Midsommarmusik

Några smågrodor blev inte härmade denna midsommarafton. 

Hörde av grannen på Knipan, att det inte ens blev grodhärmat på naturgräs, runt rest påle denna midsommar, utan på ladgolv och utan något att dansa runt.

För egen del, så satt jag och C-E och lyssande på regndroppspreludier av olika styrka och i olika hastighet. Många sådana musikstycken spelades av regndropparna själva, på Halmstadsstugans altanplåttak. 

Korsord och Sudoku blev lösta, sill blev uppäten, framåt seneftermiddagen kom Johanna och Martin, midsommartårta fixades snabbt, stranden fick en promenad, C-E grillade hallomi, quorn, grönsakswook, oxfilé.... ja, de var jättegott. Spel av olika slag blev det sedan, tills det blev midsommardag. Regndroppspreludier spelades allt mindre under det att midsommarafton övergick till dagens natt.

Vad gör man på en gråmulen midsommardag?
Man går en runda och letar efter geocacher.
Musikrundan hade jag hört talas om, och insett att det är en runda, där teamwork, out of the boxtänkande och många ögon skulle behövas,
Johanna och Martin ville gärna gå med på en lite utmanande runda.
En och en halv mil från Knipan, fann vi en fantastiskt fin skog, med härliga stigar och varierande natur.
Och roliga gömmor.

Terrängmässigt var det riktigt enkelt, slät mark och breda stigar.
Det svåraste man behövde göra, det var att böja knä.... och det kan även en tant.

Alldeles före oss i spåret fanns ytterligare en tvågenerationsfamilj geocachare.
Vi fick vänta på vår tur vid flera tillfällen, men en gång, då det var svårighet 5 på cachen, då letade vi alla åtta. Utan resultat. Varvid mannen av den äldre generationen i det andra sällskapet, helt sonika tog fram telefonen och ringde cacheägaren. Det blev ett ganska  långt samtal, innan han hade helt klart för sig var han skulle leta.
Vi signerade våra namn på remsan... och fick se hur en D5a kunde se ut. Hittat den utan hjälp hade vi inte gjort. Kul med så svåra? Nej!

I övrigt så var cacherna superbra. Detta trots att svårigheten var upp till 4,5, även på några av de andra gömmorna. Men inte omöjliga, för det. Ett litet hus med elektricitet driven av solceller, fanns på en undangömd plats. En giftig orm låg och lurade i gräset. En hundbajs fanns i en låda, en banan i en stubbe, en leende tennisboll på en trädstam.
Ja, det var verkligen en bra runda. Heder till cacherundedesignern, med nickname Colourful life.

Stigarna var lättgångna. Inte en rot som tanten riskerade snubbla på. 3,5 km kändes inte långt alls....
Fåglarna sjöng sina olika melodier för oss, under vår vandring.
14 gömmor, varav några svåra, var det. Det tog en stund att leta upp dem alla. Tror nog att vi var ute 2,5 timme.

Finmotorikern Martin fick ta hand om allt som var lite besvärligt att få till. Det gjorde han gärna.
Många lärkträd fick vi närkontakt med, då vi tog oss in i dess mest tätplanterade områden, vid flera tillfällen. En ny upplevelse. Lärkträdsbarr är mjuka.

Efter musikrundan, där alla gömmor hade namn och cacheutformning efter något känt musikstycke, ville Martin ha en terrängutmaning. Det fick han, för det fanns en alldeles i närheten. Han klättrade 6-8-10??? meter upp i en björk och fixade så att både jag och Johanna kunde plita ner våra namn på loggremsan.
Kul, tyckte han, att en mogen man kunde få vara pojke igen, och få klättra i träd.

En superkul geocachingutflykt var det... och ortopeden behövde inte  behandla sig själv för något skelettbrott.

Solen lyste lite då och då under det att vi åt den midsommardagstraditionella korv stroganoffen och gick den tillika traditionella tipspromenaden på Knipan. Frågorna var supersvåra, det blev mest gissningar från oss alla.
Hem till katter och växthus i Stockremma ( och J och M + katter hem till stall och växthus i H-hammar) gick färden på midsommardagens sena eftermiddag. Blev stoppad av poliser utanför Gislaved, fick hjärtklappning ( trots att jag kört ganska så lagligt hela tiden). Nu var det bara att visa körkort och att blåsa i alkomätaren, Det var inte så farligt, för körkortet var med och något starkare än kaffe hade jag inte druckit sedan i går kväll.

Det var den midsommaren det. Från och med i morgon går vi mot mörkare tider...... känns lite tråkigt... men ljuset stannar kvar ett bra tag ännu... hela juli iallafall. Hoppas att sommaren spelar lite solig durbetonad musik, gärna i allegro och mezzoforte.