Returresa

Det finns platser som man  bara känner att man måste återvända till. Platser, där man  inte blev mätt på upplevelse, trots att  upplevelserna och vackerheterna stod en upp i halsen, vid förra besöket. Men man blir hungrig igen, och på Hökensås kan man nog bli hungrig många gånger.

C-E fick snällt åka med. Det var ju han som också skulle få se det fina.
Inga problem.
- Vi åker också gärna med, sa hans syster... och menade då att även hennes make, min/vår svåger Roger, skulle komma med på ett hörn. Jättekul, tyckte jag.
- Var det inte i närheten av Hökensås som det skulle finnas en grav, där någon obekant såg till att det alltid finns färska blommor? undrade Helena. Jag såg ett program i TV.
- Visst, sa jag. Vi börjar där.
- Hoppsan, sa hon, var det SÅ nära.

Området kring Falks grav är riktigt vackert och suggestivt. Hit kan man komma många gånger. Skönt att inte vara ensam, för lite läskigt är det allt här!

- En SAAB, sa männen. Jag kan inget ( väldigt lite) om bilar, så jag sa inget emot.
Däremot undrar jag hur länge bilvraket ska stå kvar. Och vem som har ansvar för att det förs bort. Eller hör det också till platsen, för att förhöja den lite läskiga känslan?

Vi åkte tillbaka längs Göteborgsvägen.  (!)
Klockan närmade sig elva... och det passade alldeles utmärkt att fika vid en av de många fikaplatserna, som finns vid Hökensåsvattnen.
Nordvattnet hette detta, och en geocache hittades dessutom före fikat och en efter fikat.

Nordvattnet, det är en riktig sjö. Och på en sjö kan man ta sig fram i eka. Nu hade vi inte den möjligheten... det blev att fotvandra eller bilåka. Mixen av de båda sätten att ta sig fram, den visade sig vara väldigt bra i Hökensåstrakten.

Svåger Roger hade med sin egen gps. Den är aldrig använd i geocachingsammanhang, utan bara i samband med jakt.  Han knappade in koordinaterna till de gömmor jag tänkt att vi skulle besöka, och tyckte nog att det här med geocaching var helt ok. Grymma falkögon, det hade han också.

Frågan var, befann vi oss i Västergötland eller i Småland?
Med tanke på vilken blomma som visade sig för oss, så var det allt Västergötland.
Det visade sig så småningom att ljungen även börjat gå i blom på andra sidan gränsen.
Ganska häftigt egentligen... vi bor ju i gränstrakterna mellan Västergötland och Småland. Åker vi ca 10 mil norrut ( nordnordost) - eller drygt 6 mil fågelvägen - så är vi i samma situation.
Knepigt!

Nästa stopp, det var Kroksjön.
Här skulle vi ta rundan runt sjön, hade jag planerat. ( Ingen emotsatte sig mina planer f.ö..... tar det som bevis på att jag lagt upp en ganska bra rutt, med varierad natur... och med lätthittade geocacher)
På med vandrarkängorna, tyckte Helena.
Idag hade det egentligen inte behövts. Det var torrt och fint, på såväl stigar som i riset.

Storlommen hade en enmansshow för oss.  Det var rena turen att jag fick med honom på bild, för han försvann snabbt under vattnet och kom upp på en plats, en bra bit där ifrån. Små fina fiskar hade han i näbben! Lunchdags för storlom.
Kul att stå och kolla på. Speciellt som man ännu var mätt på stekt äggmacka....

På flera platser, där det var lite mer öppet, blommade skogskovallen för fullt. Visst har vi den blomman hos oss också, men inte i sådana mängder samtidigt. Vi körde förbi platser, där det lyste helt gult. Vackert!
Tycker dessutom att Helenas hår är så vackert.Att man kan få så jämnopigmenterat hår... och att man då inte envisas med att färga det. Jättefint, tycker tanten, som ännu inte kommit riktigt dit... vare sig i mod eller hårfärg. Ser fram emot den dag, då mitt hår också fått så här fin färg!

Stora har fågelungarna blivit. Sommaren är långt framskriden, det är tydligt. Idag har Margareta namnsdag. Fruntimmersveckan är inledd. Skickade f.ö. en namnsdagshälsning till äldsta dottern. I morgon får hon en till.

Kroksjön bar verkligen skäl för sitt namn. Den såg ut som en krok. I själva kroken var det fullt med näckrosor. De hade inte riktigt slagit ut ännu, men var på god väg. Om en vecka måste här vara himmelskt näckrosvackert.

Försökte få en närbild på några... men trots att det var "bästa" kameran som fick lufta sig idag, så var det svårt att få till bra bilder. ( Varvid jag kan tänka mig att jag vill ha en annan, bättre, bästakamera...)

