Gult gäller

 - Måste ta med kameran, sa jag till C-E och räckte honom stavarna. Vi hade inte kommit långt på promenaden i det ljumma höstvädret, så jag var snabbt tillbaka.
Gick i rask takt och njöt av de gula senhöstfärgerna.
C-E valde att vända hemåt vid det tämligen vanliga vändstället, vid Krokens stenmur. Jag fortsatte en bit till och stannade till lite då och då för att föreviga allt det gula

Har haft i tankarna att kunna bevista ett geocachingevent på Store Mosse, i närheten av Hillerstorp, idag.
Har varit väldigt tvehågsen. Hade det varit tillitsfullt väder, torr-väder, så hade C-E åkt med.
Nu har prognoserna visat på regn och blåst, och varken jag eller C-E vill att han ska utsätta sig för att bli våt och kanske lite kall just nu, för vi ( iallafall jag) hoppas ju på att hans kemoterapistiska  behanding kan få starta i veckan.
Visst kunde jag åka ensam... men det är lite långt - ca 5 mil enkel resa, och så blir det tidigt mörkt när det är är en sådan här grådag, som det är idag.
Sen är det så att jag är lite folkskygg också... och känner mig lite felplacerad bland alla "riktiga" geocachare... sådana som cachar i regn och i mörker, och som räknar poäng på det ena eller det andra sättet.
Jag vill bara leta burkar på intressanta platser, jag.
Lövö på store mosse är med alla sannolikhet en sådan plats. Förhoppningsvis kan jag åka dit och leta upp det gömda under november, kanske t.o.m redan nästa helg... eller på lovet.

Önskar Inga, Katrin, Fredrik och alla andra ett trevligt event.

Hade tänkt mig att ( om livet är schysst) ägna ett par dagar under den fyra dagar långa höstledigheten åt gecaching. Och så någon av helgdagarna kanske....

Letade upp en gömma på vägen till Tranemo idag. En enkel i utkanten av Limmared. Inte mycket till plats att visa, men gömman var lite smårolig... och så fick jag känna lite cachingsug... och det fanns kvar.
Kollade om det fanns några fler gömmor i närheten. Jo, sträcka på benen gömmor vid P-platserna utmed rv 27.
Så starkt var inte suget att jag "förnedrade" mig till att plocka ut en burk ur en skylt vid en rastplats. Tråk-gömmor, tycker tanten, som inte är det dugg lätt att göra nöjd.

Lite sug i magen, men med anledning vemod, kände jag då jag promenerade genom byn och inte såg ett enda djur ute. Ja, flugorna hade inte gett upp ännu, men både kor och hästar var installade/hemhämtade inför den mörka och kalla årstid som ska komma.
Gult lyser upp bra iallafall, kanske det är därför det är gult som gäller när det är höst.

Och 15 plusgrader den 19 oktober, det är riktigt bra tycker jag. Det finns ju sommardagar som visar lägre temperatur än så. Får nog gå ut en kort sväng till och bara njuta av det som finns kvar av den varma årstiden....

Har införskaffat det som behövs för att börja med "Grej of the day" efter lovet.
Några böcker som samlat intressanta, allmänbildningspersoner, händelser och platser i samma volym och ett par olika världskartor. Har inte ens funderat på att kommunala medel skulle betala det hela.... om man nu inte anser att min lön är kommunala medel... vilket det ju egentligen är....

I vilket annat yrke, betalar arbetstagaren det man använder som verktyg i sitt jobb?
Händer ganska ofta i vårt....

Fixade även " festgrejer" till Storylineavslutningen. Det hör ju till att finalen ska vara speciell.
Jag tycker att det ska vara så. Lite överraskningar och njutningar i elev-vardagen,d et kostar egentligen så lite.

En del kommuner/kommundelar har ju sockerförbud i skolan.
Tur att vår kommun inte bestämt sig för ett sådant. Det är ju så sällan man festar till det... så det lilla extra söta det kan väl vara Ok. Tycker tanten.

