Medan snön faller...

 

Snön faller därute. Precis som den så ofta går i april.  Jag tycker att det är rätt gott, faktiskt. Som lantis, så uppskattar jag både sol och nederbörd. För jag vet att allt måste till, för att växtligheten ska komma igång.  De kalla nätter som har varit, med tvåsiffriga minusgrader, de är väl ingen höjdare... men heller inget onormalt. Vädret är en bra sak... ingen kan påverka det.... iaf inte kortsiktigt.

Har hunnit med en del redan idag, trots att det bara är tidig eftermiddag.  Måndag är gymdag. Hade ju tänkt hinna med en gång till i veckan, men har sällan lyckats. Men det är bra att ha måndagsmorgonen som den dag, då den välbehövliga styrketräningen blir av.  

Var i skolan en timme och coachade femmorna i kvalomgång två, till retorikmatchen 2022. Vi fick till ett riktigt bra förändringstal. Så får vi se om det räcker till slutaudition.

 Full av energi... eller iaf halvfylld... förslog jag maken att vi skulle städa huset. Två våningar (ovanvåning och källare ) idag och den mest "skitiga" våningen, nedervåningen, på onsdag. Dagens bestyr är fixade, enbart lite matlagning inför mormors/morfarstisdag återstår. 

 I dagens BT fanns en artikel om en av mina tidigare elever.  Vid tjugoett års ålder så har han en egen firma, som arborist. Dessutom jobbar han nästan heltid med att reparera maskiner. När jag läser eller hör om hur mina tidigare adepter lyckats i livet, så blir jag alltid lika lack på det här med betygshetsen.

 Nationella prov och kunskapskriterier och F eller E.....NEJ, säger jag igen! Betygen i grundskolan, och framförallt inte i sexan, har ingen betydelse. De kan i och för sig vara bra för någon bekväm skolelev, som får tummen ur och lägger manken till... men de är lika skadliga för de elever som inte har förmågan att nå upp till den eftersträvansvärda E-nivån. 

Emil var ingen stjärnelev. Han hade svårt för vissa ämnen. Och även om det gick helt ok i vissa ämnen, så blev det bara ett E i betyg. Han var inte intresserad av skolan. Han ville jobba med kroppen, vara i naturen, ta hand om sina djur och vara social. Skolan passar inte alla. Men många elever lyckas väldigt bra, bara de kommit igenom grundskolan. Vad det handlar om är att ha jäklar anamma -attityd och en familj som stödjer och som tycker det  är ok att barnet går den väg den vill gå. 

I lördags var det "Hela Sverige skramlar"-gala. Lyssnade på en del av den i bilen från Malmö och hann se ungefär halva programmet i TV. Massor av pengar samlades in. Jag gav inte en krona. Har nog aldrig skickat pengar till TV-galor. Funderar på en sak, som jag så gärna skulle vilja veta: Får artisterna gage, eller ställer de upp gratis? Skulle själv tycka att det vore ok med resa och hotell, för dem som rest till Stockholm, men att själva uppträdandet skulle vara ideellt. 

Fick brev/mail från Skatteverket igår. Fick ju ett besked om preliminär skatt för ett antal veckor sedan. Trodde att det var en felräkning. Men det var det tydligen inte. I veckan ska jag få ett femsiffrigt belopp  från Skatteverket. Tycker att det är knepigt att jag i det närmaste är befriad från skatt, då jag fortsätter att jobba  en dag i veckan- samt lite vikariat- efter fyllda 67.  Jag har ju redan en helt ok pension, och kunde gott betala in "full" skatt. 

Visst är det det roligt att få lite extra pengar... tänker att jag kan köpa några roliga sommarkläder... och där slår då samvetet till: Borde jag inte skicka pengar till Ukraina i stället......?  Känner mig väldigt tu-delad... men har så här långt tänkt att både köpa några väldigt onödiga färgglada kläder från Gudrun Sjöden... men också skänka en tusenlapp till Ukraina.  Kan den summan "räcka" för att döva samvetet.....???

