Passar på

 

Det känns så, när man kollar väderleksprognosen. Att det gäller att passa på att göra utomhussaker innan det stora, fyra dagar långa, regnet kommer. Alltså erbjöd jag mig att klippa gräset så maken kunde kolla på någon VM-match, vad det nu var....Jo, jag vet vad det var, men mitt intresse för idrott, det är väl inte så stort. Gott väder var det. Ryggen höll bra för det tunga åbäket till gräsklippare som vi har. . 

Satte mig sedan på altanen och läste ( nästan ut... måste spara på den ... tror jag... lyckliga upplösningen en stund) en bok. ( Hoover, Det börjar med oss... fortsättningen på "Det  slutar med oss")

Tittade ut över det frösådda landet och kunde inte låta bli att njuta av det jag såg. I förgrunden syns de , av rådjuren, toppade höstfloxen. De har "buskat" sig och är på väg att sätta nya knoppar. Hoppas att de slår ut så småningom.

Passade f.ö. på att plocka en dryg liter vildhallon också. Det finns många buskar i närheten. och det gäller absolut att ta vara på de röda läckerheterna innan regnet får dem att falla av.  

I går passade jag på att åka till Torpa stenhus/slott för att se årets upplaga av Slottsteatern. Maken är ungefär lika intresserad av amatörteatrar som jag är av fotbolls-VM, så jag reste iväg på egen hand. Kunde förstås frågat någon av grannarna, men samtidigt så är det så gott att kunna vänta till sista stund att bestämma sig. Jag har absolut inget emot att åka iväg på konsert, teater, bio på egen hand. Men ärligt talat... lite ensam kände jag mig, då det bara var jag som satt på den bänkrad som jag valde.

Torpa slottsteater har funnits i snart 25 år. Jag har missat två föreställningar. Samt en fjärdedel. Ett år fick jag inte ihop att åka, eller kanske glömde jag. Ett annat år väntade jag till sista föreställningen.. och blev mäkta förvånad, då den var fullbokad.  Normalt brukar det vara halvfullt på utomhusarenan. Så även igår. Maken var oftast med under de första åren. Det var då man spelade under bar himmel. Plötsligt kom en åskskur och föreställningen fick avbrytas. Gissa vem som absolut måste hem och inte ville bli mer blöt... Inte var det jag...

Under de första åren var det många äldre skådespelare med i de olika uppsättningarna. Ett par kollegor till mej deltog bl.a. Gissar att de äldsta, på den tiden,  var "unga" pensionärer.  Samtidigt som det fanns flera barn med i föreställningen. Men tiderna har förändrats. Numera består ensemblen av ( min åldersgissning) amatörer i ålder 15 - 30 år. De flesta i tjugoårsåldern.

Gårdagens föreställning var riktigt bra. Manusförfattaren har varit med i många uppsättningar, men är den som numera står bakom scenens händelser. 

En by långt in i skogen styrs av en despotisk kvinna. De vågar inte sätta sig upp emot henne, trots att hon gör de mest fruktansvärda saker och håller invånarna i ett järngrepp. Den som vågar sätta sig upp emot henne straffas hårt. Men så kommer den främling till byn och allt förändras ... även om det tar sin tid. 

En mycket bra föreställning, som gav många tankar. 

Kostym och scenografi har stor betydelse. Där är det proffs som anlitas. Liksom musiken, som är nyskriven av vår härlige kulturskolelärare Daniel Fält. 

Konstaterar att det finns mängder av  duktiga kulturmänniskor ute i "bögda" ( betyder bygden.) 

Och är väldigt glad att jag passade på att se föreställningen när både tid och ok uppehållsväder fanns. 

Nästa vecka är sista spelveckan. Tisdag till söndag spelas den. Hoppas att publiken kommer, trots regn och rusk.

Vad man ska passa på att göra då det ska bli regn i dagarna fyra? Kanske man skulle passa på att ha lite långtråkigt....

LIte snuvad....

 Kommer så väl ihåg en skolstartsdag någon gång på nittiotalet. 

