Sju och sju

Tur att kontot var någorlunda påfyllt.
Sjutusensjuhundra kronor fick jag betala, på dagens yrkesmannabesök.
Kunde i och för sig väntat en och en halv vecka med betalningen, men med tanke på att räntan på lönekonto är noll, så spelar det liksom inte någon roll.
Men det sved, det gjorde det, när jag fick höra kostnaden för min beställning.
Så där som när man slår i något ordentligt, det gör riktigt ont direkt, men sedan går det snart över ....
...tänker bara på den som inte har det så fett, och som ändå behöver synglas.... då kan det nog svida betydligt längre, när man måste betala sju och sju för ett par glasögon.

Har inte gjort någon synkoll under de senaste fem- sex åren.
Så det känns bra att det blev gjort.
Kändes bra att ögonen i sig var bra.... ögonbotten och tryck och allt vad det var han kollade, optikern.
Optiker, det är väl ett mansyrke, fortfarande?
Vet att jag gick hos en kvinna ett par gånger, på 90-talet.... annars har jag bara träffat optiska karlar.
Funderar på optiker som jobb...näää, låter inte så kul.... optiken i fysiken är väl inte det roligaste arbetsområdet... och så är det väl så att jag hellre jobbar mer mot det som är levande.... om jag fick byta yrkesbana så skulle jag mycket väl kunna tänka mig ett yrke inom biokemins värld.
Till och med för tusen år sedan... eller iallafall fyrtio år sedan, då jag skulle välja yrkesbana, så hade jag en tanke på att läsa kemi ... undrar hu livet sett ut om man gått den vägen istället... hade man blivit kemi/biologilärare då... eller hade man inte alls fastnat i läraryrket.
Den som lever får inte se.....
... även om jag tycker att tanken på att kunna gå tillbaka i tiden och ändra på ens livs förutsättningar är ganska så fascinerande, så är vi inte där ännu.... :)

Det blev lila glasögonbågar.
Under åren sedan jag lämnade linslivet, någon gång på nittiotalet så har  haft röda, bruna, blå och genomskinliga bågar. Och ett par lila. Nu var det dags att ta den färgen i repris.
Jag valde färgen och sedan fick optikern bli smakråd till bästa båge.
Tror att det blev bra....
... och det vore ju illa om man inte trivdes i något man betalat sju och sju för.

 Det kändes lite konstigt att möta en yrkesman som var märkt av sjukdom.
Undrade först varför mannen gick så konstigt och varför han darrade så.
Så kom jag på ... Svea, som vet allt, pratade om optikern med Parkinsson, ganska så nyss.
En relativt ung man var det, iallafall om man jämför med den gamla tanten som sitter här och fingrar på datortangenterna...
... och redan hade han denna obotliga ( ?) och klart handikappande sjukdom.
Tycker att det var beundransvärt att välja att jobba, när han sannolikt kunde vara sjukskriven.... eller är det så illa med sjukskrivandet numera, att man måste jobba fast man är sjuk. I såfall är det  illa.
Vi är rädda - och ovana - att möta märkbart sjuka människor ....
... det borde vi inte vara, för vi vet inte när vi själva hamnar i sjukdom...
... och då tror jag att det är viktigt att bli brydd om.

De dyra glasögonen kan avhämtas efter midsommar.

Tog en promenad, favoritrundan, efter lunch- inköpt  i ICAs salladsbar.
Har inte gått "Stockremmarundan" på länge... mest för att knät inte skulle gilla drygt halvmilslånga promenader.
Det hurrade väl inte idag heller, protesterade lite i början... men ännu är det jag som bestämmer vad mina lemmar ska utföra för uppgifter!
Dessutom är det uppmuntrande att den gamla gångjärnsleden beter sig betydligt bättre än vad den gjort under se senaste månaderna.
I morgon ska den få trampa cykel, och slippa bära upp hundra kilo gående tant.....

Uppmuntrande var också att det kommer att bli ljung detta året också.
Det fanns ställen utmed skogsvägen som var frostbrända till brunhet, men den största delen av ljungriset var grönt och såg friskt ut.
Skogen ger skydd.
Kan inte förstå den som är skogsrädd....

Lingonen var alldeles vilda i sin blomning.
Kan bli mycket rödguld i skogarna i höst.
Och vi som har massor av fint krösamos kvar sedan förra året.
Gillar att plocka lingon... med plockare.
Man plockar en spann på bara någon timme, när det är god tillgång.
Den som lever får se, hur det blir med lingonskörden... nån gång fram i september.

För egen del ser jag fram emot att se hur mycket bättre jag ser ut genom glas och bågar för sju och sju.