Såg att fakturan från Eon kommit in. Tittade ett par gånger... det måste vara något fel..... Den var bara på några hundra. Tills jag kom på att staten skulle ge mig/oss tusen kronor till. För den "dyra" elnotan i slutet av 2021. Vilken inte var speciellt dyr för oss, vi har bundet avtal. Men vi hade gjort åt tillräckligt mycket el, för att få bidraget. Jättekonstigt, tycker jag!

Bensin och diesel ska få lägre skattesats efter den första maj( tror jag  det är).  Jag/Vi har råd att betala bensinen! Däremot bör åkerier och långpendlare få bidrag. Ordentliga bidrag, framförallt för åkarna. Liksom bönderna.  De måste ju överleva. 

Men allt behöver absolut inte gälla alla. För de allra flesta av oss har råd att betala de ökade levnadskostnaderna.  Undrar om det är valfläsk... eller hur man tänker?  I "mitt parti" så hjälper man dem som behöver,  och låter dem som har goda förutsättningar att klara sig själva, göra det....

Hur mycket var det nu jag skulle skicka till Ukraina-hjälp????

Skattjakt

I sex år, sedan juni 2011, så har jag varit registrerad skattjägare. Dock ej legitimerad. Skulle aldrig få legitimation, om sådan krävdes.... jag tar inte det hela på riktigt stort allvar, har inte tillbörlig utrustning, fuskar lite ibland..... ja, det är tur att man inte behöver legitimation i skattjagarbranschen.

Skatterna består av lådor, liknande den Katrin håller i eller rör av olika slag - kan vara petflaskebabies, medicinrör,  specialrör av modell mindre. En del gör intrångssäkra ( åtminstone från mig som är fummelfingrig) skattgömmor, andra placerar sina gömmor högt över marken ( dit jag heller inte kan ta mig, hundra kilo tant är ingen klättrare).
Skatten, när  man äntligen håller den i sin hand, det är ett papper som ska signeras.

När man väl skrivit under att man varit på plats och att man lyckats komma åt skatten, så kan man åka hem till sin dator, och tala om att man funnit det åtråvärda, och för det får man en poäng i antal skattpåskrivningar.

Så funkar geocaching, skattjakt via gps, i stort.

Oftast är det riktigt roligt. Enstaka gånger, då man står med huvudet inne i en gran, håret fullt med barr, barr som tenderar att falla in under kläderna och i öronen, ja, då har det allt hänt att jag undrat vad jag håller på med.

Allra roligast är geocaching, då man gör den tillsammans med vänner. Vänner som jag fått tack vare hobbyn.... och genom den andra "hobbyn" som jag hållit på med i mer än åtta år, bloggandet.

Sedan några år tillbaka, så åker C-E gärna med på en geocachingrunda/promenad också.... och även döttrar och svärson har varit på hugget en hel del.

Skattjakten ger så många andra icke skattepliktiga effekter tillbaka, dels gemenskap med dem man tycker om att vara med, dels helt underbara naturupplevelser... ibland kulturupplevelser.

Igår blev det en fin resa i trakten av Vrigstad, tillsammans med vännerna Inga och Katrin, skattjägarkodnamn forjoi respektive klokare..
Skattjägarproffsen gjorde grovgörat, att leta och signera, medan jag ägnade mig åt bilkörning och hundlek. Rena räkmackeframglidandet för min del alltså. Trots detta har jag min fulla rätt att uppsöka närmaste dator, logga in på geocaching.com och få skatthittarpoäng!

Zack är förresten också skattjägare, han letar villigt upp burkarna.... men jag tror att han uppskattar pinnkastning och bollek mera.

Som sagt,gecoaching är en kul fritidssysselsättning... men en ytterst allvarlig sådan för somliga.

Som t.ex när  jag anmärkte på att någon gjorde flera trädtoppsgömmor..... den personen tog illa vid sig, och en lång diskussion på mitt sätt att kommentera, utbröt inom Facebooksgruppen.