- Jag känner  mig snuvad på sommaren, sa en av kollegorna. Vi andra höll med.

Jag känner likadant just nu, efter sex veckor med regn nästan varje dag. Snuvad på högsommaren....

Ja, jag vet, jag gnällde på torkan i juni. Den ständigt blå himlen.  Med all rätt. Hade redan då en känsla; att när solen försvinner bakom molnen och regnet kommer, så är sommaren slut. Det tycks vara så...samtidigt som jag har en annan känsla "långt inne". När solen ges utrymme att lysa från en klar himmel igen, så kommer den att göra så ett bra tag. 

Så visst kan sensommaren och hösten bli fin....och inget kan jag göra åt vädret....

Men man får ta till vara uppehållsvädret. 

När jag ändå hade ett ärende till såväl bibliotek som ICA Kvantum i onsdags, så passade jag på att  ta en promenad runt sjön i centralorten. Solen lyste med sin frånvaro, men så gjorde också regnet.   Gott så!

Lite annorlunda växter, finns det längs den extremt lättgångna femkilometersträckan runt sjön och våtmarkerna där omkring.

Cikoria? Eller iaf en nära släktning....

Längs vägen vid Tåstarps (grus)-ängar, blommar backtimjan.

Mötte f.ö. denne man ( tror jag) tidigare på rundan. "Ful" ( förlåt alla hundälskare) tjock hund, tänkte jag. Döm om min förvåning då jag mötte ytterligare två yngre män, med var sin likadan jycke. Jättekonstigt... eller så är det en tranemo-vägkorsning, som gjort ett flertal till hundägare... 

Fyra styck kreatur betar på strandängen. En ville vara med på bild. De vackra nyporosorna i bakgrunden, syns tyvärr inte så bra.

Mängder av lundkovall, Dag och Natt, stod fortfarande i full blom.

Den relativt ovanliga blomman tycks  föröka sig för varje år som går.

Gulsporren får ersätta solen. Den lyste intensivt på sina ställen.

Vita moln, ja, det får man vara nöjd och glad att få se. De grå har verkligen dominerat på sistone.

Eller... jo, de mörka molnen fanns också. Men visst är det vackert! 

Igår, torsdag, hade vi "barnbarn-sällskap-uppdrag" under förmiddagen.  Inget uteväder, för oj, vad det regnade. Mycket spela spel blev det. På eftermiddagen passade det bra att vi tog TBE-vaccination nummer två. En kollega till Johannas make har tillsammans med sin man en liten privat "vårdinrättning" för bl.a. vaccinationer. När Johannas familj tagit sin första vaccination och berättade om det, så insåg vi att även två gamla skogsmullar kunde behöva skydda sig för det elaka, fästingburna viruset. 

Två tjejer fanns hemma i huset där de små sprutorna väntade på oss. Två tjejer som våra barnbarn lekt med flera gånger tidigare. Så de åkte med, och under tiden som man lekte klart, så tog C-E och jag en promenad i närområdet. Regnet hade precis upphört men molnen var ännu blygråa. Liksom vattnet på Hindsen.

Det fanns många fina hus i området öster om Värnamo, såväl sommarhus som året-runt-villor.  Det gamla timmerhuset med sjötomt, var ett rent drömhus för denna tant....

Trevligt med vaccination tillsammans med lite hemma-hos-samtal. Samt en riktigt fin liten promenadrunda.

Bara ett barnbarn-foto denna gång. Är väldigt imponerad över sexåringens kreativitet och företagsamhet. Han blandade en egen såpbubble-lösning och försökte sedan bygga upp ett "bubbelhus". 

Dagens promenad är fixad. Från skogen och hem. Såg att lingonen börjar rodna. Och konstaterade att blåbären blivit "vattniga", men fortfarande helt ok att äta.

Tycks ju som om naturen inte känner sig lika snuvad på sommaren som jag. Nu hoppas vi på en fin och sommarlik höst.

