärare med elever med hörselnedsättning. Kursledaren frågade vilket ljud vi skulle sakna mest, om vi förlorade hörseln.
- Kolstrastens, svarade jag.
- Hur låter en koltrast? undrade någon. Jag tyckte synd om personen som inte visste.

Ikväll har jag varit på en föreläsning om ungas nätsäkerhet. En föreläsning om nätmobbing och andra hemska faror som lurar på nätet, trodde många. Jag var väldigt tveksam om jag skulle gå på föreläsningen eller ej, för jag vill inte höra om farligheterna på nätet, för de är inte värre än några andra farligheter i samhället.
Jag blev synnerligen positivt överraskad, för genom den föreläsande kvinnan från Fryshuset, fick jag bekräftelse på det jag redan visste. Nätet är inte farligt, det är väldigt få som utsätts för kränkningar eller ännu värre, fula gubbar, på nätet. I stället är nätet ett ställe för social gemenskap, där man ser varann och hjälper varann. Sen kan det bli fel ibland, speciellt som bråk i skolan tas med in i det sociala nätverket. Vi är oense och i bråk då och då, det hör livet till. Livets arena är numer internet och sociala medier.
Kände mig glad när jag åkte hem från föreläsningen, den musicerande koltrasten förstärkte den känslan.

Några timmar tidigare steg jag ur en annan bil på samma plats, 300 meter från stockremmahemmahuset. Vid det tillfället luktade det riktigt rejält med koskit vid utfarten från till den regionala vägen mellan Grimsås och Nittorp. Jag själv var synnerligen förbenad, en känsla som jag delade med mina reskamrater.
Vi hade varit på konferens och fått veta omfattningen av det mattelyft som vi är tvingade att delta under nästa läsår. En och en halv timmes konferenstid per vecka. Plus läsande av texter. Vi vill inte detta, jag tror alla av oss som jobbar i området är helt anti denna mastodont "fortbildning".

Många av oss har anammat "En läsande klass" och det projektets lässtrategier och vill jobba med det, nu när materialet lanseras och skickas ut till skolorna. Läsförståelse och förmågan att uttrycka sig ligger till grund för alla ämnen i skolan OCH för livet därutanför SAMT för framtiden.
Visst kan vi jobba med matte, men inte i den omfattningen. Vi var ganska överens om att det skulle vara alldeles utmärkt att använda ett antal studietillfällen att jobba med ncms material, deras problem, strävor och deras kängurumatte på  olika nivåer.
Men vi vill inte jobba med mattelyft flera timmar i veckan under ett helt läsår. Det kommer inte att bli bra, det här.... Fortbildning måste bygga på önskemål från grupper av pedagoger, inte omfatta alla när det gäller en så lång tidrymd.
Tycker att skolledare är alldeles för flata. Det är ju de, som på vårt uppdrag, ska tala om för Skolverket att detta gör vi inte - iallafall inte i den omfattningen, istället för att säga ja och amen till allt.

Eleverna hade första nationella provet i so idag. Ett av två prov som vardera omfattar många sidor och ännu fler uppgifter, vilka ska besvaras på 90 minuter. Tungt, men det funkade ändå. Min klass fick sin prövning i geografi. Vi har ägnat några veckor åt repetition, vilket säkert var bra.
Efter påsk har vi så några dagar på oss att läsa lite mer om energi, om kraft och rörelse samt repetera det övriga centrala innehållet i fysik. Det är det ämnet som alla sexor i området ska prövas på vad det gäller no. Visst klarar vi det, men det blir inte mycket mer än fysik under de sex dagar som vi har till vårt förfogande mellan påsk och no-prov. Intensivkurser är väl bra, men som det blir, så sker detta på bekostnad av andra ämnen. Nä, nationella prov i no och so, det ger jag inget för. Anser dem vara jättebromsklossar som stoppar upp annan utvecklande och förmågehöjande undervisning. Upplever precis samma sak i år som jag gjorde förra året då jag också hade sexan.... från och med vecka sex - då nationella provhysterin börjar - så är det slut med "riktig" undervisning. Förutom repetition inför, genomförande av samt ledighet för rättning av proven, så är det ett antal olika träffar inför sjuan som ska genomföras och som tar tid.
Ska bli skönt att inte ha sexa nästa år, och få ägna sig åt att vara lärare i stället.

Två skoldagar till, sen är det påsklov. Ska bli skönt för oss alla. Hoppas kunna njuta av koltrastens kvittrande och bofinkarnas sång.... eller om det nu var tvärtom. Framföra vacker musik, det kan de iallafall, den finstämda fågelorkestern.

Snöskottning

På fredagar brukar jag vara den som sist är kvar på skolan, ja, iallafall i den byggnad som jag och min klass huserar i.
Tycker att det är så skönt att sitta kvar i skolan en stund, när det är alldeles fredagstyst.

Summera veckan lite, och förbereda nästa.

Gamla nationella prov ligger på katedern inför måndagen. Tänkte "öva" inför det som ska ske i veckan, fyra prov i svenska, och få eleverna att förstå att de kan använda sina nyinlärda/nyaccepterade kunskaper/förmågor vad det gäller lässtrategier, även när de läser provtexterna på tisdag och torsdag.

Usch, vad jag inte gillar alla prov som eleverna har på våren i sexan. Enligt förra läroplanen  var proven förlagda till våren i femman,  och fanns bara i svenska, engelska och matte. Det var bra, jag gillade de proven, för de hjälpte mig att lägga upp arbetet i klassen under sexan, hjälpte mig att se vad eleverna kunde och vad de behövde träna mer på.
De här proven kommer lite för sent, och så ska de ligga till grund för betygsättning.... betyget på våren i sexan ska inte skilja sig för mycket ( + - ett betygssteg) från resultatet på de nationella proven... om det inte finns starka belägg för större skillnad. Stressande för oss alla, speciellt för eleverna. 21 olika prov i fem olika ämnen hade eleverna förra året. Sannolikt rör det sig om lika många detta år.
Och jag undrar bara ... till vilken nytta?

