Tack till PostNord?

 Eller inte!

Så här var det: Maken skickar efter kattmat från ett ställe som heter Zooplus. ( Dyrt att ha katt f.ö.- Två katter äter nog för ungefär en fjärdedel av vad de tvåbenta som bor i samma hus som de, handlar för på en månad.... ) Det brukar bli en beställning per månad, sammanlagt omkring 20 kg kattmat. ( Inte undra på att vi har stora katter, speciellt den som alltid är hemma och aldrig är ute och rör på sig). Oftast kommer leveransen i två paket, levererad direkt till dörren.

Denna gång var hela leveransen förpackad i en låda. 22 kg. Väldigt dumt att packa så mycket i en låda! Tungt! Av någon anledning, så måste en så tung leverans signeras av mottagaren. En låda som väger mindre än 20 kg, den kan postutköraren ställa utanför dörren, utan att någon är hemma. Maken hade fått besked via mail att kattmaten skulle levereras i tisdags. Han meddelade då PostNord via svarsmöjlighet, att ingen var hemma den dagen. På eftermiddagen i tisdags kom ändå ett SMS: Vi kunde inte leverera din beställning. 

Vad skulle nu hända med  kattmaten? Skulle de välgödda katterna behöva gå in i en ( välbehövlig) fasteperiod?  Telefonkontakt med Post Nord. Jo, man skulle återkomma med besked om var den tunga lådan kunde hämtas. Efter några timmar fick maken veta: Kattmaten fanns på Post Nords terminal i Borås. Där skulle han hämta den. 

Jäkla PostNord! Inte kunna läsa av ett meddelande, och meddela postutköraren att ingen var hemma. Jäkla PostNord, att inte ha som regel att lämna leveransen hos närmaste postombud. I detta fall ICA i Tranemo.

Men vänta.... det här kunde ju bli något bra utav. Jag hade ju, inspirerad av bloggvännen "En vanlig man" tänkt åka till "min" stad och gå en runda. bara för att se hur det förändrats under tid. Det är så sällan vi åker till Borås, och allra minst då till centrum.  Dessutom hade jag under flera år pratat om att gå en av vandringslederna i den del av mitt hemby/samhälle, som jag inte är speciellt bekant med.

Så fick det bli!

Efter att ha besökt min brors och brorsons arbetsplats, PostNords terminal i Borås, och baxat ut en låda från "postkontoret" så parkerade vi på Krokshallstorget, alldeles vid Viskan.

Passerade Knalletorget, noterade att de gamla trähusen i fanns kvar där vi gågatans början... eller slut... och fick  återigen se den bekanta vyn, som jag dagligen såg under mina tre år på Bäckängsgymnasiet. Det var en bra morgonpromenad, raka vägen från Borås Central upp till kyrkan som syns mitt  i bild. Bakom Gustav Adolfs-kyrkan , då ligger stans största gymnasieskola. Och mest anrika...

Borås är en skulpturstad. Bodhi, stående i ( den skitiga) Viskan, den gillar jag.

Muralmålningar finns det också en hel del utav. Denna. otroligt fina, under bron, var helt ny för mej.

Vi gick genom Stadsparken. Fick en flashback till de "Tjejmilar" som jag startade där, då när jag fortfarande hade lite ( om än långsamt) spring i benen. Det var kul.... 

Vid Södra Torget finns det också ett antal gamla hus kvar.  Hemgården, till höger i bild, är fortfarande ett levande kulturcentra. Vid den gula, illa  målade pilen, där hade jag mitt sommarjobb i många år. Hedlunds bageri. Många goda bakverk.  Så oemotståndliga att de också hade inverkan på sommarjobbarens kroppshydda. " Är A-L gravid?" hade någon frågat min mamma. Det skulle allt dröja några år... och minus ett antal kilo.... innan jag var det.... 