Besökte Fyndlagret också, och där hade man redan satt fram tomtar. Billiga sådana. Så att den tradition som adventskalendern som jag fick när jag fyllde 50 låg till grund för, den får tydligen hänga med i år också. 10-årsjubileum. Kunde inte låta bli att köpa adventspresenter.
Tänker som så att julen och julförberedelserna är  viktiga så länge man är barn, och då kan jag ju se till att mina elever även får lite av den känslan i skolan.

C-E tittade in till sin syster och svåger,d å han vände hemåt, för att undra när årets älgköttslåda kommer att levereras.
-På tisdag, blev svaret.
Älgköttslådedagen är det normala årets ( då livet i övrigt är schysst)  tråkigaste dag. Avskyr att  skära i det småklibbiga köttet och dess sega senor och hinnor. Men samtidigt, då vi som skogsägare är berättigade till köttet, så är det dumt att säga nej. Speciellt som det är det mest vegetariefyllda kött som finns.

Tänker att jag nog kan gå på gympan ( för den är ju den bästa på veckan) och sedan ta tag i det äckliga, tråkiga. Det går ju, trots allt, över på någon timme....

Tittade med förtjusning på ett av mina få favoritprogram på Tv igår. "Så mycket bättre" där Ola Salos låtar framfördes av olika artister.
En riktig högtidsstund. Har kunnat fortsätta med den, genom att lyssna på låtarna på Spotify idag.

Varvid jag kommer att tänka på följande:
Vid skolstarten frågade en lärare i en av alla de pedagogiska grupper som jag är medlem, om någon kände till någon  Spotifylista som skulle passa att användas i samband med att eleverna kom tillbaka till skolan efter sommarlovet.
" Man får inte använda Spotify i skolan...." , svarade då en annan medlem i gruppen.
Har tänkt på det så många gånger, HUR KAN MAN BARA BLI SÅ FYRKANTIG???
Man måste inte följa varenda liten föreskrift som finns. Jag betalar 100 kr i månaden för att använda Spotify. För det priset så gör jag vad jag vill....

Undrar förresten om ovanstående fyrkantssvarare  inte kopierar något som är märkt med "kopiering förbjuden" heller....??

Tanten har ju fått ett gult kort för felaktigt agerande i skolan, kanske det hinner bli fler innan karriären är över. Med ovanstående inställning, menar jag.... en inställning som jag sannolikt delar med 95 % av lärarkåren. Hoppas det iallafall... för fyrkantiga former är mycket svårare att jobba med, jämfört hur det är att arbeta med  det som är lite rundare och smidigare.

Gult kan ha många nyanser, dagens bilder redovisar några. Ute regnar det ganska så ordentligt nu. Känns bra, i beslutet att avstå eventet. Tänker mig ändå ut på mossen och dess vidder. Ser i min tanke att det är gult som gäller även där.

På plus, positivt

 En hel vecka på plus. Sextio plus alltså.
Har varit positivt. Var lite nojig inför födelsedagen, jag är sån, men när den var över så kände jag mig starkare och lugnare än på väldigt länge.
Veckan har varit alldeles utmärkt.
Två träningstillfällen, då jag upptäckte att man på sextio plus klarar att avverka ett pyramidpass på spinningcykeln utan större problem.
Åsas funktionella träning är också otroligt bra. Det programmet kan jag nu, och skulle egentligen kunna köra det hemma. Gör nog det på tisdag, då det är en annan tränare, som inte alls ger samma energi som Åsa....

Det har varit tre dagar utan vare sig träning eller promenad, så idag skrek hela den stora kroppen efter frisk luft och rörelse. Blev en ordentlig promenad, 5-6 km. Upptäckte att det är skillnad om temperaturen ligger på plus eller inte. Halkade på isig asfalt och isig grusväg.  Bitvis var det helt ohalkigt, där hade temperaturen nått över den magiska (  ja, är den inte det???) nollpunkten.

