"Farligt"

 

Det är farligt snabbt vad tiden går. Har ju alltid varit så imponerad av er som får till blogginlägg dagligen. Det får inte jag.... och största anledningen till det, det är nog att jag vill ha några foton med. Just nu finns det inte mýcket att fota, och antagligen så är jag farligt nära någon NPF- diagnos, då jag alltid måste ha, om inte dagsfärska bilder, så veckofärska.

Nåja, säsongens sista amaryllisklocka, den kan vara värd att minnas. Har haft sex amaryllis sedan i november.  Den "fådda" slog inte ut alls, den bara torkade och en av de egenköpta var nästan lika dålig. Men fyra lökar, två röda och två vita, de har levererat. Nu är det dock slut på leveranserna.

Tulpaner, det är ett intressant diskussionsämne, så här års. 

Förra veckans torsdagsbukett, den fick gå hädan idag. Och då var den verkligen slutkörd. Men det blev godkänt, dock ej godkänt med beröm, för den - ganska dyra- buketten.

Den här buketten, bestående av  sex cerisespräckliga och fyra rosa tulpaner, köpte maken på ICA i onsdags. Extrapris: 39 kr.  Så man kan inte begära så mycket av de blommorna, kanske.  De spräckliga ser ut att slå ut, medan de rosa sannolikt kommer att torka i knopp.

Tycker allt att det är knepigt att man använder dyrt uppvärmda växthus för att odla blommor som  inte kommer att slå ut. Är det för tidig skörd det handlar om, är det oaktsamma transporter... ? 

Det lär bli ett antal tulpanbuketter ytterligare på vårt köksbord! Det hör denna tiden till!

Idag blir det ingen promenad! Totalt livsfarligt att gå på byvägen. Vill inte gå på den våta och såphala glansisen ens med broddskor. Regnet har strilat hela dagen och tagit bort de fem centimetrarna snö som vi haft några dagar. Det tjocka islagret, som finns kvar på grusvägen, den är fortfarande intakt. 

Får väl köra ett gympapass med Sofia, så det blir lite rörelse idag också.

Lunchen var farligt god.  Fredagar brukar allt som oftast vara uteätardagar. Idag blev det Höganloft, vid Isabergs fot,  i Hestra.

Isaberg, det är ett riktigt friluftseldorado. Har skrivit om denna pärla för friluftsliv tidigare på bloggen. 

Sommartid är det MTB, vandring, kanot/rodd, rodel, höghöjdsbana mm som lockar mängder av folk. På vintern funkar förstås rodel, men framförallt är det utföråkning som gäller. 

Strilande regn skulle aldrig någonsin lockat mig att åka i backarna. Men det var en del som trotsade  skitvädret. Det är väl så att många bokar en långhelg på anläggningen, med boende i  Isabergsbyn. Då vill man utnyttja den tid man har. Förhoppningsvis blir det bättre förutsättningar i morgon....

Det där med att jobba en dag i veckan och få lite extra pengar varje månad, det är också "farligt".  Det blir en hel del klickande på beställ, på olika webbsidor. En hel del till barnbarnen, och det är väl inte så farligt att skämma bort dem, när man är mormor. 

I tisdags hade det landat en tunn katalog från postorderfirman Cellbes, i brevlådan. Jag har inte handlat därifrån på flera år, så man kostar tydligen bara på mig de tunna utskicken. Eller också finns det inte längre några tjocka postorderkataloger.....

Tunikan på bilden, den var på första sidan av katalogen. 25% på jeanskläder, lockade man med.  Jag blev farligt lockad!  Tunikan blev beställd, liksom en klänning, en kjol, ett par jeans och ett par "capribyxor". Allt i jeanstyg. Samt en två-pack kortärmade toppar.... i marin och vitt, den ena randig, som skulle passa till såväl kjol som byxor.  Priset för sju plagg? 1688 kr. Var kan man köpa billigare? Inte i Ullared iaf. 

Kvaliteten? Ja, vad kan man förvänta sig till det priset? Kan ju inte ha några höga krav. 

Klickade iväg beställningen i onsdags. I dag , fredag, fanns paketet att hämta i PostNord-boxen i Grimsås. Snacka om snabb leverans. 

Det blev att prova sex olika klädesplagg då vi kom hem efter lunchen. Tänkte att det väl var något som jag skulle behöva skicka tillbaka. Men jag var helnöjd med alla. det var bara kjolen som var lite onödigt lång.  Nu är jag ganska lång, en bit över 1.70 m, och ändå var kjolen nästan fotsid. Funderade på hur den passar korta knubbisar som behöver halvstor storlek. Storlekarna på Cellbes sträcker 

sig från 34- 64! ( Undrarhur den som har storlek över 60 ser ut... ???)