Eller när jag hade för få favoritpoäng att spendera på bra gömmor, och "återkallade" ett antal som jag tidigare  delat ut. Jag tror att man samlar ihop ett favoritpoäng per tio loggade gömmor, och sedan får man dela ut "favoritutmärkelser" till dem man tycker förtjänar dem.....kan vara roliga gömmor... inte bara burk alltså, eller fin plats. Jag är, om jag får säga det själv, liksom min make, ganska generös som person och hade alltså förbrukat alla mina insamlade favoritpoäng. Då for den "fule" i mig, det gör den ibland, och jag tog bort favoritpoäng som redan var givna. Ganska random, faktiskt.... tog några här och några där.
Någon dag efteråt fick jag ett ilsket mail, där en av de "drabbade" undrade VARFÖR JAG TAGIT BORT ETT FAVORITPOÄNG FRÅN HONOM! Jag tyckte att det var rätt otäckt, att han dels hade en sjukdom där han höll reda på varje poäng han fått ( vet inte vad den sjukdomen heter, men den måste vara ganska så svår att leva med) och dels att han via nätet kunde få fram att det var just jag som var den stora boven.
Favoritpoängen återbördades snarast till den statistiksjuke.

Själv har jag inte mycket koll på all den statistik som är tillgänglig inom det världsomspännande geocachingnätet, via bl.a. geocaching.com.  Jag har dock haft som mål under några år att i snitt göra en skattpåskivning per dag, och det har jag/vi lyckats med. Under innevarande år, så har det inte blivit så mycket till geocaching... kanske delvis beroende på att jag hellre umgås med den skatt som jag som mormor blivit tilldelad.... så mitt mål har varit 100 uppjagade och fångade skatter. Dit har jag/vi kommit, så nu höjer vi till 200....

Geocaching är kul.... en del kan dock bli beroende, ja, man kan drabbas av flera olika slags beroendetillstånd... som exempelvis att alltid vara på skattjakt.... eller att bli statistiknörd....

Pröva gärna, gå in på geocaching.com, hitta på ett bra skattjägarkodnamn och kolla på kartan var din närmsta skatt finns. Den är sannolikt inte långt borta! Kostar inget alls, mer än lite tid.

I tisdags var jag också på skattjakt. Då tillsammans med Mia, geocacharen med kodnamnet Mia P.
Vi har, sedan vi blev bekanta via våra bloggar och upptäckte att vi understundom sysslade med samma slags jakt, träffats en gång per sommar för att ha en trevlig geocachingdag tillsammans.

Detta år blev det en lite längre resa, till Omberg.

Geocachingrundan blev en fin promenad i den underbara bokskogen.  Solen kastade in sina uppskattade strålar, där den kunde komma emellan det täta lövverket. Fåglarna underhöll oss, med sina välrepeterade arior i olika tonarter.

Mia visade mig sedan ett skatteparadis, som hon redan besökt, Ellen Keys strand.

Med utsikt över ett glittrande Vätternvatten, vilade vi en bra stund. Vågskvalp och solvärme lockade till långsittning.

Bland det jag uppskattar mest i världen, det är vacker natur. Blommor i överflöd, kunde vi njuta av på södra Ombergs bördiga slänter.

Kan man se något som är så mycket vackrare?

Vet att en del kallar detta ogräs. Kanske är det till och med så att en del kan njuta av vackra kirskålsblommor ( mitt ogräs framför andra)......jag njöt till fullo av....

.... vallmo....

... och blåklint.

Från Omberg fortsatte vi så färden till vackra Vadstena. Efter en helt otroligt god lunchmiddag på Rådhuskällaren i klosterstaden( Filé Oscar) så fick jag också se Rökstenen och de vackra omgivingarna kring Rök.

Tyvärr så kom jag åt inställningarna på kameran, så bilderna från dessa platser blev inte så bra. Uppskattade  även besöket i pampiga Vadstena klosterkyrka. Ett stycke svensk historia.