Besökte Navet en eftermiddag i veckan. Är omåttligt stolt att vara katalysatorn till deras nya satsning, där man får låna undervisningsmaterial till olika områden inom naturvetenskapen. Tjatade länge om att vi skulle ansluta oss till NTA och dess undervisningsmaterial. Det var för dyrt, tyckte man... och kontentan av det hela blev en satsning på  gratis lånematerial för Navetanslutna kommuner. Hittills har man/håller man på att utveckla tre områden; Vatten, Materia och Energi. I torsdags handlade det om materia,och arbetet med diverse färdigställda försök fick min gamla hjärna att fundera i tema "Koppar".
Koppartråd är en av Nexans, Grimsås stora livsnerver. Sannolikt borde vi kunna samarbeta något med företaget, framförallt ha möjlighet att få lite kopparbitar samt att ställa ut färdigt arbete i företagets stora och centrala "läsrum".
Tema koppar skulle kunna innehålla historia, geografi, samhällskunskap, hemkunskap .... och så no-ämnena, svenska och bild förstås.
Spännande är det när hjärnan börjar jobba för egen maskin, det händer inte så ofta numera.

Skolveckan har varit bra, det tyckte även mina elever.
Efter luciaövningen i fredags före skolslut ställde jag den fråga som jag ibland brukar ställa: "Vad har varit bra i veckan?" Eleverna i min sexa började räkna upp det ena efter det andra och till slut bestämde man sig för att allt varit bra. Härligt med elever som tycker så!
Har satt de flesta betygen, skrivit en hel del omdömen.... och så fick vi sent omsider veta att vi inte behövde skriva några omdömen, bara markera  med "rätt" färg i databasen. Underlättar en hel del...och borde ju vara en naturlig följd av att man i den 19 nov, högt över våra vanliga huvuden, däruppe i riksdagen i Stockholm, fastslog att man skulle minska ner på det administrativa arbetet för oss lärare, och låta oss slippa ifrån en hel del av IUP-skrivandet.

Tog promenad på delar av Älmåsrundan och sedan mot Mods- Sannelund idag.Noterade att det fanns en del bilar parkerade lite varstans. Visste att det igår varit älgjakt.... var det detsamma idag, månne?
Kände mig lite orolig, där jag tog mig fram i den för mig annars så trygga skogen.... djur är jag inte rädd för, men tokiga jägare är inte att lita på.
Hjärtat fick racerfart en stund, då jag upptäckte en individ med skjutvapen. Denne någon kunde jag inte identifiera, han satt helt inne i sin egen värld utan att ta någon notis om mig.
Skyndade mig att skjuta snapshotet innan han vände sig om och siktade mot mig.

När jag lite senare kom ut på länsvägen, så blev även jag informerad om vad som försiggick inne  i skogarna.
Förstår ärligt talat inte hur man kan hålla på med jakt. Skulle vilja se vad som hände med djurstammarna om jägarna tog uppehåll några år. Innan det är bevisat för mig att de skulle orsaka problem i trafik och för odling, så  kan jag inte på något sätt förstå behovet av att döda friska djur.

Det jag allra minst kan förstå är hur någon människa kan njuta av/glädjas åt att skjuta ett djur. Och t.o.m bli gratulerad för det av sina kumpaner.
Nu är vi olika, inget mer med det. Många kan inte fatta hur jag kan tycka att det är roligt att gå runt/åka runt i skog och mark och leta gömda burkar.....

Igår kom damerna i byn och uppvaktade mig. 

De hade med sig vin, tårta och en härlig varukorg från Skänstadsboa.

Jag hade bakat bröd och gjort en av mina favorriträtter, paella.

Tårtan kom från Gûnters i Ulricehamn och kalldes Åsundens pärla. 

Den bestod av en laktrits/hallonbotten och där ovan på passionsfruktsmousse och hallonmousse.

Gott!

Så roligt att så många ville och hade möjlighet att komma.
Många av oss började träffas för mer än trettio år sedan, och hade då regelbundna träffar- symöten och byfester.

Under åren som gått, så har det mesta runnit ut i sanden och när man försökt få till en träff, så har det varit svårt att få till det.
Man har mycket för sig, man är upptagen med annat. Så är det i vår tid....

