And that's just how it is...

 

https://www.youtube.com/watch?v=JipSKl_leeU

Tänkte på textraden som återkommer ett antal gånger i "The Arks"-låten "Calleth you, commeth I", då jag kom ut från gymmet idag. Glad och nöjd med mej själv, uppfylld av gårdagens musikupplevelse, så tänkte jag... and that´s just how it is... Vi går mot hösten, den är fylld med roliga planerade upplevelser och möten, nu får det vara slutgnällt på en dålig sommar.

Igår var det riktigt sommarvarmt, då jag tillsammans med "Värnamodotter" och "Moghultssvägerska" bänkade mej på rad två, framför huskvarnaparkens utescen, för att få vara med om en minnesvärld musikalisk cross-over-upplevelse.

En av Sveriges bästa röster, därtill den som har skrivit på text och musik till de flesta av sina härliga, och ofta fartfyllda låtar, Ola Salo, tillsammans med Jönköpings sinfonietta. Tänker ju att en sinfonietta skulle vara mindre än den 46-manna -orkester som bemannade scenen. Men det var nog ändå bara hälften av de medlemmar som en symfoniorkester består av. Alla instrumentgrupper var representerade, men det var inte lika många av varje instrument som det brukar vara i symfoniorkestern.

Symfoniorkester/sinfonietta möter glam-rockartist. Det var helt fantastiskt bra. 

En varierad konsert, där  Ola bjöd på sin mammas favoritlåt... ingen av dem jag känner till... som han kompade på gitarr...

... ett par nummer med enbart en stråkkvartett... och så bjöd sinfoniettan  på ett par egna framträdanden. Ett av dem var overtyren till den rockopera som Ola Salo skrivit tillsammans med den trevlige killen som var dirigent,  Jonas Nydesjö. Kult heter verket. Overtyren var så bra. Ska försöka leta upp en på nätet ( spotify bör väl ha den) och använda den i musikundervisningen i höst. Det hände så mycket i musiken, så den passar så bra att göra berättelser av.

Nog är det så att olika saker ger oss människor positiv energi. En del ( ja, han som sitter på ovanvåningen just nu och kollar på  betal-kanal) får energikick av att se på fotboll. ( Själv kan jag få det genom att se på en match... med Elfsborg, eller möjligen Värnamo... irl.)  Men visst är det live-musik och att röra på den gamle kroppen, som ger mig allra mest energi. Och att jobba lite grann.... Barnbarnen.. ja, visst ger de energi, men de tar också av den samma, så det är sällan som man ligger på plus efter en heldag... eller flera ... med dem.

Andra mormorstisdagen för året i morgon. Den blir annorlunda. Bara en kille hemma på förmiddagen. Klockan ett ska den stpre killen hämtas på skolan.  I morgon är mamman hemma och åker med mej till skolan och visar var hämtningen ska göras... samt introducerar mej för personalen, så att de vet att det är jag eller morfar ( han får åka med nästa vecka) som hämtar på tisdagar. 

Fick en squash av Johanna igår. Hon har odlat i hästbajs, och får bautafrukter. De växer till jättar på bara någon dag. Vi har en enda squashplanta i vår trädgård. Den lilla squashen är därifrån. En skillnad på nästan två kilo. 

Har gjort squashsoppa till kvällsmat. Gott, faktiskt. Ett par dl grädde brukar i och för sig alltid göra susen.

And that´s just how it is....

Squashmuffins och squashkaka blev också bakade. Kommer med till Ulås i morgon, för avsmakning. ( Jo, jag har smakat på en muffins. Riktigt saftig och god)

Före jul köpte jag en extra dyr amaryllis. Den blommade i två omgångar. Tänkte att jag skulle spara den och satte ner den i det svala pannrummet. Vi har numera jordvärme, och den kontrollstationen avger ingen värme, så där är svalt och ganska ljust. Var inne i rummet i går och blev mäkta förvånad då dt fanns en knopp på amaryllisen.  Nu har den fått komma upp en våning. Väntar på att få uppleva en amaryllisblomning i augusti.

