Vidare vackerhetsvandringar

En liten julhälsning så här mitt på sommaren. Tycker mycket bättre om julsaker på sommarn än på vintern. Tror att det beror mindre på att inte gilla jul än att inte gilla vintern.
Men det behöver jag ju inte tänka på idag, nu när sommaren är som allra vackrast.
Cachen hittade vi idag, på  väg mot vidare vackerhetsvandringar i Falbygden.

Birgitta, bojip, nämnde ett vackert ställe, då vi träffades för tre dagar sedan.
Hon skickade en länk från sin blogg, där hon berättade om platsen

http://geoaventyrskaraborg.blogg.se/2015/april/vastergotlands-botaniska-skattkista.html

 http://www.geocaching.com/geocache/GC47P31_nolgarden-nas-naturreservat

Efter att ha läst blogg och cachebeskrivning frågade jag C-E om han kunde tänka sig åka med till Nolgården, Näs. Det kunde han.

 Vi möttes direkt av en tidsolikhet; den förfallna gamla gården som stod i så stark kontrast mot de stora, moderna vindkraftverken.

De små åsarna var ett eldorado för blomsternördstanten. Även C-E var helt bedårad av all vackerhet.
Vi träffade på ett ungt par som visste lite mer om de, för oss, ovanliga blommorna.

Drakblomman var en helt ny bekantskap.



Sverige möte Danmark i U-EM-semifinal (fotboll) i kväll, Getväppling och drakblomma, det blir dagens "Heja Sverige"-symbol.

Blodnävan och getväpplingen var det klart dominerande växterna längs "blomstervägen", som stigen på åsryggarna kallades.

Den gula solvändan var fantastiskt vacker. Den har jag heller aldrig sett tidigare. Här fanns det gott om blomman som alltid vänder ansiktet mot solen.

Jag kan inte förstå folks motstånd mot vindkraftverk. Ja, utom att det finns många som vänder sig mot allt som är nytt/möjligen kan inkräkta på deras vardag/ det man inte vet så mycket om/det som man inte riktigt kan kontrollera/ det som grannen inte heller gillar.....

De mäktiga kraftkällornas "vingar" rörde sig ganska så snabbt i den något tilltagande vinden, Om man lyssnade noga, kunde man höra vingsuset. Det var definitivt inget som störde!

Vandringen gick på fina stigar genom en väldigt speciell miljö, genom en blomsterprakt som man inte tror är möjlig.

Fem cacher fanns gömda i området. Vi hittade fyra. En fick jag messa cachedesigner bojip för att få hjälp med. Den konstgjorda växten, alldeles vid de stora näve-bestånden, den hittade vi inte. Konstgjorda växter här??? Näää....

Åsarna ser ut som  jättekorvar, uppväxta ur jorden. Kanske är detta som är blommig falukorv...

De, ur miljösynpunkt (just nu), förhatliga nötkreaturen får beta på kullarna på sensommaren, efter det att man haft slåtter. De blommiga korvarna ges möjlighet att fortsätta vara blommiga....

Tycker att länsstyrelsen i Västra Götaland sköter sina reserverade områden i länets centrala delar på ett föredömligt sätt.

De naturreservat som finns hos oss, de är helt bortglömda tycks det. Vi ligger i utkanten av länet, vi har inte så mycket till vackerhet att visa.... Bara skogsmarker, även om de är speciella och kan vara av intresse för en del.

Fjädergräset är speciellt just för dessa "stäpp-åsar".

Gräset med de långa vipporna, Stipa pennata, växer bara här och på en närbelägen plats, i hela Sverige. Väldigt kul att komma hit, precis när det börjat blomma.

Fjädergräs (Stipa Pennata) är ett styvt upprätt, tuvat flerårigt gräs som oftast växer i bestånd. Stråna kan bli upp till en meter höga, med långa trådsmala blad och smala upprätta vippor. Arten blommar i juni. I unga stadier är gräset mycket oansenligt med ihopdragen vippa, men då vipporna är fullt utvecklade och småaxen öppnat sig, domineras vipporna helt av småaxens talrika, omkring tre decimeter långa, vita, fjädergreniga borst som bildar vita plymer i toppen av strået. ( från cachebeskrivningen http://www.geocaching.com/geocache/GC5TDC2_stipa-pennata-nolgarden-nas)

Rödkämpar var en annan vanlig växt på åsarna. På långt håll kan man förväxla den rosafärgade växten med en orkidé. Men sådana fanns det inga på Nolhaga, Näs.  Nu var var jag mer än nöjd med artrikedomen ändå och lämnade naturreservatet med bilder av ytterligare en vackerhetsvandring av högsta rang,  på näthinnan... och på kamerans minneskort.