Utflykt

 Det har aldrig regnat så mycket som denna juli i våra trakter. Inte sedan man började med väderstatistik, i slutet av 1800-talet. Så denna sommar har haft två olika ansikten, alldeles för torrt... alldeles för blött. Och nu tänker jag bara utifrån den bonnunge som jag ju är.... jag vill ha bra väder för att man ska kunna skörda mat till boskapen.

Vädret kan man inte göra något åt. Men leta upp lite bättre väder, det kan man ju. Kring Vänern tycktes det bli uppehåll, så varför inte ta en utflykt 15 mil i nordlig riktning. Har länge funderat på vandring på Kinnekulle. Maken var inte ett dugg svår att övertala...

Vilken härlig utsikt vi hade, då vi fikade utanför Kinnekullegården. Sannolikt ett tiotal meter under högsta punkten på berget... alltså närmare 300 meter över havet.

Jag hade kollat vandringlederna, vilka utgick härifrån. Älgslingan, 5 km, utsikt och lämplig att vandra på sensommaren, då det var mycket blommor längs ängarna. Lätt vandring dessutom. Den lät bra!

Så här trodde jag ju att det skulle se ut. I allafall under delar av vandringen. Ack, vad jag bedrog mig...Älgslingan gick mest upp och ner genom skogarna. Fina skogar i och för sig. Ganska olikt våra skogar, som innehåller en hel del myrar/mossar. Utsikt? Den såg vi inte alls...Jaja, vi fick röra på oss ordentligt! 

Tyvärr fel fokus från mobilens sida... eller min... men den här rosa blomman växte i mångfald på några ställen. Den har vi inte alls hos oss....Kollar i floran... kan vara bergmynta.... Kul att upptäcka en blomma som är helt ny för mej...

I brist på sjöutsikt, så fick det bli en kortrunda också. Toppslingan, 2 km. Den gick förbi utsiktstornet. Tjugofem kronor och en viss möda, kostade det att klättra upp till terrassen.  Men det var det värt. 

Kalkbrottet närmast, sedan Vänern och så Kållandsö.

Lite  läskigt att brädorna på terrassen hade smala springor mellan sig. Räckte för att jag skulle hålla mig alldeles bredvid väggen då jag gick runt 360 grader utsiktsplats. Om det nu hade hjälpt, om brädorna gett vika under tjocka tanten.... 

Lanskapsutsikten var lika vacker som den över vattnet, tycker jag.    Denna bild är tagen nära Kinnekullegården.

Dagens favoritbild ....

Helt OK buffelunch på Kinnekullegården. Hade tänkt stanna till i Lidköping för lunch, men klockan var över ett, så det var lika bra att åtgärda näringsintaget. Är inte superintresserad av bufféer, men här fanns det gott om grönsaker... god soppa...och bra efterrätt. Så jag behövde inte bry mej så mycket om varmrätterna... det är sådana jag tycker blir lite oaptitliga i blandad form.....

Riktigt gamla kyrkor samt kyrkoruiner, tilltalar mej. Det finns mängder av gamla kyrkor i Skaraborg. 

Vid Västerplana kyrka stannade vi till.

 Kyrkan var öppen. En mycket fin gammal byggnad, med både vägg- och takmålningar. Mörk och lite mystisk. 

Har inte letat geocacher på hela året. Kom på att jag skulle kolla om det fanns någon vid kyrkan. Kyrkor brukar ofta visas genom att det finns en gömma i närheten. Jodå. Lätthittad... och jag kunde logga årets första...

Spiken, en av Europas största insjöhamnar, hade jag hört talas om. Så det blev att runda Lidköping och köra ut på Kållandsö.  Det fanns lite bodar retrogrejer, ett par restauranger och en bod där man sålde rökt fisk vid hamnen. Kanske inte så märkvärdigt... men nu har vi iallafall varit där. Rökt sik inhandlades, och ska snart avnjutas till lunch. 