Det är just nu mycket diskussion kring "problemen" i svensk skola och vad dessa kan bero på.
Två olika orsaker har jag skrivit något om i Facebooksgrupperna i veckan:

•  Prov betyg och "alla ska bedömas utifrån samma mall" styr, i stället för att lustfylldhet, intresse, förutsättningar, förmågor och kreativitet får vara ledstjärnor är problemet.  skrev jag i gruppen Förändra Skolsverige.Det blev gillat! Naturligtvis är det många som tänker som jag. På elevens val, har under några perioder eleverna inte haft så mycket till val, utan vi lärare har valt för dem. Vi har delat in i tjej-killgrupper. Killarna jobbar med foto och "fotofilmer" medan tjejerna har idrott, och tvärtom. Idag hade jag några lysande pojkögon, äntligen fick de jobba med något som de tycker är roligt, har mycket förförståelse för och som blir riktigt bra. Så roligt det är när man får jobba kreativt utifrån sin egen förmåga. Så vill jag alltid jobba, och i min skolvärld finns det varken plats för kontollerade prov eller betyg, bara för omdömen som för varje elev framåt, utifrån den nivå som han eller hon ( vägrar använda tramsordet hen) befinner sig.
• Man hinner inte göra en sak klar, bara nosa på den, förrän det är dags för något annat. Detta gäller framförallt för oss lärare. Höstterminen började med en föreläsning om språkutveckling. Inte efter modell "En läsande klass", men ändå. Det hände inget mer med detta, men nu, då  superbra FB-gruppen "En läsande klass" fått så stort genomslag, då är många intresserade av att diskutera och förbättra detta arbetssätt. Men då ska vi ha mattesatsning i stället. Vilket ingen tycks vara i behov av, medan många av oss lärare verkligen känner behovet av att jobba med elevers läsning. Tror att det är satsningen på förstelärare i matte, som gjort att alla nu ska ha matte. Förstelärare är sannolikt ganska skadligt för skolan det också, många av oss tycker att det är extrem orättvist att några få personer ska uppbära 5000 kr mer i lön per månad samt ha en ledig dag i veckan för att arbeta med matteprojekt ... som vi alla ska jobba med sedan. 
• 
  
  

Peter Gissy gästade oss igår igen. Första gången, den 9 januari, gjorde han ett superbra framträdande och gav eleverna en skrivuppgift. Oj, vad mycket skrivet det blev, och så bra det blev.... Vi processade en hel del i min klass.... gjorde ändringar flera gånger, både formmässigt och innehållsmässigt.

Alla berättelser, skrivna av elever från åk 3-6, skickades till Peter Gissy. Han skulle läsa dem alla och komma tillbaka och kommentera, vilket han gjorde igår.

Visst är det en trevlig man, Peter Gissy, men vi var inte nöjda med gårdagens besök. Tre upplästa texter  utan några utvecklande kommentarer och sedan flera, lite småtramsiga lekar. Nä, han hade inte behövt åka från Göteborg för att avlägga reprisvisit. Den första var bra, däremot. Eleverna tyckte förstås att det var lite kul igår också..... så, ja, då kanske det ändå var befogat.

• 

"Snöskottning" löd rubriken. Har ju inte fått till något om det. Men skottat har jag. Det var närmare femton cm fluffsnö att skotta bort från garageinfart och husingång. Tycker mer om att skotta snö än vad jag tycker om vintern. Snöskottning är inte alls tråkigt... det enda tråkiga vardagsbestyr jag vet, det är matlagning. Tur att C-E gillar att stå vid spisen... och att sota pannan, så kan jag göra det mesta av det andra som ska göras här hemmavid.

I övrigt så anser jag att alla västeuropeiska - ja, alla demokratiska länder - ska bojkotta OS i Sotji. Blev så förbenad då jag såg det granskande tv-programmet om hur de som byggt upp den sjukt stora OS-anläggningen blir behandlade ... och hur de riktigt äckligt rika Putin-kompisarna skor sig på spektaklet. Lägg ner OS, det är överspelat i den sjuka girighetsvärld som vi lever i. VM i varje idrott, det duger gott!

Skönt, sjukt, Skyr, sett

Skönt....

... att äntligen proven är över ... de nationella för sexorna, avser jag.
Tjugoen synnerligen sekretessbelagda  prov blev det för våra 12- 13åriga elever.
Sjutton av dem hade jag "ansvar" för att genomföra ... med påföljd att det blev 181 provhäften att rätta.
Nu tycker jag det är rätt kul att rätta, tid har jag till det .... när man närmar sig sextio, så har man inte så många "måsten" ... det handlar väl mest om prioriteringsordning i denna ålder.
Jag är nyfiken på hur mina elever har fått till det, och ser proven som prio ett eller två....
Nu har jag synnerligt duktiga elever i min toppenklass ..... det har gått jättebra ...
MEN

sjukt ....

anser jag det vara med alla dessa prov.
I Big Five-gruppen på FB har det diskuterats prov vid flera tillfällen... trots att Göran Svanelid bara är intresserad av "förmågor".... men nu är inte allt svart eller vitt herr Svanelid... vi har kunskapskrav i olika ämnen att förhålla oss till, vi har ett digert centralt innehåll, som ingen hinner med .....

I går diskuterades proven i so. Geografiprovet och samhällskunskapsprovet tycktes vara ganska enkla, åtminstone för de elever som har lätt för att formulera sig skriftligt. För det var ett evigt skrivande, argumenterande och ensidigt kommunicerande blandat med en del kryssa i, fylla i begreppsuppgifter.
Fyra olika prov hade vi i samhällskunskap, det ämne som min klass var utvald att skriva. Två hela förmiddagar gick till spillo till ingen nytta. En förmiddag hade räckt,  om vi nu var tvungna att ha prov, ungefär samma frågeställningar dök upp gång efter annan, men "i nya kläder".
Några frågor tycker jag inte var OK.... Vad kan det bero på att en elev mår dåligt i skolan? Den frågeställningen kan bli droppen för några elever, som verkligen mår dåligt....