Höstfärgerna börjar visa sej. Dagarna blir kortare. And that´s just how it is... och faktiskt ganska så gott!

https://www.youtube.com/watch?v=RTC-yWJTL8Q

En favoritlåt.... och visst lever den känslan. 

Snuttifierat blev det.... men också små souvenirer....

LIte snuvad....

 Kommer så väl ihåg en skolstartsdag någon gång på nittiotalet. 

- Jag känner  mig snuvad på sommaren, sa en av kollegorna. Vi andra höll med.

Jag känner likadant just nu, efter sex veckor med regn nästan varje dag. Snuvad på högsommaren....

Ja, jag vet, jag gnällde på torkan i juni. Den ständigt blå himlen.  Med all rätt. Hade redan då en känsla; att när solen försvinner bakom molnen och regnet kommer, så är sommaren slut. Det tycks vara så...samtidigt som jag har en annan känsla "långt inne". När solen ges utrymme att lysa från en klar himmel igen, så kommer den att göra så ett bra tag. 

Så visst kan sensommaren och hösten bli fin....och inget kan jag göra åt vädret....

Men man får ta till vara uppehållsvädret. 

När jag ändå hade ett ärende till såväl bibliotek som ICA Kvantum i onsdags, så passade jag på att  ta en promenad runt sjön i centralorten. Solen lyste med sin frånvaro, men så gjorde också regnet.   Gott så!

Lite annorlunda växter, finns det längs den extremt lättgångna femkilometersträckan runt sjön och våtmarkerna där omkring.

Cikoria? Eller iaf en nära släktning....

Längs vägen vid Tåstarps (grus)-ängar, blommar backtimjan.

Mötte f.ö. denne man ( tror jag) tidigare på rundan. "Ful" ( förlåt alla hundälskare) tjock hund, tänkte jag. Döm om min förvåning då jag mötte ytterligare två yngre män, med var sin likadan jycke. Jättekonstigt... eller så är det en tranemo-vägkorsning, som gjort ett flertal till hundägare... 

Fyra styck kreatur betar på strandängen. En ville vara med på bild. De vackra nyporosorna i bakgrunden, syns tyvärr inte så bra.

Mängder av lundkovall, Dag och Natt, stod fortfarande i full blom.

Den relativt ovanliga blomman tycks  föröka sig för varje år som går.

Gulsporren får ersätta solen. Den lyste intensivt på sina ställen.

Vita moln, ja, det får man vara nöjd och glad att få se. De grå har verkligen dominerat på sistone.

Eller... jo, de mörka molnen fanns också. Men visst är det vackert! 

Igår, torsdag, hade vi "barnbarn-sällskap-uppdrag" under förmiddagen.  Inget uteväder, för oj, vad det regnade. Mycket spela spel blev det. På eftermiddagen passade det bra att vi tog TBE-vaccination nummer två. En kollega till Johannas make har tillsammans med sin man en liten privat "vårdinrättning" för bl.a. vaccinationer. När Johannas familj tagit sin första vaccination och berättade om det, så insåg vi att även två gamla skogsmullar kunde behöva skydda sig för det elaka, fästingburna viruset. 

Två tjejer fanns hemma i huset där de små sprutorna väntade på oss. Två tjejer som våra barnbarn lekt med flera gånger tidigare. Så de åkte med, och under tiden som man lekte klart, så tog C-E och jag en promenad i närområdet. Regnet hade precis upphört men molnen var ännu blygråa. Liksom vattnet på Hindsen.

Det fanns många fina hus i området öster om Värnamo, såväl sommarhus som året-runt-villor.  Det gamla timmerhuset med sjötomt, var ett rent drömhus för denna tant....

Trevligt med vaccination tillsammans med lite hemma-hos-samtal. Samt en riktigt fin liten promenadrunda.