Eftersom det är resår i midjan, så viker jag den några varv och får en bra kjol. I övrigt var den jätteskön. Jeansen och tunikan, och även klänningen, dem kan jag använda året om. 

Men nu får det vara köpstopp.... eller inte. Har kollat in en klänning på House of Lola, som jag vill ha. Den beställer jag på hemma-hos-försäljning ( trevlig grej) hos Pia, som har hemförsäljning  som fritidssyssla. 

Så kan det va, rent farligt för köplusten att ha lite extrainkomst. 

Hur farligt det var att jobba igår, det får framtiden utvisa. Omikron härjar vilt på skolan. Många barn är frånvarande, flera lärare har varit borta i veckan.  Idag så visade det sig att två av de kollegor som fanns på plats igår också har fått covid. Igen. Så det är bara att vänta och se hur det blir. Otroligt att man klarat sig så här långt! Som tur är, så är ju omikron mindre farligt än tidigare varianter, det är ju förståsigpåarna överens om.

Inställt

 

"Funktionsvariation" ? Eller helt normalt?

Jag är en sådan som gillar att "flyga och fara", att ha något på gång i stort sett hela tiden. Det kan vara bakning, städning, promenad, gym, cykeltur hemmavid, men allra helst ska det finnas något extra, något man ska ta sig till för att uppleva något,  i alla fall varannan vecka. 

Hösten var bra. Äntligen kunde man komma ut på olika evenemang, både träffas i lite större sammanhang ( större sammanhang är för mig högst 20 personer,  att vara fler än så har jag svårt med) och uppleva professionell underhållning från en levande scen. 

Men nu är det kört igen!  Jag vet, bara att vänta ut  viruset. Det kommer att bli bättre, och det antagligen inom några månader. 

Två inställda evenemang denna helg. Eller, rättare sagt framflýttade.  Biljetter till Falkenbergsrevyn finns till i mars i  stället. Besöket på det Uddetorp beslöt vi oss för att flytta fram till våren. 

Greaseföreställningen skulle ha varit i mars 2020. Den har blivit framflyttad till i juni, Känns så där att gå inomhus på en musikal i den allra vackraste tiden. Inomhusevenemang är något som hör vintern till. Men nu är det som det är.

Quiz på Glasets hus i Limmared, det har det inte varit på ganska exakt två år. Nu är det tänkt att man ska starta igen.  Vårt gamla lag, bestående av fyra personer, är anmält.  Än är quizet inte inställt, men det är en vecka kvar......

Med Konrads femårsfirande är det också planerat lite  extra kul. Vilket kräver att alla inblandade är friska..... 

Spinningen, med 10 pers i rummet, funkade bra. Fyrtiofem minuter, inberäknat uppvärmning och stretch, det gick snabbt över. Spinning ÄR bra konditionsträning, då man är lite äldre. Naturligtvis var det bara jag som var 60 plus i gruppen....  Men åldern spelar ingen roll i sammanhanget, alla trampar på utifrån sina  förutsättningar.

Våren anades i början av veckan. Att den tycks ha blivit inställd, det är förstås bara att räkna med. 

Tror dock att vädret är betydligt mer vårlikt än vad de varit under några isande dagar.  Får bli en promenad strax, för att undersöka hur det är med den saken. 

Förkylt

 

Eller, i vissa fall, rentav helt sjukt!

Vi hade barnbarnspojkarna hos oss under helgen. Kul, jobbigt- ja, det skrev jag väl om i söndags.
Karl-Petter var lite hängig redan på fredagseftermiddagen. Somnade i morfars famn- något som han inte brukar köra. 

I övrigt ingen fara, utan fullt kör, men på natten hörde jag att det var tätt i näsa och i luftrör och på lördagen var han ordentligt snorig.

Dagisförkylning- även om det är så noga med att barn ska vara hemma för minsta förkylningssymptom, så går det inte att hindra virus för att sprida sig. 

Viruset gav sig på både mormor och morfar. För min del är det en helt normal "bonnaförkylning" av mildare sort, en sådan som man normalt hade gått till skolan med. I dessa tider är det inte OK, så det var bara att stanna hemma idag. 

Ingen ko på isen, jag gör arbetsdagen på måndag i stället. Vill gärna ge eleverna möjlighet till en bra avslutning, där sångerna sitter någorlunda. Vill dessutom göra vad jag kan för att årets femmor ska lyckas bra i höstens retorikmatch. Jodå, det blir tv-inspelning i höst också. Häftigt att se vår lilla skola som enda landbygdsskola, bland ett antal storstadsskolor.... varav några friskolor.

Maken däremot, han skulle egentligen på läkarbesök /årskontroll idag. Ringde i går och ville ändra tiden eftersom han hade ont i halsen. Han åkte på att göra ett covid-test idag. 