Det är verkligen skillnad på glass och glass. GB glass har jag "vägrat" i flera år. Smaklös. Klings glass har jag smakat ett par gånger tidigare, då vi varit i Skaraborg ( numera en del av Västra Götalands län) Den glassen är god. Så det fick bli två kulor. Mintchoklad samt apelsincoklad. Otroligt gott och smakrikt. Synd... eller kanske tur... att man inte säljer den glassen i våra trakter. Priset? 39 kr för två kulor. Klart billigt!

Läckö slott ligger bara några km från Spiken. Hade absolut inte avsikt att gå in i slottet, även om vi hunnit till sista guidade turen. Men jag är inte så intresserad av "nyare" slottbyggen... det är de gamla borgarna/kyrkorna, ruinerna som tilltalar mej. Men en titt på slottet, det ville vi ta.  Ett imponerande bygge, alldeles vid "sjökanten".

Promenerade förbi slottet och se, där öppnade sig Vänern och visade på att den med all rätt kan kallas innanhav. 

Dags att bege sig hemåt. Kom ihåg att Geddfish vid tillfälle visat en riktigt gammal kyrka. Genom FB kunde jag snabbt fråga henne vad kyrkan hette. Skalunda.

På slingriga småvägar tog vi oss till andra sidan halvön och hittade lätt den gamla kyrkobyggnaden. Tyvärr var vi över en timme för sena, för att komma in i den. 

I Skalunda började regnet skvala, så någon tur till den berömda högen blev det inte. 

Tog en lite annorlunda väg hem, så att det blev en riktig rundtur, från och till Ulricehamn.

Det finns mycket att se i trakterna av Sveriges vagga. Återkommer med stor säkerhet... men då får det bli Billingen. Eller ett av de mer okända västgötabergen.  Finns ett antal sådana. Det är något speciellt att ta sig upp till utsiktsplatserna och få sig lite nya vyer till livs. 

Lite sommarkänsla

 Tittade ut genom fönstret på morgonen. Såg en blå himmel. Föreslog att vi skulle ta den traditionella cykelturen ( jaja, elcykelturen då) till Erikson Cottage, för en förmiddagsfika. En stund efter tio gav vi oss av. Kanske liite för varmt för att ta på den nyinhandlade fleecetröjan från Engelsson...men det blåser lite kyligt då man cyklar med el-hjälp, så det var väl bara att dra upp ärmarna lite.

Vi var framme fem minuter innan öppningsdags, kl 11. Första kunden för dagen, alltså.

C-E beställde två olika bullar... surdegsbullar. Jag beställde en vaniljbulle ( med hallon) och en surdegsfralla med ost och skinka. Den senare levererades av en av de sommaranställda ungdomarna. Det var helt ok för henne att hamna på social medier. Härligt glad tjej.

En surdegsfralla blir man mätt av. En nybakad bulle går alltid ner. 

Halvvägs in på bullen kom förstås regnet. Bor man i Sveriges regnrikaste område, så får man stå ut med det. Flyttade oss under tak och kom att samspråka med ett sällskap på tre personer. De hade åkt tio mil bara för att fika på Erikson Cottage. ( Från Nässjö) Det var deras lilla grej, berättade de, att åka runt på olika sommaröppna små pärlor och testa fikat. En kul grej, tyckte jag.

Lite blöta blev vi på hemvägen... men den nyinköpta fleecen, den visade sej stå emot regn bra. Förstås... den är ju till stor del tillverkad av plast.....

Igår var jag med Johanna och killarna på ett annat trevligt... och barnvänligt.... fika-lättlunch-ställe. Stålboms i Falkenberg. K-P valde räkmacka... han älskar räkor... och vi andra tog en toast av något slag... det var ju lunch vi var ute efter.... Jättegott!

Det var Johanna som föreslog en dag i Halmstad och sedan en dag i Falkenberg, nu när det äntligen  blivit bättre väder och sommarkänslan kunde infinna sig. 

