Hu och usch... och tack!

 Har killarna hos oss över helgen. Planerade en tur till Borås och Navet, tillsammans med dem. Brukar vara uppskattat. Fick dessutom en avisering att mina nya glasögon var klara för avhämtning. Så bra! Passar ju jättebra att jag går till Smarteyes och hämtar upp dem, medan morfar och killarna börjar sitt äventyr bland alla aktiviteter på aktivitetshuset med naturvetenskapliga förtecken. Tänkte jag.

Det var gul varning utfärdad för plötslig ishalka i vårt område. Snabbt omslag från flera minusgrader till plusgrader. Samt regn.

Skulle vi våga ge oss ut på vägarna? 27an måste väl vara saltad. Jodå, visst var den det. Och de 15 km till riksväg 27 var helt ok. Mest snömodd. Snöblandat regn föll på vår väg.

Järnvägsbommarna var nere, då vi närmade oss Navet. Morfar fick stanna i nedförsbacke. Men så konstigt... han svängde ut i gatan. Fick inte stopp på annat sätt, bilen bara gled.

Vi var tidigt ute. Klockan var tio. Navet hade precis öppnat. Alltså fanns det parkering bara tiotalet meter från entredörren. MEN så helt det var. Isgata! Fick stödja mig på morfar för att komma över den slippriga isgatan.

Så var det glasögonen. Lika bra att ta tjuren vid hornen och bege sig de ( gissningsvis) 800 metrarna till Smarteyes.

Det gick bra i början. Fanns lite snö att gå i. Samt ett räcke att hålla i, så länge jag gick utmed Viskan. 

Att ta sig över en gata eller en utfart, det var superläskigt. Inget att hålla i. Och glansis.  Värre och värre blev det, ju närmare centrum jag kom. 

En ung kvinna med hund kom i fatt mig bakifrån. 

-Håll i mej, sa hon och erbjöd sin arm, då vi passerade en passage utan möjlighet att hålla dig i något 

- Har du broddar? undrade jag.

-Nej, men en stadig hund. ( Haha, hunden hade storlek av medelstor katt)

-Tack, sa jag. Och höll i kvinna som höll i hund. 

Jag släppte taget, för nu skulle jag väl klara mig. Men nu kom den värsta pärsen. En övergång på en mindre gata. Våt is. Gatan lutande både snett och nedförsbacke.

- Det här går inte, sa kvinnan och vände om och tog mej resolut i armen. Tillsammans gled vi över. Hunden ledde oss.

En sådan fantastisk människa! Tack, tack, tack! Jag vet inte hur jag skulle tagit mig de få metrarna till fast mark på uppvärmd gata, utan den hjälpen.

Samtidigt, så känner jag mig i efterhand också lite ledsen. Har svårt att inse att jag är gammal och livrädd för att ramla...

Resten av vägen till Smarteyes gick genom absoluta centrum. Ingen is på uppvärmda gator. På andra sidan stora torget. Stod en ambulans. En person låg på en bår. En annan på marken. 

En kund kom in i glasögonbutiken och beklagade sig över väglaget.

-Det ligger två personer med brutna ben på andra sidan torget, upplyste han om.

Fick mina glasögon och gick tillbaka. Valde att gå samma väg som jag kommit. Halva vägen var ju isfri.  Utryckningsfordon hördes. Ytterligare någon som ramlat?

Man vänjer sig något vid underlaget efter hand. Hittar en strategi för att ta sig fram. Låg tyngdpunkt.Myrsteg. Vid ett övergångsställe fick en bil vänta länge innan jag kommit över.  Undrade vad han tyckte om den gamla damen...

Äntligen tillbaka till Viskans räcken! Kändes tryggt. Och sedan bara några meter över till Navets hala trappa 

Men det funkade! Jag var alldeles darrig i benen. Men jag klarade mig helskinnad. Kanske tack vare den unga kvinnan... Sen är det väl så att jag är ganska rustik och antagligen klarat ett fall utan benbrott. Men man vet ju inte. Och det är aldrig kul att ligga på backen och kravla.

Men facit i hand; klart att jag skulle tagit broddkängor med mej och på mej utomhus. Men ibland är tanken för kort 

Känner fortfarande lite ledsamhet över mitt "handikapp "...ålder, känsla av dålig balans, rädsla att trilla. 

I övrigt blev det en bra dag. Navet hade öppnat en helg ny avdelning, en "lekavdelning" som killarna tillbringade en bra stund med att upptäcka.  Förutom de gamla välkända aktiviterna.