Är medveten om att här tycker många annorlunda än vad jag gör- men jag tycker att det är tämligen sjukt att covid-testa allt. Speciellt som vi inte är sjuka, bara lite förkylda. Dessutom vet vi var viruset kommer ifrån.

Värre var det för fyra veckor sedan, då när jag vikarierade i grannskolan.

Näst sista fredagen kom en tjej från fritids och frågade upprört var en elev var. Han fick inte åka med skolbussen hem, för hans pappa hade testats positivt för covid.

Pojken var hemma i karantän på måndagen. Kollade frånvaron varje dag inför sista lektionerna som jag skulle ha på fredagen. Det var många borta i mitten på vecka. Mailade rektorn och frågade om man fått någon som var positivt testad bland eleverna. Ja, en. Lillasystern till "min" elev. Annars var det lugnt.

Ingen fara tänkte jag- som dessutom började känna mig lite rosslig. På fredagen berättade kollegorna på skolan att flera av dem snabbtestat sig, med negativt resultat.

Kände också att min egen förkylning förvärrades under fredagen.....

Det blev en lindrig förkylning, så jag tänkte att det här är väl ingen fara

En vecka senare fick jag veta att sammanlagt 8 av de 28 eleverna i klassen testats positivt för covid. Jag hade inte fått någon info om detta från skolledning- eller klasslärare. Tämligen sjukt beteende!

Var i Halmstad och premiärbadade i måndags. Ett kallbad blir ingen mer förkyld av, även om det kanske kunde var lite vågat, eftersom det började killa i halsen redan då. 

Medger att jag i många fall kan vara sjukt dumdristig.....

Mormorstisdagen var som vanligt, en trevlig dag. Ett problem behövde lösas dock: K-P var fortfarande lite snuvig och hes, och båda föräldrarna hade uppbokade tider med sina respektive patienter. 

Synd att någon skulle behöva avstå en bokad ortopedtid eller en en återgivning av en neuropsykologisk  utredning, tyckte jag, och föreslog att vi skulle ta med oss Karl-Petter hem till oss.

Inga problem att få med den killen. Hej då, mamma och pappa och så en slängpuss och så iväg till mormors och morfars bil. 

Superkul att ha två och ett halvt-årige killen ensam, för en gångs skull. Det tyckte nog han också, En lillebror är inte alls van vid att få odelat uppmärksamhet en hel dag. 

Möttes på halva vägen till Värnamo och återbördade den utlånade sonen i går eftermiddag. Hej då, momo och moa! 

Kan inte låta bli att referera till en riktigt sjuk händelse i vårt närområde. 

Jag tror att många har läst om flickorna som förgiftade sin lärare.  Man tror inte att det är sant, att elever på mellanstadiet kan genomföra en sådan sak. 

Nu har jag bara läst några olika tidningar, och vet ju inte hela sanningen. Några tidningar skriver  att flickorna lagt någon kemikalie i lärarens vattenflaska vid flera tillfällen. Hon hade blivit så dålig att hon måst uppsöka läkare.

I en annan tidning påstås det att man bytt ut vattnet i flaskan mot vatten från toaletten.  I samma artikel tycker en av papporna att detta inte var något som skulle komma ut i media, att det rörde sig ju BARA om ett busstreck!

Nää, det är inget busstreck! Det är helt sjukt att något sådant ska kunna förkomma! Jag lägger ansvaret på både föräldrar och på skolledning. Speciellt som detta är en klass där det tycks vara rena kaoset! 

Skulle våra elever kunna göra en sådan sak? Nej, säger jag. Visst kan de vara tramsiga, brötiga och mer än nödvändigt ifrågasättande. Men de vet var gränserna går! Även om man som lärare behöver vara behjälplig i gränssättandet ibland.

Knäet mitt är lite knäppt- ja.lite  sjukt antagligen.

Känns jättebra här hemma; ingen smärta alls varken i trappor eller när jag jobbar i trädgården. Ingen värk på natten, inte heller vid vridningar och böjningar.

Men att gå på grusvägen, det gör fortfarande ont. Det känns som om mitt gamla knä tycker att jag ska hålla mig till trädgårdsarbete och cykling.   Är i alla fall glad över all förbättring!

 

 Det växer sjukt snabbt i trädgården, och blommorna  kommer en efter en.  Det gäller att hinna njuta. 

Planterade ut dalior av flera sorter idag.  De ser pigga ut. nu efter några timmar.  Gäller bara att vattna en massa i början. och vatten har vi gott om.

Det blev en fotorunda i trädgården idag, Känner inte till namnet på alla växter - är dålig på perenner. Men vackra är de!

Felval?

 

"Har fått första sprutan idag! " skrev en av mina jämnåriga vänner på Facebook.

" Jag fick min första går". kommenterade den som är född året före.