Orkidéer hittade vi däremot på Ålleberg. För oss vanliga  nattvioler i och för sig, men dom är så fina dom också. Speciellt om de växer i grupp,

Ålleberg har flera rundor att erbjuda. Efter att ha konsulterat Birgitta ( bojip) bestämde vi oss för att Predikstolen  skulle få bli målet för vackerhetsvandringen. Det var ett bra val. De hissnande utsikterna gjorde vår entimmeslånga promenad.

Jag trodde att detta var predikstolen, men det var fortfarande några tiotal meter kvar.  Utsikten här var en av dagens bästa.

Geocacher kan ha ett visst underhållningsvärde i sin utformning. Tyckte att det lilla svinet var svinsött.

Själva predikstolen, den var verkligen hissnande.
En hög klippa med platå, som reste sig en bra meter ut från fastmarken.
Tanten reagerade som hon brukar, då det gäller hissnande platser. Det isade i hela kroppen, och mest i benen.
En plats värd att upptäcka var det, och det är ju det man gör, när man är ute på burklet.

Ålleberg är en segelflygsplats. Det är svårt att få någon bra bild på flygplanen, speciellt när solen skiner och man inte ser kamerans display tillräckligt bra.
Vi såg flera plan gå upp under tiden som vi var upp på berget. Skulle vara häftigt att åka med i ett alldeles tyst plan som använder termiken som flygkraft. Visst skulle jag våga, om jag fick åka med en erfaren segelflygspilot.
Vi såg också små motordrivna skärmflygplan . Meden hiskelig hastighet lyfte de högt upp i skyn och försvann som små prickar. De hade en minilandningsbana, där vi kunde se dem gå ner för landning. En sport för våghalsar.

En annan våghals-sportplats var denna utsiktsplats, där skärmflygarna störtar sig ut. Hu, säger jag bara.

"Vanliga" midsommarblomster blommade rikligt på ängen vid rampen. En gömma fanns nära ... och vems nicknamn hittade jag där? Ingas- forjoi. Hon hade också loggat en av de andra cacherna vi tog på berget, på platån.

Lunch kunde vi köpa på Ållebergsresturangen, med denna utsikt. Den låg i direkt anslutning till det lilla segelflygfältet och dess segelflygmuseum.
Lax med citronsås blev det. Inte gourmetmat, men helt ok.

Utsikten kunde vi absolut inte klaga på.Falköping såg rätt så litet ut, när man såg det lite grann från ovan.

Ur Ålleberg kommer det flera källådrar. Hokällan är en av dem. Här vattnades hästarna förr, då det var de som tog människor ut på  resor. Tog själv en slurk vatten från källan. Det smakade riktigt bra. Geocachen hittade vi inte, men det gjorde ingenting alls... Det primära med dagens utflykt, de var att uppleva nya, närbelägna smultronställen. Geocacherna fick bli guider, draghjälp och en bonus.

Längs den gamla vägen vandrade vi en bit. Gpsen var på bushumör och lurade oss ner i branta hasselbackar. Vi fick gå tillbaka nära den gamla vägen för att hitta cachen. Lite extra träning fick vi på köpet.

Lite kultur ville vi också ha med oss, denna vackra lördag. Gånggriften i Vårkumla fick bli en del av den.
Gånggrifterna uppfördes under stenåldern. Man funderar en del, när man känner dessa historiens vingslag. Hur kunde man få ihop de tunga stenarna, varav den största, tonvis tung, skulle upp på toppen? Hur skulle vi nutidsmänniskor klara oss, om vi hade möjlighet att gå in i en tidsmaskin och kunna tillbringa en vecka i stenåldersvardag? Hur skulle dåtidens människor reagera på vår verklighet... det måste vara rena sciensfictionen för dem....

Vårkumla kyrka har anor från 1100-tal, blev också en bit kultur.. En fin liten kyrka. Just när vi skulle gå över det lilla fältet till den plats där geocachen fanns, så började kyrkklockorna ringa. Två personer såg vi i klockstapeln. Här var det ingen automatik i helgmålsringandet, dra i klocksnöret, det fick man göra manuellt.
Helgmålsringning klockan fyra? Jag trodde det skulle vara klockan sex på lördagsaftonen. Men jag hänger inte med.... tiderna förändras.

Utsikten från kyrkbacken, den var inte helt fel. Därborta ligger vackerhetsvandringsberget.
Kommer snart att återvända till vårt läns/landskaps centrala delar igen. Där finns fler vackerhetsvandringar att göra.