Vi började med ett besök på Engelssons. En synnerligen välbesökt butik för fritidskläder. Inga träningskläder, rena rama skogsmullekläderna. Vilket ju passar både mej ( och maken) och dotterns familj. Bra priser, bra kvalitet... hittade en härligt mjuk chokladbrun fleecetröja. Ett plagg som jag använder från mars till november. Det blev lite annat inhandlat också... sån´t som en tant som vandrar på vägar och stigar har användning för....

En stor lekplats skulle finnas  anslutning till "nöjesparken" Vallarna. 

Naturligtvis var där mycket folk. 

Många roliga grejer för barnen. Dessutom en plats där flera generationer träffades. Många mor/far-föräldrar var där tillsammans med barn och barnbarn.

En äventyrsgolfbana fanns det också. Killarna hade testat en sådan tillsammans med föräldrarna för någon vecka sedan. De vill gärna testa igen. Bra med en bana som var öppen, och inte hade en massa trånga hinder. Konrad blev riktigt bra efter hand. Med mormodern är det som det är.

Tror att killarna gillade "äventyrsbanorna" bäst. Till stor del gjorda av naturens material.  Det  passar oss skogstroll!

En tur ner till Skrea strand hann vi också. Orkade dock inte ta med oss badkläderna. Kul att se en annan strand än den vanliga vid Östra Stranden.

Lite strandhäng och ett härligt bad blev det under fredagseftermiddagen, då vi var i stugan på Östra Stranden, Halmstad.  Lite kallt i vinden, så resten av familjen avstod.  Gott i vattnet var det... och för ovanligheten skull  "högflod". Underlättar att slippa gå hundratals meter ( känns det som iaf) för att kunna bada ordentligt.

Riccardos har övertagit den gula kiosken på strandvägen. Riktigt god italiensk glass. Dyr, förstås... men utan logik i sin prissättning. En kula kostar 50 kr, två kulor 60 kr och tre 70 kr. Naturligtvis köper man två kulor och ber att få en extra sked..... lite ekonomisk måste man vara i dyrtider som dessa.

Tre dagar med lite riktig sommarkänsla. Har suttit på altanen och läst i eftermiddag.... utan  att en   droppe  regn överfallit mej. Hoppas att sommarvädret vill fortsätta... och jag kan stå ut med en skur eller två... bara det nöjer sig med det...

Tidiga tankar

 

Hör inte till dem som brukar sitta vid datorn klockan nio på morgonen.   Om det blir datorsittande, så får det normalt vänta tills framåt kvällen. Oftast nöjer jag mig med att kolla de viktigaste apparna via mobilen... Aftonbladet, SMHI, Instagram, Facebook, Bloggen.... ja, sen har man koll på det mesta, i stort och smått. Men som jag tidigare skrivit, jag kan inte längre kommentera en del Blogger -bloggar via mobilen. Ej heller svara på kommentatorer på min egen. så då behövs det lite datortid....

Blev väckt redan halv sju idag, av att  makens telefon ringde. Han hade den på laddning i ett annat rum, och hann inte svara. Då ringde min mobil.... Alltid lite otäckt med så tidiga påringningar. Hade dock en känsla av varifrån samtalet kom. Det visade sig stämma.  Så det blev så att maken fick rycka ut och köra gallstensanfallande person till akuten i Borås. Naturligtvis var jag klarvaken också. Konstaterar att man känner sig rätt pigg då man vaknat lite tidigare, än då man ligger och halvsover fram till  åttatiden....

Regndag idag. Igen. Tänkte gå ut i trädgården och ta lite blombilder... med  droppar på... men stannade på verandan och  zoomade in en liten del av perennrabatten vid  "gången"  Det är tydligt att växligheten inte "lider" av allt regn, på samma sätt som soldyrkande människor gör. Tvärtom. Perennerna har vuxit sej så stora, så att de går in i varann. Plus att nya plantor, fröspridda, växer upp lite varstans. Just nu får det vara så.... gott att slippa rensa. 

Krukorna, där det frösådda också växt ihop, kommer upp på veranda... eller in i växthus... när väderprognosen säger "mycket regn".  Så det har blivit mycket bärande ut och in under juli. Bra för maken att få till lite träning!