Tack mina fina vänner Inga, Katrin och Mia för två fina skattjägarresor och för den gemenskap dessa lägger grunden till.

Skattjakt på egen hand företog jag i onsdags. Skatten var den lilla linnean. Den fanns på sin vanliga plats. Doften av bittermandel kändes på avstånd. En oansenlig liten växt med kort blomningstid. En åtråvärd skatt på grund av sitt anspråkslöshet och genom att blomsterkungen själv namngav sig efter denna blomma.

Tänkte att blogginlägget skulle innehålla lite tankar om skatt, men det får anstå. Det blir för långt... och tråkigt då. Jag är varken ekonom, speciellt politiskt insatt eller politiskt intresserad, men en sak säger mitt förnuft:
Skatt ska betalas efter förmåga, den som har mycket pengar ska beskattas ordentligt, skatt ska betalas med glädje, för hur skulle annars samhällsservicen fungera, skatt ska inte kunna gömmas undan eller "planeras", skatt ska användas ansvarsfullt av dem som har till uppgift att göra detta, rena skatter är betydligt schysstare än vad många av de smygskatter som tas ut  idag är.

Fick min slutgiltiga skattsedel häromdagen. Betalar med glädje skatt, skulle kunna betala ett antal tusen till om det hjälpte till att göra det bättre för dem i vårt land som lever på marginalerna eller inte får den hjälp de behöver. Har valt att inte lämna svenska kyrkan, betalar en skatt på 6-7000 dit varje år. Det känns OK, jag har fått en del positivt genom kyrkan under årens lopp, och framförallt så ska vi vara rädda om vårt kulturarv.
Den där begravningsavgiften på omkr 1500 kr, den förstår jag dock inte. Tänker att om jag betalt motsvarande summa under fyrtio år redan, så blir det 60 000 kr. Vad då till? En begravning kostar ju ändå skjortan!  Inte kan det kosta 60 000 kr att gräva ett hål för en urna...eller för för en kista.
Mest hutlösa priset som uppbådats! Kan någon förklara ....?

( Nu blev det lite skattjaktsskrivande ändå...)

Bilder på en mormors största skatt, får avsluta inlägget.

Snart blir det skattjakt på denna lilla härliga varelse också.... utvecklingen går fort, och vid fem månaders ålder, så är han både stadig och rörlig.

Några månader till, sen så får mormor nog jaga sin skatt över hela hans hus.

Skattesänkarsjukan samt skola

Sextio år gammal, det är jag alldeles snart.
Gammal, grå och med sex decenniers livserfarenhet, så konstaterar jag att jag förstår mindre och mindre av den värld jag lever i.
En värld som till stor del styrs av män ( niskor) i min egen ålder!!!!

 Alla som har ögon att se med  och öron att höra med, lär ha insett att vårt fina Sverige har blivit en kall och ogästvänlig plats under senare år.
Vårt fina välfärdsland är nedmonterat till stor del och har gjorts till ett land, där skillnaden mellan rik och fattig, lyckad och misslyckad, frisk och sjuk, arbetande och arbetslös har blivit större och större....och riktigt stor.

För egen del har jag varit med om att se skolans resurser krympa under  minimitaket, sett duktiga lärare sluta - eller bli sjukskrivna- för att de inte orkar med den tuffa skolvardagen och inte klarar av att hela tiden känna att man inte kan göra mer än sitt bästa och ändå inte hinna med att se och stötta alla elever.

I tidningar läser man skräckexempel från sjukvården. Människor som blir feldiagnostiserade och felbehandlade för att sjukvårdande personal är slutkörd och gör misstag.
Väntetider för operationer och behandlingar är lång-långa, många har ont/kan inte arbeta för att de inte fått sina krämpor åtgärdade.

