Årsslutkänslor

 

Känns ungefär så här i mitt huvud, i dessa tider. Kaos! 

Bilden är från igår, då det var årets sista julklappsutdelning. Tre kusiner, som sliter upp julklappspapperen... och sedan går vidare till nästa paket. Egentligen helt sjukt... men jag ska inte säga så mycket, jag är absolut delaktig till att skapa detta kaos. 

Kommer inte ihåg om man fick så många paket, då man var barn. Tror inte det. Vad paketen innehöll, det kommer jag heller inte ihåg. Minns bara en jul, då jag gissningsvis var tolv-tretton år. Min bror är åtta år yngre, så tomten var den som levererade klapparna. Tomten kom bärandes på ett extra stort paket. Det var till mej. Innehållande en kassettbandspelare. Den användes flitigt, i många år.  Sannolikt mitt livs bästa och mest uppskattade julklapp.

En nypa luft och lite rörelse, det behövs varje dag. Men usch ett sådant underlag det var igår. Rena ångestkänslan  att ta sig fram på delar av den lilla rundan.  Känner mig så frustrerad av att inte våga gå normalt, att hela tiden ha känslan av att halka omkull. Känner mig så gammal..... 

En trevlig dag blev det i alla fall. Lutfisk till lunch ( stekt torsk till barnen) Döttrarna gillar lutfisk, så vi brukar passa på att äta det, den gång vi alla ses i juletid.  

Karin och Ava kommer vägen här förbi i morgon och stannar över natt. De planerar att fira nyår med Karins bästa vän, i hennes lilla stuga i skogen. Jag är lite tveksam till tilltaget... det förutspås mycket snö på nyårsnatten. Och Karin måste kunna ta sig tillbaka till Malmö under nyårsdagen. Jaja, jag vet! Jag oroar mig för mycket för mina nära. Inte konstigt att jag har kaos i huvudet......

Bara två dagar kvar av året. Avskyr denna tid. Ångesttid. Ångest över att bli gammal. Jodå, jag känner till alternativet.... och det ger mig också ångestkänslor. 

Oro över året som kommer. Vad ska hända? Hur ska man må? För visst märks det att kroppen blir sämre för varje år som går. Eller beror det mest på sinnesstämningen?

- Ryck upp dej! Carpe diem! Njut av det du har så länge du kan. Ja, jag vet! Men det funkar inte. Inte just nu. Jag vet att det blir bättre bara det blir ljusare. Och framförallt då det nya året har tagit över. Snart slipper vi jul och nyår ett helt år  framåt! Underbart!

Visst påverkas jag av att det är vi som ska hand om nyårsfirandet i år. Tolv personer, alla utom en 60+, ska trängas runt vårt matsalsbord. Iläggsskivan är på plats, duken är någorlunda slät struken. Huset städat. Tjugo blekrosa tulpaner just inköpta. ( Gillar inte vita blommor- amaryllis undantagen) Ska förbereda fläskfilegrytan i morgon.  Känns mindre stressigt då.  Värdfolket bjuder på huvudrätten och dryck till den. Resterande rätter kommer gästerna med. Låter smidigt. Är smidigt. Men skapar ändå oroskänslor hos mej. Jag är bara sådan.

Gissar att detta självutlämnade inlägg blir det sista för i år.  I morgon och på nyårsaftons förmiddag  vill jag gärna umgås med dotter och dotterdotter.  Förhoppningsvis blir det så pass bra väder att det blir ett besök vid byns traditionella lunchgrillning på nyårsafton. 

ÖNSKAR ALLA FINA ÅRSSLUTSDAGAR !

Sent

 

Till nattugglornas skara hör jag inte.  Klockan tio-halv elva, så brukar sov-klockan slå till,  melatoninproducenten, däruppe i hypofysen, jobbar på högvarv.

