Ljuset

 

Nu har det vänt! Ljuset är på väg tillbaka. Ja, jag vet, det tar sin tid, men vi är i alla fall på rätt sida om årets längsta natt. 

Blev mäkta irriterad över morgonens okunniga radiopratare. På Radio Sjuhärad så sa man gång efter annan att vi var som längst ifrån solen just nu. Jag var på väg att ringa in, när jag hörde det för tredje gången under en timme. Men... någon annan hann före, rättelse kom innan jag kommit till skott.

Är det typiskt en gammal lärare, detta att bli mäkta irriterad över att folk pratar utan att veta?

Det allra fånigaste är ju att jag inte vet så mycket själv, och kan ju bara vara kritisk mot det jag vet. Så visst  går jag på en massa osanningar, jag också.

FAST... killgissningar, det är jag överkänslig emot, alltså folk som bara tror och uttalar sig, utan att ta reda på fakta. Vilket ju inte är svårt i denna google-tid.

Julen står för dörren, och faktum är ju att jag varje jul blir glad när jag blir utsläppt från den instängdheten igen. 

Återigen, fy, vad jag är fånig.... jag måste inte uppfylla alla måsten, som jag själv mer eller mindre omedvetet, kräver av mig själv. Ändå gör jag det.... fast ett måste är borta sedan några år.... julgodistillverkningsmåstet. Var ju bara jag som åt av allt sött och fett... och jag behöver absolut inte alla dom extra kalorierna. 

Nu är flera  av jul-måstena fixade; bröd och småkakor är bakade, huset är  julpyntat och maken har griljerat skinkan.'

I morgon är det vanlig mormorstisdag- om alla är friska. Den brasklappen har gällt länge nu, och kommer nog att fortsätta gör så ytterligare ett bra tag.

På onsdag får det blir julmatsfixande. Inget att klaga på, egentligen bör man vara glad och tacksam att man har någon att dela julematen med,  denna annorlunda jul, då covidmonstret känns mer aktuellt än jultomten.

När man bor på rena rama landet, så får man ta tillvara det dagliga ljuset. 

Fördelen  med frånvaron av snö, det är att man har tillgång till vägar och stigar, såväl i byn som i skog och mark.  Om det blir ett par decimeter snö, så känner man sig så begränsad, man blir "instängd" på byvägen. 

Är lite kluven i om jag vill ha snö eller inte.... det enda som känns riktigt fel med frånvaro av snö, det är att det just känns fel.... det var ett antal år sedan som vi hade "riktig" vinter.

Och så är det det där med ljuset- det blir ljusare med snötäckta marker..... och det mest vintervackra som finns, det är ju snötyngda träd, blek sol och turkosblå himmel. Samt knarr under skorna. Och nätternas djupa månskuggor.

Hoppas att få uppleva det någon mer gång....

Gick förbi Karlas hus, vilket numera är Roberts och Jennies hus, och där  fanns snögubben, precis som vanligt.

Har alltid tyckt att plastgubben varit osedvanligt ful.... men har ändrat mig. 

Hoppas att gubben får stå kvar många år framöver...den påminner om så många olika vintrar, såväl snörika, som snöblaskiga  eller snöfattiga.

Klockan närmar sig tre, solnedgången är nära.....men redan i morgon, så får vi se någon minut mer av eftermiddgsljuset.

Vårvändning

Visst vänder det mot våren - iallafall i morgon. Kl. 18.11 i morgon, så är lutningsvinkel mot  solen som minst... från kl 18.12 i  morgon, så blir den bara större och större!
Härligt! Ljuset kommer tillbaka igen, och även om det tar tid, så är vi på rätt väg.
Hösten gick fort, men det brukar ju alla höstar och alla vårar göra. Höstterminen är några veckor kortare än vårterminen,  men  hösten känns tyngre, just för att det blir mörkare och mörkare ... och  av den anledningen att det aldrig ges tid för mental återhämtning ( om man undantar två dagar i november), medan våren bjuder på flera lov och ledigheter.