" Jag ska få min  första nästa tisdag" jublade den som var född -54, året efter mig, genom att använda onödigt många emojer.

Jag känner mig faktiskt lite ledsen. Jag har gjort ett felval! Tydligen. För några år sedan så gick vi över till den privata vårdcentralen i Tranemo. Anledningen var att jag vill ha samma läkare så mycket det går och jag vill absolut ha en läkare som pratar svenska med mej. Som tur är så har jag inte haft några allvarligare krämpor, det är i princip bara blodtrycket som har behövt åtgärdats. Men de gånger jag besökt vårdcentralen, Närhälsan, så har jag träffat på läkare som dels varit rent otrevliga och dels har brutit på ett annat språk, så att jag helt enkelt inte förstått. Det värsta exemplet var en dansk läkare- otrevlig som få och dessutom fattade jag knappast ett ord av vad han sa. Bara hans otrevliga attityd.

Så jag listade mig på nystartade Tranehälsan, då flera av mina vänner och bekanta hade så mycket gott att säga om dem. Som sagt, det är bara blodtryckskoll ( vilket inkluderar en del andra prover) som har behövts, men varje gång har jag känt mig så bra omhändertagen och fått såväl personligt som professionellt bemötande. Precis som jag vill ha det!

Jag kommenterade vännens inlägg och skrev att jag/vi tydligen gjort en felval vad det gäller vårdcentral. 

En annan vän och bekant har lite mer insyn i Tranehälsans förutsättningar och kommenterade att skillnaden i hur långt man kommit med vaccineringen, beror på att den privata vårdcentralen inte fått alls lika mycket vaccin, som Västragötalandsregionens vårdcentral har fått. 

Och jag som har fattat det som att varje vårdcentral får det antal doser vaccin som ska täcka varje åldersgrupp. Sen kan man tycka att två vårdcentraler i samma lilla skithåla, Tranemo, gott kunde hjälpas åt vad det gäller vaccinering. Speciellt i detta fall, så att alla i samma åldersgrupp, kunde ha samma möjligheter.

Felval? Egentligen inte! Jag trivs så bra med "min" vårdcentral. 

Men logiken vad det gäller såväl rekommendationer, restriktioner som vaccinationsordning- den övergår mitt förstånd. 

Hade en paket att hämta i ICA-affären i Tranemo. Tyckte att jag  (vi, maken hängde också på) kunde ta dagens promenad, genom att gå  runt Tranemosjön. En mycket populär runda, som vi brukar gå några gånger per år.

En bit från det bilden är tagen, så finns en gammal festplats. Parkudden. Där var det mycket folk. Pensionärer satt och stod i klungor kring utomhusborden. SPF hade träff, antar jag. 
För egen del så gick jag med i PRO när jag blev formell pensionär, i somras. Maken gick med något år tidigare. 

Naturligtvis hade jag tänkt att det skulle bli en del  olika aktiviteter genom PRO. Men det har varit helt tyst. Beroende på covid, förstås. Men SPF häller igång, trots pandemi. Hörde om en skidutflykt i vintras. Sannolikt var det de som var samlade för någon utomhusaktivitet med fika, även idag. Helt säker kan jag inte vara, men jag kände att även här har jag gjort ett felval. Beroende på att jag inbillar mig att det finns lite partipolitiskt tänk även i pensionärsgrupper, och då hamnar mitt hjärta i PRO....

Om man ville se vårblommor, så var det definitivt ett felval att gå runt Tranemosjön. Inte en enda liten vårblomma, inte ens en tussilago eller vilsekommen scilla, fanns att se längs väg och stigkanter på den 5,5 km långa sträckan.

Tur att jag fick frossa i vackra lökväxter igår, på mormorstisdagen. 

Möjligheten att få en dag varje vecka med de allra bästa, det uppväger det mesta.

Men vaccinationsordningen, den retar mig storligen!

Året

 På månadens sista fredag, sju månader om året,  brukade det ordnas quiz i Glasets hus i Limmared. Så har det varit under ett flertal år. Vid de allra flesta tillfällen så har vi varit där. Maken och jag har bildat lag med makens syster och hennes man. En bra kombination på olika inriktningar av kunskap och allmänbildning har det varit, det har blivit ett antal segrar och ännu fler topp-treplaceringar.

Sista fredagen i februari 2020, var vi på plats i en synnerligen välfylld lokal. Det var trångt mellan borden och även vinterträdgården behövde användas, då intresset för att  quiza var stort denna snöiga fredag. Det serverades en medelhavsbuffé, där det fanns mycket gott. Man trängdes utmed  de båda buffeborden, då många ville ta en extra omgång välsmakade plockmat.

Det blev en vinstkväll för oss och vi fick en ny glaspokal till vår samling.