Bara ett barnbarn-foto denna gång. Är väldigt imponerad över sexåringens kreativitet och företagsamhet. Han blandade en egen såpbubble-lösning och försökte sedan bygga upp ett "bubbelhus". 

Dagens promenad är fixad. Från skogen och hem. Såg att lingonen börjar rodna. Och konstaterade att blåbären blivit "vattniga", men fortfarande helt ok att äta.

Tycks ju som om naturen inte känner sig lika snuvad på sommaren som jag. Nu hoppas vi på en fin och sommarlik höst.

Bättre sent än aldrig

 Jag har en absolut favoritbadplats. En badplats som jag brukar besöka ett antal gånger per sommar. Åker gärna dit ensam, tar med en solstol och en bok, Och badar och simmar mycket mellan sittandet och läsandet. 

Gusjön heter sjön. Den finns ungefär en och halv mil bort, i Småland, och är en av alla sjöar som har bildats i området Öreryd-Hestra. Det är friskt, fräscht och rent vatten, då sjön genomströmmas av Nissan. 

Idag, den trettonde september, på favorittjejens fyraårsdag ( vi ska åka till Malmö på lördag är det tänkt... )så blev det ÄNTLIGEN ett bad på favoritbadplatsen. 

I somras, då det var en del varma dagar, så ville jag bara inte åka dit. Anledningen var KNÄET. Det är en brant nedgång till vattnet, i och för sig spångad, men då det gjorde riktigt ont, så vågade jag inte utmana branten. Och framförallt inte inför en massa människor, där sannolikt en del skulle känna igen mig.  Visst är man dum, med det där att inte vilja visa sina tillkortakommanden. Känner igen det från min mor, hon slutade med alla sociala aktiviteter, då hon fick svårt att gå. Hon ville helt enkelt inte visa att hon behövde rollator.

Som tur är så har knäet blivit ganska så ok. Hade vågat mig till Gusjön, även om där varit fullt med folk. 

Nu var det inte det. Ett par som parkerat sin husbil, satt vid ett fikabord på gräsmattan, ovanför stranden.  I övrigt var det tomt.

Det blev bara ett dopp. Vågade inte ha en våt baddräkt på mig, även om solen sken och det var alldeles vindstilla. Gick bra att vada i sjön i klädd SOMMARKLÄNNING  ( som jag egentligen hängt undan för säsongen) och att sitta i solstolen iklädd den samma, och bara vara. Helt underbart!

September är ofta en härlig månad. I år är den helt fantastisk, med alla härliga dagar med mjukt värmande sol.

Kändes så bra att ta ett dopp på favoritbadplatsen även detta år. 

Bättre sent än aldrig! Och vattnet var riktigt skönt!

Möten

 

  

Från början var vi åtta. Eller sju och en halv. Solgerd flyttade till Halmstad, och kunde sällan vara med på våra träffar.  Ett antal gånger, så har vi åkt i väg till Halmstad. Bara för att det är så roligt att ses.

Nu är vi fem kvar,  Igår sågs vi. Åt lunch  på en lunchrestaurang. En riktigt matsal. Öppen mellan 11 och 13.30. Ingen mysfaktor, men med högklassig mat. Jodå. jag hade kollat omdömena i förväg.  Åt den godaste makrillfilén som jag någonsin smakat.

Lunchrestaurangen låg i närheten av vår gamla stuga, på Östra Stranden.  Det fanns ju ingen anledning att dra in tll centrum, bara för att äta lunch. Solen sken och det var alldeles lagom varmt, för att ta till vara sensommarsolen, där på gräsplätten bakom vår stuga. 

Så kul det är att prata gamla minnen, att prata om barn och barnbarn, att prata om hur man har det nu, då alla är pensionärer.  Officiellt i alla fall. Vi känner varandra så väl, att vi kan var delaktiga i alla sorter av samtal. 

