PRO-resa

 

Bussresa? Jo då, det funkar. Dagens resa var väl ca en och en halv timma lång, enkel resa. På nedvägen... ja, eller på vägen i sydvästlig riktning, var det fikapaus... och så träffade vi på ett par andungar. De växer snabbt. Kull nummer två var redan kläckt och i vattnet. Denna här och dess syskon ville gärna smaka på de rastandes matsäck.

Reseansvarig i vår förening hade fixat en alldeles utmärkt dagstur. Första stopp, det var Ästad vingård, norr om Falkenberg.  Lite tokigt att anlägga en vingård på en plats med inlandsklimat... men  de flesta år, sedan starten för knappa tio år sedan. så har det blivit bra eller ok skörd. Bottennappet, det var 2017. Då frös vindruvorna sönder under en frostnatt i augusti. Samma frostnatt som förstörde en massa halvmogna tomater i vårt växthus, kan jag tänka,,,,

Hade ju bespetsat mig på ett glas härtappat... eller om det är därtappat... Ästadtappat iaf... till lunchen. Men tji fick jag!

Det fanns inget färdigt vin att avsmaka.

Det tar fyra år innan det mousserande vinet är drick-klart. Man hade släppt en omgång vin till Systembolaget i april. det hade tagit slut samma dag. Priset för en flaska kändes överkomligt: 329 kr...

 Lunchen avnjöts på en av Ästads restauranger.  Supergott! Nötbiff med potatispure. Samt ett gott tyskt vin, Krug, om man ville köpa till det. Mycket välsmakande måltid. Så gott att smaka vällagad mat, med lite extra snits. Vinet var jättegott. Ska beställa hem några flaskor till "vårt" systembolag i Tranemo. 

Innan jag lämnar Ästad; en bild på en "vinblomma" på väg att slå ut.

Färden gick vidare, genom ljusgrön bokskog, på slingriga vägar till Öströö fårfarm  Resans "sämsta" del... skulle velat ha en stunds info från någon på gården. Nu blev det till att strosa runt lite i omgivningarna, samt att besöka gårdens butik. Många olika saker framställda av fårskinn förstås, och en hel del garner. Jag köpte ett strumpstickningskit... en slags strumpa som jag inte tidigare testat att sticka. 

Sista punkten på programmet var ett besök på Rit och Målerigården, utanför Tvååker. Kanske såg ni Lena Pettersson i TV i fredags, då man visade Falkenbergsrevyns senaste föreställning. Lena har varit med i revyn under 25 år.Hon sjunger riktigt bra, vilket hon visade ett par prov på även idag. 

Mest imponerad är jag dock över hennes konstnärskap.  Hon har två specialiteter i sin målning, tomtemotiv och kattmotiv.  Att målningen är gjord med akvarellfärg är svårt att förstå. Lena berättade att hon får fram de starka, täckande färgerna, genom att måla flera lager.

Innan hon börjar måla så gör hon en detaljerad blyertsskiss. Wow, säger jag bara. Så välgjord och detaljerad. Vilka talanger, både sången och konstnärskapet. Och dessutom en supertrevlig person. Hon har gjort "bruksgrejer" av sina alster; tallriksunderlägg, brickor, servetter, grytunderlägg.....

Jag köpte med två grytunderlägg med katt och blomstermotiv hem. Katter till maken och blommor till mej.... Jodå, de ska hålla bra för att ställa varma grytor på!

Konstnärsgården ligger ett par hundra meter från havet, i närheten av Morup.  Så lite havsdoft och lite vattenvyer, det fick vi också...

Och jag tror faktiskt att det är "mammamoln" på denna bilden. Tyvärr ville de inte  fälla ut någon vätska. men vackert var det.

En lyckad resa... 

I morgon väntar jobb... och barnbarnskillar på kvällen.... Gillar verkligen konstrasterna i det liv jag har möjlighet att leva just nu.

PRO-resa

 

Det tar sin lilla tid att vara nästan ny sekreterare i PROs lokalavdelning. Tänkte, då jag blev tillfrågad i våras... "Skriva, det kan jag ju. Sekreterare har jag varit i flera olika föreningar under årens lopp.. så det är väl inte så svårt"

Men det är ju inte bara protokoll och inbjudningar som ska skrivas, visade det sig. Man ska skriva referat till tidningar och man ska ( helst)  göra ett inlägg på föreningens hemsida. Nu är det gjort! 