I vårt hus står radion på från morgon till kväll. P4. Bra att ha koll på vad som händer, såväl lokalt som i stora världen. ( Typiskt pensionärsgrej, antagligen... )

I våra trakter, ja, dryga fem mil norrut, har det varit ett antal vargattacker mot fårhjordar. Som senast var det ett trettital får som blev rivna, nära den sjö, där vi tog vårens vackraste vitsippspromenad. ( Åh, vad jag längtar tillbaka till vårens tid)  Någon dag senare  sköt man en varghane. Förhoppningsvis den som som utfört masslakten. Har svårt att avgöra om jag tycker att vi ska ha varg i våra trakter eller ej. Tror inte att de är farliga för människor, men ändå... är det ok att hela fårflockar blir rivna? Eller är det så att det ligger i vargens natur, lika mycket som det ligger i människors natur att föda upp sina djur och sedan skicka dem till slakt. 

Min bror berättade f.ö. att han sett en varg alldeles nära mitt barndomshem, en morgon då han åkte till jobbet i Borås. Detta var under senaste veckan. Han meddelade fårägarna i byn, och dessa satt vakt under följande natt. Inga får blev angripna. Kanske det var en mätt varg på vandring...?

Funderar också på vårt lands utsatta säkerhetsläge. Beroende på koranbränningar. Skakar på huvudet, känner ilska långt ner i magen. Förbjud sådana tramserier, sådant som bara utmanar  och provocerar. Har ju inget med yttrandefrihet att göra.  Klart att de som vill Sverige "illa" använder sej av möjligheten att göra det.  Men jag är ju inte juridiskt utbildad förstås.... har bara något lite förnuft ( inbillar jag mig).

Musiken i P4 är något tjatig. Vet inte hur många gånger dagligen man spelar Loreens tatueringslåt. Så tjatig. Även förra årets "mello"-vinnarlåt körs ett antal gånger dagligen. Nordman sjunger ofta ut om att han inte har några sorger och pojkarna från Norge  meddelar att de  kan andas utan luft. Gissar att det är en AI som gör låtlistor, och  sätter ihop efter de lätar som streamats mest under en längre tid. Större variation på musiken önskas....Kan förstås sätta på Rock-kanalen, men då missar man nyheter....

I-landsproblem. Men det kan man ju fundera över en regnig torsdagsförmiddag i juli. Maken är just hemkommen. Den gallstensplågade blev inlagd och morfinmedicnerad. 

I morgon lovas bättre väder. Då får det bli en tur till Halmstad. Få se om det kan bli en övernattning,,,

Ingenting

 Det är faktiskt vad jag planerade att göra idag. Ingenting. Mest för att det har varit någonting varenda dag, hela sommaren. Nu gick det si så där med att göra ingenting. ( Med ingenting menade jag att läsa en bok, från pärm till pärm, och därutöver göra ingenting, mer än att vara maken behjälplig med lite handräckning under måltiderna. Eller iaf äta det som serverades... )

Var på ytterligare en kusinträff i går. Fast då var det äldsta dotter och hennes äldsta kusin som träffades. Det är dessutom vårt gudbarn, så C-E och jag åkte med Johanna och killarna till Rångedala.

 Richard och hans familj har ganska nyss flyttat in i ett hus, bara några kilometer från mitt barndomshem. Var kul att  se det huset, som jag tidigare bara sett på håll, kul att träffa hela familjen, och kul för tredjedelskusinerna/sysslingarna, som är i nästan exakt samma ålder att träffas. Jättekul hade de ihop, trots att det var länge sedan som de sågs senast.

Det blev bara en barnbild tagen. Ingen bra  bild... mera en sådan som de som inte visar bilder på barn och barnbarn lägger ut. Men bättre det än inget.