Vi såg  fram emot quizet i mars, och svägerskan lovade att hon i  vanlig ordning, skulle anmäla oss så fort ny anmälan var öppen.

Det har inte blivit någon ny anmälan till quiz. Inte heller till något annat socialt evenemang. Visst hade man hört talas om corona denna februarifredag, och jag hade speciellt präntat in det "vetenskapliga" namnet covid-19, om frågan skulle komma på quizet. 

Några dagar in i mars, så blev både jag och maken ordentligt förkylda. Båda hade en hosta som utgick långt ner i från lungorna. Naturligtvis gick jag till skolan och jobbade, lite förkylning har man ju aldrig stannat hemma för. 

Vi var barnvakt hos barnbarnen i Värnamo, för deras mamma och pappa skulle kolla på Anders Jansson i Växjö. Det gjorde ju inget om de blev lite förkylda, för lite hosta och snuva,  det hade ju  många barn på förskolan. 

 Det var lite lagom uppbokat för en  som jobbade tre dagar i veckan, under senvintern och under våren 2020. Jag hade varit på bio i Tranemo två veckor i rad, och sett såväl "Catwalk" som  "Min pappa Marianne".

I mars och april skulle vi se "Orfeus i underjorden" och vi skulle se en uppsättning av "Grease". Två bokningar hade kolliderat, musikalkväll i Växjö med dottern och pizzabakning i Lindås med närmare tjugo bybor. Dottern erbjöd sin granne min biljett, så  dubbelbokningen skulle fixa sig.

Ett år har gått sedan evenemang och planer för de samma avlöste varann. 

Inte kunde man tro allt skulle ställas under så lång tid, då när man inte längre fick komma till jobbet, eller gå till skola/förskola, om man bara var lite förkyld. För egen del, så hostade jag fortfarande då allt stängdes ner i mitten av mars. Men jag ansåg inte att jag behövde stanna hemma, och då slapp jag....

Dottern i Malmö meddelade redan i mitten av mars att hon skulle jobba hemifrån, för det var någon på en annan avdelning än hennes, på det stora försäkringsbolagets kontor, som fått corona under sportlovsresan till Italien.

- Hur många veckor tror du att du får jobba hemifrån, undrade jag. Tre-fyra?

- Det kan nog bli fler, svarade hon.

Hon jobbar fortfarande hemifrån.

- Det är bra att barnen är hemma från förskolan så fort de har lite förkylningssymptom, det borde de alltid vara. Så har jag hört förskolepersonal säga. Jag håller inte med. Lite snorighet är ingen sjukdom. Lätta virusinfektioner kan man jobba med och gå till skolan med. Jag tror att det är bra att utsättas för lite olika smittor, med beskedliga virus, jag tror att man behöver boosta sitt immunförsvar.

Jag saknar verkligen quizen, konserterna, teaterföreställningarna, biobesöken, tjej(tant)-kvällar, att träffa vänner på lokal eller hemma hos varann. Jag saknar att ta på mig lite fina kläder och att känna lite förväntan, att få uppleva en föreställning av något slag eller att träffa vänner, äta lite gott och dricka några glas vin.

Undrar när världen blir normal igen? Eller blir det någonsin det? Kommer vi alltid att gå långt förbi varann på gator och i affärer? Kommer man att kunna trängas i en fullsatt teatersalong någon mer gång?Åka till London och tillsammans med 30 000 andra, se en fotbollsmatch?

När kan svägerskan anmäla oss till quiz i Glasets hus igen? Som jag längtar....

Bild ett och tre är ett år gamla.... vårbilden är från Malmö i mitten av februari 2020.

Utstick

Världen var fortfarande vit, då det var dags att sticka ut näsan i vintervädret och ta dagens promenad. 

Det snöade  en del, och det vita fylldes på ännu mer.

Tre -fyra timmar senare finns det inte någon snö kvar på trädens grenar. Det regnar. Det blåser en del. 

Marksnön kommer att smälta ihop, men sannolikt inte försvinna. Framåt morgonen ska det bli minusgrader. Då blir det halt. Dubbkängorna är framställda. De behövs sannolikt om man ska våga sej ut i morgon. 

Jag tänkte sticka ut hakan i detta inlägg. Mer än vanligt.

Har funderat på det här med vaccinering för covid-19, en hel del. Jag har inte kommit fram till samma slutsatser som förståsigpåarna. 

Jag tycker att det är heltokigt att börja vaccinera dem som redan är sjuka och sköra. De har ju i sig en begränsad tid kvar. Ja, jag vet, det låter förskräckligt, men visst är det så. Tänker på min egen mor och på min svärmor. De var djupt inne i sina demenssjukdomar och deras livskvalitet var starkt begränsad. Jag hade tyckt att det skulle varit helt befängt att ge dem vaccin, under sin sista tid. Tror jag ... 

