Idag har Margareta namnsdag. Det är ett vanligt namn i Sverige, många har det som andranamn. Min mamma hette Asta Lilly Margareta, och dotterdottern J har fått ärva sitt andranamn av sin mormor. Vår dotter J heter också Ingrid, ett arv från farmor.
En intressant fundering är varifrån man fått sina namn. Tilltalsnamnet är ju en stor del av personligheten, och det måste väl vara intressant för var och en att veta varifrån den delen av en själv egentligen kommer.
Anna-Lena heter jag därför att min mamma, långt före min födsel, läst en följetong i Allers som handlade om en flicka, som det ( enligt min mamma) var väldigt synd om. Mamma bestämde att om hon någon gång fick en flicka, så skulle hon heta Anna-Lena. Jag gillar mitt namn, absolut. Däremot tycker jag inte om mitt andranamn, Britt. Det var min pappas favoritnamn, och fick alltså bli mitt oanvända namn. Britt är så vasst - Britta tycker jag om.... : )
Något nedärvt namn blev jag inte begåvad med. Det blev min bror däremot. Vilhelm efter far och farfar. Hans tilltalsnamn, Roger, var bestämt av min far sen lång tid. Roger måste ha varit ett riktigt innenamn på 50-talet, C har det som andranamn, svåger heter Roger,broder Rogers svåger har Roger som andra namn, jag hade tidigare en med mig jämngammal kollega med det namnet.
Dotter J skulle hetat Johan i om det blivit en pojke. Det är ett så mjukt och härligt namn. Nu är den kvinnliga varianten lika vacker + att jag under min praktiktermin hade en underbar tjej med det namnet i min klass.... så naturligtvis döpte vi dottern till J - och hon firar namnsdag både idag och i morgon. Dubbelnamnsdagen i semestertid har gjort att det nästan varje år vankats J-tårta den 21 juli. Jordgubbstårta ( med frusna bär) är planerad även till i morgon...
Dotter K fick sitt namn av C. Det var hans favoritnamn, och jag tycker också att det klingar vackert och har en klang av enkel stolthet.Hennes namnsdag har också ofta uppmärksammats - den 2 augusti. Hon fick också ett nedärvt namn - Anna. Ett vackert namn - och så hette min fantastiska mormor.
Dubbelnamn var väldigt populära på 40-50-början på 60-tal. Både jag och C är ju begåvade med det. Idag döps inga barn till dubbelnamn. Jag tycker att dagens namn är riktigt konstiga, hästnamn och hundnamn, som plötsligt ges små barn. De skulle vara intressant att veta varför man döper sina barn till Tindra, Tuva, Ronja.... Finns det någon tanke bakom, eller är det populariteten som påverkar så starkt?
Man vänjer sig säkert, och ännu har inte dessa namnbärare kommit upp till mellanstadieåldern....så jag har ytterligare tid på mig att ta de nya namnen till mig...
Många är de nerärvda fruntimmersnamnen som firas denna vecka. På 70-80tal, så var Emma, Sara, Johanna dessutom bland de mest populära namnen...
Anna och Karin, det var populära namn under hela förra seklet. Idag är det ovanliga namn - men kanske vanliga som nedärvda andranamn. Och det går ju lika bra att göra en namnsdagstårta till ett andranamn som till tilltalsnamnet!
Namn är intressant. Alla namn betyder väl dessutom något. Mitt namn fanns i släkten. Min moster hette Inglis och det fanns längre bak också. Mitt andranamn är Maria och det är ett riktigt släktnamn på mammas sida. Min mormor hette det som andranamn, Ebba Maria Eugenia. Det sista namnet ville hon aldrig veta av. Vi brukar inte fira namnsdagar utom just Maria den 28 februari. jag har två syskon med dubbelnamn, men konstigt nog ändrade sig mina föräldrar. Annars skulle jag fått heta Ing-Marie.
SvaraRaderaDå tycker jag allt att Inga är ett mycket finare namn. Tänkte att man kunde jobba lite med namn nu vid skolstart ... vad namnen betyder, varför man heter som man heter, vad man skulle vilja heta om man fick bestämma....JA, det finns nog en hel del att jobba med!
SvaraRaderaÄven jag har begåvats med ett namn som har namnsdag i fruntimmersveckan, Kristina är mitt andra namn. Det namnet fick även vår förstfödda heta i andranamn. Hon är föresten född i fruntimmersveckan, på Magdalena dagen, då vår andra dotter har sin namnsdag, för det är hennes andranamn. Vå yngsta har redan haft sin namnsdag i denna veckan, Sara heter hon i andranamn. Att dessutom maken fyller år på Margaretadagen gör att alla kan fira i fruntimmersveckan =))
SvaraRaderaMitt namn Bodil, valde min pappa, han hade träffat en med det ganska ovanliga namnet, och hon var trevlig och såg bra ut om jag inte minns fel. Så mamma valde andranamnet. Jag har varken tänkt positivt eller negativt om mitt namn, jag heter så bara...
Men det var praktiskt att jag var ensam om namnet i skolan i alla år.
Jag tycker det är roligt med namn och veta varför man får heta det man gör, det finns nästan alltid någon historia bakom.