Läste på FB att proven i historia och religion var svåra och låg över elevernas nivå. De hade dessutom med uppgifter om 1700-1800-tal, och det är många av oss som inte hunnit undervisa om detta ännu.
Har just klar en planering om 1700-talet, som jag ska försöka få till innan skolan är slut. Men 1800-talet ... inte en chans.
Våra elever har dock bara läst två år efter nya läroplanen, det är rent kränkande att ge för svåra prov, och speciellt på sådant som inte förekommit i tidigare läroplan.

Nu är proven klara, de är rättade, betyg ska skrivas....vad det gäller samhällskunskap kommer mina elever få det betyg som de har på provet .... det blir bara höga betyg.... men i matte och svenska, där känner jag att det inte är så enkelt.... där får jag ta med andra faktorer.....

Sjukt är också att nu när äntligen proven är klara, och man är spytrött på dem, ja, då ska vi träffas och sambedömma. Gjorde detta med svenska skrivuppgiften i mars, och det var intressant. Intressant att se att vi som undervisar elever i samma åldrar, har ganska lika uppfattning. Medan de som undervisar yngre elever inte alltid tänker på samma sätt.... undrar då hur skolverksfolk som inte undervisar alls, kan fatta något vad skolan handlar om... vilket de uppenbarligen inte alltid gör.

Tänker inte bedöma något mer, men hoppas att dessa träffar ger möjlighet att se alla prov, de som inte mina elever blev utvalda att genomföra.....och att vi kan diskutera dessa prov och kanske tillsammans tycka till skolverket... men det är väl risk att de fullständigt struntar i oss, vi som faktiskt har kunskapen och erfarenheten.


Skyr....

Måste bara slå ett slag för den isländska yoghurten Skyr.
Hann inte med någon lunch igår.
Hade "utackorderat" mina femmor till fadderbarnens klass, men fick ta emot dem efter tidig lunch, då jag egentligen skulle ha lunch. De  behövde jobba i sitt eget klassrum, de har verkligen blivit lidande på att gå i en fem-sexa, där sexorna haft massor av tid, då de inte får "störas".
En bägare Skyr och två mackor blev lunchen.
Jag var mätt till seneftermiddagen efter den proteinrika lunchen. Stod mig mycket bättre än på en normal skollunch.
Så köp Skyr om ni behöver en enkel måltid, som mättar länge.

Sett....

Den här feta huggormshonan hittade C-E i garagedörren efter lunch idag.
Lite otäckt att ha en sådan cykelvakt... men ingen risk att någon skulle stjäla den röda cykeln så länge zick-zackslingersaken låg i vägen.
C-E tog henne längst ut på räfsan och bar henne långt  ut i skogen.
Hoppas att hon inte hittar tillbaka.

 Tog den röda cykel för en tur på eftermiddagen.
Tog vägen över Stenboryd- Hornhult- Nittorp- Ryda- Hallåsen.
Vid Stenboryd stod två älgar nära vägen, när jag kom i den ganska flacka nedförsbacken.
Innan jag hann få upp medhavd kamera, så hade mor och halvvuxet barn hunnit till skogs.

I dalen innan Hornhult lunkade en räv sakta över vägen.
Fast, förstås, innan jag fått upp kameran, så hade han sett mig och snabbt försvunnit in i terrängen.

Såg så småningom Nittorps fina  kyrka. Funderade på att det är där jag ska få " en sista vila".
Känns ganska så ångestfyllt.
Speciellt som jag inte har någon relation till bygden, mer än att jag är gift med en "bygdens son". Skulle känna mig mer "hemma" vid Rångedala kyrka......
Nu hoppas jag att mina anhöriga har förstånd att låta mig bli aska som strös - eller grävs ner anonym - i asklunden. Det är helt OK i Nittorp...

Det där med gravar ....
... nej, det är ingen minnesplats för mig.
Mina minnen finns i hjärnan ... och i foton.
Inte vid gravstenen.....
Nu gick jag iallafall av cykeln och besökte farmors och farfars grav.

Lämnade kyrkogården och insåg att det gäller att försöka leva så bra det går i det liv man har.
Trampade på i motvinden och njöt av den kraft som finns i min gamla kropp.... trots ett knä som inte bryr sig så mycket om cortisonet som finns där i och ett vänsteröga som, i solljus, ger en föreställning av dansande svarta prickar....
Trampade uppför halva långa Hallåsabacken, och fick äntligen känning av den mjölksyra, som spinningledarna alltid tjatar om...
Inser att cykling är jättebra för knät... det är nästan som nytt när jag kliver av cykeln.

Har denna dag dessutom hunnit med att putsa fönstren i undervåningen, bytt gardiner på ett par ställen och inser att jag inte sett så bra ut på länge.
Hos Karla hämtade jag lite växter som C-E planterat i de nymakeovrade landen.

Man hinner mycket när man har en ledig dag....
I morrn tar vi en dagstur till Halmstad.

Otåligt, olika

Otåligt

Otåligt har jag (vi) väntat på dessa gula solar.

Idag såg jag den första.

Kameran var med i fickan på promenaden till "The stonewall of the Hook".

Känns bra att ha förevigat den första tussilagon in real life, våren 2013.

Våren kom ändå till sist.

Naturligtvis visste vi alla detta, men oj, vad vi har väntat detta år.

Satt en stund på altanen och njöt av värmande sol, då jag kom hem vid halv fyratiden.

Insåg att det också var något jag längtat efter.

Allt det vita har försvunnit från marken.

Det känns lika overkligt varje år att det går så otroligt snabbt, när bara rätt vårväderlek infinner sig.

Vårens flygande budbärare har varit på plats sedan någon vecka.
Idag höll de verkligen låda med sitt skrikande.
Sannolikt otåligt väntande på att båda parter känner för att vårdansen ska börja.

