Tomtetrött

 Är det inte konstigt, veckan före jul så skrev jag flera gånger om mina tomtar och deras historia, och tyckte att det var ganska mysigt att plocka fram dem.  Idag, på annandagens eftermiddag, ja då känner jag mig ganska tomtetrött. De har spelat ut sin roll, liksom. ( Bilden ovan är från min svägerskas tomtesamling - en del av den)

 För mig varar nog julen mellan luciaframträdandena omkring den 10 dec,  fram tills dess döttrarna åker hem till sitt, vid middagstid på annandagen. Det har varit en lugn och avstressad jul. Tycker "synd" om alla som ska flänga från det ena stället till det andra, för att alla ska få sitt på julaftonen. Som vi gjorde när barnen var små - först till Rångedala på lunch och sedan till Moghult på kvällsmat. Kommer ihåg att jag grät av trötthet.....

 Julmaten är väl inte det godaste som finns, men den hör till. Har alltid ont i magen dagarna före  jul, som om jag mentalt ställer in mig på att det ska bli en ont-i -magen-jul, av all julmatsblandning, som ska komma. Klarade mig ganska bra i år....

 Fina julklappspaket, med blandat innehåll. Men visst är det kul med paket. Årets julklapp tycktes vara Niceville. Hade köpt den till båda döttrarna- inte till mig själv, tänkte låna Js när hon läst ut sin. När K kom i onsdags berättade hon att hon börjat läsa en så bra bok på tåget. Jo, den började på N och slutade på ville.... Dessutom skulle jag få just en sådan bok i julklapp visade det sig. Så nu blev det så att svägerska H fick ta den som blev över, så alla ska vi läsa Niceville i helgerna.

 Julgranarna var lyckade detta år. Alla jag sett, har varit täta och fina. Annars brukar man se någon som inte är så vacker.

Tomten och katten samsades vid Ks gran, då J och jag gjorde ett kort men trevligt besök där, på julaftonsförmiddagen.

J hade en julklapp till Svea, så det blev ett kort juldagsbesök på Hjälmå.

Samt ett längre besök på Lager 157. där även jag hittade ett par tröjor som jag ville köpa. 

 Annars kommer julen 2011 att ihågkommas som den lugna julen då vi satt i samma hus/rum och spelade Wordfeud ( och jag förlorade hela tiden) samt att K började sticka sockar, och lärde sig imponerande snabbt.

Promenader har det blivit varje dag i det härliga "nästan vår"- vädret. Bra att gå på promenad med J, för hon ser till att vi håller bra takt. K hade ett yogaprogram på sin Iphone, det var också bra för gammal tant.
Så nu  blir det till att sköta motionerandet på egen hand. Men det ska nog gå bra ... speciellt som ryggen tycks må riktigt bra, nu när jag inte går och står hela skoldagarna långa.
Ska åka till Dalstorps kyrka och lyssna på lite julsång  alldeles snart. Skamligt att säga för den som tänkte bli präst, och dessutom som gjort en kort sejour både i kyrkoråd och som kyrkvärd....  men det var mer än ett år sedan jag var i kyrkan senast ... så det kan vara på tiden.
I morrn är det vardag, ska bli gott ....
Få se hur länge jag står ut med tomtarna ... ska försöka behålla dem framme till nyår iallafall. Dit är det inte så många dagar.

Skinkan svalnar i spadet....

...för i morgon ska den griljeras.
S för stress finns inte ... det är skönt.... det mest stressande denna höst, det var alla omdömesskrivningarna....vilken tid det tog, fast jag knappast skrev något.... Har ångest inför all bedömning som ska göras framgent.....

Men nu är det jullov. Knappast så långt att man kan koppla bort skolan.Vårterminen kommer att spöka i huvudet, samt "måstet" att få igång tre gpser som jag tjatat mig till. Ibland ångrar man bittert att man tjatar sig till en gris i en säck... för det är inte säkert att det blir bra.

Avslutningen i kyrkan var fin. Många föräldrar på plats. Prästen läste julevangeliet..... jag hade föredragit det i berättarform.
Rektorn spelade så fantastiskt snygg t på pianot, då han ackompanjerade "min" luciakör i två sånger.
Här kommer ett litet smakprov ur " En stjärna lyser så klar".... OK ljud, dålig bild.
Rektorstalet var det bästa jag hört. Han hade en inslagen paket med sig. Han hade slagit in något han hittat längst in under sin dotters säng. Damm, tror en del....
Ja, spänningen var på topp under det att rektor Patrik skakade paketet, tog bort papperet och kikade in i det.Jo, innehållet var kvar! Vad kunde det vara, det undrade alla knäpptysta föräldrar och elever....
Jo, MÖRKER ..... Han hällde ut mörkret, och det försvann genast. Några små barn på första bänk kröp omkring och letade efter det.
Budskapet var att det är så lätt att ta bort mörker från människor som är lite småledsna, känner sig osedda osv... genom att säga något vänligt.
De fick vi alla i hemuppgift att praktisera under julen.....