På köksbordet står en vas med blommor, julrosor, plockade direkt ur vår rabatt. Fick blomman som julblomma av Karla för massor av år sedan, minst tio, antagligen mer, hade den inomhus hela den vintern och planterade ut den när sommaren kom.
Varje senhöst har det varit många knoppar på den, men det har inte blivit av att jag tagit in stora knoppar, för innan jag tänkt den tanken färdigt, så har det blivit snö och /eller tjäle.
Så icke denna härliga långa höst som i morgon vänder mot vår. Plockade stora knoppar för ett par dagar sedan och nu är det utslagna klockor.
Få se om jag hinner plocka in flera blommor innan kylan tar över, eller om jag får vänta till våren och njuta mer av den tåliga blommans vita vackerheter.

Adventstiden har varit en rolig tid. Har hunnit med massor, både i skola och utanför skolan.
Under ett antal dagar i december har jag varit "utlånad" till en annan skola, där många legitimerade lärare varit sjukskrivna. Kul, lärorikt och intressant att se andra arbetssätt, värdefullt att möta andra elever och stärkande att få positiv bekräftelse.

Såväl luciafirande som att möta många nya elever, det har den gamla lärarinnan klarat bra. Hon har känt sig pigg och alert för det mesta.
I år höll hon på att falla ihop fullständigt ... gråtande.

Så här var det:
IKO Fritid hade bjudit in alla skolans elever att julpyssla i sin egen lokal, i "Korpstugan". Det är Grimsås äldsta hus, från början av förra seklet, då järnvägen mellan Göteborg och Alvesta stod klar, och Grimsås började befolkas. Lågt till tak och trångt, men väldigt mysigt, är det i den lilla lokalen.
Under onsdagen  och på torsdag förmiddag, så var alla de yngre elever och pysslade, på torsdagseftermiddagen var det femmans och sexans tur.
Tjugosju elever, två ledare från IKO fritid, en händig lärare ... och så jag. Barnen skulle göra strutar, fina i flera steg.. och med mycket klistrande. Efter en halvtimme så hade jag gett upp alla försök att hjälpa till, jag hade strutpapper fastkletat på händerna och ansiktet fullt med glitter. Jag var så utmattad, iallafall mentalt, att jag knappast orkade stå upp... och det fanns inte en enda ledig stol i den lilla lokalen. Gråten brände bakom ögonlocken och jag bestämde mig för att nästa år, när det är pysseldag, då ska jag sjukskriva mig. Det mår alla bra av.

Lite bättre blev det när några av eleverna valde att vara utomhus en stund, och det bara blev de som klarade pyssel på egen hand kvar.
En fin strut och en egenhändigt färgad julkula, det hade alla elever med sig hem.
Kanske kan jag ompröva beslut om "pysselskolk".

Ett supertrevligt initiativ från IKO Fritid, var det .... och tröttheten gick över när jag kom hem. Kunde istället ägna mig åt sådant som jag har handlag för ... och är tränad i... att baka. Det blev två olika sorters julbröd, och en härlig doft av tants bak.

Klockan halv åtta i morse samlades barn och lärare för att gå fackeltåg de ca 300 metrarna från skola till kyrka.
Det är alltid så fint att komma till den ljusa kyrkan i  Grimsås. Programmet tog mindre än 40 minuter och på den tiden hann prästen ställa en fråga för oss att fundera på: Vem var Jesus?
Rektorn rimmade om några speciella händelser under hösten, gitarrgrupp och flöjter spelade och så sjöng den duktiga luciakören två sånger från sitt luciaprogram.
Musiklärare André kompade idag och jag kunde äntligen få njuta av ett fantastiskt fint framträdande från skolans musikaliska äldre elever. En pampig kör på 25 11-12-åringar,  var det.

En stund tillsammans med hela skolans personal blev det, innan vi med gott samvete kunde säga God Jul till varann och sedan gå hem var och en till sitt  julstök. För egen del så hade jag vikt denna dag till julstädning och julstämningsframkallning.  Det tog sin lilla tid, fyra-fem timmar.... ryggen blev lite trött och protesterade en stund ganska så vilt... men nu är det jul i stugan och jag känner mig ganska nöjd med mig själv.

I morgon planeras granhämtning och tillagande av ett par sorters julgodis... och det allra bästa, det som sker utan min planering ( och om jag kunnat påverka, så skulle det ha skett för länge sedan..) i morgon vänder det mot vår.