Olika
Vi har pratat en hel del nationella prov, i skolan och inom större grupper av lärare.
Tanken med de nationella proven är att vi ska få en likvärdig bedömning för alla elever inom vårt avlånga land.
Till viss del stämmer väl detta, men långt i från helt.
För det första så gör vi olika vi lärare.
Till stor del för att vi är olika och har olika tänk.
På senaste provet förklarade jag en del för mina elever.
Annars förstod de allra flesta inte vad de skulle göra.
Jag hjälpte dem inte med innehållet, men jag gav dem ramarna.

På matteprovet kom flera oroliga elever fram till mig, där jag satt och ugglade i katedern, och frågade om de var på rätt väg.
- Fortsätt så, svarade jag om det var rätt i tänket.
Om man inte fick något svar, så förstod de att de var tvungna att tänka om.

Min absoluta uppfattning är att vi ska stödja och lyfta eleverna så långt det någonsin går.
Vi är många som tänker så.
Andra tänker att proven ska sovra de goda från de sämre, och ger inget alls stöd.

Vilket medför att de som känner sig sedda och stödda, lyckas bättre på proven.

En annan sak är frågan om vad som egentligen ska bedömas.
Jag är helt inne på förmågetänket, MEN då kan man inte samtidigt bedöma ämne för ämne, utan det måste bli en mer övergripande bedömning.
Vad det gällde no-provet, så bestod kommunikationsdelen av en större del svenska än naturkunskap.,
Har man en begränsad förmåga att förstå svårare texter ( även om den finns inläst på CD, så var texten svår att förstå) eller en begränsad förmåga att uttrycka sig, ja, då får man inte många poäng på den del som är den tyngst vägande på provet.

Likvärdigt, det är nog en bra tanke, men hur vi än gör, så blir det olika.
Programmerade robotar som uttryckte sig likvärdigt, det vore en lösning.
Tyvärr känns det ibland som om vi är på väg däråt.

Kan trösta mig med att jag sannolikt avslutat  mitt yrkesliv då detta skulle kunna bli verklighet.

Fast .....kanske det ändå vore bra med robotar, om alternativet är att elever inom en inte alltför avlägsen framtid, ska undervisas av lärare som  skrev 0,1 på högskoleprovet.

Vicken vecka!

Puh, vilken vecka detta är...
Har knappast haft på datorn här hemma..... för jag har knappt varit hemma.... och på samma sätt ska det fortsätta ett par dagar till.

Lite uppdatering av den offentliga dagboken... mest för att jag själv ska ge mig koll.

Må: Lång konferens, därefter Spinn-mix med Madde. Fantastiskt att träna med en kropp i balans. Inte minst märks det vid stretchövningarna... där har jag haft svårt att hitta min egen tyngdpunkt under lång tid.

Ti: Inspelning av "Eiffeltornet", årets Schoolovisionbidrag i Juans ( Tre trappors ) studio i Tranemo.
Det lät extremt bra när de duktiga sångarna lagt sjungit in sina delar.... Killar och tjejer sjunger var sin vers och alla sjunger refränger.

Min "gamla" elev Catti filmar och klipper i hop en video.
Hon var med under de två första Schoolovisionåren.
Hon har alltid varit enormt duktig på att göra film, så det kommer att bli en superbra video.
När Juan har mixat ljudet, så kommer hon till skolan en eftermiddag och filmar dansen som Donika ( elev i sexan) gjort samt lite glada hopp från alla elever.

On: Lång konferens
Promenad till "The Hook"
Därefter bedömning  av elevernas slutredovisning om människokroppen.
Var klar vid åttatiden och tittade sedan på det otäcka Uppdrag Granskningsprogrammet som handlade om fotbollsvåldet och uppgörelser mellan olika allsvenska lags "firmor" samt vilken påverkan dessa "firmor" har inne i klubbarna. I detta fall AIK.
Förskräckligt när inte man vågar gå in med hårda tag från ordningsmakten, utan låter "firmamedlemmarna" bete sig illa - och på sina egna villkor-.för att inte förvärra situationen.....

To: Sexorna hade tre nationella prov i biologi.
Hade bestämt mig för att rätta dessa innan jag gick hem.
Helt sjukt med alla dessa prov, stressande för elever och lärare.
När man har både femmor och sexor som jag har, så blir övriga klasser lidande; både femmor och fyror i detta fall.
Femmorna får inte den undervisning de ska ha, fyrorna ( som måste släppa sin resurslärare till femmorna) får heller inte den extra hjälp som de är berättigade till.
Intressant med proven är att de ger feedback på att man tolkat läroplanen rätt, och såväl jobbar på ett "riktigt" sätt samt att bedömningen ligger på en bra nivå.
Nu har jag fått detta bekräftat, nu behöver inte mina elever göra fler no-prov ( kommande år) anser jag.
Det har varit en hysteriskt sjuk tid från februari och framåt.... så mycket tid med "normal" undervisning, det blir det inte, för det är massor av prov, det är mycket inför övergången till sjuan, det är teatrar, kultur och dansdagar .... och sedvanliga friluftsdagar.....
Känns lite frustrerande att man inte får arbetsro!

Var klar med rättningen ( och bedömningen) klockan 17.15 och insåg att jag skulle hinna till spinn-mixträningen klockan sex.
Så fick det bli, och det var väldigt gott att ackumelera lite energi efter flera energikrävande dagar.

I morgon är det planerat två besök på "Glasets hus" i Limmared.
Klockan tre ska jag träffa mina gamla kollegor från Dalstorp för att fika med dem.
Klockan sju ska vårt "arbetslag" på Grimsåsskolan äta "glasblåsarbuffé" på samma plats.

På lördag är det sedan femtioårsfest hos svägerskan.
Låter hemskt, men jag avskyr sådana tillställningar.
Massor av folk i alla åldrar... och så vet man att allt eftersom vin och öl konsumeras ( jag är absolut inte den som "spottar i glaset") så bli ljudnivån outhärdligt hög.
Hoppas att det finns lite aktiviteter inplanerade , då blir det betydligt roligare....