Det finns en lösning på problemet.
Höj skatten, anställ fler människor i vård, omsorg och skola och ge alla en lön som är rimlig utifrån de studieår som har lagts ner för att nå professionen samt för  det ansvar man har i sitt arbete.
Vad gör den förskräckliga regering som styr vårt land?
Den sänker skatten ännu mer! Och naturligtvis mest för höginkomsttagarna, eftersom skattesänkningen står i proportion till den lönesumma som var och en har. Dessutom ska man höja taket för statlig skatt till 60 000 kr/mån.
Hur i hela friden tänker man???
Reinfeldt och hans lakejer måste vara helt sjuka i sin skattesänkarnoja och dessutom besatta pengadjävulen!

Vad vill "vanligt" folk, folk i gemen?
De allra, allra flesta inser att pengar inte gör någon lyckligare, men sätter stort värde på en god skolgång för sina barn, en sjukvård där man blir tagen på allvar av kunnig personal som har tid att lyssna, tid att undersöka och tid att behandla och en bra åldringsvård för den generation som byggde upp Sverige till det fina välfärdsland som det faktiskt var tills de mörka, giriga, oempatiska och egoistiska krafter som nu styr vårt land, påbörjade den nedrustning som folk lurats att tro skulle bli till något bra för dem.

Människor i alla åldrar, här ute på landsbygden iallafall, är ganska så eniga om att vi måste höja skatterna för att få det bättre i landsting och kommun.

 Vad säger ledande kommunpolitiker?
De säger nej! De vågar inte annat, för tänk om de förlorar makten. För det gör man väl om man "hotar" med att höja skatten?
Även Stefan Löfvén visar på feghet i skattefrågan.
I den debatt ( jag kallar det knappast debatt när två personer talar förbi varann) som var i Aktuellt i veckan, så lovade han inte inte  ta bort den skattesänkning som nu klubbas igenom.

Åh, vad jag hade önskat att han vågat säga: -Vi kommer att behöva höja skatterna, för att återföra  Sverige till ett land där alla kan leva i trygg förvissning om att deras barn får en bra skola och utbildning, där man får den vård man behöver då man blir sjuk, där man kan vara sjukskriven och arbetslös utan att hamna under existensminimum och där man skapar nya jobb inom landsting och kommun för att man ska kunna genomföra en återgång till ett välfärdsland för alla, för dem som har bott här i hela sitt liv och för dem som kommit till Sverige under senare år.

Tyvärr vågade han inte säga detta.
Det gjorde mig ledsen och bekymrad.... för vem ska man tro och vem ska man lägga sin röst på i nästa val, om även den politiska inriktning som man haft närmast hjärtat, därför att ideologin har ett hjärta,  har drabbats av skattesänkarsjukan?

Ska vi bilda ett skattehöjarparti? Är det någon som hänger på?

I den kalla verklighet som råder, är man rädd att stå för sina åsikter, att säga det som är sant - för att det finns någon som ser och hör och inte gillar, och som tar till maktbefogenheter för att tysta det som inte passar.
Så även i skolans värld... man får inte uttrycka det som är synligt, utan måste linda in det i så mycket lindor att det inte längre syns....

Även detta sjukt!
Vi måste kunna vara raka och ställa krav, på alla som jobbar i verksamheten, på politiker och på föräldrar.
Inte dalta och inte blunda.

Skolan är en rolig arbetsplats. Detta år jobbar jag, förutom med min lilla klass, i ett par andra klasser.

Även kollegorna jobbar på detta sätt.

Det känns verkligen som om alla barnen är allas ansvar och allas glädje.

Arbetsglädje, det är viktigt det!

Skattesänkarsjukan och rädd-för-vad-någon-har-att-säja-sjukan, kan någon bota dessa vidriga åkommor, snarast!

Förnuft fattas, flexibilitet fallerar,

Hade "vakten" ( avskyr det ordet - men alla vet vad jag menar ) i matsalen i går. Inget stort uppdrag - man ska vara i matsalen under den tid som eleverna äter - vara behjälplig om det behövs. Oftast äter jag samtidigt som eleverna, nästan alltid äter jag av den mat som serveras - MEN ibland händer det att jag värmer min egen mat i personalrummets mikro och sedan äter den tillsammans med eleverna i matsalen. Inget alls konstigt för barnen....

