Go geocaching

.... eller kanske borde rubriken vara FELFUNTAD.

Plötsligt så fanns där en ledig dag, en riktig frökenfridag. Många kommuner ger  sina lärare lov hela veckan före Allahelgonahelgen, andra  tycker att det räcker med två lediga dagar. Nu är det inte så att en del har mer ledigt än andra, för alla ska göra sin 194 arbetsdagar  á 9 timmar.
I vår kommun, så är det två dagars ledigt som gäller...men har man någon tid att kompa ut med, så går det bra på tisdag och onsdag. Med tanke på allt läsande som ingår i mattelyftet, så fanns det utkompningsmöjlighet för de allra flesta.

En ledig härlig höstdag och ensamvargen i mig njuter av att kunna åka alldeles ensam och leta geocacher, bestämma själv var och inom vissa gränser, bestämma tiden för utflykten.

Kollade lite på några områden, hittade en slinga nära Bolmen, som hade fått massor av favoritpoäng.
Lät intressant!
Det var den inte, men till det återkommer jag.

Första cachen för dagen fanns  vid Gislaveds kyrka. En liten, liten rackare. Sådana gillar jag egentligen inte heller, för de är besvärliga med loggningen... men det var ändå OK, för platsen var fin.

Hittade  ytterligare en cache i en björk i Gislaved.
Styrde sedan kosan mot Reftele. I dessa trakter har vi varit flera gånger, men något nytt och tantmöjligt fanns kvar. Som en gömma här vid vattentornet t.ex.

For vidare mot Ås och byns gamla kyrka.
Där uppe i dungen av ek ( hoppas jag att jag känner igen rätt) borde det ha legat en kyrka.
Det gjorde det inte, man fick köra en liten bit upp i den fina lilla byn.

Dagen hade börjat bra, med hitt på alla sök och klockan var ännu  tidig förmiddag.
Solen sken från en blå himmel, för första gången på länge.
Den gamla kyrkan var utrustad med en multicache i två steg.
Borde ju funka, tänkte jag.
Fick en promenad på närmare kilometern  då jag lät bilen stå kvar vid kyrkan.
I Ås blommade blåklockorna för fullt. Rölleka syntes också vid vägkanten.

Är stor fan av kyrkoplatser. Anser att de är mer andliga i sitt naturliga rum, än vad de flesta kyrkor är. Speciellt om man jämför med kyrkor som är rikt utsmyckade... de är intressanta, men mer museiala ( nytt ord) än andliga. Tycker jag.

Läge för fika. Vaniljbulle från ICA i Tranemo. Mums!

Nya kyrkans cache var lätthittad.
Temperaturen var nu uppe i ca 15 grader, det blåste en ljummen vind och luften var fortfarande, trots solgenombrottet, ganska fuktmättad. Underbart väder att vara ute i.

Så var det då dags att svänga in mot Svanaholm och den slinga med cacher som fanns där.
Första  gömman var gömd utanför cacheägarnas hus. Grannen visste var den fanns, och kollade intresserat på, då jag först letade på fel ställe.

Även den här kraftige killen kollade noga mina förehavanden, från sin sida av ett ordentligt stängsel.

Fortsatte på grusvägen och hittade första gömman. Boots.
Ingen hint fanns tillgänglig, men skorna kunde man ju inte missa.
Hittills hade cachingturen varit både turlig och rolig. och nu skulle jag in bland alla favoritercacher.
Det fanns förhoppningar att det skulle vara roliga gömmor, men det fanns också en misstanke  (efter att jag fått mail från Inga igår) att de var för svåra för mig.

Det var de!
Riktiga o-favoritgömmor. In på en liten skogsväg, där det inte fanns mer än skog att se. INGA HINTAR, trots att det bara handlade om svårighet 2. Borde vara lagligen förbjudet att låta bli att sätta ut hintar på gömmor under svårighet 3.
Hur kul var det att krypa runt vid en jätterotvälta och inte ens fatta om man var rätt.... eller bland ruinerna av ett älgtorn, där det här och där stack ut vassa spikar.???