Igår hörsammade jag  inte melatoninfabriken. Trots att vin påverkar GABA-produktionen och borde göra mig ännu sömnigare. Men trevligt sällskap motverkar. Så det blev inte sovdags förrän efter halv två. Funderar på hur länge sedan det är sedan jag lade mig så sent. Sannolikt senast vi hade ett nyårfirande i goda vänners sällskap. För vår del är det tre år sedan. Oj, vad åren går fort!

Vad det gäller vårt traditionella nyårsfirande så turas man om att ta med olika delar av menyn. Vi hade det väldigt enkelt i år; bubbel och lite snacks/godis.

Värdparet står alltid för huvudrätten. Någon har med sig förrätt, en annan efterrätt, en tredje sallad och en fjärde bröd, ost och kex.  Till de olika rätterna bjuder  man på passande dryck.

Gårdagens meny bestod av Jordärtskockssoppa, helstekt fläskytterfile med potatisgratäng och rödvinssås, grönkålssallad och till efterrätt en lite annorlunda pannacotta, som smakade kola/karamell. Gott tillsammans med hallon och nötcrunch.

Det var ett ätande och drickande hela kvällen, från välkomstdrinken vid halvåtta till  alkoholfri cider vid halv tvåtiden. Så verkmästarn i magen, han fick jobba hårt.

Kände mig lite trött och outsövd, då jag vaknade vid åttatiden. Tänkte att detta blir en trött dag. Men lika bra att ta tag i den och försöka piggna till. 

Sagt och gjort! Började med att återbörda alla tomtar till sin förvaringsplats i källaren. 

Juldukar, gardiner, den lilla jultallen samt fönsterbelysningarna, de får vara kvar en vecka till. I bästa fall!  

Maken gick med på en uppiggande långpromenad, så när vi kom hem till "förmiddagsfika", så var klockan halv ett. 

Så det mesta blir sent en sådan här dag. Känner mig piggare än vad jag räknat med, efter gårdagskvällens mat och dryckesorgier och ett par timmars "för lite" sömn. Få se hur länge känslan håller i sig!

Dags att förbereda en sen lunch! Blir köttfärssås och spagetti. God fortsättning på 2022!

GOTT NYTT ÅR!

 

Blev mäkta förvånad, då jag tittade ut genom sovrumsfönstret på morgonen.  Alldeles grönt därute! All snö hade försvunnit under natten. 

Grusvägen var helt fri från is! Vilken lycka! Jag kunde kosta på mig lyxen att ta cykeln till grillplatsen, ungefär 2,5 km bort. På grusvägarna kändes som att cykla med punktering, det var lite mjukt och geggigt. På asfaltsvägen var underlaget förstås perfekt. Härlig känsla att kunna ta en cykeltur på nyårsafton. Hjälm och mössa funkar inte så bra ihop, iaf inte min gamla hjälm. Det får bli en "hövding" istället för hjälm, det gav jag som "nyårslöfte". Gott med mössa på när det är kallt, gott att slippa att ha något på huvudet sommartid. 

Funderade på ett par nyårslöften i går kväll: Lära mig lite italienska samt att lära mig spela på ett C-dur-munspel.... 

Antagligen lättare att genomföra än att lova att inte alls äta godis.... Exempelvis!

Grillplatsägaren hade införskaffat en "fyrverkeritårta". Den avfyrades med en smäll som fick denna tanten att vara tacksam för blodtryckstabletterna. Fick upp kameran då det enbart var lite kvar av "tårtan". För mig är fyrverkerier bortkastade pengar.... Äldre medelålders herrar tycks tycka annorlunda....  : )

Mycket vackrare och mycket mera harmoniskt med en sprakande eld. 

Vaggeryds grillkorv smakade utmärkt. Även om vi var ovanligt få på lunchgrillningen, så var  sällskapet det allra bästa. Man träffar inte grannarna så ofta, så det är roligt när det blir av. I kväll ses de flesta av oss igen. 