Igår hade jag med mig C-Es fantasiskt goda rotmos och Vaggeryds nästan lika goda köttkorv, och tänkte äta denna restmat i stället för den (goda) soppa som barnen serverades.

MEN se de gick inte, för från och med igår var det stopp för all medhavd mat att inmundigas i skolans matsal -FÖR det kune finnas ägg i maten och då skulle den som är äggallergiker bli dödssjuk.

Nu är det så att vi inte har några äggallergiker på skolan, vi har överhuvudtaget inte någon med allvarlig allergi. Ändå gäller helt plötsligt detta, från en dag till en annan. Jag anklagar inte vår trevliga "mattant" - hon gör sitt jobb ... men medge, detta är ju inte klokt .... naturligtvis skulle vi vidta alla nödvändiga åtgärder om vi hade haft ett allegiskt barn/vuxen - men som det nu är, ja, då blir det bara dumt, dumt, helsjukt!

Förnuft, flexibilitet - det måste finnas många människor som inte har en aning om att de orden finns....

Ett annat exempel... i veckan fick vi veta att fyra lärartjänster ska dras in i vårt rektorsområde inför nästa läsår. Ingen förstår hur det ska kunna funka, vi arbetar idag mer än vad vi egentligen mäktar med för att få verksamheten att fungera. Ändå känns det som om man inte lyckas ge alla elever det de behöver! Hur ska det bli nästa år ... ja, ingen förstår... och det är tydligt att våra fritidpolitiker inte alls fattar. Kan bara inte fatta att de kan ta på sitt ansvar att svika ( speciellt de elever som utvecklas lite långsammare) på detta sätt. Vad får det för konsekvenser för framtiden?????

Det finns ett sätt att lösa problemet - bibehåll lärartjänsterna + utöka med en speciallärare på varje skola - finansiera med att höja skatten med en krona. Tror också att det blir lite pengar över till vård och omsorg om man genomför en rejäl skattehöjning....

Vi måste ju reagera - alla vi som jobbar inom skolans värld. Hur? Jag är ju lite feg... och undrar om det är OK för mig som kommunanställd att skriva insändare och ta upp problemet.... Eller kommer jag att bli kallad till makthavare och få på moppe ......jag är tjänsteman och ska vara solidarisk mot de beslut som fattas.... Jag vet inte .... MEN NÅ´N MÅSTE VÄL FÖR SJUTTON GUBBAR REAGERA!!!!!

Sen blir det ju ändå mer snett när man se hur pengar fördelas utifrån vem som styr över dem. I C-Es och hans brors skog ska det bli en bredare trädfri gata för järnvägsspåret. Berättade att pengar ramlat in i slutet på förra året - och nu är det dags igen..... Sammanlagt 160 - 170 000 kr -EFTER SKATT! För en sträcka på en knapp kilometer!!!! Här är det statliga pengar som används.

EU har kostat på mig 50 000 kr under senaste året - resan till Sevilla om en och en halv vecka inräknad. En av mina bekantskaper från Londonresan hade fått en närmare halv miljon kr, eftersom han och hans klass vunnit ett av de priser som finns att hämta i e-twinningsammanhang. ( Och som jag ska åka till Sevilla för att ev också få - jag tror att Schoolovision kammar hem något pris, där)

Helt sjukt, helt oetiskt - för extravaganser finns det pengar - för basverksamheten finns det inga.

För att avsluta med något trevligare, så besökte jag igår eftermiddag en plats där jag spenderade flera tusenlappar, köpte orkideer, resväska, kaffebryggare, schampo, hantlar, jeanskjol, laxröra..... ja, sammanlagt blev det 116 artiklar. När jag åkte hem, halva vägen i trevligt sällskap med äldsta dottern som initierat utflykten, så kände jag mig mycket nöjd med mina inköp. Att det dessutom var minimalt med kunder i det stora varuhuset, gjorde att det kändes riktigt roligt att handla. Jodå, Ullared är absolut värt ett besök i halvåret - men man måste ha gott om tid och vara stadd vid kassa.