 

Bakom "Fiskarpojken"  finns numera en restaurang, Orangeriet, När jag var ung och såg mig som boråsare ( nästan) så låg Stadsteatern på den platsen. En helt underbar gammal teater, där jag såg många föreställningar. 

Den nya teatern byggdes i anslutning till Bäckängsgymnasiet. Vad skulle man göra med det gamla schabraket. Min tredjedelskusin, numera avliden, dåmera kommunalråd i Borås ( c) var bland dem som förordade en rivning. Vilket skedde en tidig morgon, en söndag i december 1983. Ett helgerån!

Skylinen  i stan har verkligen förändrats under tid. Huset till vänster har fått tre, fyra våningar påbyggda, Höghusen, de är bara några år gamla.

Längs Viskan, så var försommarplanteringarna i full gång.

Fika, det måste man ha när man är i stan. 

Cafe Viskan, med utsikt över den skitiga "floden" /ån,,,, hade mycket gott att välja på.  Jag valde cheesecaken, med en massa goda, lite syrliga bär, på toppen, Mums!

Kastanjerna vid parkeringen stod i full blom. Så vackra och ståtliga!

En dryg timme i stan, det bör kompenseras med minst lika lång tid i skogsmiljö, för den här lantisen.

Motorvägen ut till Rångedala, dryga milen och  raka spåret mot spårcentralen. Belägen tre-fyra kilometer från mina barndoms stenar.... så det är en del av samhället, som jag inte alls är bekant med,.

Det fanns ett antal olika vandringleder, från 2, 5 till en mil. Vi valde Hllonstidegn, ca fyra km. Något backigt!

I nerförsbacken fanns det massor av får.

 Hörde på lokalradion att ett tjugotal får blivit slagna av varg. Vargreviret finns 4-5 mil i nordostlig riktning, från Rångedala sett. Man får hoppas att ulvarna håller sig kvar där.

 

Jodå, det stämde att det var något backigt längs Hallonstigen.  Iallafall under den första kilometern, då den gick på en fin skogsväg..

Men sen vek den av på en smal stig, och det var då vi började fundera på var gränsen mellan "något backigt" och "rejält backigt " går.... 

Bra med backpass. Och strategiskt nog, så fanns det en viloplats, efter varje lång brant backe....

Det var en lång kilometer innan vi var uppe på höjden. Knepigt det där, här hemma, så är ju en kilometer en väldigt kort sträcka.... 

Här fanns ett väldigt smart fika bord. man fäller ner sätena, här uppfällda mot bordet....

Resten av sträckan gick nerför... förstås,,, och nästan bara genom lövskog och förbi öppna fält. Insåg att det varit massor av vitsippor här för några veckor sedan..... måste ju tillbaka i början av maj nästa år... ( om man fortfarande klarar att ta sig framåt för egen maskin--- ingen självklarhet) .

Årets första skogsnäva/ midsommarblomster hade just slagit ut...

Vackra förgätmigej....

... och kolla, här fanns det vätteros.  En vacker parasit....

När vi närmade oss samhället igen, så kom vi fram till en stor grillplats.  Med säkert avstånd från eldstaden, så fanns riktigt härliga "leksaksfordon". Ett tåg, en bil... och ett krokodilåk...

Riktigt härliga grejer,..Borde testat bilen. Där fanns det plats för en stor ända....

Hembygdsgården syns en bit bort. Längs den gamla fägatan växte det mängder med förgätmigej. Vandringsledens vackraste plats...

Mer kreativitet,,,,, 

... och ännu mer...

Det fanns en liten runda som kallades Naturstigen. Den var verkligen riktigt spännande för barnen att gå....

Rångedala ligger ganska mitt emellan Borås och Ulricehamn. Lunch fick det bli i U-hamn. På "Emmas och Andreas" eminenta restaurang serverades fisk och skaldjurslasagne. Samtmycket goda sallader. 

En väldigt trevlig halvdagsutflykt blev det. Med gamla och nya vyer, motion och god mat. Det får vi tacka PostNord för......