Kom att tänka på min mammas förklaring om vad nyårsfirandet egentligen handlar om; 

Hon gav en tydlig bild av den gamle slitne mannen som, stödd på en käpp, vandrade bort, medan det alldeles nyfödda barnet kom och tog den gamle mannens plats. Är säker på att jag har sett en sådan bild, men hittar ingen på nätet. Finns den bara i min hjärna???

Låter bilden på den falnande glöden representera det gamla året, 2021.

Ljuset, med sin klart brinnande låga, får representera framtiden.

 Och med nyårsaftonens "gå-bort-bukett" så önskar jag alla

GOTT NYTT ÅR!

Tomt

 

Det blev en liten utflykt till jaktstugan i skogen igår förmiddag. Fika togs med, och så fick alla gå på upptäcktsfärd ute i skogen.

Det blir tomt när alla åkt hem.  

Har ju varit med om det ett antal gånger nu, eller... ja, väldigt många gånger. Är väl tjugo år som döttrarna mer eller mindre varit bortaboende, och då blir det tomt när de har åkt efter att varit "hemma" i Stockremma under några juldagar.  Har ofta känt samma tomhetskänsla efter midsommar, och då är det den gamla stugan i Halmstad som brukar bli tom och tyst. ( Fick f.ö. ett väldig längtan efter sommar, sol och Halmstad, just nu...)

      En mormor som är mycket nöjd över att alla tre barnbarnen gillar att läsa böcker.

Det är så kul att alla kunnat ses. även detta år.

En lampa är inte bra att ha med i bilden.  Ej heller en mobiltelefon på fotografens plats.   Ja, ja... alla är med ...nästan

"Alla", i betydelsen "alla" för mig,  var ändå inte med då vi träffades på nyårsafton. Pojkarnas pappa fattas. Någon måste ta hand om människor som bryter ben och armar, även om det är nyår.... 

Men vi hann  träffas lite "allihop" när familjen från Malmö körde norrut och gjorde ett stopp i Värnamo,  ett par dagar före nyårsafton.

Lite kul att få vara med på bild någon gång. Karin har ett otroligt bra fotoöga... 
....

Härligt uteväder. Eller.... hade man hoppats på snö kanske?  Lättare att ta sig runt var man vill i skog och mark när man slipper pulsa i snö, även om det kan vara bra för den som ¨bara är två år att få lite bärhjälp ibland.

Femtio meter utanför tomten...

Så här bor vi.... rena lyckan för hunden som bor i stan, att få komma ut på landet. Rena rama landet. Och dessutom knappast några smällare /fyrverkerier inom hörhåll.

Sen anser ju jag  att det måste vara tomt i huvudet, tomt på förståelse och förnuft, hos den som skjuter fyrverkeripjäser i flera dagar. De smällande sakerna är dessutom dyra, hur kan man vara så dum att man lägger ut en massa pengar på det som går över och förbrukas så snabbt, och som bara stör och förstör.

Anser dessutom att fyrverkeripjäser borde förbjudas i handeln, att det det bara skulle få förekomma officiella fyrverkerier, sådana som kommunen anordnar.

Pyjamasparty, dagen före nyårsafton. Johanna hade köpt matchande sovkläder till alla tre.

Kusinerna fick möjlighet att träffas i dagarna tre.  Johanna körde hit sina söner på onsdagen, så att de fick leka med Ava. De hämtades sedan hem igen på nyårsaftons kväll. Tråkigt, tyckte framförallt Konrad, som åkte hem till sig medan Ava stannade kvar hos mormor och morfar tills det blev ny dag och nytt år. 

 Nyårsaftonens bästa bild; Familjen som bor mitt inne i centrala Malmö, fotade i jaktstugans vedförråd. Rätt så långt från deras normala vardag. 

Roligt att få  systrarna Larsson på samma bild. Inte så ofta som de kan sitta ner i lugn och ro i samma soffa. 

Katten Fredrik gillar barn- och barn gillar honom. 

