Alingsåsarmaturer

Under flera år har jag läst om den årligen återkommande ljusshowen i Alingsås.

Den skulle jag gärna vilja besöka, har jag tänkt.

Lite långt att åka på egen hand, svårt att få tummen ur, har inte ens kläckt idén till C-E... ja, det har helt enkelt inte blivit av. 

I år kom resan till stånd, tack vare att vännen Inga hade aviserat att hon hade planer på att göra ett besök och kolla Alingsåsarmaturerna.

Några cacher skulle vi också leta upp, men det var inte det primära med resan denna gång, det viktigaste var att se hur man kan göra installationer med ljus och musik.

Det var lite kyligt i luften, då vi gjorde ett stopp vi Hedareds fina gamla stavkyrka.
Skillnad på temperatur mot för ett par dagar sedan. Men sådan är hösten, och igår var det en härlig frisk, men ändå mjuk, luftmassa som passerade trakterna.

Vi hade stannat till här vid kyrkan för ett drygt år sedan, jag och C-E, och då hade jag loggat en cache här. Idag var den borta.
Kyrkan var öppen, så vi kunde gå in och beundra de vackra målningarna.
En promenad över församlingshemmets område fick vi ta, för att försöka leta upp kyrkrundans gömma.
- En frälsarkrans, utbrast Inga, då vi passerade denna stenanläggning.
Helt nytt för mig, men intresseväckande. Enligt wikipedia så har stenarna följande betydelse: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A4lsarkransen

Cachen var det riktigt illa ställt med. Platslådan var trasig och loggbok och några "spårbara objekt" ( som jag vill kalla travelbugs) låg utspridda på marken en bit bort. Djursabotage?

Lite symbolistiskt för vår cacheresa var det allt. Tror att hälften av de cacher som vi letade efter i Alingsås, och speciellt under promenaden längs "ljusshow-slingan"  inte kunde hittas. För min del inte så konstigt,  jag tycker att mörkercaching är svårt... och inte så inspirerade heller.
Men Inga brukar ha ögon som en falk... vilket tyder på att alingsåsborna inte sköter om sina gömmor ordentligt.

Sommarhalvårets sista blommor? Tidlösa i full blom i Hedared.
I vår rabatt är vinterblomman julros på gång. Den har stora knoppar redan.

Det var massor av folk i lilla Alingsås, det tydde antalet upptagna parkeringsplatser på.
Hittade dock en plats nära stationen. Hittade också en cache och ohittade en i stationens närhet.

Tog apostlahästarna till en fin gammal skola ( fast jag tyckte att deras skolgård var tråkig jämfört med vår i Grismås. Bara betong...) Gustav Adolfsskolan... ganska så vanligt namn... är en 6-9 -skola. De eleverna har sannolikt inte lika stora behov av en skolgård med grönområden, som vi har i vår F-6-skola.
Konstigt förresten att man väljer att ha 6-9-skola idag, då läroplanen har avstämning vid åk 6...

Mitt i stan träffade vi på Karl Kulle.... ja, med det engelskklingande namnet Charles Hill.
Läser man i cachebeskrivningen,  så kom mycket riktigt Charles från Storbritannien. Han hade stor betydelse för att industrialisera Alingsås som textilstad.

Ljungdahls konditori. Hette det så...?  Jag och namn....
Fikat smakade iallafall utmärkt. Ljusbakelsen var designad för armaturevenemanget. Den smakade himmelskt...

Vid femtiden föll mörkret och då startades även ljusinstallationerna.
Temat var Per Gynt och den musik som Edward Grieg skapat till Ibsens drama.

Man fick följa en grön-ljusblinkande slinga, med start nära stationen. Slingan gick sedan genom Nolhagaparken, där den till stor den följde den slingrande ån.
Just att använda vattnet som spegel förhöjde effekterna. Den suggestiva musiken förhöjde också upplevelserna. Här är temat Åses död.

Lite svårt att ta bilder i mörker...men detta är Nolhaga slott. Även det vackert upplyst, med installationen "Arabisk dans" utanför.

De var ju en bit att gå, sannolikt ca tre kilometer. Så den som inte ville använda apostlahästarna kunde få en guidad tur med en hästkrafts draghjälp.

Cacherna som vi letade efter i mörkret, de ville inte, med några få undantag, visa sig.
Inga hade kollat upp en Earthcache som hon tyckte att vi skulle försöka lösa. Det var en jättegryta i ett flyttblock. "Bara några hundra meter att gå" sa Inga.
Det var inte så långt, faktiskt, även om jag inte riktigt gillade mörkret. Inga hade förstås utrustning, en ordentlig ficklampa, andra grejer än min lilla pannlampa.
Så vi tog oss ganska lätt fram till platsen där vi skulle lösa några enkla uppgifter. Inga hade förstås utrustning ( måttband) med till detta.

Får medge att detta var dagens intressantaste besök, vad det gäller geocache.

Promenaden längs ljusslingan återupptogs, och vi passerade en sprickdal, en öppning i berget som hade formerats för 40-50 miljoner år sedan. Här blev jag så betagen av ljus och musik ( I Bergakungens sal) att jag glömde ta upp kameran.

Vi passerade flera lika ljusinstallationer,  gjorda av olika ljuskonstnärer. Den sista, med tema "Anitras dans", gillade jag också väldigt mycket. Sannolikt beroende på att musiken passade så bra till ljuskonsten.

Promenaden, med tid för ( mest misslýckat) burklet, tog närmare tre timmar.
En pizza innan hemfärd, det smakade riktigt bra.

Tack Inga för en rolig eftermiddag/kväll... och för att du gjorde så att jag fick möjlighet att besöka ljushowen i Alingsås. Den var verkligen värd ett besök.... och besök för att leta cacher, det kan jag tänka mig göra igen... men när dagen är lång och ljus.  Och då inte bara med ljus från armaturerna i Alingsås.