Hemsidan är krånglig. Skulle egentligen behöva gå en kurs. Den innehåller så många olika delar... men trots att jag inte förstår och behärskar allt, så får jag ihop inläggen någorlunda. 

Som sekreterare, så ska man ju helst också ta del av de evenemang som ordnas. Och hjälpa till med förberedelser, genomförande och efterarbete i vissa fall. 

Gårdagens resa hade en två-personers resekommitté anordnat. Jag var allt lite tveksam över att ut och åka med alla andra "gamlingar". Dum som jag är.... alltid lite orolig inför det jag själv inte styr över. Nu blev det en riktigt trevlig resa.

Rosariet i Jönköping, det har länge stått på "att besöka-listan".

Har dock aldrig blivit av, trots att den vackra parken ligger på mindre än en timmes körväg bort.

Det var verkligen rätt tid att besöka rosariet. De allra flesta rosor stod i full blom. 

Dahlior fanns det också gott om. 

Den här enkla dahlian tycker jag var den allra vackraste. 
Många andra perenner stod också i blom. 

Hit vill jag åka igen. Och gå länge, länge. 

Pensionärer har brått... Eller..... resan hade ju sin plan. Första stopp var Rosariet. Där avnjöts det medhavda kaffet. En bra start alltså.

Museum passar bra för pensionärer. Man är ju i det närmaste ett museiföremål... Iallafall så har man massor av minnen från de saker som fanns på Husqvarna museum.

En sådan här symaskin hade min mormor. En trampmaskin. Jag fick testa den också.... men var inte speciellt bra på att få den att synka med mej. 

 Vapentillverkning var starten på Husqvarna fabriker. 

När tiderna blev mindre krigiska, så gick man över till symaskiner.

Alla har säkert minnen av någon vitvara, moped, motorcykel eller hushållsmaskin som har logotypen Huskvarna. 

Idag tillverkar man motorsågar och gräsklippare på fabriken i Huskvarna. Tillverkning av andra produkter är görs i fyrtio olika länder, jorden runt.

Så nog var det en  lönsam verksamhet som man startade redan på 1600-talet, då Gustav II Adolf behövde vapen till sitt krigande i Europa.

Den här apparaten tycker jag var riktigt rolig. Den tillverkades i några hundra ex. och fanns lite varstans i Sverige.  Femtio-sextio-tal. 

Lägg i två kronor så kommer det först ett korvbröd, sedan en förpackning med senap och sist ut kommer en varm/ grillad korv. 

Superhäftigt! Skulle vara bra med ett sådant snabbmatställe hos oss ute på landet, även idag...

I Huskvarna är höjdskillnaderna stora. Delar av det höga vattenfallet har tagits tillvara  och drivit en generator. Kanske något att ta upp igen i dessa el-dyrtider.

Den ståtliga direktörsvillan används idag till konferenser och andra möten.

Dags för lunch. 

Den serverades på en så fin plats. Åsens by, i närheten av Aneby. 3-4 mil från Huskvarna. 

Åsens by är ett kulturreservat. Man har kvar de Bullerby/Katthults-lika husen som bl.a. vandrarhem, konferenslokaler, museer, restaurang och handelsbod. Grisar, kor och hönor fanns i byn, som verkligen kändes levande. 

Hit vill jag också åka igen... och ha god tid på mig att ströva omkring. Fanns en längre vandringsled, till en sjö... och lite geocacher....ja, det vore en bra utflykt...

Femtio portioner stod förberedda i restaurangdelen,ett tidigare ladugårdsränne. 

När hela högen av pensionärer kommit upp till de dukade borden, så lade man snabbt upp det varma. Jättegott! Brödet var det allra bästa... Liksom "sylten"... rabarberchutney,,,

Dags att klättra in i bussen igen. Nästa stopp, det var Stjärneborgs museum och pyramid.

En jätteduktig, men lite långrandig guide.... man fick ont i ändan sittande på träbänk över en timma...berättade om Malte  Stjärngranats ( 1871- 1960) liv och leverne. 