Det var några roliga dagar,för en mormor- och en morfar.

Även om det kan kännas lite tröttande under stundom, så blir man energipåfylld av allt det roliga.

Jag känner mig så priviligierad som haft möjlighet att träffa "alla " mina med jämna mellanrum, under det år, då många inte kunnat/vågat träffas. 

Vattenpölar är kul. Det finns en bra sådan, nära Konrads och Karl-Petters gård.

När jag var barn, så avbildades det gamla året med en gammal krokig man, med långt skägg och stödd på en käpp som gick ut ur tiden, medan ett nyfött barn var den som symboliserade det nya året, året som fortfarande var tomt och innehållslöst.

Jag gillar fortfarande den bilden. Ju äldre man blir så förstår man att tiden - livet - går i olika cykler.  Cyklerna går in i varann, påverkas av varann men  utvecklas och och får eget innehåll. Fascinerande.

Många anser att 2020 var ett skitår. Och det är klart, med tanke på corona-eländet, så var det ju så....men det behövde ju inte bli ett skitår för gemene man för det. Vår familj har inte varit drabbad, och det är  jag tacksam för. Sen inser jag ju att covid-tiden inte försvunnit för att det blivit 2021. Man  får nog vara extra försiktig nu ett tag, då viruset sannolikt fått ny luft under sina vingar, under jul och nyår.

Jag har saknat att inte kunna gå på teater, musikaler, konserter under 2020. Det senaste kulturevenemanget, det var " skönheten och odjuret" på Malmö opera på nyårsaftonen 2019. Längtar så efter kulturupplevelser igen. 

Även om jag fortsatt med arbete en dag i veckan, så blev ju 2020 året då jag(äntligen)  gick i pension. Ett stort steg efter ett arbetsliv på 45 år. Och ni vet ju vad jag tycker om livet som pensionär.... Tror ju också att det skulle varit helt annorlunda om vi kunnat gå på möten och evenemang som normalt ordnas i pensionärskretsar- som Grimsås ledighetskommitté eller PRO. Samt att kunna åka på resor, i grupp och med guide, helst vandringsresor, både inom Europa och inom Sverige....

Hoppas att tillvaron blir lite mer normal i detta år, så man kan ta tillvara de möjligheter som man har som "ung" pensionär.... 

Kusinerna gillar varann, även om det ibland blir kiv och bråk..... förstås. 

Det har varit roliga dagar. Nu känns det tomt. Fast ändå inte....för vill livet oss väl. så ses vi snart igen... och 2021 det är ett alldeles oskrivet blad.  Det är mitt eget ansvar att göra året så bra som det finns förutsättningar för.

Önskar alla ett gott 2021!

STOPP!

Det var inte så svårt att hålla sig vaken över tolvslaget, där i äldsta dotterns gästrum.
Under det att jag lyssnade på Lena Endres nyårsdiktsdeklamation , så tilltog mullrandet därute alltmer. På ett par tre kilometers avstånd från staden, så fick man en förnimmelse av att ett krigsslag utspelade sig en bit bort. Ett slag som  hållit på och eskalerat mer och mer under de tre-fyra timmar som jag befunnit mig i huset.
När dottern kom till stallet på morgonen, så hade två av boxarna tydliga spår av att hästarna haft en orolig natt.  En av hästarna verkade fortfarande skrämd och var  rädd för att gå ut.

Svärsonen i Malmö lade ut en bild på sig själv och sin hund, då de satt tillsammans på toalettgolvet under nyårsnatten. Hunden hade tungan hängande utanför och verkade helt vettskrämd.
Redan då vi lämnade Malmö... och även de två kvällarna då vi befann oss hos yngsta dottern... låg hunden på toaletten eller långt inne i en garderob och skakade. Hon ville inte gå ut,  det funkade enbart med rastning under förmiddagarna.