Nej, de som allra först borde vaccineras, det är ju vårdpersonalen. Först de som jobbar med äldrevård och med intensivvård, sedan alla andra vårdanställda. Naturligtvis så önskar jag inte att de gamla och redan sjuka ska insjukna i covid, men jag tänker att är alla de som vårdar dem vaccinerade, så sprider de ju heller ingen smitta.

Besök av anhöriga får anstå några månader till. På det sättet borde de gamla och sköra vara skyddade, utan att  bli vaccinerade först av alla.

En annan grupp som borde stå långt fram i kön, det är lärarna. Visst, jag pratar i egen sak. Och visst, är jag nu rädd för att bli smittad i skolan, så får jag väl låta någon av de ordinarie lärarna  ta mina torsdagslektioner ett tag framöver.

Nu är jag inte så orolig för att gå till skolan på torsdag, Vi har bra koll på hur det ser ut med covid i vårt lilla samhälle. Just nu är det ganska lugnt på smitta i hela kommunen.  

Men nog är lärarna en väldigt oskyddad yrkesgrupp. Inget snack om skydd i form av visir eller munskydd. Och hålla avstånd, det funkar inte i ett klassrum. I affärer ska var och en ha tio kvadratmeter egen yta. Det skulle betyda en lärare och sex -sju elever i varje klassrum.

Det märkliga är att i ett land som absolut inte ses som något föredöme, vad det gäller det allra mesta, Ryssland- där är lärarna med i den grupp som vaccineras först. Vårdpersonal, lärare och äldre. 

Jag anser att lärargruppen är en yrkesgrupp som än en gång glöms bort och sviks av dem som makten har. 

Naturligtvis ska man se till att de personer som har underliggande sjukdomar, men kan leva ganska normalt ändå. ska vara prioriterade. Gällande alla åldrar. Och de åldersgrupper som man ser drabbas av de flesta dödsfallen, men som fortfarande bor hemma och klarar sig bra, dem är det också viktigt att så snabbt som möjligt ge ett skydd. 

Förhoppningsvis så har vi alla fått vaccin om ett halvår. Hoppas att inte alltför många, som med vaccinering i tid skulle kunnat leva i många år till, blir allvarligt sjuka och avlider. 

Ingen lätt fråga  det här, och det finns säkert "läkareder" och regelverk som styr att man prioriterar vaccinet som man gör.

Nu har jag stuckit ut hakan rätt ordentligt.  Finns det någon som är beredd att hålla med mig...?

Dimma

Idag är det dimmigt. Temperaturen har legat precis under nollan hela dagen. Det har varit alldeles lugnt, stilla och mjukt i luften.

Dimma är också ett väder. För egen del så tycker jag om dimmiga dagar. För den som nästan alltid har en kamera i fickan- förutom mobilkameran-  så blir det fina foton  när det är dimmigt.

Mjuka bilder.... 

Jag gillar förstås inte dimma när det är mörker och jag är ute och kör bil. Sikten blir ju obefintlig, då dimman äter upp helljuset.  Gillar annars mörkerkörning, men dimkörning, det är ordentligt tröttande. 

Ljungen blir mycket vackrare, då den är inhöljd i frusen frost. 

Ja, det var riktigt vackert på dagens promenad. 

Ända till jag kom fram till den här välbekanta byggnaden, ladugården som tillhörde det gamla soldattorpet. Träddödarna var fortfarande i full gång, och det var ganska så gott att gå genom det dimmiga landskapet och slippa se så mycket av eländet. Det räckte att höra... Tids nog lär jag få se, antagligen nästa gång då jag passerar, då dimman har lättat.

Önskar så att man i alla fall ska låta den här vackra granen stå kvar.... det är ju rena helgerånet att  fälla den. I så fall borde den få en plats på något julvackert torg, innan  stammen blir till virke och grenarna till flis...

Egentligen borde jag väl vila den ömmande hälen. Den har blivit mycket bättre men skulle säkert mått bra av några dagars vila. Men vi får kompromissa jag och hälen - det  blir inga 10 000 steg, det blir inga 7-8 kilometers vandringar, men 4 -5 kilometer får hälen allt finna sig, speciellt om jag försöker hitta mjukt underlag- skogsvägar och stigar- så långt det går.

Den korta skolveckan passerade snabbt. En-dags-vecka. Man blir lite off när man bara är på plats en enda dag, men nu är det som det är. 

Luciagruppen, ( ja, jag har ju mest musik under min arbetsdag) åk 6, låter jättebra. Ska filmas i kyrkan nästa måndag. Normalt brukar skolans luciatåg besöka samhällets stora företag, med sammanlagt fyra framträdanden I år får det bli lucia via film istället. Och eleverna får det vanliga arvodet. Schysst, tycker jag. Och kul att få träna inför lucia även detta år. Så roligt att det blir extra många solister detta år.... fyra killar och två tjejer.