Sista skoldan

... för detta året. Faktiskt! Läsåret har dock bara kommit halvvägs.
Känns alltid lite "tomt" när paketkorgen är tom och när jag packar ner den använda adventsgranen. Granen fick jag när jag fyllde femtio, för nio år sedan. Tillhörande kasse med paket fanns även då med... hänvisningar fanns i luckorna... ja, det var en kul present från döttrarna som på den tiden bodde nära varann i södra Skåne.
Ville ju gärna återanvända granen, vilket har gjort att alla mina klasser under de senaste nio åren har tvingats öppna luckor och leta paket i korgen.... ja, det flesta har nog tyckt att det varit riktigt kul. Oftast har paketen innehållit tomtar och änglar, inköpta i billighetsaffärer, typ Ullared. Ibland har det varit andra småsaker... för mig har den gamla granen, som blivit av med sin toppstjärna, blivit min skoladventssymbol .... i stället för att tända ljus.

Hade terminsutvärdering och traditionsenlig frågesport med eleverna idag.De var väldigt nöjda med terminen, en del tyckte dock att det varit för mycket stress med prov och bedömningar. Frågesportsfrågorna gick galant, undrar om det blivit för mycket TP-kunnande i undervisningen idag.... trots att jag försöker jobba med förmågetänk. Eller om den lite nytänkande undervisningen helt enkelt ger mer kunskap.... Kan också vara så att jag har ovanligt duktiga elever....

Här hemma har tomtar och juldukar kommit på plats, efter skoldagens slut. Var igår väldigt kritiskt till dem som på FB hela tiden uppdaterar sin status om hur förträffliga de är, både vad det gäller dem själva som person och vad de gör inför jul. Kände mig superstressad av att läsa det ena efter det andra.... vi kan ju inte vara bra på allt, även om en del framställer sig själva som att de är det, vad det gäller FB-status.
För egen del avlöper julförberedelserna planenligt, det känns bra. Här på bloggen kan jag skriva såväl om städning,bak som julpynt... för här läser man frivilligt. På FB är man frivilligt deltagande.... och det finns det många vinster med att vara... men man får ju också all förträfflighet slängd i ansiktet.... och det kan göra en både stressad och illamående.

Strax ska femtionioårspresenten avnjutas. "Hav och sjö"-julbord på Höganloft- Isaberg. Ska bli väldigt spännande att se/smaka på.

Decemberdrag

Decemberdrag, absolut.... i dubbla bemärkelser.... det är ett drag i tiden, det är ett drag om man öppnar dörren.
Vitt blev det, kallt blev det....men visst är det ett drag i det vita, ljusa .... man vill ut, trots mörkret. Idag var det inget snöskottningsgöra, så det fick bli mörkerpromenad i stället. Varvid jag redan i första backen föll som en fura, trots stavar.... det var ordentligt halt i spåren, det var till att gå i mitten, och med största försiktighet ta sig över det hala och gå åt sidan, när det kom någon bil.

Det har inte varit läge för att ta fina foton de senaste dagarna. Ljuset är alldeles för kortvarigt för att man ska hinna ut och ta det tillvara. Speciellt som det tycks som man måste dra ihop extra mycket möten under den tid då man skulle behöva ljus och vila. Konferens till halv fem i måndags, möte med Infomentorgruppen till fyra  i går och idag genomgång av de datorprogram som ligger i Skolavtalet tills klockan fem.
När alla viktigheter är dragna, så har december dragit ner den mörka rullgardinen.

Dagens dragning om olika dataprogram, den var bra, och det finns mycket bra bland programmen.... det är bara det att vi har alldeles för få datorer för att kunna ha någon riktig nytta av det digra utbudet. Verkar som om de som ansvarar för det som har med IT att göra inte har tänkt på det. Däremot finns det en massa olika smartboardslösningar ute i skolorna ( jag har ingen), som man varken beställt, vill ha eller använder. Men en vagn med tio datorer att koppla upp, den skulle uppbokad stor del av tiden. Och det inköpta Skoldataavtalet skulle användas en hel del..... Konstigt vad en del tänker lite.... och inte lyssnar heller....

Kollar man på Facebook, så förstår man att det är ett drag inför jul ute i stugorna. Det bakas bröd, pepparkakor, tillverkas pynt, städas och jultomtas. Blir inte så lätt att hitta någon gran i år, under all kall snö. För min del är det inte alls noga med hur den gran som ska stå inne i två veckor ser ut, bara det finns några grenar på den. C-E har en annan uppfattning. Tur att han inte var lika noggrann när han valde fru, då hade jag inte haft en chans....