Malte var lågadel och äldste son i familjen. Då man i fäderneshemmet hade ont om pengar, så var han "tvungen" att gifta sig rikt för att bibehålla stjärngranats-glansen. Efter många om och men hittade han en välbärgad kvinna i USA. Hon såg till att man kunde bygga ett litet slott på den mark som Malte kunnat stycka av.

Skilsmässor, flytt till Skåne, ny kvinna, nytt hem, Malte var estet och ville värna det vackra. Han handlade med konst från bl.a. prins Eugene och Carl Eldh. Malte anlade flera hembygdsparker, bl.a. i Ängelholm och i Vittsjö.

Malte reste mycket. I Giza såg han pyramiderna och bestämde att i en sådan ville han begravas. Så blev det. Trots att kyrkan inte var glad åt spetakelbygget. 

Pyramiden gjöts först i betong, men då Malte såg att den började vittra, så såg han till att klä in den i koppar. Här ligger Malte kistbegravd, liksom hans första fru, amerikanska Marie. Deras dotter Ulrika och svärson ligger urnbegravda, liksom Maries och Maltes son och Ulrikas dotter.  Sju gravar alltså. Det blir inga fler, då denna del av släkten Stjärngranat nu är utdöd.

Vi fick gå in i pyramiden. Det fanns vackra målningar i taket och ett altare, varunder Malte var begravd.

En riktigt häftig historia.

Dagen avslutades med fika vid Stalpet, ett cafe mm vid Sydsveriges högsta vattenfall, alldeles utanför Aneby.

En trevlig dag... inte helt fel att vara pensionär.

Idag har varit jobbdag. Inte fel det heller, Man blir iaf mindre trött av att jobba. än att vara på pensionärsresa...  

Tog en långpromenad i det vackra sensommarvädret då jag kom hem, mest för att kolla lingontillgången. Det finns gott om det röda guldet. I morgon kommer två småländska "illbattingar" på övernattningsbesök. De ska få följa med ut och plocka lingon. Och sedan hjälpa till och göra lingondricka.... Tänkte jag/ vi.... Få se hur länge den planen håller.

Back on track!

 Ja, det var en jädrans smäll! En enda riktigt nära! Jag var ute i trädgården, maken inomhus... han hörde inte mullrandet som närmade sig förrän det var för sent. Hade hunnit dra ur kontakten på TV-apparaten, men inte hunnit till modemet. 

Hörde av grannen att blixten slagit ner i ett träd ett par hundra meter bort. Märkligt att laddningen kan leta sig ända till vår fiberkabel och genom den förstöra modemet. 

Ibland inser man att det var enklare förr! Då när TVn gick för sig och telefon och dator för sig. Nu är det sammankopplat, och det enda som funkar det är mobilens 4G. Vet inte hur vanligt det är att ha begränsad surf ( tror att det är vanligt). Jag har TRE och 5 GB.  Använder det ganska mycket, men brukar aldrig ta slut, på långt när. Men denna månad, så får jag spara lite. Det har gått åt ovanligt mycket, denna månad, så blogga genom telefon och surf, det har det inte inte varit tal om.

Kan vara gott med en paus ibland också. 

Jag kan tycka, att om jag normalt gör åt 2 GB "surf" i snitt, så borde jag kunna spara av de tilldelade 5 för att kunna använda dem, om jag någon gång behöver. 

Tyvärr funkar det inte så, och då tycker jag inte att man tänker rätt. Det man spar, det har man kvar, det borde definitivt gälla. Det är väl så man bör tänka i dessa tider, då offentlig verksamhet och privat dito bör tänka mer än en gång innan man använder sina medel.

Har inte använt något av de (inte så stor summa) pensionssparade pengarna ännu. Varje år har jag fått en förfrågan om utbetalning ska börja, och då från den månad då födelsedagen firas ( november). Vet att det varit något konstigt med pensionssparandet i tidigare form, och att jag gick över till ett annat månadssparande för ett antal år sedan. Men att det varit så här tokigt, det visste jag inte. På mina sparade pengar, som redan en gång är skattade, ska jag betala 30 % skatt.!!!!Förklara den logiken den som kan.

Eftersom jag fortfarande jobbar ett antal timmar i månaden, så uppbär jag lön på några tusenlappar i månaden. Den skatt som dras där ifrån, den är så låg så att den knappast märks. 

