Presspåhopp

Tror aldrig jag har skivit på min blogg i skolan tidigare ..... men idag känner jag att jag måste lämna över min tankar till cyberspacen, för att kunna fokusera på annat.
Och alla kan vara lugna, eleverna mina börjar med slöjd, så tiden jag tar är faktiskt min egen arbetsplatsförlagda tid.

Genom nätverket "förändra Skol-Sverige" på FB, så kom jag igår att läsa en artikel som skrivits av en journalist på tidningen FOCUS. Jag vet inte om det är TV-serien om skolan ( jag har inte sett något av avsnitten, men har dem inspelade) som aktualiserat de i massmedia påstådda missförhållandena igen. Hela artikeln kan ni läsa här:http://www.fokus.se/2011/02/lat-sta-lararpampar/ ´
Artikeln har gjort att jag varit vaken flera timmar i natt och framförallt känt mig rejält arg. Visst är det bra att man kan få publicera allt i Sverige, men jag tycker att publicisten i fråga måste ha lite på fötterna, samt att jag vet att enbart negativ kritik inte leder till positiv utveckling.

Tar mig nu friheten att klippa lite ur artikeln och bifoga mina nattliga tankar.

"Det handlar om att lärarna måste ta sin del av ansvaret för den ständigt sjunkande kunskapsnivån hos eleverna.......Det är lärarna själva som sänkt kraven. Ingen annan...... Praktiska tips.
1. Erkänn ert ansvar."

I stort har vi inte alls sänkt kraven. MEN det har ibland blivit så att vi har varit tvungna att inse att vi inte kunnat nå dit vi vill ( och läroplanen föreskriver) med alla elever. Mycket för att vi inte kunnat ge det stöd som vi skulle behövt, t.ex mindre elevgrupper, hjälp av speciallärare, extra resurs.
Så att lasta lärarna för den sjunkande kunskapsnivån, det är att slå på den som står och tittar på utan att kunna göra något.... det är politikerna som bär detta ansvar.

2. Se till att lärarutbildningen blir bra. När lärarstudenterna kommer ut på skolorna för praktik och arbetsplatsförlagd utbildning eller vad det för tillfället heter – ställ höga krav. Skicka tillbaka den som inte håller måttet, säg att studenten är välkommen tillbaka när lärarutbildarna lyckats bibringa nödig kunskap.

Ligger något i detta.... men har inte så stor kunskap inom området. Det var längesedan jag var betrodd att ta emot lärarstuderande. MEN jag tror att lärarstudenterna får alldeles för lite praktik idag och, eftersom lärarutbildningen har blivit en utbildning med ganska låg status, att det finns en del studenter som har för låga allmänkunskaper för att kunna stå upp för de krav som finns i vårt yrke.

3. Gå in för individuell lönesättning. På allvar. Med stora löneskillnader. Tala med sjuksköterskorna, de har lyckats förflytta hela kårens position med den taktiken. Metta Fjelkner hävdar på Newsmill att arbetsgivarna måste höja lönerna med 10 000 kronor i månaden. Glöm det. Genast. En yrkeskår som stadigt och kraftigt försämrat sina prestationer kan aldrig få en löneökning på 37,5 procent som tack. Men på nästan varje skola finns ett eller ett par ess. Eleverna, kollegorna och rektor vet precis vilka de är; lärarna som får eleverna att se glädjen och säkerheten det ger att ha förstått det krångliga, som får eleverna att nöta de tradigheter som krävs för att sedan stå stabilt på en svindlande höjd. Essen ska ha 10 000, kanske 15 000 kronor mer i månaden.

Vi har redan en tämligen individuell lönesättning. Jag har redan nu svårt att se att de senare utbildade lärana har lägre lön än t.ex en sopkörare. Många av de nya lärarna är superambitiösa och sliter verkligen häcken av sig, för att både se till elever och uppfylla alla de propåer som kommer uppifrån.
Vi gamlingar har väl ingen hög lön heller, men erfarenheten gör att vi tar det lite lugnare plus att vi har en hel del med oss som gör att vi ser undervisandet på ett annat sätt, vilket också gör det lite enklare. Så jag tycker redan att löneskillnaderna är för stora som de är. Dessutom - vem ska få de höga lönerna - den som är bäst på "rövslickeri". Inte säkert att den lärare som ger eleverna bäst utvecklingsmöjligheter får högsta lönen. Sen kan man se det här med löner ur två synvinklar:
1. Vi har alldeles för låg lön för att överhuvudtaget kunna ta vårt pålagda ansvar fullt ut.
2. Pengar är ju ändå bara pengar.... det har väldigt lite att göra med det ansvar som vi absolut har. De allra flesta av oss tar ett jätteansvar, oavsett lön.
Men skulle löneskilladerna bli ännu större, ja, då skulle en del lågavlönade kunna ge upp.