Luciatåget ska få framträda i skolan också. Vet ännu inte om vi får använda kyrkan som lokal. Har fått okejat för det innan åtta-personersregeln, men har inte fått meddelande om att vi inte får vara där.... vi hade tänkt att samla F-3 för sig och 4-5 för sej. Dessa barn äter ju samtidigt i skolans matsal varje dag... Om  inte detta går, så får det bli i gympahallen. Hela skolan ( ca 70 elever och 7-9) lärare var samlade där igår för att kolla en  Pippi-musikal som 2-3an bjöd på

Vi förhåller oss absolut olika till pandemin och smittorisk. Brukar normalt träffa några av mina f.d. arbetskamrater från min förra skola på adventskaffe. Det är min tur detta år. Har träffat, haft kontakt med två av fyra tidigare i höst. Hade bestämt ett datum- för vi är inte rädda för att träffas om vi mår bra. Ringde en tredje idag. Hon vill absolut inte träffa oss. Har bara träffat ett par personer inomhus, de allra närmaste, sedan i mars. 

Vi tänker olika där.... och det är väl därför smittan sprider sig. Tycker ändå att det är säkrare att träffa en handfull friska personen hemma hos någon, än att gå till affären. Vem har tagit i vad då där?

Adventsljusen lyser upp denna dimmiga höstdag.  Kommer inte att synas så bra genom dimma och mörker. Men ljusen finns där, och bara det är gott att veta.

Grått

 

Hu, vad det är grått. Flera dagar sedan den minsta solglimt lyckades tränga sig igenom det kompakta grå täcket av moln. Och kolla hur det ser ut i det som nyss var en sagoskog.... alldeles grått och kalt.

Är så tacksam att hösten var så fin... den riktiga hösten alltså. Nu känns det som om det inte är någon årstid alls, bara grått och tråkigt. 

Man behöver nog ha tråkigt ibland.... men man behöver sol också.

Sol i sinnet fick jag förstås på mormorstisdagen igår, genom de härliga, alltid lika mormors/morfarsuppskattande pojkarna. 

Men idag kryper det innan för skinnet ändå.... jag trivs inte i det gråvädret som är så typiskt november.'

Nåja, bara två veckor tills man kan ta fram adventsljusstakarna.... förhoppningsvis ska det liva upp en smula.

Är så trött på det där virusmonstret som jagar runt hela tiden och med allt fler jägare. Lite avundsjuk på dem som har blivit fångade, men som lyckats besegra det otäcka monstret. Dom slipper ju vara rädda för det ... i alla fall på ett tag. 

Vet inte om det skulle vara bättre om medierna låg lite lägre med covid- information ,... antagligen inte...

Blev absolut lite låg i sinnet, då jag fick höra om Sven Wolters död, orsakat i första hand av viruset. Sedan var han gammal och hade ett antal underliggande sjukdomar... men ändå... Wolter har varit med i tv och i teaterföreställningar så länge man minns....nä, det var inte kul.

Nästa tanke... tänk, att bli 86 år gammal, och kunna hänga med i samhällsfrågor och arbete in i det sista...vilken ynnest. Kanske gott att få ett snabbt slut efter ett sådant liv.

Ska åka ner till skolan om en stund. Uppkoppling via länk till studion på UR i Stockholm. Spännande att höra juryns utlåtande om elevernas sista tal i retorikmatchen. Och få veta vilken  placering vi får... Fick ett uppmuntrande besked i går.... lite prispengar får klassen hur det än går.... 

Spännande blir det iallafall.

Snabbt!

 

Oj, vad det gick snabbt från  högsommarkänsla till en känsla av höst!

För en vecka sedan, så var det badväder och tunna sommarkläder som gällde. På dagens promenad, så behövdes både tröja och jacka. Men långbyxor, det vägrar jag ännu. De kommer inte på, mer än  i skogsterräng, förrän det har blivit september.

14 grader i luften idag. Frös jag i trekvartslånga byxor? Nej!  Tänkte på det, under det att jag vandrade mot 10 000 steg på aktivitetsklockan, att det är ju inte sällan som det bara är 14 grader, både i juni och juli.

Det är kontrasten mot de två -tre veckorna med riktigt varmt väder, som gör att det känns höstigt.

Konstaterade att träden ännu inte visar några direkta hösttecken. De är fortfarande mörkt sensommargröna.

Dagarna går snabbt, när man hela tiden fyller dem med något.  Vilket jag/vi är bra på att göra.

I måndags blev det en timme i skolan, under det att det första talet inför TV-inspelningen färdigställdes.