Kändes gott att sitta här framför datorn igen.... sist det begav sig så var det ståläge....
Återkommer med redogörelse om helgen..... få se om mina förutfattade meningar besannas.

Var är vår vår?

 Tror att vi alla längtar efter vår.
Men det hjälper inte hur vi längtar efter den, Våren tycks vara bortblåst... eller snarare gömd i snö.
Trodde knappast ögonen,  när det först damp ner en dm snö i går eftermiddag och när det sedan hade  kommit nästan lika mycket, när det vart morgon igen.
Bara att ge sig ut att skotta, jag som faktiskt tänkt på att ställa in den stora  skottskoveln för sommarförvaring.
Det får nog dröja ett tag till.
Mer snö ska komma, spås det.
Usch!
Finns en grej som är ok.
Den sena våren den drabbar oss alla, rik som fattig, ung som gammal.... man kan inte köpa sig loss från eländet... ( Ja, resa bort kan man ju, men det gills inte riktigt!)

Den stora provveckan för eleverna mina, går mot sit slut.
Bara två prov kvar i morrn.
Ja, inte så bara, det är väl trettiotalet matteuppgifter som sexorna ska lösa.
Man blir rätt trött efter att ha haft matte hela förmiddagen.
Nästa vecka så ska sexorna få en mattefri vecka.
De ska få jobba med Webbstjärnan  i stället.

Blev glad då jag rättade gårdagens prov.
Mina duktiga elever hade fixat provet alldeles utmärkt.
Även eleven som skrev Björklundsbrevet.
Glömde kolla om det kommit något svar idag, tror att det kommer. Skickade själv tankar till Björklund för några år sedan, och fick ett vänligt brev från en av hans mannar.
Man höll dock inte med mig i mina tankar.
Undrar hur man bemöter ett barns ångest-tankar....?
"Du skulle få samma ångest i åttan, om man började med betyg då. Det är lika bra att du får den nu"
Så tror jag att man tycker.....

Eleven skickade sitt mail även till BTs insändarsida.
Det var publicerat igår.
Pratade med den ansvarige för insändarsidan idag.
Han tackade så mycket för att eleven vågat formulera sig.
Flera andra barn och föräldrar hade hört av sig och talat om att de upplevde detsamma, vad det gällde skräck och oro inför nationella prov och betyg.
Det var av stor vikt att debatten kommer igång.

Redaktören för insändarsidan undrade om jag kunde skriva en kommentar till elevens insändare, utifrån lärarperspektiv. Utan att för den skull visa på något samröre med eleven.
Jag skrev ner mina tankar i går kväll.
Det blev lite för långt, och måste nu publiceras som debattartikel med namn under.
Känns lite pirrigt, men naturligtvis måste jag stå upp för mina åsikter. Med underskrift.
Vad jag förstår, så lever vi i ett land där alla har rät att uttrycka sina tyckanden,
Fast jag har varit tveksam om detta stämmer med bverkligheten, då jag läst ( och själv upplevt) att överordnade anser att man inte får tycka vad som helst.
Men i sak måste jag få tycka.
Fast jag är allt lite orolig... tänk om jag får smisk på fingrarna av någon i ledande befattning?

Hade studiedag i tisdags.
Kenth Hedevåg föreläste om elever som inte riktigt orkar med skolan.
Information från alla håll påverkar och tröttar.
Information behöver ransoneras, precis som man behöver äta måttligt med mat som är för kaloririk.
Barn behöver vara ute och röra på sig, och leka på riktigt.
Det är ett sätt för dem att ackumulera skärmtid, för det är klart att man ska kunna ha sådan också.

Han talade också om den press som eleverna utsätts för, genom alla prov och betyg.
Barnen kommer på utvecklingssamtal, får höra att man "blivit bättre", att "det går bra nu"....
De allra flesta barn gör så gott som de kan.
Ibland räcker detta inte, trots att man verkligen jobbar bra.
Betygen visar ändå inte godkänt.
De finns barn som inte klarar denna press, som helt enkelt vägrar gå till skolan.

Önskar så att någon av de pedagogerna med hög status, "pedagogkändisar", kunde ta upp problemet.
Men därifrån är det tyst.
De har väl blivit populära för att gå Björklunds och hans vänners ärenden, och att genom inte på något sätt protestera.

Om det fanns ett ställe där man kunde lägga in en protest mot vinter och snö, så skulle nog många av oss göra detta.
Men så funkar det inte....
Vi får fortsätta att undra var vår vår är....
Förhoppningsvis hittar den till oss så småningom!

Brev till Björklund

Eleven storgrät.
Läraren hade inte sett sin adept gråta på över två år, inte sedan den  nyblivna tonåringen var ett barn i fyran.
Idrottsläraren hade redan hunnit fram till eleven och lagt  sin arm kring de av gråt, skakande axlarna.
- Vad står på? frågade idrottsläraren.
Den hade aldrig sett eleven ledsen förut, tvärtom så var eleven en glad, social och utåtriktad person. En person som hade fått betyget A om ämnet entreprenörskap, begreppet som så ofta förekommer i läroplanens vackra inledningstexter, hade betygssatts.

Läraren visste precis hur det var fatt. Läraren hade märkt att något var på tok under de sista veckorna.
Den pedagogiskt utbildade och erfarna personen hade inte kunnat hjälpa, utan tvärtom, kommit på sig att ta sig för huvudet av förtvivlan, för att inte de fina pedagogiska utläggningarna längre nådde fram till eleven.
Det var helt blockerat.
- Jag klarar aldrig de nationella proven, hulkade eleven. Jag är kass, jag kan ingenting längre. Jag vill inte leva....
Nu hade även klassläraren hunnit fram till eleven.
Klasslärare och idrottlärare utbytte förtvivlade blickar.
- Om jag bara kunde hjälpa dej att förstå att jag vet att du kan, sa klassläraren.
Klassläraren vände sig till idrottsläraren:
- Om du visste vad x utvecklat sin förståelse för matte under det senaste året. Det kändes att x kommit en bra bit på väg, men nu är allt borta.
- Och det är bara för de där hemska proven, snyftade eleven. Jag har varit nervös för matteprovet i ett helt år och nu är det alldeles nära. Jag kan knappt äta. Så fort jag gör något kul, som att vara med kompisar eller träna, så kommer tankarna på provet och då blir jag bara ledsen.
- Försök koppla bort tankarna på provet, sa idrottsläraren.
- Det går inte, de hemska tankarna finns där jämt, sa eleven tonlöst. Jag vill inte ha F i matte, matte är viktigt och om jag får F, så känner jag att jag inte duger.
- Men detta är ju inte klokt, sa klassläraren. Så ska ingen behöva ha det. Vet du, jag tycker att du skriver ett brev till Jan Björklund och talar om hur du känner. Ingen ska behöva må så dåligt som du.