Bloggande berikar eller Da´n i Danhult

- Man får nya vänner när man bloggar. Riktiga vänner!
Så sa Marie, mera känd som Öpedagogen, när hon med stolthet berättade om sin blogg, under den mest fantastiska kompetensutveckling jag någonsin bevistat, e-twinningseminariet i Amsterdam.

Några dagar efter att jag kommit hem, så började jag mitt eget bloggäventyr. Ni som varit med från början, vet att det hade sina hyss från början, och min första erfarenhet blev att någonstans ute i anonymitetet så fanns det någon som tyckte så illa om mej, att den på alla sätt ville ge mig näsbrännor....

Det var en berikande erfarenhet det också, jag lärde mig mycket även på den negativa erfarenheten.

Det allra mest berikande med bloggandet är ju de nya vänner som, precis som Marie förutspådde, verkligen blivit riktiga vänner. I går träffades vi för andra gången, hemma hos "Bobo" i hennes fantasiskt vackra hem. Inga och jag blev serverade en utsökt lunch, och fick dessutom tillfälle att träffa maken och två av döttrarna. Oj, vad kul att träffa alla dessa härliga och positiva människor.

Eftersom vi är tre pedagoger som träffas, så kan vi berika varann med våra kunskaper, erfarenheter och idéer från skolan värld. Ett resultat av gårdagens träff är att jag strax ska gå in på Adlibris och beställa boken "Hungerspelen" som ska vara otroligt bra och kan användas i skolan från duktiga sexor och uppåt.... Jag ska läsa den först, förstås ...Kontakten med Inga ligger till grund för att vår skola nu jobbar med "Grön flagg"....

Och så pratar vi om allt annat förstås, samtalsämnena tar aldrig slut....

Bodil visade oss sina smultronställen -och jag blev riktigt avundsam på hennes vackra sjöutsikt.

Highland Cattle kalvarna var charmiga, och Ferdinand lät mig komma riktigt nära....

Kvarnen, med anor från 1700tal, och restaurerad till funktionsdugligt skick, var av det imponerande slaget.

Och så de vackra bokarna som stod och glödde lite här och var i höstlandskapet.

Jag får tacka Marie som startade alltihop, bloggande är synnerligen berikande.

Och tack Bodil och Inga för en superkuldag! Vi ses när det blir lov igen..... Till sommarn får gubbarna våra också komma med.....

Att bloggande berikar ser jag också på den elev som startat en egen blogg, som sin IUP. Oj, vad såväl uttryckssätt som stavning utvecklats när han vet att mottagare/läsare finns!

Och visst blir man själv en bättre - och framförallt snabbare- skrivare, när man tränar nästan varje dag. Dessutom får man ett nytt förhållningssätt till såväl upplevelser som till de bilder man ser genom kameran. Kan jag utveckla detta till något jag kan skriva om? Faktum är att man kan det med det mesta - och den kreativiteten gör att hjärnan går på betydligt högre varv än den tidigare gjort.... Jag hoppas att hög hjärnaktivitet håller demensen borta...

Lite samhällsdebatt slutligen. Hörde på morgon nyheterna att 120 personer skulle få gå från Södra Älvsborgs Sjukhus. Detta för att BUDGET skulle gå ihop. I samband med detta skulle ett antal personer erbjudas avtalspension, från 61 års ålder. Det kostar förstås det också, MEN det är inte samma BUDGET. Man undrar ju hur många av de som styr och ställer som är allvarligt sjuka i sitt tänkande, som har drabbats av oförnuft, tunnelseende , inflexibilitet, girighet .... ja, allt som gör att man inte kan tänka klart.....Det är synnerligen allvarligt!

Samma ska gäller ju skola, där ska det skäras ner ännu mer 2010. Jag känner ju redan att jag gör ett betydligt sämre jobb detta år än vad jag gjort tidigare. Beroende på att jag har 25 elever i två klasser under stor del av tid. Jag är sällan helt nöjd med det jobb jag gör, då jag har den stora klassen, jag hinner inte med alla och vi är för stor, och för heterogen grupp, för att alla ska kännas sig helt delaktiga hela tiden.....

