Långsamhetens lov

Tog en långsam cykeltur på eftermiddagen.
Det finns en del växter kvar i skolan. De behöver lite vatten då och då. Sannolikt skulle de även behöva lite näring... och bättre ljus än vad de får i ett fönster med tonat glas i nordostläge.

Nu överlever växterna år efter år, trots detta. Långsamt växer det, och det får de absolut lov att göra... blir betydligt enklare att sköta om, jämfört med de snabbväxande ogräs som jag har här hemma.

Funderade på om det har varit ett långsamhetens lov, så här långt.

Fast långsamt har det inte kunnat vara.  Jag har minsann sett till att ha full fart genom tillvaron, de flesta av dagar av de fem veckor, som ledigheten hittills varat.
Men det känns länge sedan som vi lämnade skolan för sommaren, och ändå är det tre veckor kvar av ledigheten. Kanske det är för att man hunnit med en hel del roligheter, som det känns som ett långsamt lov.

Om jag börjat klättra på väggarna?  Nejdå... men jag medger att det funnits dagar, då jag tänkt: Skolan kunde gott börja i morrn!

De senaste dagarna har jag inte gjort mycket.... eller kanske har jag...
Det har varit långa dagar... utan stress... det måste väl vara det som menas med att vara i nuet, att utföra långsamhetens lov.

Torsdag- fredag i Halmstad.Tillsammans med Johanna och Martin. En tur till stan, lite geocaching på gångavstånd till stugan, lite spel, lite läsande, lite promenad, boule på boulebanan, pilkasting på toalettväggen.....
Hemma igår... bokläsning, gräsklippning, mystlösning....
I lugnt tempo....

Tre dagar med härligt sommarväder f.ö. ... torsdag, fredag,lördag.  Utomhusvarande med kvalité.

Tänkte på det under cykelturen, att jag någon gång för ett antal år sedan var på en föreläsning med rubriken "Långsamhetens lov". Owe Wikström hette/heter han som föreläste för ett antal kvinnor på Pulsen i Borås. Det var på den tiden som det ordnades 4-5 föreläsningar per termin, à ca 300 kr styck. Försökte unna mig att åka på några av de som var mest intressanta. Idag finns inte dessa föreläsningsserier kvar... tidtypiskt, skulle jag vilja säga.
Vi har/tar inte den tiden att sitta ner att lyssna på något intressant.
Jag undrar vad vi egentligen gör. Tills för några år sedan så träffades vi gamla kollegor från Dalstorp varje sommar... och någon gång däremellan. Senast det var en sommarträff, det var när vi var i vår lilla stuga för två år sedan. Efter det så har det varit dåligt med mötestillfällena.....
För att inte tala om allt som byborna gjorde tillsammans förr... idag gör vi absolut ingenting ihop... pratar knappast med varann....



Har sparat ett par fullklottrade föreläsningsanteckningsböcker. Letade fram föreläsningen om "Långsamhetens lov". Den var från februari 2006. Nästan tio år gammal. Men inte inaktuell, tvärtom.

Owe Wikström framhöll viktigheten att leva i nuet, att försöka sätta glans på tillvaron, att se tillvaron som den är och förhålla sig till det. Tycker nog att jag lyckats ganska bra att leva i nuet under sommaren och njuta av den fina naturen. Fast visst återkommer vissa ältsaker, sån´t som jag inte kan påverka. Vad ska min hjärna hålla på med sådant onödigt arbete för?
Väldigt bra för hjärnan att läsa böcker eller lösa problem, ( korsord, sudokus, mystar i geocaching... eller sticka/virka)så att den har något vettigt att hålla på med. Eller ta en långsam tur på en cykel och njuta av de otroligt vackra vägrenarna....



I mina anteckningar från föreläsningen om Långsamhetens lov,så läser jag.
"Media skapar idealen. Den visar inte verkligheten, men den skapar en verklighet som inte är den verkliga". Sant! Visst har unga människor under överskådlig tid påverkats av det som media anser vara det sanna, men idag gäller det  även äldre människor. Man lever sitt liv genom andras förväntningar och mediers ideal. Inte undra på att man blir olycklig.



En långsam lov längs glädjefyllda vägrenar, det gör att otillräcklighetskänslan luras i väg för en stund.

En långsamhetens lov, visar denna kreativa vägskylt.

Tänkte på pappan som satte sin dotter på motorcykel, och sedan krockade med en bil, så att dottern förolyckades. Den mannen kan nog aldrig mer tröstas.  Hur tänker man, vilket ansvar tar man, då man tar med sitt barn där bakpå en mc, på en högtrafikerad väg?

Långsamhetens och förnuftets tankar borde också lovordas. Vi andra har haft tur!

Kornas tempo borde vi alla ta efter någon gång ibland. Bara vara, vila, äta och tugga maten en extra gång. En dag varje månad, kanske rent av en dag varje vecka..... Tror att det fanns ett skäl att skapa en vilodag i veckan.

Lupinerna har tagit till sig det där med långsamhetens lov.... aldrig har de väl haft en sådan långsam och utdragen blomning som denna sommar. Och än är den inte över, det lovar de ännu knoppnade blommorna.

 Min hjärna har också anammat detta med långsamhet, och gått över till sparlåga, minst sagt.

Var inne i skolan, stannade sedan till och fotade samt gick en bit i en backe... men märkte inte att jag hade olika skor på.... min egen på vänster fot och C-Es två-tre nummer större på den högra.

Bra att få skratta åt sig själv ibland.

Vackerheten är slående på den kuperade rundan.

När jag passerade en av byarna, gåendes i den övre delen av den långa, sega backen, kom husets fru mot mej och sa: - Tänkte just på att jag inte sett Anna-lena cykla förbi en enda gång i sommar.

Så glad man blir, då någon tänker på att man finns.

Nu har jag cyklat rundan en gång tidigare under denna vår/sommar. Det var precis efter det att spinningsäsongen avslutades, och jag hade inte kommit in i långsamhetskänslan, utan trampade på uppför hela långa backen, utan att bli sedd.

Förhoppningsvis kan det bli ny förbipassage framåt veckoslutet. Har inte cyklat Lagmanshagarundan ännu..... och en långsam tur runt den fina sjön.... den hör till sommarnjutningsmåstena.

Långsamt kommer regnet i från väster, det ser jag genom fönstret. Långsamt blir kvällarna allt mörkare, Inget jag vill lovorda, någon utav företeelserna Men regn i lagom mängd, det behövs... och efter den vackra sommaren, så kommer den lika vackra hösten....

I morgon är planen att vi, tillsammans med Roger och Helena, ska ta oss till Hökensås och göra några vackerhetsvandringar runt ett par av sjöarna. Långsamt och varande i nuet.