Lunch på Max. Ingen höjdare, men bra för hungriga barn. Ett besök på Storknallen och Ekohallen.

- Ni får väljarna var sitt lego där det står en tvåa först på prislappen, lovade jag. KP hittade flera.

-Går det bra med en etta också? undrade K.

-Visst sa jag, men det finns nog inte många.

-Kolla här, sa K och log. Klart medveten om vad han visade på! 1150.

Efter stor vånda och stort, men lönlöst, försök till övertalning av att få något STORT, så blev det en Mustang, Lego Speed, ålder 9+.  KP valde ett bil med hästsläp. Och häst. 5+.

Båda var färdigbyggda ungefär samtidigt som jag hade plockat upp och ställt i ordning det som jag inhandlat på EKOhallen. 

Underbart är kort för legonördar.

Ett elände att välja. Speciellt som urvalet är begränsat utifrån pris.

Bygge.

Vattenland.

Mekanobyggen 

.

Fortsatt sagolikt

 

Hittar inget bättre uttryck för den senaste veckans naturkänsla, än just SAGOLIKT!

Hela naturen är innesluten i rimfrost. Även det mesta av det vita som ligger på marken är faktiskt iskristaller från rimfrosten. Den som bildas ovanpå det tunna snölagret, och det som fallit ner från träden.

Hade tänkt gå en kortrunda efter dagens lunch. Under en dryg timme på förmiddagen, så hade jag varit på Nexans fina gym och tränat både muskler och kondition. Och förvandlats från en som led av bröstont, till en som kände sig superfrisk. Har en kota i bröstryggen som kommer lite ur läge ibland. Och ställer till det. Otroligt vad en liten förskjutning kan påverka. Både positivt och negativt.

Kändes precis som under en fin sommardag; jag vill inte gå inomhus. Så det blev långrunda i stället. Med många fotostopp.

Hallonriskristall.

Tänkte gått rundan vid gamla transformatorn. Började så...

En vy över byns mittpunkt.

Beslöt mig för att ta rundan över gamla soldattorpsruinen också. Kunde inte bara vända hemåt ännu.

Lite grönt lyser igenom. Här har solen lyckats tina upp iskristaller. Känns hoppfullt. Det märks tydligt att den ljusa tiden av dygnet blir längre för var dag.

En sagolik tall.

Här avverkades det för ett par år sedan. Frötallarna står kvar. Vackra i motljus.

Ett välkänt fotomotiv. Ladugården som hört till det gamla torpet, står fortfarande kvar.

Sol genom älgtorn.

Vackert vid hästgården.

Hästarna njöt nog också av solen. Men det var höet som lockade till samling under äppelträdet.

En helt underbar promenad.Är så tacksam för dessa härliga vinterdagar.

Selfie #2

 

Kul med klimakteriehäxans roliga tema ”Selfie”. Så kul att jag struntar i att lägga ut bilder.

Du som vill vara med, lägg bara in en kommentar här med länk till ditt eget inlägg.

1. Något jag minns från årets jul? Att juldagen och annandagen nog var de lugnaste dagarna på hela året. Fick nästan leta efter något att göra. Eller inse att jag faktiskt inte behöver göra något alls på en dag.....

2. Något jag satsar på för det nya året? Lite enkla kaffebjudningar för nya och gamla vänner. Kul att ses en stund på en eftermiddag, och det behöver inte vara mera märkvärdigt än att bjuda på en enkel macka.

3. Något jag måste slänga fast jag inte vill? Skulle vara om jag lyckas slita ut några av mina favoritjeans. 

4. Något jag måste köpa fast jag inte vill? Det var svårt. Spontant; bitsocker till maken. Tycker att han ska lägga av med dumheter att förstöra kaffe med socker. 

5. Något jag lånat ut men aldrig fick tillbaka? Maos lilla röda. Lånade ut den till en kille som jag var lite förtjust i. Killen har jag inte träffat på över femtio år, så jag tror inte boken finns kvar. Ingen skada skedd f.ö. 

6. Något jag inte vill låna ut? Blir nog mest glad om någon vill låna något av mej.  Har väldigt få saker som jag är "rädd" om, Fast... jo, kom på då jag kollade vad klimakteriehäxan skrivit; Pengar lånar jag inte så gärna ut. Tycks vara med pengatokig än pryltokig. 

Mer vintervackert

Ytterligare en härlig vinterdag.  Arton minusgrader, då jag åt frukost vid åttatiden. Katterna ville bli utsläppta. Det blev de. De var väldigt tacksamma över att jag öppnade dörren igen, innan frukosten var klar. De bara rusade in.