Ser att jag missat Ingegerd på bilden, annars fick jag med alla. Fyra av oss ligger på plussidan då det gäller sextio år, fyra har plussat på mer eller mindre från de femtio... och så har vi unga Marika, som nyss passerat tiotalsåldern nedanför alla andra.
Kul var det att få prata och skratta med alla gamla vänner.
En positiv plusnyhet meddelade en av sextioplussarna. Hon hade precis bytt jobb.... man kan söka och få nya jobb efter sextio också. Känns lite trösterikt för en annan, som inte alls känner för det där med pensionärstänket ännu....

Två helger i rad har mormors gamla koppar och farmors glasassietter kommit fram. Roligt att använda gamla, fina saker.

Bullbak blev det efter promenaden.Är inte så bra på att få till formen på lussekatterna. Goda blev de i alla fall.
I morgon åker några av bullarna med till cache-presentstället i Småland. Har koll på mina tre fina presenter i smålandsskogen utmed E4. Fick  just mail om att de varit hittade idag. Och ett grattis i efterskott dessutom. Undrar hur länge man blir grattad? Bilder på presentcacherna kommer i morgon, förhoppningsvis.

Livet på plus, ja, med en veckas erfarenhet så är det bara att rekommendera att fylla sextio!

Ängsliga älgar

En sådan underbart vacker dag. Igen. Var ute och avlossade ett antal skjutningar med kameran när jag kom hem i eftermiddag.

En sådan förskräcklig dag för den som är född till älg. Ändlösa kolonner av skrikande och skramlande tvåbeningar, attackerande och stressande, än från det ena hållet än från det andra. Nä, idag skulle jag inte vilja vara älg.

Precis när jag kom innanför dörren, small ett skott alldeles i närheten. Minst två älgar har denna vackra dag fått sina liv ändade.

Jag är bonnunge, men har ingen jägartradition med från hemmet. C är också bonnunge, tillika gamle jaktledarens äldste son. C har aldrig varit intresserad av jakt. Ska jag vara ärlig, så uppskattar jag detta. Själv skulle jag aldrig med berått mod kunna sikta med ett vapen på ett djur, avlossa skottet, se djuret ta några steg och sedan falla ner - och därefter vara stolt över den bedrift jag utfört.

Men detta med jakt är väl något jag inte förstår.....

Jakt har ju en uråldrig tradition, och det är väl den traditionen som alla jägare för vidare. Fast man har helt andra vapen, än de som fanns förr. Förhoppningsvis mer precisa också, med mindre risk för skadeskjutning. Jag tror också att älgjakten har en stor social funktion. Även om en del kvinnor kommit med på senare tid, så är det männens domäner. Man träffas, man arbetar tillsammans - över generations och "klass" gräns.

Man får uppleva spänning, man får möjlighet att visa sin pricksäkerhet, och man får möjlighet att få stoltsera med en granruska i hatten - bekräftelsernas bekräftelse.

Jag tycker ändå inte om jakten, jag tycker att det är grymt mot älgar och annat djurliv. Någon protesterar - DET ÄR VILTVÅRD! Jag håller inte med, älgstammen är inte alltför riklig här i våra skogar. Någon annan säger -VI STOPPAR EN MASSA TRAFIKOLYCKOR. Jag säger, vi måste få plats både älg och människa- och älgstammen var utbredd innan bilvägar anlades. F.ö. så var det en olycka i vårt område förra året, i samband med jakten. En stressad älg sprang ut framför en lastbil full med glas. Det tog tid att städa upp efter den kollissionen

-MEN DU FÅR JU ÄLGKÖTT, säger en tredje. Jo, vi tar förstås emot köttet som vi är "berättigade" till, skadan på älgen är ju redan skedd.Men det är årets tråkigaste arbete, det när man ska ta till vara köttet och måste ägna några timmar att skära i senrikt älgkött.

Fyra dagar kvar på älgjakten. Om jag vore älg, så skulle jag gå och gömma mig långt, långt in i den otillgängligaste skogen. Ligga platt på marken och hoppas på att alla tokiga, ropande, skrikande och skramlande tvåbeningar inte ser en.