4. Diskutera föräldrarnas ansvar. I stället för att i debattartiklar och intervjuer för tusentolfte gången mala om kommunalisering och nedskärningar, skriv och prata till föräldrarna. Ni får garanterat sitta i tv-soffor och lokalradiostudior och prata om att föräldrar måste bli bättre på fostran för att ni ska få tid att lära ut. Föräldrar ska lära barn att inte hojta rätt ut och kräva reaktion.

De flesta tar ansvar. Jag anser dock att skollag/skolverksföreskrifter har gett föräldrarna för stor möjlighet att lägga över för mycket ansvar på skolan. Sannolikt för att inga barn ska hamna utanför. Det är "ovanifrån" man måste ge tillbaka föräldraansvaret för både fostran och möjlighet för oss i skolan att på ett större sätt kunna begära föräldrars medverkan i hemarbeten/läxor/ansvarstaganden.

5. Följ forskningen. Sprid rönen. Ett entydigt resultat är att svaga elever lyckas bättre om undervisningen och skoldagen är tydligt strukturerad och andelen individuellt arbete liten. Den som är svagbegåvad eller lever i kaos hemma, i värsta fall både och, behöver få komma till ordning och känna att det finns gemensamt fokus.

Två saker i samma punkt. Även om jag inte tycker att man ska stirra sig blind på enstaka forskningsresultat, så bör man ha lite koll. Och forskning, där flera resultat är entydiga, den forskningen bör man ta fasta på. Själv anser jag att dagens skolsystem bygger alldeles för lite på forskning, den ( i mina tankar) förödande kontroll- och likinriktade skolan - bygger för mycket på några politikers tyckanden, och influens från andra västliga - icke så bra fungerande skolsystem.
I punkt 5 b kan jag bara hålla med.

6. Tänk kritiskt och självkritiskt. Det är ett av målen för eleverna. Gäller även lärare.

Även här är jag beredd att hålla med, kanske är många för dåliga på självkritik. Man lägger över för mycket av misslyckandena på eleverna.
Sen är det ju så att ju äldre barnen blir, desto mer påverkar kompisar och rådande ungdomskultur. Det vore fantastiskt positivt om media kunde ta lite ansvar för att visa goda föredömen i sina tablåer, inte bara förnedringar eller ouppnåelighet. Dessutom skulle alla vinna på om skolan fick lite positiva presentationer i press och media. För positivism skapar positivislm, negativism det motsattta. Det är min övertygelse och jag är ganska säker på att jag står på en god forskningsgrund, för det tänket.

Mot mobbing-metoder

Måste erkänna att jag kände mig både lite nöjd och lite uppymd, då jag såg gårdagens nyhetssändningar och dagens tidningsrubriker. Det känns ju alltid bra att få "rätt", och speciellt som man tidigare varit den som ansetts ha "fel".

Värdegrund är ett 90-talsbegrepp som är det som all undervisning måste bygga på, anser jag.
"Värdegrund handlar ytterst om relationer mellan människor och om hur vi behandlar varandra som barn, unga och vuxna. Värdegrunden som ett begrepp infördes under 1990-talet. I de nya läroplanerna är värdegrund centralt och ska genomsyra all verksamhet i förskolan och i skolan.......Arbetet med värdegrunden är en ständigt pågående process som alla vuxna i skolan ansvarar för i alla miljöer." / Skolverkets skrivning om värdegrund

Självklart för mig, och förhoppningavis för alla andra som jobbar inom skolans verksamhet.

MEN vad som aldrig varit självklart för mig, är att vi ska ha speciella lektioner i värdegrund.

Vilket så många av mina kollegor runt om i landet har.

Jag har verkligen försökt lägga in en värdegrundslektion i veckan, jag har försökt flera gånger. Har gått Lion´s Quest utbildning och försökte med värdegrundslektioner en halv termin. Har beställt diverse material, försökt använda kollegors material .... men det har aldrig funkat. Jag har gett upp efter ett par tre veckors värdegrundslektioner, för mig har de helt hängt i luften, och jag har aldrig på ett trovärdigt sätt kunnat förklara för mina elever varför vi genomfört dessa "efter - mall- lektioner".

Många gånger har jag känt mig som en underlig anti-person, då det har varit dags att skriva kvalitétsutvärderingar och beskriva det värdegrundsarbete som utförts på skolan. Jag har fått medge att jag inte har något kontiunerligt värdegrundsarbete i mina klasser. Jag har värdegrundsarbete varje dag, utifrån de situationer som uppkommer.

Därför känns det gott i hjärtat att från Skolverket få "medhåll" om att färdiga manualer inte ger någon större effekt.

Läser dessuom följande på nätet:
Ola Lindholm, chefredaktör på Kamratposten, är upprörd över mobbningsprogrammen:

– Det är skandalöst att kommunerna köper sig fria i mobbningsfrågan. De lägger kommunala skattepengar på program som inte har bevisad effekt och som i många fall har helt motsatt effekt, säger han till TT.

Han säger sig dock inte vara "ett dugg förvånad" över att antimobbningsprogrammen inte fungerar.

– Vi som har jobbat en del med skol- och mobbningsfrågor har anat det länge, att de program som kommunerna köper in, och som inte bygger på vetenskapliga grunder, inte har någon effekt.