Plockade bort de julgrejer som fanns kvar. Ljusstakar och adventsstjärnor mest. Bytte ut julgardinerna i köket, satte tillbaka fönsterlampor på fönsterbrädena. Visst känns det bra att städa bort julen? 

Hade en tid hos Tranehälsan för provtagning inför den årliga blodtryckskontrollen. Där hade man byggt om, inte ens ingången var på samma plats som tidigare. Kände mig tacksam som inte behövt besöka vårdcentralen sedan senaste kollen, för drygt ett år sedan. Passade på att göra en del andra ärenden, då jag ändå var i centralorten. Konstaterade att restaurangen , Sångbergs, som ligger i biblioteksbyggnaden, också plockade bort julen.

Tog med kebabsallad hem. Gott med en sallad ibland. Speciellt i dessa tider, då man ätit en hel del "tung" mat.  

Temperaturen hade sjunkit till minus nio grader mitt på dagen. Absolut läge att ta på sig längkalsoonger och tjock fleece under täckkappan, och bege sig ut. 

Så vackert det var! Bestämde mig för att hålla mig så mycket som möjligt i solen, så det blev en bynära runda, där man fick kliva över elaka taggtrådar och där man fick ta sig igenom nyröjd skog. Men det var det värt! Det blev en långsam promenad! Jag måste ju ta in allt det vackra.

Även en "skant" kan vara vacker, bara den blir rätt klädd.

Alla dessa iskristaller. Så tydligt att knopparna, klara för våren, innehåller en hel del fukt.

Även vinterståndarnas kvarvarande fukt, får kristallblommorna att slå ut.

Stod länge och bara tittade, helt fascinerad av dessa frostblommor.

Idag kunde solen inte gömma sig helt. Underbart!

Tittade uppåt och såg denna vackra bild. 

Vilken himmel!

Vinterståndare, som gör skäl för sitt namn.  Eller ... jo, förstås, det var en gång en  röllika. Ingen "märkvärdig"  sommarblomma. Men väldigt vacker i vinterskrud. 

Testade makron på mobilkameran. Svårt att få rätt skärpa i det starka solljuset. Men visst är det en  fin "blomma".

Byn finaste träd, enligt mej. Speciellt i juli, då linden är helt täckt av vita blommor.  

Ännu mer fascinerad av de häftiga "toppblommorna".

Lämnade byvägen efter stenmuren. På vänster sida av vägen. Gott att kunna ta sig fram överallt. 

Hoppas på ytterligare vackra vinterdagar. Får gärna vara kallt och soligt. Då är vintern en årstid, som även jag kan uppskatta.

Vintervackert

 Nog kan vintern vara otroligt vacker.  Rena sagolandskapet.  

Igår gick jag ut på dagens promenad efter ( sen) lunch. Solen skulle snart gå ner. När jag började gå, så var det grått och tråkväder. Tio minus. Helt ok promenadväder för den som känner att den behöver komma ut och röra på sig dagligdags. Nästan tillbaka hemma, så fick jag syn på en glödande skog, bakom ett av grannhusen. Solnedgångsfenomen brukar vara tämligen kortlivade, så jag skyndade mig och blev helt hänförd av ljusspelet på trädtopparna. Stod länge och bara njöt av det jag såg.

Blir lite veckovilsen i dessa dagar, men idag är det bestämt söndag. Och julen är över! Gott så!

Termometern visade "bara" sex minusgrader på förmiddagen, så jag beslöt mig för att det fick bli promenad, före lunch. ( Maken skulle fixa dagens lunch)

Klarblå himmel. Rimfrost på varenda träd. Rimfrost på marken, vilket gjorde att det tunna snö och frostlagret såg ut som fluffigt bomull, eller som sockervadd. Så otroligt njutningsfullt. Lätt att bestämma sig för att gå en av de längre rundorna. Är så tacksam för att det går att ta sig fram överallt i markerna. 

Visst kan man njuta av vintern och dess vackerhet.

Det är mörkret som jag inte kan med.  Även om eftermiddagen har blivit tjugo minuter "längre", så är det mörkt alldeles för tidigt.

Malmö

 Det är många som tycker att det är helt tokigt att köra fram och tillbaka till Malmö över dagen. Har f.ö. hört sådana som även tycker att det hälften så långa resan till Halmstad, är för lång för att bli en dagsresa. Man tycker olika, men för oss har det aldrig varit några problem med varken det ena eller andra. Med tanke på att vi ofta tar med Johanna och killarna från Värnamo, så blir det ju så så att vi lägger lika lång tid på vägen, som den vi tillbringar i Malmö. 