Sagt och gjort. I stället för att jobba med de repetitionshäften som den ambitiöse och välvillige läraren kopierat upp inför de förestående nationella proven, så skrev eleven ett brev.
Eleven hamrade frenetiskt på datorn tangentbord. Det tog mindre än en kvart att få brevet klart.

Hej till Jan Björklund

Jag är en elev som går i sexan.

Jag har svårt för matte och jag behöver hjälp med det! Jag har fått  förståelsen för  matten och allt, men när det väl kommer till att jag ska göra prov så försvinner alla mina mattekunskaper.

När jag gick i femman så fick vi reda på att vi skulle få betyg i sexan. Jag tänkte genast då på hur jag kommer att klara mig med matten. Jag började oroa mig jättemycket det gick knappt att släppa tanken. När jag började sexan så hade vi fått reda på att vi också skulle ha nationella prov i matte, svenska , engelska , no och so.

Då blev jag riktigt nervös och jag fick ångest och fick ont i magen för att jag skulle behöva tänka på hur det skulle bli med min matte. Så varje gång jag skulle göra något i skolan så blev det alltid att jag blev rädd och jag började tänka på det nationella provet inom matte. Jag har alltid oroat mig om hur det ska gå.

Detta lider jag av men jag vet inte vad jag ska göra åt det och det är absolut inte kul när några i klassen kan allt inom matten och dom glömmer det inte.

Men egentligen kan jag matten men när det kommer till provet så bara blir jag rädd och jag kan inte ens då vad 14+3 blir. Jag vet inte vad jag ska göra åt detta, men det hjälper inte att jag gör mycket matte, många häften eller att jag repeterar gamla kapitel.

Jag fattar inte ens varför man ska ha prov man bevisar ju ändå sina kunskaper när man jobbar i skolan!

Snälla jag ska inte behöva må så här!

När brevet till Björklund kommit iväg genom cyberrymden, så blev eleven gladare.
Även om eleven fortfarande var orolig för provet, så hade den framfört sin åsikt.
Man hade ju i klassen just talat om det fina med att få tycka, säga och skriva vad man vill, när man bor i Sverige.

Läraren släppte inte tanken på vad som hade hänt.
Nej, ingen, ingen ska behöva må så dåligt som eleven gör.
I skollagen står det att elever med särskilda behov ska få den hjälp de behöver.
Eleven behöver hjälpen att inte känna sig pressad och stressad, utan att få utveckla sina kunskaper i sin takt.
Vilken den kunnat göra, ända tills för någon vecka sedan, då klassläraren började tala om och förbereda det nationella provet i matte.

Läraren kände hur det drog ihop sig av ilska i maggropen,  denne tänkte på att proven är så hemliga att de inte får lämnas ut till läraren innan provdagen.
Tänk om man ändå kunde få dem några veckor i förväg, för att hinna gå igenom sådant som kommer på provet och som man fortfarande, med tre månader kvar av året,  inte gått på djupet med. Procent och algebra, det hade man bara nosat lite på i klassen.
Tänk om man kunde få se provet och kunnat lugna de ängsliga eleverna genom att visa på enkla uppgifter som kommer på provet. För sådana måste det ju också finnas med.

Läraren tänkte tillbaka på den goda tiden, då det fanns nationella prov i åk fem. Dessa prov såg läraren som en stor hjälp att se vad eleverna hade förstått och för att förstå vad som behövde repareras. Man hade ett helt år på sig att åtgärda ev. brister, och ingen elev behövde känna sig inte godkänd, genom att få ett F i betyg.
Provet var en bra diagnos, en hjälp för både lärare och elev.
Prov som ligger långt fram i sexan är inte till någon hjälp, utan mer till stjälp, därför att de genom att poängbedömas och  bokstavsbedömas kan visa att elever inte är godkända i ämnet.
Inget bra att bygga en start i sjuan på.

Läraren funderade vidare på de nationella proven.
Försökte räkna ihop hur många prov eleverna i sexan skulle utsättas för från centralt håll under tiden 5 februari till den 3 maj.
Nu var detta inte riktigt enkelt, då det hela är så hemligt, och  då lärarna inte ges något förtroende   från skolverkets sida, då man  inte får veta hur många delprov som no och so-delarna innehåller, ej heller vilka ämnen som behandlas.
Med tanke på att svenska, matte och engelska  genererar femton olika prov och att no-provet tar en heldag i anspråk och so-proven två dagar, så borde det röra sig om 21- 23 olika prov.

Men sorg i hjärtat tänkte läraren på hur mycket tid som försvinner till dessa prov, tid som skulle kunna användas till god och lustfylld undervisning. Där eleverna kunde få växa i såväl kunskap, förmågor, kreativitet och självkänsla.

Läraren kände sig ledsen långt in i själen.... och var faktiskt glad att pensionsåldern inte låg så långt bort.