– Men det är fantastiskt bra att studien är gjord. Det här bevisar att man måste jobba med mobbning på ett helt annat sätt, säger Ola Lindholm.

Jag kan bara hålla med.

I förra skolan så var det Kamratstödjare som gällde. Kommer ihåg att jag reagerade starkt på att dessa skulle väljas av eleverna själva. De blev ofta de populäraste elverna som blev "Kamratstödjare" och jag reagerade på att inte alla var de lämpligaste. En del ledare har faktiskt blivit det på ett "negativt" maktutövande och är långt ifrån empatiska.

Att jobba för en gemensam positiv värdegrund och emot mobbing är det viktigaste vi gör i skolan. Här tror jag vi måste använda både professionalism och sunt förnuft. Alltid reagera mot det som är fel, både när det blir fel mot barn och mot vuxna. ( Vikarier är ju tyvärr väldigt utsatta för otrevliga bemötanden av elever.)
Avgöra vad som är så allvarligt att barnen behöver hjälp ... eller om det är en sak som de utvecklas bäst i att försöka reda ut själva. Värdegrund varje lektion - aldrig tillåta negativa kommentarer och elaka anspelningar. Inte blunda för det som händer, även om andra tycker att man egentligen inte har med det att göra.

Det känns bra för den envisa åsnan Anna-Lena ( bilden från Hydra hösten -09) att känna att hon inte är så fel ute, trots att hon ofta tycker annorlunda.

Fotförflyttning förbi Fiås

Idag har vi haft friluftsdag med en knappt halvmillång fotvandring. Sexorna hade traditionsenligt ( för andra året) gjort tipsfrågor och funderat ut stationer, där vandrarna ställdes inför skilda uppgifter.

F-klass till femmor gick sedan i blandade grupper. Till de allra flesta grupper var dessutom en vuxen knuten. Jag har väl varit lite tvehågsen kring detta, vilket ansvar tar femmorna som ska vara gruppledare, om det finns en vuxen med....?

Jag höll mig i början lite bakom "min" grupp, så att D verkligen hade möjlighet att vara ledare. Det var han med den äran.

Under andra halvan av promenaden, då allt gick mycket långsammare än i början, var jag en av gruppen. Det är väldigt kul för en gammal mellanstadielärare att träffa de små barnen från F, 1, 2 ibland. Eleven från ettan träffade jag i ett OS-tema i höstas, och då kunde han inte sitta stilla, än mindre läsa. Idag läste han alla tipsfrågorna högt, tydligt och med flyt.

Det tycker jag är bland det mest fantastiska som händer, när ett barn helt plötsligt LÄSER! Det är ju någon man väldigt sällan får vara med om, det har hänt mig några gånger när jag har jobbat med en trea....och det är en obeskrivlig känsla att få vara med om denna metamorfos....

Min egen elev ska blogga i morrn och hade "bloggkameran" med. Han hade verkligen tagit till sig det här med blommor, och fotograferade den ena blomman efter den andra. Och det var snygga bilder han tog, klara, snygga närbilder.

Eleven från F-klassen följde ivrigt hans fotograferande. Vi började tala om blommors namn, och vi hade snart funnit två blommor som passade henne, MM, maskros och mormors glasögon.

Eleverna från tvåan och trean plockade massor av blommor till mig - jag kom tillbaka till skolan med famnen full av klöver, hundkäx, lupiner och rödklöver.

Alla barnen i gruppen förundrade sig över det vackra helt smörblomsgula ängen högt uppe vid Fiås -

"den måste du ta kort på" ... och det gjorde både jag och D.

När vi kom tillbaka, efter närmare två timmars vandring i kyla och blåst, så var det gott med hamburgare och bröd. Som avslutning på dagen sjöng 4or och 5or ( också traditionsenligt för andra året) en egenkomponerad text, tillägnad var och en av sexorna - och sen fick sexorna frossa i jordgubbstårta.

Barnen slutade redan klockan ett och då passade det bra att vi lärare åkte till Mediapoolen i Borås, för att lära oss mer om medial utveckling. Stömmande film och strömmande ljud, hade bara någon av oss prövat på. Smartboard hade vi hört mycket talas om, men aldrig sett eller prövat.

Det uppstod ingen ögonblicklig förälskelse mellan någon av oss och Smartboarden. Vi känner att vi skulle vara mycket mer betjänta av att för samma pris, få fyra projektorer uppmonterade i olika klassrum i skolan. Då kan man verkligen använda sig av strömmande media och enkelt ge eleverna möjlighet att visa olika presentationer m.m.m.m.

Vi kunde inte se att vi skulle ha så mycket mer nytta av Smartboarden, så att det är värt det pris som en sådan fortfarande betingar.

En videokamera önskar vi också - så vi kan göra riktiga filmer - inte bara digitalkamera film....

Hoppas, hoppas att det finns de här pengarna, det handlar om drygt tjugotusen kronor.

Vi behöver ju de här sakerna för att undervisningen i det globala klassrummet ska fungera.