För egen del, så rörde jag ihop pepparkaksdegen idag. Tänker baka på fredag. Har alltid bakat pepparkakor, vartenda år, tycker att det är kul. Och det där med att köpa deg, det förstår jag inte, så lätt som det är att dra ihop en egen.

I morgon ska jag vara pysselledare. !!!!! För sexorna och deras fadderbarn. Fadderbarnens lärare, den riktiga pysslaren är på kurs.Eleverna och jag ska göra gran enligt Ingas modell. Jag har testat. Det är så bra om det är jag som testar pysslet, för då klarar barnen det också. Mina pyssliga kolleger gör sådana där svåra saker som jag aldrig skulle klara, med påföljd att många av barnen inte heller klarar det. Därför vill jag aldrig pyssla ihop med dem..... när det är julpysseldag, då ägnar jag mig åt julsånger och jullekar i stället.

Idag har vi varit i Bygdegården och tränat på luciaframträdandet, som ska ske redan på lördag. Alla utom en elev i min klass är med. Strongt! Både att våga ställa upp då man går i fem - sexan och att våga säga nej. Det blir ett jättebra framträdande. Det är ju Toppenklassen som står på scenen.
Luciadagen blir det sedan hela fem framträdanden, ett för skolan och fyra för Nexans, för de anställda och för pensionärerna. Brukar vara uppskattat.

Kom på att det snart är julkortstider. Tog ett snabbt -och klokt - beslut. I år skickar jag inga julkort. Tänker tala om det på Facebook. Istället skickar jag 500 kr till Läkare utan gränser. Där gör pengarna betydligt större nytta än att läggas på tomtekort, som man bara tittar på en enda gång. Hoppas att fler vill göra som jag! Ett decemberdrag som blir ett litet bidrag....  många bidrag, det gör större skillnad än det lilla.

Tomtetid

Igår var det städdag och idag var det dags för tomtarna att komma fram ur vrårna. Eller rättare sagt ur den gamla brudkistan, som jag fick när jag var barn, och som under alla år i vårt hem har fått vara tomtarnas "under-resten-av-året"-viste. Förr så fick tomtarna dela husrum med påskpyntet, men under årens lopp så har tomteskaran utökats, så numera har påskpyntet en egen lite lagomlåda ovanpå tomteboningen.

Gnällde lite ... jag är ju bara så´n.... när jag skulle plocka upp alla tomtar... 

"Till vilken nytta?" .... " Det är ju bara för ett par veckor".... Ja,ja så´n är jag, alltid gnällig och negativ ... hoppas inte alla blir sådana när de bllir 55+....... 

När jag sedan började plocka bland alla figurer och filurer, så uppstod en positiv känsla. Så mycket nostalgi, så många minnen som är förknippade med det som döljer sig under brudkistans lock....

Tomtarna i förgrunden är de käraste jag har. Båda har jag fått i julklapp av min morfar när jag var ett litet barn. Jag tror att jag minns när jag fick dem, åtminstone när jag öppnade paketet med "Vitskägget". Det var den julen som jag var sju eller åtta år... sista året som jag trodde (nästan) på tomten, men avslöjande honom med att han hade likadana händer som grannen.... samma år som vår vita angorakatt Tussie gick ut genom köksdörren samtidigt som tomten kom, katten som aldrig mer kom tillbaka. Den vagndragande tomten är ännu äldre. Så dryga femtio år är mina båda tomteklenoder .... sannolikt inköpta i någon av de två affärerna som fanns i Rångedala på den tiden. 

Tomten på grisen fick jag av min sista klass i Dalstorp. Jätteklassen med 32 elever. Hade föräldramöte och sa- jag säger ALLTID en massa dumt - att man visst inte behövde köpa frökenblomma till jul. Det gjorde man inte heller, man köpte den här häftiga frökenpresenten i stället.

Tomtenissarna kommer från ett luciaframträdande på det stora företaget. Det var det året som Johanna var med i luciatåget, julen -95. Då fick både lucia,  tärnor och pianist presenter... så den ena tomten är Johannas. Tomtemor har sedan C-E köpt som julklapp.