Det blev en heldag tillsammans förstås! Lite trött, men ändå fylld av positiv energi blev man. Trots bortåt 30 mils bilkörande.

Kände mig lite trött inför arbetseftermiddagen. Ja, det är inte mer än så detta år. Två och halv timmes musikundervisning- en och en halv timme tar jag ut i förberedelse och i iordningställande av klassrum...

Men visst fick jag en massa positiv energi i möten av såväl den unga kollegorna som av de härliga eleverna i åk 4-6.  Så härligt att ha med sig barnen i det man gör. Att sedan planeringen inte håller på långa vägar- vad gör det?  Det blir snart torsdag igen!

Fylld av dubbel energi tog jag vanliga cykeln och gav mig ut på den "vanligaste" rundan, knappa en och en halv mil,

Bra med "vanliga" cykeln- lätt att bromsa in och prata med de "kändisar" man möter på vägen. Blev trevliga samtal både med Lilian och med Gerd.  Lilian, som gick pension i maj, berättade att hon jobbar varje tisdag på det sjukhus där hon hört hemma i många år.  Vi var överens om att det är roligt att möta "det gamla vanliga livet" och att möta arbetskamrater, om så bara en gång i veckan.

Gerd hade plockat 60 liter lingon. Får bli en ny lingonplockartur för mig under de närmaste dagarna. Ska koka lingondricka, tänkte jag. En utmärkt måltidsdryck.

September har kommit och vi går hösten till mötes. Örnbräken har redan antagit höstfärgerna.  Visst är det vackert på hösten. September tillhör mina absoluta favoritmånader- tillsammans med april och maj- Det är fortfarande ljumma dagar, shortsdagar, och den ljusa delen av dygnet är alldeles lagom lång, mellan 06 och 21. Jag anser att september borde gå i repris. I dystra november....

Skuggorna är långa på september-eftermiddagen. Altanen ligger i skugga. 

Tog en solstol och satte mig bredvid den "sådda" rabatten, den som är allra vackrast när det är sensommar och tidig höst. Vem mötte jag där? Jo, den vackraste av alla fjärilar, enligt mitt tycke. Amiralfjärilen,  den otroliga lilla varelsen som klarar en flytt från kalla Sverige ner till Medelhavet.

Skörda

 Vemod, absolut, men ändå finns det positiva saker med sensommaren. 

Det mesta av sommarens vackerhet har  vissnat bort, men det man sådde i frö på försommaren, det står klart för skörd.

Uppskattar verkligen att kunna plocka in en bukett färggranna blommor att ha på köksbordet. 

Zinnia blev årets favorit. Sådana härliga färger, och så länge de  står sig ! Astrar är också ett säkert kort. Blommar länge, har bra hållbarhet. Har sommardahlior i "sådd-rabatten" också. Inser att jag tröttnat på dem. Får bli fler arter av zinnia nästa år.

Hos dottern, som bor utanför Värnamo, finns en härlig gammal trädgård. Den stora aroniabusken har tokmycket bär detta år.  Aroniabär är väl inte de godaste bären som finns, men det går att göra hyftat god sylt av dem. Och saft. Samt torka. De  lär ju vara extremt nyttiga....

Lycke Lo gillar dem, och gjorde oss sällskap då vi snabbt plockade 8 liter i går. Tog med tre liter hem för syltkokning. Resten lade svärsonen i bärtorken. 

Vad som är ""bra" med aroniasylt. är att en skvätt rom ingår i receptet. Vi har en flaska 80% Stroh-rom, som vi köpte i Strohromens hemland, Österrike, för några år sedan. Bra att den kommer till användning...för vad använder man annars 80% rom till? Tar gärna emot förslag, flaskan är stor, en halv dl gick åt till syltkoket....

Förra året var det otroligt mycket lingon i skogarna. Gjorde både sylt och saft. Har en del kvar, men tyckte ändå att det kunde vara gott med lite nygjord sylt.