På radio hör jag om en bonde i Marks kommun, som berättar hur skärrade han djur var under nyårsnatten, med resultat att några kalvar sprang i väg från ladugården ( Idag återfunna välbehållna.)

En sann ( vilket man inte tror) berättelse talar om hur ett ungt, men sedan många år vuxet, par blir bjuden på nyårsfest. Hos en nära släkting.  För att vara välkommen, så skulle varje par betala in 500 kr till  pyroteknik.
När man vägrade betala denna summa, med den motiveringen att man inte vill utsätta djur för den stress som de krigsliknande knallarna gör, så var man inte välkomna på festen.

Borås Tidning hade  gjort en mindre undersökning  om hur boråsarna ställde sig till nyårsfyrverkerier.
Bland svaren stod att läsa:
- Jag gillar när det smäller!
- Minst 2000 kr tänker jag lägga ut på "tårtor" i år.
- Tårtor är verkligen min grej!
- Förra året spenderade jag 5000 kr på pyroteknik vid nyår.
- Vår hund är på landet, så det är helt ok att vi smäller av en del.

ÄR FOLK HELT SJUKA I HUVUDET ELLER ?

Hade det varit barn - vilket man är upp till 18 år - så kunde jag delvis förstå en svaren. Iallafall att en icke riktigt mogen hjärna gillar när det smäller!
'

Under det att vi åkte genom Skåne på tidig nyårskväll, kunde vi i bilen känna både detonationer och svavellukt. I det  öppna landskapet såg vi här och där fyrverkerier avteckna sig mot den klara och mörka himlen.
Fyrverkerier kan vara vackert, men med tanke på den korta varaktigheten, och absolut med tanke på den stress som alla djur, vilda och tama, utsätts för, och även med tanke på miljöaspekten, så anser jag att nu får det vara STOPP med försäljning av pyroteknik till privatpersoner.

Jag tycker inte att man ska förbjuda fyrverkerier helt, de kan väl vara befogade då det är årsskifte.... kanske....
I stället för att omogna män ( jag tror att det till störta delen handlar om män, förlåt min generalisering, kan ha fel...) ska leka med sådant som smäller under flera dagar, så skulle varje tätort kunna ha ett fyrverkeri PRECIS VID ÅRSSKIFTET.

Jag antar att många djur skulle klara några minuters olåt och blixtrande, bara det slutar efter några minuter. Åska är ju oroande för djuren, det vet jag, men det håller varken på i dagar eller timmar.

https://www.skrivunder.com/vi_kraver_totalforbud_mot_fyrverkerier_for_privat_bruk?u=3658308&fbclid=IwAR2OsbuZG3vOCH8avVXLG6Lu5xmoxfVygZgWib1OmbCZlAT0zvTdU2cRKMw

Jag skrev på den här länken, som fanns på Facebook, i förmiddags. Många har redan skrivit på, och jag är helt övertygad om att ännu fler tänker som jag.
Är medveten om att den lilla människan inte har mycket att sätt emot marknadskrafter, men kanske kan de som bestämmer i Sverige påverkas. Man har ju förbjudit smällare sedan länge, nu även fyrverkerier på pinne.... kanske, kanske har man förstånd nog att förbjuda att man säljer fyrverkerier i affärerna.
Jag är också medveten om att man ändå kan få tag i det man vill ha, men jag är ganska övertygad om att ett förbud gör att det blir en ordentlig begränsning på ljud och ljusföroreningarna vid nyår.

Skriv på du också!

(bilderna är tagna under förmiddagens promenad. Julrosen blommar för fullt i trädgården vår, och blomman på understa bilden blommar inomhus. Den är kommer från dotterns svärföräldrar i Skåne.... är det någon som vet vad den vackra blomman heter?)

Nytt

Nytt år. 2018.
Samma gamla vanliga väder.
Regn, snö, dimma.... men rätt så ljummet och gott att vara ute i.