Några andra fintomtar är dessa. De var "gamla" redan när jag var liten. De brukade stå i finrummet ( det som bara användes vid jul och när det kom "främmat") bärande var sitt julgransljus. Ett minne som bär en känsla av barndomstrygghet, men som också väcker minnet av mors och fars stora julgräl, när ( den alltid tilltrasslade) julgransbelysningen skulle sättas upp på julaftons förmiddag.

Tomteparet, som brukar stå på var sin sida tallkvistarrangemanget på hallbordet, det fick jag av dåvarande kollegorna Inga och Inger, då jag fyllde 40. 1993. Det var på den tiden som skolan gav så mycket möjligheter, på den tiden som man skrev omdömena för hand--- eller på den allra första Macen med 2MBs arbetsminne. Det var på den tiden när det fanns speciallärare som kunde hjälpa de elever som inte riktigt hängde med. 

Tänker ofta på att det har gått bra för de allra flesta.... och om det gått mindre bra, så är det inte avhängigt "dåliga" resultat i skolan. Snarare att man kom från en miljö som socialt sett inte gav samma möjligheter som de de flesta andra hade. Faktum är att det alltid har funnits barn som  grundskolan inte riktigt passat för. Det har löst sig när man efter nio år kunnat syssla med det som intresserar dem. Praktiska gymnasielinjer t.ex. Det vore ju förskräckligt om" inte godkända" betyg från grundskolan skulle stoppa den möjligheten för framtidens elever.... Har inte riktigt koll, men är det inte så Björklund har tänkt sig.....?

Efter tomtenostalgi och lussefika satte vi oss i bilen, som denna dag fick tjänstgöra som julgranstransportsmedel.
Visst var det fint att åka genom allt det vita, som täckte mark, tak och träd. Alldeles lagom mängd  vitt, tycker jag, inte så mycket snö att det orsakar besvär, men tillräckligt mycket för att det ska bli lite ljust och fint.

Blev bjudna på god laxlasagne i, för dagen, den Hjälshammerska godisfabriken. Ja, nu var det herrn i huset som stod för godistillverkningen, så husfrun kunde ta sin mor med på en tur till stallet och på en härlig promenad, där minusgraderna försökte nafsa lite i kinderna.

Åkte över Tranemo hem och handlade det mesta inför helgen. Kände lite så att det bara blev för mycket, med allt som hamnade i kundvagnen. Man kan ju inte mer än äta sig mätt - och här hade vi mat som skulle mätta för lång tid.... Julen ÄR hysterisk.....

Jaja, nu är det instuvat i kylskåp och bastu. ( Vår bastu har fått tjänstgöra mycket mer som extra kylskåp än som svettningsrum,  under årens lopp. )

Lite julklappar blev också inslagna härhemma,  innan jag tittade på sista avsnittet av de amerikanska Sverigeättlingarnas "dokusåpa". 

Känns som om det har varit en lång ledighet, tack vare den extra lediga dagen i fredags. I morrn är det "vanlig" skoldag.... fast så "vanliga" blir aldrig de sista dagarna på terminen. Skönt med lite nedtrappning för oss alla, både barn och lärare. Avslutning först på torsdag.....tur att man fått så mycket gjort i helgen, i denna tomtarnas tid,

Juljobb, julljus, julhjul, juldjur, juljippo

Kände att jag var rätt trött när jag satte mej här framför datorn. Inte så konstigt - åldern och farten i tillvaron korresponderar inte helt. Kommer då att tänka på politiker, företagsledare och andra mäktiga människor som hörs och syns och som också har passerat de femtio - hur sjutton orkar de ... eller har de andra som gör en massa av deras jobb....?

Pepparkakorna är bakade, lussekatterna likaså. Tänkte hoppa över saffranen i år (små snålt, va?). När jag delat den kardemummafyllda degen i två delar och format ( rätt oformliga) lussebullar av halva degen, så kom jag på att jag antagligen hade en liten påse av det gula guldet, som kostar ca 80 000 kr/kg, i skafferiet. Hittade den lilla skatten och pudrade hälften av påsens innehåll över degen, knådade länge - och av det blev det de läckraste och vackraste lussekatter jag någonsin bakat. Så alla sätt är bra - utom de dåliga.....