Fredagsfunderat

 Redan fredag igen.
Slut på sport/vinterlovet för de flesta.... bara Norrland som har sitt kvar.
Har jobbat med diskrimineringsgrunder den senaste veckan och kom just att fundera på om det är diskriminering att tycka att sprotloven är över för de svenska skolorna, fast hela/stor del av Norrland har sitt lov vecka 10.
Visst är det tokigt att vi sydlänningar tycker att Sverige tar slut någonstans vid gränserna Dalarna/Härjedalen - Uppland/ Gästrikland.....
Visst är norra delen av landet Sverige också... men det är väldigt-långt-bort-Sverige.
Visst har vi varit i Härjedalen/Jämtland ett antal gånger ( utmed kusten och norrut, norr Uppland en enda gång) men denna del av Sverige känns faktiskt långt mer exotiskt än Medelhabsområdet eller t.ex Storbritannien....

Två veckor sedan vi hade våra sista härliga dagar på paradisön ( varifrån bilderna är hämtade).
Känns faktiskt längre sedan....
Igår reste våra vänner från Jönköping hem igen, de skulle stanna två veckor...

- Solbrännan börjar försvinna, sa C-E i morse.
Jo, det gör den...men vad gör det?
Även om jag trivs väldigt mycket bättre med mig själv då jag är lite brunare i hyn, så var det inte det viktigaste med resan.
Det var att få känna sol och värme.

På fredagar brukar vi kolla på torsdagens kvartslånga sänding av "Lilla Aktuellt" på Svtplay i klassen.
Idag pratade man om vikten att tillföra kroppen tillräckligt med D-vitamin.
Solen är en bra källa för detta tillskott av livsviktiga nyttigheter.
Intog massor av D-vitamin under vecka 7.
Det lever jag på än, känner mig superpigg under dagarna....
( ....fast ganska så kvällstrött...)

 Lite D-vitamin från solen kan man få sig till livs här hemma också.
Mer lär det bli, under det att dagarna blir längre.
Ett antal plusgrader var det idag, då jag efter skoldagens slut, tog en promenad tur och retur "Krokakullen" och efter det tvättade bilen.
Skönt att vara ute och njuta vårvinter.
Funderade under promenaden på att vi just nu går in i den bästa tiden.... tiden mellan mars och oktober.
Hela långa, fina, D-vitaminrika tiden har vi framför oss.
Kändes nästan som jag ville sakta ner tiden lite.... men så kom jag på att än så är det faktiskt vinter... så den nedsaktningen skulle jag nog vilja ha i maj månad...
Men det känns gott att veta att vi är på väg mot vår, sommar .... och dessutom, som den goda tiden efterrätt... härlig höst....
Efter det kommer den tråkiga vintern... men tanken på den behöver jag inte älta just nu, den första dagen i mars.

När man har en sexa, så handlar det mesta i skolan om nationella prov.
Är just klar med alla delar av  provet i svenska.
Tre delar innehåller provet - tala, läsa, skriva.
Min toppenklass fixade alla delar med briljans och jag är så stolt över mina elever och så glad att få ha haft dem som " mina" under tre (korta) år.
Nu är det mycket med högstadiet som hägrar.
En naturlig utveckling.
Det kommer att komma toppenelever från Grimsås till Tranemo.

Näst-nästa vecka.... den vecka då ALLA sportlov är slut... är det dags för matteprov.
Har påbörjat repetition av olika områden med sexorna.
Tycker att nationella prov är helt ok, men att de borde ligga  femman i stället ( då hinner man reparera ev. brister) och så tycker jag inte att proven skulle påverka betygen. ( Eller rättare sagt, inga betyg skulle finnas i sexan)
Nu känns det lite för hysteriskt och stressande, både för eleverna och för oss lärare.

Tiden rusar, proven upptar en massa tid... och snart går vi mot påsk.
Innan dess ska v  hinna med födelsedagskalas i Värnamo, Galenskaparna i Göteborg och "Sommarnattens leende" i Malmö.
Roligt att man har roliga saker att se fram emot, men allt detta gör ju att tiden går ännu fortare....
Nu är det som det är....
Hittade ett bra tankeord på FB: Trivs du med mig själv, så trivs omgivningen med dej också.
Det är en fördel med att bli gammal, man förlikar sig alltmer med en person man är.
Bra för alla!
Så funderade jag denna fredag, denna första dagen i mars.

Förutfattat

När jag kom in genom dörren i eftermiddags ringde telefonen.
Det var SOTARN!
Blev så förvånad.
Det var en trevlig röst och ett trevligt tilltal som mötte mig där i luren.
Har alltid trott att sotarn var sur, arg och vresig.
Har aldrig pratat med någon sotaremurre i hela mitt femtionioåriga liv.... och då sitter barndomens fruktan för sotarn och den syn man alltid haft på honom kvar.
Så dumma föräldrar, skrämma barna för sotarn... det är det väl ingen som gör nu...?
Undrar vad föräldrar skrämmer sina barn med nu för tiden....
Eller skräms de inte alls?
Hoppas det är så.
Funderar på vad vi skrämde våra barn med. Kommer inte på nå´t... hoppas att det stämmer.
Vet, från säkra källor, att ett vanligt hot från dagens föräldrar är att beslagta mobiltelefonen.
En del genomför hotet, andra bullrar bara lite.
Heder åt dem som står för vad de "lovar".

Nationella prov-vecka nummer 1.
Svenska.
Min förutfattade mening var att det skulle vara svårt och ta tid att rätta proven.
Med bra rättningsmallar så gick det snabbt.
Känns ganska lyxigt att få förberedda lektioner och ordentliga rättningsmallar.
En sak är synd bara, och det är att proven ligger i sexan, istället för som tidigare i  femman.
När man fick proven på februari-mars i åk fem, ja, då hade man  ganska så lång tid på sig att åtgärda ev. brister hos eleverna. Nu är det betydligt sämre med tid, och framförallt vad det gäller engelska.
Det provet är inte förrän i slutet av april.
Eleverna hade en del förutfattade tankar om provet, men de kom på skam, och eleverna var ganska så nöjda efteråt genomförda premiärprov.