Bevare mig från sådana gömmor, säger jag, och förstår att jag är felfuntad. Hittade fyra av sju sökta... och gillade bara en, den som faktiskt var svårast, men som för mig var betydligt enklare än de som jag inte hittade, och som jag inte kunde få hjälp att lista ut vad jag skulle söka efter.

Här fanns det t.o.m en hint, stubbe. Blev så glad när jag hittade en stor låda där. Men där fanns ju ingen burk/loggbok. Bara ett rep med en pil i och så ett fäste i en stubbe, för karbinhaken som fanns i ena änden av repet.
Hur skulle jag använda denna pil? Funderade. Kom på. Funkade efter en stunds ansträngning.

Så detta kunde vara en favoritcache egentligen, men jag var så irriterad på de andra, som VAR UTAN HINT, så den höll jag inne.
För jag gillade inte alls den här serien av cacher. Kanske om man varit flera att leta, men det var inget för  amatörcacharen med dåliga ögon/ iakttagelseförmåga. Jag behöver något som får igång tänket, annars funkar det inte.

Favoritpoäng blev det dock för den enkla gömman vid Bolmen.
Äntligen lite natur-njutning.
Sol över Bolmen, bokar i höstfärger.

Suckade ljudligt, av ren befrielse,  då jag kom ut i det vackra, ut från den mörka skogen och dess tråk-gömmor.

Är man felfuntad, så är man!

Hade lagt ner alldeles för mycket tid på skitgömmorna utan hint. 

Var lite trött, mentalt iallafall.

Hade nog dröjt lite för länge innan jag fått fram salladen och Coken, som var tänkt som lunch.

Nu blev det en sen lunch, så det tog en stund innan blodsockret rättade sig till.

Var lite vinglig i huvudet då jag körde mot hembygdsgården i Ås.

Var glad att hitta en gömma med HINT!

Tog en för mig helt ny väg, från Ås och rakt västerut.
Vid det häftigaste platsen för dagen, detta "mackmuseum", bilverkstad fanns en gömma.
Med hint.

Hittade ytterligare en sådan, utan direkt hint, men med ledtråd som fick hjärnan att förstå, utmed den kurviga vägen.

 
Vid sjön Flaten var det ytterligare ohintad gömma, av samma cacheutläggare som lagt ut den serie som felfuntade jag dissat. Letade lite onödigt länge och skitade ner händerna. Som tur var fanns det rent vatten att tvätta sig i.

Sista gömman för dagen ( tror att det var nummer 18) var den mest traumatiska.
Jag som alltid brukar tänka - Tänk om jag får hjärtinfarkt när jag är ensam i skogen. Vem hittar mig då?
Nu skulle jag till Sankt Sigfrids källa och börjar  gå mot den resta stenen på andra sidan åkern, med telefonen kvar i bilen.
Mot mig kommer att antal nötkreatur i full karriär och tanten fick  raketfart ( så mycket raketfart tjock 60+ felfuntad tant kan få) och räddade sig tillbaka på andra sidan grinden.
 Lite retligt att se målet, nästan självlysande i den ganska låga solen,  och inte våga sig dit.... p.g.a. årskalvar.
För det var inga ilskna tjurar, vilket jag först trodde. Bara nyfikna kalvar.

Bonnungen, någonstans långt inom mig, tog kommandot och fick tag på en lång pinne.
Likt Moses som fick vattnet att vika undan för sin käpp, gick jag genom kalvhjorden och alla de små kreaturen vek hädan för min stav.

När jag nått mitt mål, så skockades de alla utanför staketet igen.
Efter att inte ha kunnat skriva på alldeles för blöt lapp ( men naturligtvis loggar jag ändå... jag har ju funnit, öppnat, försökt skriva... men det  förgäves) så upprepades den Moses-liknande proceduren.

Absolut intressant plats, denna källa där de första kristna i bygden döptes.

Lite ytterligare andlighet erbjöd platsen, för här hade Kållerstads  (?) gamla kyrka legat.
Fick möjlighet att sända ett tack för en fin dag och framförallt för att jag helskinnad klarat mig från de hemska kreaturen.

En dag att vårda i minnet. Jag gillar verkligen mina ensamma cachingdagar på sevärda platser. Förhoppningsvis blir det en dag med goda vänner på torsdag. Det är också härliga dagar så det ser jag fram emot, Inga och Katrin.