Kan väl vara så att det ska löna sig att jobba, men att dra skatt på de pengar som är tänkta som pension, och som redan är skattade, det förstår jag inte.... 

Fick ett mail, via Kivra ( utmärkt app) från Skatteverket. Angående pensionshöjningen som skulle ske i augusti. Tänkte väl att det blir väl inte mycket, en hundralapp, kanske, jag har ju helt ok pension redan... men tji fick jag, 0 kronor. Det samma gällde maken. 

Det är jättebra att man satsar på dem som har låg pension. Förstår inte att man kan leva på den summa pengar, som är lägsta garantipension.

Men samtidigt... snikna jag... en hundralapp kunde väl alla fått. Bara för att visa att man satsar på alla oss "gamlingar". 

Det var värst vad det blev mycket pensionssnack. Var inte alls tänkt så, då jag slog mej ner framför datorn. Tänkte lägga ut några kamerabilder ( tidigare har jag bara visat bilder som jag tagit med mobilen)  och ta upp en skitsak, som egentligen inte alls är en skitsak. 

Utan en fråga om  att må bra och om jämställdhet.

Resan från Grövelsjön till Grimsås tar dryga nio timmar, med ett par pauser inräknade. Största delen av resan går längs Inlandsvägen, riksväg 26. En väg som går mellan Halmstad och Mora. En turistväg, året om.

På denna sträcka finns inte en enda rastplats med toalett. Det finns förresten knappast någon rastplats alls, bara små parkeringsfickor utmed vägen.  De allra flesta behöver göra ett toa-besök, under de långa resorna. Det blir förstås på lunchstället, men det räcker inte. Nummer två är inte att tänka på för någon, men män kan lätt gå bakom bilen och "slå sin drill" på en parkeringsficka. 

Men damer, vad gör vi? Knappast så att vi drar ner byxorna och visar alla förbipasserande rumpan. Gå in en bit i skogen... ja, men det kräver att man tar på sig ordentliga skor! Man går inte med sandaler i terräng!

Har svårt att förstå att man inte fått till en enda rastplats längs de  högtrafikerade riksvägarna. Gäller f.ö. väg 66 mellan Sälen och Vansbro också, samt väg 70 mellan Mora och Idre/Norge. 

Tre dagar i fjällbygden! Skulle kunnat stanna längre...tagit det lugnt och bara njutit. Och sluppit förkylning ( maken) förstås. 

Nio timmar drygt, enkel resa. Är det värt den långa tiden på vägen? Ja, ja, ja! Skulle sätta mig i bilen i morgon igen, om någon frågade om jag ville åka med....

Det är så otroligt vackert, och så rofyllt. Såg ganska många ensamma vandrare. Tror att det är en riktigt bra retreat. Men lite långt att köra på egen hand... 

Hoppas att maken vill/vågar åka med nästa år igen ( han har "alltid" blivit förkyld under eller efter resor på senare år).... 

Kul att bloggvännen med samma namn som jag ( Anna-Lena -i Östersund) informerade om att denna vackra vy från lilla orten Sorken i Norge visar "dronningen".  Hög byst, hals, ansikte med spetsig näsa, panna och håret utsläppt, ligger hon där och gottar sig.  en av resans vackraste vyer.... Visst är hon tydlig !

Gott att den fuktiga, kvalmiga åskluften har bytts ut mot en betydligt friskare luft. Det regnade och åskade ( modem urkopplat) en stund i går kväll, men inget otäckt nära. 22 mm regn var dock välkommet. Tyvärr är det så att en del björkar blivit gula och tappat sina blad under den varma perioden som varit. Inte kul.... men vi går tveklöst mot höst. Varvid jag redan längtar till slutet av mars igen..... 

Fördelen med kyligare väder.... nu kan man man ge sig ut på lite längre vandringar/promenader igen. 

( Cykel funkar när det är varmt.... )

Ska korrekturläsa inlägget  ( missar alltid något fel ändå) och sen ska jag ta en runda och leta efter gula, välsmakande svampar....  kantareller. 

