Mödrars makt

Undrar om inte några av våra flitigaste deckarförfattare här i Sverige hade ett möte för ett par år sedan? En deckarförfattarträff, där man bestämde sig för att alla skulle ha samma bakomliggande motiv för illdåden i sina kommande böcker, nämligen mödrars makt.

Jag har läst fyra SVENSKA deckarförfattare hittills denna sommar. Marklund, Läckberg, Jungstedt och Kallentoft. I alla deckarna är det mödrarnas makt som utlöser de mordgåtor som ska lösas. Det handlar om obändig stolthet, hämnd, excentritet samt tanken att göra det bästa för sin familj. I alla berättelser är fadern frånvarande , p.g.a. dödfall, skilsmässa eller att han är en svag man.

Min nästa undran är hur författarnas egen barndom varit. Jag inbillar mig att man alltid tar med sig delar av egen erfarenhet in i sitt författarskap, och då har ju ingen av dessa skribenter haft någon lycklig barndom....Eller är det utmärkande för en god författare att man kan sätta sig in i situationer och handlingsmönster, som helt ligger utanför det man själv upplevt. Och detta utan att det blir alltför klichéartat???

Mödrars makt. Hur stor makt över min tillvaro hade/har min egen mor? Så länge hon levde, så hade hon definitivt stort inflytande. Inte över vad jag gjorde - utan över mina känslor. Ännu idag - åtta år efter sin bortgång - så lever hon absolut i mitt sätt att vara och att bete mig. Mycket mer idag, än när jag var yngre. Samtidigt har det här med bloggandet, de dagliga tankarna och möjligheten att genom skrivandet komma mig själv närmre, gjort att jag mer och mer förstår min mors makt över mitt liv - över mina goda sidor och över mina dåliga, misstagssidor. Hennes makt är stor....

Blir det på det sättet, när man är produkten av en stark mor och en svag far????

Min makt över mina döttrar? Visst känner jag igen mig i en del... men de har många mer positiva sidor än vad jag någonsin haft. En närvarande far, har gjort att de fått mer eller mindre medvetna förebilder i från två håll - och det har gjort dem till bra människor..... Tycker modern.

Det här blev svårt.... liksom det här med integritet. Hur mycket kan man lämna ut sig själv? Jag har anslutit mig till de många nätmötesplatser under årens lopp... Lunarstorm, Goldtown, Facebook.... och ibland kan jag bli rent mörkrädd över vad jag får läsa på nätet. Över att människor lämnar ut sig totalt.... vilket jag ju också gör här på min egen sida understundom. Kanske en del sätter i halsen över vad de får läsa här, precis som jag känner mig lite "generad" över vad jag kan läsa på t.ex Facebook....

Ja, integritet är svårt - och jag pratar och skriver vitt och brett om mycket - men långt i från allt. Det är ett beteende som jag verkligen fått från min mor.....Ibland blir jag så trött på det här med den personliga integriteten......det är svårt att närma sig människor, om man inte får tycka, skoja, ironisera utan att de tycker att man klampat in för långt i deras liv....

Mödrars makt - ja, jag undrar hur min mor utnyttjat nätet om det funnits på hennes tid. Hon tyckte om att skriva, och att berätta om sig själv. Hon skulle säkert haft en egen blogg.... säkert skulle hon gått över gränsen vad det gäller som var lämpligt att skriva eller ej......

Nu får hon sitt ungdomsfoto på min blogg i stället. Hoppas att hon kan le åt det uppe i sin himmel - för där är jag säker på att hon är.... Många mödrar har tagit allt för stor makt över sina barns liv, men jag är säker på att det i de allra flesta fall inte beror på elakhet, utan på att de på sitt eget sätt - utifrån deras egna mödrars makt - vill barnen sitt allra bästa.

Om ni undrar vilka böcker jag läst så är det:

Läckberg: Sjöjungfrun

Marklund: Livstid och En plats i solen

Kallentoft: Midvinterblot

Jungstedt: Den svarta ängeln

Helt OK allihop - och för att jag avslöjat att mödrarna ligger till grund till diverse mord, så är det långt till att lista ut vem som är mördaren.