Nyårsdagen blev en vilodag. Det behöver en tant, då hon varit uppe till efter klockan 02. Ingen vana direkt, att komma i säng vid den tiden.
Man kände sig ganska så pigg ändå när det snart blev morgon igen, men det var skönt att nyårsdagens göromål inskränkte sig till en promenad .. och sedan till att läsa en bok.

Läste hela "Omgiven av idioter", en bok som på ett lättsamt sätt tar upp hur  människor är, utifrån de olika temperamenten eld, luft, vatten och jord.  Ingen vetenskap i sig, men det ligger trots allt en del i det uråldriga sättet att kategorisera människor.  Skrattade högt ibland, då jag kom att tänka på personer som stämde direkt in i beskrivningarna. I boken så var personligheterna indelade i färger, eld/röd, luft/gul, vatten/blå och jord/grön. Författaren, som jobbar med kurser och profiler för bl.a. företag anser att de flesta har flera färger i sin personlighet.

Jag "stjäl" en bild för att visa.
Tycker själv att jag är orange, lite gul-lite röd... men inte det minsta blå. Möjligen lite omtänksam i det gröna. Gammalt tänk, i ny tappning. Vad som var bra med boken, det är ju att inse att vi ÄR olika vad det gäller personlighet, och att det kan göra det svårt att förstå varann ibland....
En lättläst bok är det, så får man ta den för vad den är....

I tisdags träffade vi häftigaste killen, Konrad. Alltid lika genomroligt att umgås med det ständigt glada charmtrollet.

Passade att ta en fika med vännen Katrin, då jag ändå fanns i Värnamos omedelbara närhet.  Så roligt att träffa henne också. Vi pratade förstås en del om vår gemensamma vän Inga, henne som vi båda saknar så. Katrin lovade att ordna ett Pi-event den 17 mars, på Chaplin i Värnamo. Inga ordnade många Pi-event, och då på Pi-dagen. Jag var aldrig med på något, mest beroende på att det ofta var på en vardagskväll. Men på Ingas minnesevent vill jag vara med, förstås.

Igår blev det äntligen av att köpa nya kamera. Hade fått tips av vännen Christina att scandinavian photo i Bankeryd skulle vara ett bra ställe för kamerainköp. Det var det. Fick bra hjälp och blev övertygad om att det var bra att fortsätta med Canon som systemkamera. Man känner igen alla inställningar/knappar + att jag kan använda det extraobjektiv som jag har till den gamla kameran.

Hade helt plötsligt köpt en ny kompaktkamera också, en sådan som är så behändig att ha med i fickan. Kände mig väldigt nöjd med mina köp, då jag fick två kameror + kameraväska för 5000 kr under budgeterat högstapris.

Alla bilder, utom denna och bilden på Konrad, är tagna med den lilla nya kameran. ( Mobiltelefonens kamera som har tagit kamera och Konradbilder, är ju också väldigt bra) Ser att bilderna, tagna med blixt + zoom, är enormt mycket bättre än vad de gamla kamerorna klarar av att ta.

Köpte en annan rolig ny "leksak" i Jönköping igår. Ett aktivitetsarmband. Klocka, stegräknare, gps med avståndsmätare, pulsklocka + lite annat. Skickar meddelanden till appen i telefonen. Kommer nog att bli lite utmanande att  få till de där 10 000 stegen per dag. Men bra! Undrar hur det funkar då man styrketränar/spinningcyklar....?
När jag nådde 10 000-strecket idag, så blev det en jädrans hallå på handleden. Hela klockan vibrerade och på displayen var det "fyrverkeri".
Kul grej för nördig tant!
Och eftersom det  är gps i den, så är den mer tillförlitlig än telefonappar.... som jag har sett från flera håll, så tycks de ha väldigt olika resultat på hur långt man har gått/sprungit, trots att de visar samma antal steg.