Vad jag skulle komma till, det är hur genetiken slår igenom. Eller om det handlar om miljö. Att göra ingenting, det är jag inte bra på. Sitter jag framför tvn, så behöver jag ha en stickning i händerna... eller också sitter jag och spelar ett spel på mobilen, samtidigt som jag kollar tv. Lite jobbigt, om man ser på en fransk eller spansk film/serie...  Vi kom att prata om det igår. Richard är likadan, en rastlös typ. Så även hans far, min bror. Även vår äldsta dotter vill ha något för händer. Att göra ingenting, det klarar hon inte heller. Medan vi har andra exempel i släkten, där man verklige kan göra ingenting. Vore gott att ha den förmågan.... Vi är olika, och tur är det... men nog finns det egenskaper som tycks vara släktbetingade....

Hälsade f.ö. på hos bror och svägerska lite kort också. Det var flera år sedan som killarna var vid huset där mormor växte upp. Tyvärr var det regnigt och blött, så det blev inget besök vid min barndoms stenar. ( Jo, dom finns!)

Men som sagt, i dag tänkte jag ta en bok och sitta med den framför näsan hela dagen. Måste vara gott att kunna göra så någon gång, tänkte jag. 

Men så kom jag på... gymmet, där har jag ju inte varit på en vecka. Har lovat mej själv att det ska bli minst ett besök där, varje vecka. Åttio minuter på ett i övrigt tomt gym. Rockkanalen på radio, gjorde mig sällskap. Det spelas väldigt bra musik där, mycket från sjuttio och åttiotal.

Åkte ner till Hestra för att hämta några paket. Ett par skor av märke Merrell blev också inköpta. Kände att jag behövde ett par ordentliga goretexskor, som inte är helt nedslitna, om vi ska åka och vandra om en dryg månad. Fyrahundra kronor billigare än i fotspecialistbutiken i Borås.   Klart man ska handla alla friridskläder i Hestra sport och radio. En konstig kombination, men en superbra affär. Paketutlämning från de flesta företagen finns också där. Inte alltid att vi får våra paket till Hestra ( en mil exakt att köra). Det finns gånger då man inte kan välja ( oftast gäller det Post Nord) och då hamnar de i Tranemo.. sexton kilometer bort. Spelar egentligen mindre roll, vi veckohandlar alltid på ICA i Tranemo.

Efter lunch, som jag och maken hjälptes åt att fixa, ville jag gärna testa de nya skorna. Blev "Stockremmarundan" med en extra avstickare. Sex kilometer.  

Ljungen har börjat blomma. Västergötlands landskapsblomma. Vacker. men ändå lite vemodsframkallande. När ljungen blommar, så har det mesta av sommaren gått. Framförallt så börjar mörkret smyga sig på . Kvällarna är inte lika ljusa längre, och nätterna blir mörka igen. 

Tog en liten avstickare för att kolla myrliljorna. De har någon vecka kvar att blomma. Tyckte att det var färre blommor i år, än vad det brukar. 

Sädesfälten börjar också anta höstfärg. Vilket ingav lite mer vemodskänsla.... Nåja, än är det två fina månader kvar. ... Fast fyra härliga månader har redan passerat, april, maj, juni och ( nästan) juli....

Gick förbi många blåbärsställen på min runda.  Kände att jag bara "måste" plocka lite. Tog bilen tillbaka ut i skogen och plockade en liter. Gott att bara äta till mjölk eller fil. Maken hade varit på eftersök av kantareller i eftermiddag. Hittade så pass mycket, så att det räckte till två rostade mackor med stekta kantareller till oss var.  Blåbär och mjölk därtill... lyxmåltid! Blåbär är bra, de  håller sig fräscha  på sina kvistar i flera veckor än.

Kanske har jag gjort ingenting? Fast jag gjort någonting hela dagen. Nu ska jag bara skriva klart en inbjudan till resa genom PRO, sen ska se om jag kan sitta framför tvn och göra ingenting. Eller jag kanske skulle plocka fram lite stickor och garn....

I morgon ska jag besöka kiropraktor Josefin. Sen ska jag göra ingenting... mer än läsa den där boken då....