När det är ljust, så tycker jag om att åka/köra bil. När det är mörkt, ja, då är det tråkigare, men det går bra det också. Bara väglaget är bra ! Trots att det varit snöoväder söderut bara för ett par dagar sedan, så var vägbanorna helt bara och nästan torra. Det var bara en bit mellan Lund och Landskrona, där det låg lite knagglig is kvar på några ställen. Man såg också hur snön drivit och lagt sig i konstnärliga former längs vägrenen. Lite intressant att se snötäcket skifta. I våra trakter, så har vi tre-fyra cm snö. I trakten av Värnamo, så var snön inte ens täckande. Längre söderut var det betydligt mer snö. I Malmö, så var det också vitt... ett par cm.

Anledningen till Malmöbesöket var i första hand att Johanna tyckte att barnen skulle få göra ett operabesök, nu när det spelades en familjeföreställning där. Dessutom passade tiden bra, inga hästtävlingar och barn som varit lediga länge och gärna åkte till kusinen i Skåne, trots att  de sågs för bara en vecka sedan. 

Ett väldigt tidigt födelsedagsfirande blev det också. Klokt tänkt. Sannolikt ses man inte förrän tidigast vecka åtta och då är det lika långt efter Konrads sjuårdag, som det är det var före. igår. 

En god tårta hade moster fixat. Och "morbror" Macke bjöd på supergod lunch; svamprisotto och lax, samt pizzaslices till barnen. 

I Folkets Park, tvärs över gatan, från malmöfamiljen, finns det två stora isbanor.  Killarna hade med sina skridskor och Ava skulle pröva sina "nyfådda". Snopet då den stora isbanan tömdes på åkare, precis då vi kom. ( Var tydligen sprickor i isen, som behövde åtgärdas)

Det var bara att bege sig till den lilla banan, där det på sommaren är en grund damm, som faktiskt går att bada i. Konrad åker bra, K-P tyckte att det känns bra att fortfarande ha lite stöd och Ava pinnade på alldeles utmärkt. Så härligt att se glada barn!

Åskådarna var, som tur var, väl påklädda och frös inte allt för mycket i de åtta minusgraderna.

Vid flera tillfällen, så har jag fått så gott godis från Karin. Senast i "goddie-bagen" som jag fick i julklapp. Det är mandlar, som omges av ett mjukt hölje i olika smaker. 

- Var har du köpt det godiset? undrade jag. 

- På Sweeet. På Nobelvägen. Alldeles nära.

Oj, en sådan massa godis. Både finare godis, naturgodis, och sådant godis som finns i andra butiker. Blev en stor påse med hem. Barnen fick välja godis att ta med på Operan.

Till Sweeet kommer jag att återvända.

Efter en stund hemma i lägenheten och hämtmat från bästa hämtstället ( falafel, kebab mm) Babylon, så var det dags att bege oss till Operan. Karin och Ava tog cykeln. Vi tog bilen. Vi anlände till Operan samtidigt.

Det blev en liten tur i den jättelika foajen/restaurangdelen. Det var inte mycket folk, så det gick bra att testa fina möbler och röra sig i de stora lokalerna.

Malmö Operas stora salong är verkligen stor ( googlar: 1500 platser drygt). Skulle gissa att det var 3-400 i publiken igår. 

Johanna hade fixat biljetter på rad 1. ( Morfar fick sitta på rad 2) Kul att kunna kolla ner i orkesterdiket. 

Nu börjar det snart!

Det är inte så lätt att hänga med i handlingen, då man knappast hör vad som sjungs. Sopraner blir lite otydliga. Altar och mansstämmor är mycket lättare att höra. Sen var det en del duetter/körer, då man sjunger olika text. För oss vuxna var det lätt att följa med via textningen under scenen. 

Fartfullt och underhållande var det iallafall. Barnen förstod det mesta av handlingen och  var nöjda. Med såväl att besöka stora operan, som att ha en godispåse att snaska ur, under den en timma långa föreställningen.

En kul dag i ett vintrigt Malmö.

På vägen hem kom Johanna på att vi nog borde boka biljett till Roxettemusikalen, på Malmö Opera, i höst. Hon kollade med Karin om hon också ville gå med. Fyra biljetter blev bokade till söndagen den 3 nov. Spridda platser! Känns lite så där att boka en föreställning tio månader i förväg. Men nu är det gjort!

Förhoppningsvis kommer vi att besöka den skånska centralorten ett antal gånger innan dess. Och kanske t.o.m övernatta någon gång....