 Dagen har tillbringats med min gamla vän Adéle.  Vi har känt varann sedan vi började sjuan i Dalsjöskolan.
Alltid  lika roligt att träffa den goda vännen. Även om det går år mellan det vi ses, så kan man bara fortsätta att prata där man slutade förra gången. Att vi har samma yrke, gör att vi kan jämföra och lära av varann... eller jag iaf, utifrån hur man jobbar på Adéles skola i Borås.

Efter fika i den trevliga lägenheten, tog vi en promenad runt Pickesjön. 6,4 km visade min nya leksak.
Det var inte långt till de 10 000 stegen, efter den promenaden.
Gillar verkligen att umgås i kombination med promenad.

En annorlunda, men mycket god lasagne, bjöds jag på efter "sjörundan". Adéle, om du läser, skicka gärna recept. Det kändes så nyttigt med din lasagne, utan den sedvanliga ostsåsen, och så smakade den så mycket.

Det är fullt upp för tanten, så här på det nya året.
Imorgon packar jag/vi ner båda de nya kamerorna och åker mot Malmö och häftigaste lilltjejen.
Det blir en resa över dagen, med tidig avresa ..

De sista lovdagarna så hoppas jag kunna ta det lite lugnt, plocka bort julen, läsa en ny bok.... och så, förstås, se till att få till de där 10000 stegen. Nya grejer, de kan vara nog så krävande.... men det är sannolikt bara nyttigt!

Årsslut

... igen.

Ett år går fort.... 

,,,, och långsamt.

Visst är det ett bra tag sedan som vi firade nyår senast, sedan Johanna och Martin flyttade till Ulås, sedan  Konrad föddes, sedan jag lämnade min gamla klass, sedan vi besökte Halmstadsstugan under en medioker badsommar, sedan vi/jag missade planet till München när vi skulle på vandringsresa (allt fixade sig ju, vi kom fram till midnatt avresedagen ), sedan Ava föddes....

Fast... ändå är det så nära i tid.  

Det är väl så det är med både tiden och livet, allt är relativt......

Det var flera år sedan som jag/i var på den traditionella "grillningen" i Gumpebo. Hade hoppats att C-E skulle gå med i år också, men han är, som så ofta,lite hängig.... ( Tror att det blir bättre när jag börjar jobba igen, och allt går in i sin vanliga lunk)

Träffade tre av mina elever från Grimsåsskolan där.... från nuvarande klass till elev som gått ut högskoleutbildning.

Det är så roligt att träffa eleverna från olika tider. Nästan alla är glada och vill gärna prata.... och så finns det de som inte vill låtsas om en alls.

Detta gäller f.ö. också vuxna människor, och det är lite tråkigt.... MEN, äntligen, så har jag lyckats skaka av mig känslan av att vara den som katten dragit in, och helt enkelt kunnat strunta i det... t.o.m le lite inombords över hur orubbliga en del kan vara i sin övertygelse om att jag inte är värd att se åt.

2017 var ett bra år, ett osedvanligt bra år....förstås... som gav oss två små fina barnbarn, två små liv som genast kom att betyda så mycket och som ger så mycket glädje.

Att få vara frisk är något att vara ytterst tacksam för. Och det har jag fått vara... om man undantar blodtrycket,  som behöver sin dagliga tablett, för att hålla sig i styr. ( Ska göra en ny 24.timmarskoll, nästa vecka, vågar inte hoppas på att trycket håller som läkarna vill. Blir kanske påökning av tablett. Hade det varit samma kriterier som förr i tiden, då man skulle ha ett övertryck som högst visade samma siffror över 100 som man själv var i ålder, så hade jag haft ett ok tryck....)

En sorg har jag fått möta, då min vän Inga, avled i september. Det är så konstigt att man kan sakna en människa, som man bara känt i åtta år, så mycket som jag saknar henne. Tänker på henne dagligen...

2017  var ett gott år. 

Jag önskar alla ett FINT 2018!

MitteMellan

Det så man känner sig i dag, tycker jag.
MITTEMELLAN.

