Söksug

 Sötsug, det känner jag dagligen. Oftast, eller, ja, alltid, så brukar jag göra något åt det. Vilket man ju egentligen inte borde, det påstås att sötsug avhjälps genom motstånd.
Jag är ingen motståndskvinna, inte i det fallet.
Söksug har jag inte känt på länge. Förra sommarn, när jag börjat med sökandet, så fanns det där lika mycket som sötsuget.
Nu är det mesta skolarbetet klart för terminen, det är inga riktiga planeringar kvar, bara någorlunda vettig sysselsättning för barnen några dagar till, och sån´t har man liksom i sin gamla ryggsäck som gammal lärare.
Bullarna bakade, huset i god ordning, trädgården likaså.
Det var då söksuget trängde sig på.

 Behövde åka och handla lite, och passade på att spara några geocacher från trakten kring Limmared, i mobilappens minne.
Började med Opensten. Där var jag och C-E i somras och hittade inte det vi sökte. Men skam den som ger sig. Dessutom fanns det en nyare gömma vid borgområdets fot. Så någon borde jag ju hitta.
Det är ett öppet och vackert landskap i Södra Åsarp. Rena njutningen att sakta köra på grusvägen fram till parkeringen vid Ladugården, ca 500 m från borgen.
Opensten anlades på 1300-talet. Där härskade maktgalna fogdar, med order om att ta ut stora skatter från de arma bönderna i trakten, under ca 100 år.
Man tror att borgen vid denna tid omgavs av en sjö.
Engelbrekt och hans mannar brände borgen 1434. 
Borgen låg högt, det är en klättring 30 m "rakt upp" för att komma dit. Bra träning för hjärta och lungor.
Man ser idag platsen där borgtornet varit och man kan föreställa sig var förråd och andra hus var placerade. Det finns "trappor" ner från borgen, ner till den fortfarande synliga infartsvägen till borgen.
Superfin plats! Idag låg lådan där den borde ligga.

 Det går ju an att klättra uppför, man blir bara ordentligt andfådd. Men att gå nerför, det är inte helt enkelt för gravt medelålders, korpulent tant. Det tar sin tid och man går så  besynnerligt försiktigt ... känner sig helt plötsligt 20 år äldre än man är ...vilket är lite konstigt, eftersom man ju oftast känner sig 20 år yngre än den reella åldern. Tänk att det kan skilja 40 år på uppgång och nedgång....
När jag nästan var nere, så stelnade jag av skräck. Det gick ett  nötkreatur  på området.
Lider av koskräck, trots att jag är en bondunge.... Tycker att nötkreatur är läbbiga djur, som nyfiket tränger sig på.

Det visade sig att det gick en hel flock kor, av olika ålder, på Openstensområdet. 

Rena terapin för min koskräck, de brydde sig inte ett dugg om mej. Synnerligen väluppfostrade kor.

Jag vågade t.o.m. gå så här nära den vackra kon .... bara lite zoom.

Cachen hittades lätt på en fin plats, i en björkdunge.

Rekommenderar Opensten för alla söksugna geocachare.

"Rundan runt sjön" var en ganska ny cache. 

Här fick jag en ny insikt. Ovanstående trafikmärke gäller inte geocachare .... eller rättare sagt, geocachare är behöriga.

Jag trodde ju inte det, jag styrde inte riktigt den väg som kompassen ville, för där var ju förbjudet att köra.

Parkerade vid badplatsen - har aldrig varit framme här, trots att det är en badplats på bara dryga milens avstånd från oss.Ösjön heter den lilla sjön.
840 m visade avståndsmätaren på, och det är ju inte raka vägen, för det är tvärs över sjön.
Behövde en promenad, igår var det definitivt inget uteväder, så jag kunde gott använda apostlahästarna lite mer idag. I cachebeskrivningen så stod det att sökobjektet låg utmed rundan runt sjön, så jag kunde inte komma vilse.

 Det var en vacker och välordnad sjörunda. Ömsom breda stigar, ömsom grusväg. Tog förstås en stund innan avståndsmätaren visade noll, letade lite, hittade sedan en enkel burk i en plastpåse. Sådana "skatter" gör mig extra glad, det kan vara enkla grejer man gömmer, om man så vill. Man behöver inte ha specialköpt eller specialdesignat, utan ta en tät burk hemifrån.
Tänkte att vägen tillbaka kanske inte är så lång, tills jag insåg att den måste vara längre än vägen dit, för annars skulle kompassnålen visat åt motsatt håll.

Det blev en bra runda, sannolikt ca en halvmil. Men det gjorde ingen skada att gå en bit, tvärtom. Kom förstås ut vid den förbjudna infarten. Insåg att det inte hade gjort något om jag kört in på den vägen, där fanns bara ett par gamla hus, sannolikt sommarbostäder.

 Kände mig lite glad när jag kom tillbaka till bilen. Det hade ju blivit en längre tur än vad jag trott. Samtidigt kände jag mig nöjd med att jag fått mig en ordentlig motionsrunda och fått se nya, fina vyer.

 "Trappan" fanns mitt i Limmared. Den vane geocacharen ser gömman här på bilden.

Söksuget var tillfredsställt, ICA i Tranemo besöktes och den ganska smutsiga bilen tog grusvägen hem.

 C-E hade ägnat eftermiddagen åt plattläggning. Insåg att han tagit till lite väl snålt för en uteplats vid växthuset... det får bli ett nytt besök på Ods kvarn för anskaffande av ytterligare  fyra plattor.  Sen blir det en alldeles utmärkt plats att sitta på när det är kvällssol.

 Fransson undrade vad det var för konstiga pipanden som kom uppifrån trädet.
En nyfiken katt klättrar upp och kollar. Mamma/pappa blåmes gillade inte, det var ett förskräckligt oväsen från dem, när de flög runt och försökte skrämma iväg inkräktaren.

Nu gick det inte att se vad det var för illalåtande varelser som dolde sig där inne. Trots att Fransson försökte få in tassen i hålet, så fick han se expeditionen som ett  misslyckande.
Men vem vet, kanske upplevelsen triggade igång hans söksug för frestande fågelungar.