En dryg timme tog det att plocka sex liter lingon idag, en halvtimme att rensa dem på rensgaller och en halvtimme att få till den godaste sylt man kan tänka sig.

5 liter bär kokas i tio minuter med 1 liter vatten. Ta sylten från spisplattan och rör ner 2 kg strösocker.'

Klart! Supergott! Och mycket sylt blir det....

Sådde morötter i våras. På såband. Bra sätt att så, man behöver inte gallra så mycket.....

Det tog tid innan morötterna grodde, men i juli satte de fart och man kunde börja skörda dem i slutet av månaden. 

Dagen efter vi kom hem från förrförra veckans femdagarsresa, så tänkte jag koka morötter som grönsak till lunchen.

Men var fanns morötterna? Blasten var borta! Bara några få morötter fanns kvar! Räckte till lunch, men sen var de slut.  Grävde lite med handen där en rad av orange rotfrukter tidigare funnits. Helt underminerat! Familjen Sork har sannolikt haft morotsfest under vår bortavaro. Konstigt att de äter blasten också! 

Kändes allt lite snopet!

Tomaterna mognar i växthuset. Kul att skörda tomater från de plantor som jag själv drivit upp, efter det att jag stoppade ner ett par små tomathalvor i såjord i mars-april någongång! Och goda är de.... Modertomatens ursprung var Marocko. Superhäftigt att det är så enkelt att odla tomater....och att de kan förökas på hundratals mils avstånd...

Skolstart

 

Visst blev det skolstart för den överåriga tanten. även detta år.  Lite gott att komma in i vardagsrutinerna igen, faktiskt. En enda jobbdag i veckan, den ger också struktur på tillvaron.

Har faktiskt blivit "jobb" i dagarna tre. Inga heldagsjobb, bara några timmar under onsdag och fredag. Retorikmatchen kräver sitt. Det är bra att vi är två vuxna i klassrummet, då vi ska få till manus som man inte får skämmas för, när de ska framföras både i tv och radio. Radiosändningarna har den absoluta största genomslagskraften, de ligger ju på bra lyssningstid, lördagar klockan elva.

Manus ska vara inne på onsdag, så det är lite finlir kvar. Inspelning ska sedan ske nästa tisdag, lite typiskt, på min andra "strukturdag", mormorsdagen. 

Nu gör det inte så mycket, jag har varit med om inspelning såväl i Tv-studio som i skolan, så jag vet hur det funkar. Framförallt tar det massor av tid att få till fem minuters tv-sändning.....

Har man bara några timmar per dag uppbokad, så hinner man mycket annat också. Det känns som om de dagliga promenaderna kunnat komma igång ordentligt nu igen. Dock utan stegräknare. Att man rör på sig dagligen,  är viktigare än antalet steg man tar. 

En dag gick vi fyrakilometersrundan och fick träffa detta lilla fina föl. Det var ju en lång tid av sommaren, som jag absolut inte kunde tänka mig att gå en dryg kilometer enkel väg för att se byns nykomling. Gott att kunna fixa det igen....

Igår gjorde vi en svamptur, efter det att jag kommit hem. Oj, vad kantareller det finns längs skogsvägarna. Och även en del Karl-Johan.   Visst blir man glad när man får syn på de gula jord-frukterna....

Idag gick vi sjörundan, kring Kroksjön i Hestra, grannsamhället på andra sidan smålandsgränsen. En väldigt fin vandring, som under 90 % av turen håller sig precis i strandkanten.

Det vackra, soliga vädret har kommit tillbaka. Lite blåsigt är det, men höstkänslan har blåst iväg.

Hoppas att inte ordspråket om att tillgången av rönnbär ska förespå hur mycket snö det ska bli i vinter. För i så fall blir det mycket att skotta....

Fjärilarna har också kommit ut ur sina gömslen, efter regnet.

Det är fortfarande många fjärilarter bland  sensommarblommorna. 

 Den ståtliga sorgmanteln har visat sig efter regnet.