Lyxliv

Vad lyxliv är, det kan man ha ganska så olika åsikter om. En del tycker kanske det är att resa omkring i världen, att bo på dyra hotell, att äta dyra middagar, att dricka dyra viner, att klä sig i märkeskläder.
Andra kanske anser att lyxlivet består av stora hus, centralt belägna stadslägenheter.... eller ostron och champange.

För egen del, så tycker jag att jag haft ett riktigt lyxigt liv under helgen.

Bara det, att jag efter alla schemaändringar som måst till, har möjlighet att  lämna mitt jobbet klockan halv ett på en fredag, känns som en lyx. Skolveckan är klar, skolveckan var kul, det mesta är  fixat inför nästa vecka.

Efter mer än fyrtio år i skolans värld, efter mer än fem år med nya läroplanen, så går skolveckoförberedelserna ofta ganska snabbt. en lyx, som jag tycker att jag, med ålderns rätt, är väl värd.

Mot Malmö styrdes färden, under den vädervackra fredagseftermiddagen.

Från Hyltebruk, ända ner till Malmö, syntes tunna snötäcken breda ut sig över det ännu vilande vårvinterlandskapet. Lite omvänt, normalt brukar vi åka från vintern här hemma, till våren i Skåne. Nu kändes det lite tvärtom.

Fast ändå inte. Här hemma är snödroppar i tidig knopp. I Malmö hade de tidiga vårblommorna  kommit en bra bit på väg, och tittade ganska så oförskräckta upp genom snön. De visste ju att vintern bara var på temporärt besök.

Där fredagssolen kommit åt, så var snön redan borta och man kunde verkligen känna hur nära våren man är. Så där 25 mil....och ett antal klimatzoner.

Lyxig fredag betydde snabb promenad från Mäster Palmsgatan till Lilla torg och ett besök i Gudrun Sjödén-affären. Visste  vad jag var ute efter, det hade jag kollat i senaste katalogen. Det var tunika och  T-shirt med kattmotiv. Dessa provades, färg valdes - och visst är det lyx att kunna gå in i en affär, vars produkter man trivs med, och kunna köpa det man vill... ?

Träffade Karin på Kafferosteriet och smakade lyxigt kaffe från både Indonesien och Brasilien.

Sushi på japansk restaurang, kan även det hänföras till lyx.

Att sova på en tjock el- uppblåsbar madrass, det är verkligen betydligt mera fashionabelt, än vad det var på den tiden man fick blåsa upp sin luftmadrass med egen utandningsluft - och på morgonen finna sig liggandes nära golvnivå, då den koldioxidhaltiga gasen inte velat stanna kvar där inne i den gummiluktande liggplatsen.

Dåliga vädret i medelhavsområdet, kunde inte avspeglas i Möllevångstorgets rika utbud av frukt, grönt och  blommor.  Det är en absolut njutning att gå på torget en lördagsmorgon och kunna vraka och välja bland alla nyttigheter. Förstår bara inte hur man kan sälja sina varor för nästan inget pris alls. Blir det pengar över till någon form av lyx, för alla försäljare, alla med icke-svensk bakgrund?
... För jag kan inte tänka mig att detta är en del av organiserad brottslighet.... läste nyss något om att man ska vara misstänksam om man  köper varor eller tjänster till oproportionellt låga priser....

Lyxmat? Ja, för mig är det det. För mig är falafelrulle bland det godaste som finns.

Med lunchmaten förpackad i rullar och bröd, lämnade vi Skåne och drog norrut igen.

Dryga två timmar tar det att köra mellan Malmö och  Ulås, Värnamo.

Moster åkte med till Småland, för att träffa Konrad för första gången.  Ljuv musik uppstod genast mellan de båda.

Sin mormor har Konrad träffat så många gånger, så att han känner sig ganska så uttråkad av henne....

Efter det att alla var mätta och nöjda, så var det gott att komma ut och röra på sig. En promenad med döttrar, hästar och Konrad, fram och tillbaka till den fortfarande isbelagda Hindsen, passade bra, under det C-E  och Martin hämtade det sista som var kvar i Hjälshammarstalllet, innan det nu ska gå över till andra ägare.



Det är mitt lyxliv, det livet jag fått leva i helgen . Den allra största lyxen, det är att få träffa mina fina döttrar, att få uppleva lille Konrad och att få invänta ännu ett litet spirande liv.

Dagens lyx...... en välbehövligt lugn söndag.