Vänner, Vandring

Vänner

"Det är mera viktigt vilka arbetskamrater man har, än vilken gubbe man är gift med."

Så uttryckte sig en av mina gamla kollegor, för ganska många år sedan.

Det ligger något i detta definitivt.

Igår var det dags att träffa de gamla vännerna från Dalstorpsskolan.

Myntaren av uttrycket ovan var på väg att bege sig på semesterresa och två av våra vänner har under året  lämnat det jordiska, så nu var vi decimerade från åtta gamla vänner till fem..

Vi som är kvar, vi får vara rädda om varann.

Det är bara så roligt att träffa dem som man tillbringade många av sina bästa lärarår tillsammans med.

Solgerd bor i Påarp, vi andra bor kvar i närområdet.
Skolledig eller pensionär, alla hade vi tid att ta oss ner till vår stuga i Halmstad måndagen efter midsommar.
Anna-Lena och Berith stod för kaffedoppet.
Numera äter man ju kakor så sällan.Det är gott när sådana bjuds.

Efter fika så tog vi en promenad, på stranden och genom stugområden.
Vädret var helt ok, även om morgonsolen tackade för sig och tog en powernap bakom molnen vid middagstid. Nå´t bad blev det alltså inte denna dag heller.

Jag förevisade hur geocaching funkar.
Berith visste redan, hennes bror har varit lite tokig i att leta gömmor var de än har begett sig, berättade hon.
Nu var det Berith som hittade den pyttelilla burken i bänken.

Fem gamla vänner hade en trevlig dag tillsammans.
Oj, vad tiden går snabbt när man har kul.
Vips, så var klockan fem och Solgerd tyckte att vi kunde ta lite kvällsfika hos henne, innan vi andra begav oss hemåt igen.

Vi packade in oss i bilken och åkte till Påarp, alldeles vid havet.
Vallmon hade spritt sig från fälten, in i Solgerd rabatter.

Klätterhortensian hade börjat sin klättring på spaljén, som skulle bli vägg till grannens tomt, i det tre år gamla radhusområdet.
Växtzon 1, jo, ja tackar jag.
Kunde man önska sig en sådan, så skulle jag så göra.
Men den kommer inte av sig själv, man får flytta sig själv för att få en sådan.
Önskar att man skulle våga ta ett sådant steg, när (om) man blir pensionär....

Solgerd är konstnär.
Hon målar i många olika tekniker.
Här har hon använt akvarellfärg och gladpack.
Skulle kunna funka med elever också, speciellt med elever som inte är så finmotoriskt duktiga.
Ska testa om skolans akvarellfärger håller måttet för att få till en snygg bild.

En superdag med vännerna, 8-23! Det var en rolig dag. Hoppas vi kan göra en sådan här utflykt till sommartradition.


Vandring

Hade tid för knäröntgen i Ulricehamn idag.
Tre plåtar tog man.
Tror inte man ser något onormalt på vanlig röntgen...
... och man kan ju tycka att en tung tant som ger sig ut på sex-sju kilometers vandring på - delvis - steniga och rotfyllda skogsstigar - hon kan inte ha så ont....
och det har hon inte numera ...
Men nu hade jag fått en genomlysningstid. Lika bra att ha tagit ett litet steg in i vårdvandringen, utifall det onda i knät kommer tillbaka med full kraft igen.

Det hade kommit ut ett gäng nya geocacher i Ulricehamn, uppe på höjden, vid det fina friluftsområdet Lassalyckan.
Har aldrig varit här förr, men det visade sig att kring Lassalyckanområdet, så finns "allt".
Motionsspår/skidspår, fotbollsplan, ishall, simhall, golfbana, boulebanor....

Några som kallar sig pajsarna, hade lagt ut tiotalet gömmor längs en stig som kallas "Blå stigen".
Kommunen står bakom den välmarkerade stigen, som anses vara en strövstig.
Bra benämning, dels är det en stig som går genom så många olika naturområden, så att man inte kan rusa fram utan måste ta det ganska så lugnt, för att ta in så mycket som möjligt och dels så är det alldeles för mycket stenar, rötter och gegga utmed vissa delar av stigen för att man ska kunna springa /jogga tryggt och inte riskera att snubbla... Pratar av egen erfarenhet sedan den tiden det begav sig med joggande.

 Jo, det var i sanning en kontemplativ upplevelse denna sommarvandring.
Det var så fint så att bara positiva tankar kunde formas i hjärnan.
Det var geocaching av högsta kvalitét.

 Cacherna var varierade, det fanns minicacher och det fanns större lådor. Det fanns traditionella gömmor och det fanns tillverkade gömmor. Alla gömmorna låg nära stigen, man behövde bara gå 15 -20 meter i från den som mest.

 Tydliga blå markeringar visade vägen.... och ibland dolde det sig något annat däri också.

 Lämnande stigen för att leta upp en gömma utan hint, i "Mulleskogen".
Jag ska ju bara inte försöka mig på ickehintade gömmor, så jag misslyckades förstås.
Träffade på två unga killar, i tjugoårsåldern. Den ena höll på med geocaching lite av och till, men hade missat att det kommit en massa nya gömmor.  Kul att träffa trevliga människor på vandringen.

Stundtals var det andlöst vackert i skogen.

Här, vid groddammen, fanns ingen hint heller ... MEN jag lyckades ändå hitta gömman. Yes!

 Favoritgömman var huggen i sten.

 Eller trä i träd....

Det fanns två färdigställda rastplatser.
Men utsikt över en blommande äng och med en grangömma bakom mig, tog jag lunchpaus med medhavda mackor och kaffe.

Sista gömman var vid golfbanan.
Mitt enda misslyckade vad det gäller att hitta cache, utmed den tio eller elva cacher långa banan.
På denna rundan var det absolut inte kvantitét som gällde, här var det geocaching av klass ettvärde.
Tackade pajsarna för en superrunda, då jag fyllde i de funna gömmorna på datorn.
Sådana här rundor skulle jag kunna tänka mig att gå, iallafall varannan dag.
Precis som de som gillar golf kan spela det ofta.
Egentligen gör vi ju samma sak, geocachare och golfspelare.... vi tar våra vandringar genom den vackra naturen. Bärande på en gps eller på en bag med klubbor.
Finns det någon geocachare som läser detta, kom gärna med förslag på 3 -8 km långa geocachingpromenader  i Västra Götaland, Småland, Halland eller Skåne. Man kan absolut åka tio mil enkel resa för att få göra en sådan vandring som pajsarna fixat för mig på Lassalyckan i Ulricehamn.

Hälsade på Svea en liten stund, när jag ändå körde förbi.
Tog med den gamla vännen på en liten rullstolsvandring i närområdet.
Skönt att komma ut, tyckte hon.

En nostalgisk vandring bland kattkonstverk, hade man som utställning på Hjälmå.
Också en tidsvandring bland ett djur som kan betecknas som en vän.