Nu väntar jag bara på amiraler och aurorafjärilar. Hoppas att de också dyker upp.

Nygammal runda

 

- Det trodde du inte för en månad sedan, att du skulle kunna gå en sådan här runda! Det var maken som fällde de orden på dagens eftermiddagspromenad. 

(Naturligtvis så hade vi sett Sveriges fotbollstjejer ta sig till OS-final. Kul, kul!)

Antagligen trodde jag inte det! Kommer ihåg promenaderna i Karlstad, för knappa månaden sen. Ajajaja! Ja, jag vet, jag tjatar om det där knäet- men kan ändå inte släppa det--- tänk att det kunde bli så här bra igen!  Känner ren tacksamhet mot alla som hjälpt till! Borde nog ge mig själv en liten eloge också, både jag och den gamla kroppen har jobbat bra!

Bestämde mig för en runda, där jag plockade en massa lingon förra året. Ville se hur det står till med lingontillgången i år. Konstaterade att den är god, om än inte lika extrem som förra året. Så om några veckor så får det blir lite lingonplock, lite sylt, lite lingondricka. Till dess så får man njuta av ljungen. Västergötlands vackra landskapsblomma!

Efter lingonskogen, så tar mossmarkerna vid. 
Jag vet inte hur mycket jag fotat detta hus. Eller vad man ska kalla det. Undrar om det varit en förvaringsplats för torkad torv? 

Även jag kommer ihåg att min far tog upp torv på mossmarken vid maderna hemma i Rångedala. Det användes dels som bränsle i kaminerna och dels som strö till korna.

I mina nuvarande hemtrakter, där finns det gott om mossmarker. Och märken efter torvbrytning. Bl.a. så använde man det till gengas under andra världskriget. Det berättade svärfar.

I år växer kornet på de marker, där det tidigare alltid betat hästar. Så sent som förra året, gick det hästar här, trots att hon som bodde i huset, Karla, var borta. 

Tiderna förändras. Bästa unga paret har nu tagit över huset. Men.... visst saknar jag de vackra djuren...och Karla...

Det händer att jag funderar på vem som kommer att bo i vårt hus, när vi är borta/ har lämnat det. Ett jättebra hus, men med fel läge- vem vill bo här? 

Fritidsbonden, numera pensionären, har haft köttdjur i många år. En liten besättning. Rena familjeídyllen, där pappa, mammor och barn får gå tillsammans. Så borde alla nötkreatur få ha det....

Stenmurar består. Måste ha varit någon av makens förfäder som byggt denna rejäla mur. Den är fortfarande både vacker och ändamålsenlig.

Längs muren växte ett stort bestånd med åkertistel. De violetta blommorna hade lockar till sig mängder av fjärilar. Kunde urskilja fyra olika arter. Påfågelöga dominerade. 

Glädjande nog, så har det funnits mycket insekter denna sommar. Pärlemofjärilarna har varit de vanligaste under flera veckor, men nu tycks de vara på tillbakagång. Det är så tydligt att varje art dominerar under olika tider. 

Tycker mycket om sådana här bilder..... fast den hade varit bättre om fokus kommit på fjärilen och ickefokus på tistlarna....

 

Satt ute, i det väldigt normala svenska sommarvädret en stund. Konstaterade att det finns en del fjärilar här också, men ännu fler humlor. 

Blev "humlebränd" här om dagen, då jag skulle plocka in en bukett blommor. 

Hoppas att humlan klarade sig lika bra som jag! Visst bränns det några minuter, men det är långt ifrån den smärta som ett getingstick ger. Dessutom så svider det över på en kort stund.

Återigen fel fokus... eller inte.  Gott att kunna dra upp en välsmakande och nyttig morot ur odlingarna.

 Jag gläds åt att de små frön som jag stoppade ner i såjord och ställde in i lilla växthuset i april, nu ger riklig blomning.

En glad och god måndagskväll önskar jag alla!