Mittemellan 2016 och 2017. Detta trots att år 2017 enligt den gregorianska kalendern oomkullrunkeligen  har inletts.

Mittemellan helg och vardag.  Det har varit fullt upp sedan luciatid. I morgon är en dag, med enbart ett tandläkarbesök inbokat.

Mittemellan  ledighet och arbete. En vecka är det kvar av lovet.  Även om jag inte riktigt vet hur mina arbetsveckor kommer att se ut under våren, så behöver jag börja planera för den första veckans arbete ändå.

Mittemellan  höst och vinter.  Med någon veckans vinterkänningsundantag, så har det varit en lång höst. En fin höst tycker jag. Snart måste väl vintern komma, för det brukar det göra varje år, om bara för några veckor.

 2016 var ett bra år. Ett överraskningsår.  Ett år då jag, som vanligt,svajande upp och ner i mentala dalar och toppar. Den delen tycks bli värre med åren....oroar mig för allt.... och så går det oftast bra.. hade inte behövt oroa mig.

Överraskningarnas år. Vem kunde tro att singelkillen, som tillsammans med sin familj firade julafton med oss 2015, ett år senare skulle vara både sambo och far till en liten tjej.

Vem kunde tro att jag under 2016s sista månader skulle sticka babykläder åt en liten kille, som snart ska se världens ljus. Vårt barnbarn!

Vem kunde tro att jag också skulle sticka raggsockar till en trevlig skånekille, som blivit del av vår lilla familj under året .

Och vem kunde ana något om flyttlasset som gick  under årets sista vecka, då när det var nytt år förra gången.

2016 år sista timmar, firades traditionsenligt, med samma vänner som under många år tidigare,,,, ja, sedan förra århundradet....
Knytkalas är det som gäller, där värdparet står för huvudrätten.

I år var det vår tur att vara värdpar.  Något som jag förstås oroade mig för i flera dagar.  Naturligtvis avlöpte allt hur bra som helst.
C-E fixade maten, jag fixade välkomstdrink och dukning.....och lite grönsaker till huvudrätten.

När fem timmar återstod av året som passerat, kom de tio gästerna med sallad, bröd och ost, förrätt, efterrätt och tolvslags-dricka. Något mousserande, detta år var det en god cava.

Nyårsmeny 2016 var nog en av de bästa vi fått till. En del av det hela, det var att man till varje rätt serverade ett passande vin. På det sättet kändes det som en riktigt högklassig måltid. En festmåltid, som den bästa restaurang skulle ha svårt att nå upp till, vad det gäller kvalitet och smak.

Välkomstdrink: En drink gjord på gin, färskpressad citron i sockerlag och prosecco.
Förrätt: Ostsallad med sparris, äpple och räkor. Serverades tillsammans med frökäcke och halvtorrt vitvin.
Huvudrätt: Vitlök och fetaost-späckad fläskytterfilé, serverad  med rostade rotfrukter, hasselbackspotatis och kantarellsås, sallad och brytbröd. Ett spanskt rödvin serverades till detta.
Efterrätt: Kladdkaka med grädde och frukt, hemgjord hallonglass samt pannakotta med blåbär tillsammans med ett vitt dessertvin .
Kaffe + chokladbit, fick avsluta den nästan fyra timmar långa måltiden.

Absolut trevligt med denna tradition, kul att träffas, åtminstone en gång om året.  Visst springer vi på varann lite då och då under året, men den enda gång vi socialiserar på detta sätt, det är på nyårsafton. Tror att många har liknande nyårstraditioner....

 Mittemellan eftermiddag och kväll, i den tilltagande skymningen denna första dag år 2017, önskar jag alla som letar sig till min bloggsida, ett riktigt bra, positivt och innehållsrikt 2017.

Fåglarna på bilderna, dom fotograferade jag mittemellan promenad och lunch, med fönsterrutan mittemellan kamera och motiv.