Var hemma före klockan tio och då bestämde vi oss för att ta en kort geocachingrunda i Reftele och sedan åka till Tiraholm och äta lunch. '

 Tiraholm är ett välbesökt ställe, restaurang, hotell, affär långt bortom allfarvägarna. Det är beläget vid Bolmens västra strand, i Småland, men i Hallands län. Det är en restaurang som enbart serverar insjöfisk, fångad eller odlad i Bolmen. Gös, gädda, regnbåge, lake och ål står på menyn. 

Vi valde en mix av grillad gös, gädda och regnbåge. Till det serverades lokala krispiga grönsaker, färskpotatis och en kall örtkryddad sås. Jättegott! Det finns en fiskaffär också, så vi köpte med oss några frysta gösfiléer hem.  

En trevlig måndagsutflykt!

Igår var det tisdag, och dags för mormors/morfarstisdag igen. Oj, vad en dag går snabbt i de killarnas sällskap.  Igår jobbade mamman hemifrån, så vi hann träffa henne en stund mellan arbete och hästgöra.

Dessutom hade vi en mamma- dotterkväll, då vi var på ett hemma-hos-försäljaren-event, där man kan köpa  de goaste kläder som finns. Märket heter House of Lola.  Man kan köpa kläderna direkt på nätet också. Och visst blev det lite inhandlat även denna gång... kunde ju inte låta bli...

 Pappa var också hemma, sista veckan på sin mer än halvårslånga föräldraledighet. Han hade  en del att bestyra de sista dagarna på ledigheten, så vi kände att vi verkligen gjorde nytta som tog hand om två små i killar och dessutom fixade mat till alla.. 

Två killar hade mycket att bestyra i på sin gård. Liten har blivit "stor" kille också, och vill gärna göra som sin nästan två år äldre bror.

Karl-Petter började sin inskolning på förskolan förra veckan. Efter en vecka, så kom den första dagisförkylningen. Det gick  snabbt att komma i kontakt med nya virus.

Idag var det , enligt mamman till den här killen, bara två barn på småbarnsavdelningen. Alla andra hade blivit förkylda! 

Kusinen i Malmö hann vara på sin förskolan nästan två veckor efter sommarledigheten, innan hon blev förkyld.

Whatsappade med tjejen i Malmö. Hon var superpigg, men fortfarande lite snorig och hostig. Som man brukar vara i slutet av en förkylning.

Jag blir uppriktigt upprörd och arg över restriktionerna på skola och förskola. Det är klart att man ska vara hemma de första dagarna på en förkylning, men när man inte längre är påverkad av sin förkylning, utan bara är lite hostig/småsnorig, så ska man få komma tillbaka.

Det har alltid kommit en massa förkylningar när barn träffas igen efter sommaren. Helt ofarliga förkylningar, som varje barn behöver ha för att "boosta" sitt immunförsvar. 

Det här med covid har gått för långt. Förkylda barn är inte farliga för varann. Sen ska man inte skicka sjuka barn till förskola/skola. men lite normal snorighet, det får man allt tåla.

Kollade hur det stod till med frånvaron på "min" skola idag. 20 % av eleverna var sjukanmälda, de flesta i de lägre årskurserna.  Det gick snabbt med smittspridningen där också.  Klart att vanliga förkylningsvirus var "på tå" nu när höstterminen kommit igång. De hade liksom inte så mycket att göra under våren och försommaren.

Blev en förmiddag med bakning, denna sensommarruggiga dag. Bullar och bröd går snabbt åt, speciellt  är det god åtgång på bullar när man är i Halmstad. 

Hembakt bröd har  blivit populärt härhemma sedan jag köpte Fredrik Nylens bok "Matbröd". Bullreceptet från hans intagramkonto /blogg har jag använt under senaste halvåret,  Mindre socker och matfett som knådas in då det är rumstemperetat ( inte smält) gör bullarna både godare och vackrare.

En dryg timmes skoljobb inför morgondagen, och sedan en ( inte speciellt snabb) promenad, så att aktivitetsklockan blev nöjd.

Tyckte att klockan var ett påhäng under den varma perioden och lade undan den några veckor. Tror att jag fick till ganska många steg, även om jag slapp påminnelsen från den.

Men som sagt, nu är den på armen igen ... på ont och gott.

Läste en notis i senaste numret av Illustrerad vetenskap. Där ansåg man att 12000 steg per dag, det är det bra att ta, men att allt däröver inte gör någon nytta.

Jag för min del, tror att det är bra att hålla sig i rörelse så mycket man hinner och orkar. I sin egen takt. 

Den här veckan startar spinmixen igen. Efter att ha haft uppehåll sedan de första covid-rubrikerna kom i mars. Har anmält mig till passet i morgon.  Få se om jag fortfarande hänger med. Men som sagt, jag behöver inte hänga på de "ungas" tempo- jag kan göra rörelser och "cykla" i min egen takt.