De naturliga installationerna runt sjön, de är det mycket enklare att få snygga bilder på. Gillar verkligen träkonstverken som framträder lite här och var. En häger? En pomperipossagubbe?  Plats för fantasi.

 
 - Har ni varit vid Lövkulle? frågade Birgitta ( bojip) mig och Inga, då vi besökte Hökensås och Falbygden för tre veckor sedan. Då när jag fick sådan Hökensåshunger...
Det hade vi inte. Vi kunde inte hinna med allt!
- Där är det verkligen fint, precis som att gå i en adventsljusstake, sa Birgitta. Jag rekommenderar er att göra ett besök.
Rekommendationen tog jag till mig.
Stopp nummer fyra, det blev tre geocacher i adventsljusstaken.
Och en vackerhetsvandring.

Nog för att vi har en hel del renlav i våra skogar, och i Helans och Rogers skog, finns en av de vackraste lav och mossplatser jag vet. De stora områdena av lavar  i olika former och färger, och lite mossor däremellan, just här vid Lövkulle var ännu vackrare. En annorlunda värld.

Tallört, det finns det lite varstans. Även i en adventstakenatur.

Bara väntade på att en liten tomtenisse skulle uppenbara sig... men det gjorde den inte.

Det enda som syntes, det var två gravt medelålders män, som vandrade från adventsljusstakerenlav in i adventsljusstakelingonris.

Lunchdags!
Dagens sista stopp i Hökensås, det gjorde vi vid Södra Laxagölen.
C-E hade haft fullt sjå med att fixa kycklingsallad till oss alla.Den smakade utmärkt.
Utmärkt var det också att veta att det skulle finnas ett matbord till den som ville äta lunch. Det finns det vid varje sjö. Här var det av modell megastort... ett riktigt långbord. Södra Laxagölen hade dessutom ett antal bänkar med utsikt över sjön. Antar att här måste vara en plats för större begivenheter.

Södra Laxagölen, det var verkligen en göl.  Men med en fin och vattennära stig och fem geocacher.
När jag och Inga var på vårt Hökensåsäventyr, så träffade vi tjejerna i tjejligan. Malin och Birgitta blev även jag lite mera bekant med. Titti och Lena pratade jag inte så mycket med.
Iallafall så är det dessa fyra tjejer som lagt ut alla ( utom en) av de 18 cacher som vi letade upp idag. Även cache nummer 18 var en tjejcache. Jätteroligt att logga just dessa cacher, som de trevliga tjejerna lagt ut. Det var lätt att hitta dem, och det var deras tanke. Naturupplevelsen är prio ett, geocacherna är dragplåster och bonus.

Tror att det är en jungfruslända, men är inte säker. En slända är det iallafall..... ett av naturens vackraste skapelser, tycker jag.

Ser ni fisken som slår? Ja, inte fisken... men spåren av den.
Tycks som även de små gölarna är fiskrika... det plaskade till rätt så ofta.
Laxagölen..... lax?... regnbåge? ... eller en gädda?

- Jag får ge min svåger koordinaterna till denna plats, sa svåger Roger.
Hans svåger gillar att plocka blåbär. Det fanns det gott om i hela Hökensåsområdet, och tätare och tätare växte de, ju länge öster ut vi kom.
Blåbär passar bra som efterrätt också. Så fick det bli för oss.

Ännu en installation. Sjöodjuret. Laxagölskrokodilen. Åh, vad jag gillar naturens formationer.

Ett fåtal hjortron fann vi längs sjön. Jag hittade ett alldeles gult och moget. Det smakade gott. Det var längesedan som vi kunde plocka hjortron på våra mossmarker.

Sista cachen för dagen, det blev ett backpass. Lättare att gå uppför än nerför, tycker tanten.
Kul förresten att kolla lite på loggarna.... forjoi stod det i några.... ardbegh10 ( ska visst vara en whiskysort) stod det i några.... och i nästan alla fanns det en gul markering...nordvästra Smålands cachekung ( han med alla sjöarna) hade också varit på besök.

Kändes som alla var nöjda med Hökensåsbesöket. Tack vare tidigare rekognosering, så kunde jag visa stora delar av det fantastisk vackra naturreservatet,

Vättern såg vi också genom bilrutan, under det att vi åkte från Rödån till Habo,

Ett stopp hade vi kvar på vår resa.
Nu handlade det inte om geocacher, utan om godis.
Färskt godis, direkt från fabrik... det är inte dumt.

Inte hemgjord glass heller.... framförallt smakade den vita glassen riktigt bra. Bananglass med mörk choklad. Glassen med choklad och nötsmak, den var inte dum den heller.

Ska man nu sätta i sig en massa onyttigheter, så ska de smaka gott. Tycker den glada tanten...

Hennes sällskap höll med!
Tack Helena, Roger och Claes-Erik för en kul semestertur.

- Var har du varit på semester? - I Blåhult. Två gånger! Returresa alltså,'