Misstänkte att pepparkaksdegen skulle vara riktigt svårarbetad. Gjorde nämligen misstaget att röra ner mjöl och bikarbonat innan socker, vatten, sirap, krydd-blandningen svalnat. Har aldrig haft mer lättarbetad deg. Massor av pepparkakor blev det, tar med lite till skolan och bjuder barnen på efter luciafirandet på måndag.... De ska få var sitt pepparkaksdjur - och sen kan vi använda dessa djur och så får eleverna göra små juldjursdialoger.... Ska bli spännande....

Barnen ska få hjärtan också..... jag tar med hela stora burken som jag vann i går på jul-hjul. Vi var på Liseberg, jag och C-E, och när vi hade handlat ost och sill och korv och några små julklappar, så var det dags att pröva lyckan på några av lotterihjulen. Jag vill inte ha stora chokladvinster ( jag vann en Toblerone-jätte en gång - den tog "aldrig" slut), jag ville ha en delikatesskorg med julmat. Tog fram en tia, satsade på 14 och 15. Jul-hjulet stannade på nummer 14 - stjärnvinst. Snacka om att man blir överrumplad - jag hör till dem som mycket sällan vinner - och vinner jag så är det minsta priset. En storvuxen dam i övre medelåldern, är det inte många som tittar på - men en som går och bär på en jättekorg med mat, den både tittar man på och pratar med. Kul, kul! Ost, sill, korv, senap, glögg, lax mm var det i korgen. Så nu är det nästan bara skinka och doppemat att köpa till jul......

Liseberg är ju härligt, mysigt, sevärt med alla sina ljus. Sen kan man ju fundera över energiåtgången.... och klimatsmartheten. Men "money rules" - det är väl allmänt känt!

Det var säkert fem -sex år sedan som vi var på Lisebergs jul sist. Då hade man bara tagit delar av nöjesfältet i anspråk till försäljning, ljusinstallationer och åkattraktioner. Nu var i stort sett hela nöjesfältet öppet - och en nyhet för mej var djuren från Nordens Ark. Våra nära släktingar grisarna ( jag tror att det var Linderödsgrisar) var på plats. Härligt att se juledjur som ser ut att må prima så här i juletid.....

När vi ändå var i Göteborg, så hade vi bestämt oss för att gå på teater. Carin Mannheimers "Sista dansen" har fått bra kritik. Problemet var bara att hitta en parkering i juljippotid. På Götaplatsen invigdes något som kallades "Julstaden". Vi såg massor av folk - och en underhållningsfilm med bl.a. Tomas von Brömssen som spelades upp på konstmuseéts fasad. Läste i tidningen att juljippot haft så celebert besök som av självaste rymd-fugelsang med kollegor. Vi blev i allafall lite mer bekanta med en ny del av centrala Göteborg, Landala. Där hittade vi så småningom en parkeringsplats. Man blir ganska förvånad att hitta ett så lugnt och småstadslikt område, som Landala, på 7-800 meters avstånd från hysteriska övre Avenyn...

Pjäsen var riktigt bra. Handlade om åldringsvården...kände igen mycket från både min mammas och min svärmors äldreboende.... Tanken kom förstås, Undrar hur man blir när man blir riktigt gammal ???( om man nu blir det). Jag identifierade mig mest med den storvuxna damen som levde för maten ....

Ni som bor inom ett par timmars bilresa från Gbg - beställ biljetter - det var en superföreställning. Många gamla skådespelare var engagerade i pjäsen, bl.a. en av mina favoriter Gerd Hegnell ( 74). http://www.stadsteatern.goteborg.se/Pa-scen/Sista-dansen/

Man åker för sällan till Gbg egentligen. Jag tycker att det är en ljuvlig storstad att besöka - och alldeles speciellt så här i juletid. Massor av vita + ett antal mörkblå ljusdekorationer. Läckert!

En timme och tjugo minuter tar enkel resa till Götet .... tolv mil på superbra väg.

Solen sken idag, det blev juleljust. Det var så härligt, så jag tog en längre promenad än vad jag egentligen tänkt. Fötterna ville bara gå, hjärnan lika så. Bra jul-gympa blev det .... hoppas att det blir många jullovsdagar som lockar till 8-9 km långa fotvandringar.... Kanske tomten kunde komma med några jämviktiga 4 kgs hantlar också ... så armmusklerna också får juljobba.