Så jag undrar bara varför det är så farligt att höja skatten - 50 öre till landstinget och 50 öre- 1 kr till kommunen..... Det drabbar inte skattebetalaren speciellt hårt, men skulle ge en betydligt bättre möjlighet för oss alla anställda inom kommun och landsting att göra ett bra jobb utan att själva slita ner oss helt. Mest av allt skulle det gynna barn, äldre och sjuka....

Finns det någon politiker där ute, som kan förklara varför det är FULT att höja skatterna? Jag vill ju så gärna förstå!

Hallebergsheldag

Förra året promenerade vi på Tivedens kuperade leder. Det var första gången som söndagspromenadgänget åkte i väg på promenadhelg. Vi var i väg första helgen i september. Under lördagen vräkte regnet ner och efter fyra-fem timmars krävande vandring, så var vi lika våta utifrån som innifrån. Söndagen bjöd på inbjudande väder, och vi tog ytterligare en promenad och kunde konstatera att Tiveden verkligen bjuder på annorlunda vandring, jämfört med våra vanliga helgpromenader .

Naturligtvis ville vi upprepa vår höstvandringshelg. Möjligheten att uppleva nya naturområden och tillfälle till trevlig samvaro, gjorde att promenadresan genast blev till tradition. Detta året valde vi Halle och Hunneberg. Av olika anledningar ( jag behövde en dag hemma för att komma ifatt - C är involverad när det är val på gång) så var vi bara med under lördagen.

Det skulle bli en kort promenad i år, lovade hon som fixat karta över området.Eller kanske flera stycken.... Nu var kartan synnerligen missvisande, det tog oss ett antal timmar och ca en mils vandring att komma från vandrarhemmet, via vandringsleder, till Halleberg yttersta utsiktspunkt över Vänern, Predikostolen vid Hällesnipen. Största delen av vandringen gick i lövskog, den senare delen gick i riktigt gammal barrskog. Visst var utsikten vacker och aldrig har väl pastasallad smakat så gott, som när vi äntligen gav oss tillfälle att höja den riskabelt låga blodsockerhalten, vid vandringens utsiktsmål.

Som tur var, så hade vi möjlighet att få skjuts de 7 km tillbaka till vandrarhemmet. Annars hade det blivit en lite väl lång promenad!

C och jag hade ju bli, så vi bekantade oss också billedes med vackra Vänersnäs och Gaddessanda badplats. Innan vi åkte hem i går kväll, så fanns det redan förslag på nästa års resmål. Söderåsen eller Hökensås ..... kanske man kunde få lite ytterligare förslag......

I dagens tdining kan man läsa om att Reinfeldt med anhang tänker sänka skatten ytterligare. Så att klyftan mellan arbetstagare och arbetslösa blir ännu större. Skäms på er - och skäms även på er som sympatiserar med dessa omoraliska ledargestalter.

Vi talade om det igår, några stycken.... om skola och omsorg och om hur man märker av nedskärningarna som har gjorts ... man räcker helt enkelt inte till för alla längre - speciellt som man dessutom ska göra en massa dokumentation och annat tidstjälande "måste"arbete. Vi var ganska överens om att skatterna behöver höjas - åtminstone på kommunal nivå. Jag tror nog att väldigt många medborgare håller med - och kan inte förstå hur de som bestämmer vårt väl och ve kan ha en så omoralisk och ojämlik samhälls/människosyn. Plus att de signalerar viktigheten i att äga - att ha pengar.

Läste också om svenska fartyg som håller sjörövarana utanför Somalias kust borta från de fartyg som anlöper det krig och hungersdrabbade landet på Afrikas östkust. Bra, bra! Vi har resurser att hjälpa till ute i världen - och vi har resurser att ge alla svenskar en bra tillvaro. Det gäller bara att omfördela en del!