Glad och tacksam var jag för sex, ja bara fyra dagar sedan. För att jag mådde så bra av att träna.
Gammal tant har haft den förutfattade meningen att hon klarar träningen lika bra som dem som är femton- tjugo år yngre och lika många kilogram lättare.
Gammal tant tog långa promenader både fredag, lördag och söndag.
Efter söndagens åttakilometerspromenad var knät lite knäppt och lite svullet.
Hade lite känning av detta i höstas också.
Stelt och dant är det fortfarande, inte läge för träning denna vecka.
Tråkigt, när man kommit igång så bra.
Tur att det funnits lite snö att skotta i dagarna tre, så att det blivit lite träning den vägen.
Plus alla steg man tar i skolan varje dag...

Hoppas att det bättrar sig, det dumma knät, så vi kan ta ordentliga promenader i kanarisk vintervärme nästa vecka.

En skoldag kvar före lovet.
En morgondag som innefattar två nya nationella prov.
Tänker rätta dem innan jag går hem.
Svägerska Helena fyller 50 i morrn.
Förr tyckte man att 50 var gammalt.
Nu känns det ungt.
Helena har jag känt sedan hon var 10, hon är alltid ung för mig.

Begravning för farmor på fredag.
Någon förutfattad mening om hur den ska bli, det har jag inte.

Lördag, lingon och läxor

 Så var det lördag igen. Inget planerat för dagen, men den gick ändå att fylla med varjehanda.
Förstår inte människor som kan göra ingenting.... jag gillar att göra saker... även om det är enkla göromål. Sitta sysslolös, det kan man göra tids nog ... om man blir så gammal.... och blir man inte det, så är ingentinggörat ingenting man missar.
Hälsade på Svea på eftermiddagen. Hon har inte mycket styrka kvar, hon sitter i sin soffa eller på sin stol och gör just ingenting. Och när hon är så gammal och trött som hon blivit, så är hon fullständigt nöjd med det.
Det ser inte så kul ut att bli gammal och orkeslös.... framförallt  inte det sistnämnda....

 Tänkte plocka lite mer lingon idag, mest för att är kul. Hade fått tips om denna plats, (bilden) eii tre-fyra år gammalt hygge. Här skulle det vara alldeles rött med lingon. På sina ställen var det ganska så rödfärgat, men lingonen var små och torra och sådana lingon är jag varken intresserad av att plocka, rensa eller äta.
Dessutom var det MYCKET lingonblom, på sina ställen mer än bär.  Så ur led är tiden, åtminstone för lingonen.... ja, de är iallafall lite sent ute för att få till några bär detta år.

 Hittade  bär i mosskanten  i stället och t.o.m ute på mossmark. Det var en bit mellan tuvorna, men det var fantastiskt fina bär.Stora, röda och välmogna. Plockade den mängd jag planerat att plocka...

... åkte hem och rensade och kokade "ge-bort-sylt". Jättefin och god blev den.
Anser härmed att årets syltsäsong är över ..... om inte någon kan ge mig ett bra recept på tranbär... för sådana fanns det också gott om i mosskanten.

Det har pratats en del om läxor och rutavdrag för läxhjälp på nyheterna idag.
Tycker att man i stället borde diskutera läxors vara eller icke vara.
Min absoluta åsikt är att eleverna ska jobba i skolan och inte hemma.
Är läxmotståndare, men ger ändå ett par läxor i veckan. Vilket en del föräldrar tycker är för lite, medan de flesta håller med mig och anser att tio-tolvåringar behöver tid för fri tid och för fritidssysselsättningar.
Varför jag ger dessa två läxor? För föräldrarnas skull.
Samtidigt som man kan se det så, att det kan vara av intresse för dem att ha koll på vad vi gör i skolan. I den mån föräldrar hjälper sina barn/ behöver hjälpa sina barn med läxorna.
Det finns barn - i hela vårt land- som tycker att läxor är svårt och vars föräldrar inte heller klarar dem...  Tror ni dessa föräldrar har möjlighet att anställa någon rutavdragsgill läxhjälpare?
Så fruktansvärt orättvist det slår, redan det där med läxor är orättvist, eftersom man har så olika stödmöjligheter hemifrån.
Från högre stadier berättas det om att lärare har genomgång på lektionstid och sedan förväntas eleverna jobba med det arbete som är kopplat till innehållet, därhemma. Så kan man väl inte göra, jag som lärare måste finnas till hands för att eleverna ska förstå det jag vill att de ska förstå.
Tänk en arbetsplats där chefen ägnar hela dagen åt att gå igenom det som ska göras, och sedan får de anställda, efter det att fabriken stängt, gå hem och göra det som göras ska.
Nu är det långt ifrån alla lärare på högre stadier som gör och tänker så här, men att det finns en enda, det är en för mycket.

Kära  bestämmare, ta diskussionen om var jobbet ska göras.... förläng gärna skoldagen något, men lägg inte ansvar på hem och  extraanställda lärare med rutavdrag. Helt sjukt för mig!

Ytterligare en tanke slog mig idag, då jag lyssnade på nyheterna. Man är inte nöjd med den rättning som lärarna gör av de nationella proven. Man är för "snäll". Förslag om central rättning har framkommit, men idag fick vi veta att detta skulle bli alldeles för dyrt. I stället ska lärare rätta tillsammans.
Att man kör slut på lärarna för att man ska lägga ner en massa tid på att rätta, det finns det ingen som bryr sig om.
Fick för övrigt en liten mindre chock, då jag av någon förälder ombads kolla när i tiden de nationella proven i sexan ligger. Nu blir det inte bara prov i engelska, matte och svenska, det visade sig att vi ska ett prov i no i sexan och två prov i so. Har ju inte ens en aning om jag undervisar rätt, för att eleverna ska lyckas med dessa, rent horribelt många prov. Min ev. felaktiga undervisning ska ju inte drabba eleverna så att de blir "underkända"! Stöd efterfrågas från skolverkshåll, och inte bara i svårlästa skrifter. Vi behöver tid att sitta ner och diskutera praktiska exempel... och det inte bara någon gång, utan kontinuerligt... för att se att vi jobba rätt utifrån de tankar som döljer sig bakom de ibland ganska diffusa kunskapskraven.

Tanken med den nya läroplanen, den var nog god, men det har gått alldeles för fort.