 Fackeltåg till kyrkan... ca 500 m. Tur att jag hittade C-Es fådda broddar.... tycker att det är extremt läskigt att gå på isväg i mörker. Några facklor stod kvar i snöhögen då vi kom tillbaka till skolan.

 Smörgåstårta var beställd till hungrig personal. Numera är vi så få, så att den var alldeles för stor. För egen del så är jag inte så begeistrad i maträtten, men åt ändå alldeles för mycket ... för att det skulle gå åt. Har fått lida för det hela dagen, har det känts som.

 En fin fin frökenbukett blev jag extra glad för.....

...liksom dessa svensktillverkade julhanddukar.  Det mörka som fanns kvar efter lucia försvann när det kom så fina presenter. Samt fint godis från kollegorna.... Jättegulligt!

Karin anlände till sitt barndomshem igår. Hon blev genast fascinerad av denna bok som låg framme.
Två pensionärer har fotograferat alla hus i Nittorps socken och berättar mer eller mindre utförligt om varje hus historia i boken. Imponerande.

 Detta huset fastnade Karin för när hon länge och väl bläddrade i den nyinköpta boken. Hon tyckte att det var så fint, hon hade aldrig sett det.

 Vi kunde berätta att det var hennes farfars mors hem, beläget ca en km från Nittorps kyrka, en bit från vägen.

Så i eftermiddag tog vi  bilen och parkerade vid uppfartvägen, promenerade några hundra meter upp till huset  och  kunde sedan  gå runt och kika in genom fönstren i det hopplöst "på väg att förfallahuset".

 Synd att inget tagit sig an det fina huset från 1800-talet och rustat upp det. Det skulle ha kunnat blivit fantastiskt fint om det fått en upprustningschans.

 Åkte vidare till Dalstorp och blomsteraffären.

 Köpte en azalea till Svea. Nu var det fler som tyckt att Svea borde ha en  azalea, så hon hade redan en stor och en liten i samma rödaktiga färg som vi lämnade som "godjulblomma".

Nu tyckte inte Svea det gjorde något att hon fick många likadana krukväxter, hon blev glad både för blomma och för omtanke... men var inte glad åt att jag tog en bild på henne.

Pratade en stund med den snart nittiotvååriga damen. Hon lyser verkligen upp när hon får prata gamla minnen.
Sedan var det dags för hemresa i den mörkaste av alla dagar... medan vackra ( och mindre vackra) ljusuppsättningar kunde beskådas längs vägen.
Karin blev körd till Hestra för att ta bussen till systern i Värnamo. I morgon kommer de båda tillbaka hit för att fira jul.
Innan dess ska skinkan ha blivit griljerad .... även om ingen av döttrarna kommer att smaka den, så ska den vara klar dan före julafton.
Och om det inte blir något skrivet i morgon så önskar jag alla GOD JUL!

Tomtetider - två

Lite mer tomtebilder från husets samling, under det att jag skriver lite osammanhängande tankar. Tomten ovan har jag fått av C-E någon gång för längesedan. Häftig, absolut .... men vid närmare beskådande .... är den riktigt rumsren.....? Jaja, kunde varit värre.

Har kommit ganska långt med juleförberedelserna. Visst är det lite extra jobb, om man jämför med "normaltid". Inte att jag skulle ställa mig och baka bröd efter skolans slut, nån annan gång än före jul. Sån´t gör jag på helgerna. Men nu hanns det inte med, så det fick fixas idag istället. Vörtbrödet byter recept varje år.... ser ut att ha blivit riktigt bra denna gång. Bodils limpor står just i ugnen och byter tillstånd från dallrigt till fast. Och doftar så otroligt gott!

Julklapparna blev färdiginslagna i går...så nu är det bara godis, skinka och rödkålstillagning kvar. Sen kan vi fira jul,..... Ja, C-E får fixa in julgranen förstås, den står i garaget och väntar på att komma in och bli klädd. En riktigt fin gran är det, men ni vet väl hur noggrann C-E är när han väljer gran....

Eller som jag skrev på FB.... om C-E hade varit lika noggrann då han valde fru, som han är när han väljer gran, så hade jag inte haft en chans.... :)

 Guldtomten, som alltid hängt i sovrumsfönstret, den fick jag av min mor. Någongång på 80-talet sannolikt. Först tyckte jag att det inte var så mycket att ha, jag hör ju inte till dem som har så mycket till övers för det förgyllda. Efter tid så har tomten blivit en av de viktigaste julprydnaderna....

 .... framförallt för de vackra reflexer och skuggor som den skapar. Ännu vackrare blir det om den låga förmiddagssolen skiner in genom fönstret.... då gnistrar det riktigt om den förgyllda tomten.
En gammal kollega, numera pensionär kom till personalrummet med förmiddagsfika idag. Vi pratade om hur mycket skolan förändrats bara på de år som gått sedan hon lämnade oss. Då fanns det  8-10 personer som arbetade med barnen i åk 1 - 6. Idag är vi 4,8 tjänster. Inte konstigt att man känner sig utarbetad - och framförallt maktlös och otillräcklig ibland.V i var ganska överens om att vi aldrig skulle rekommendera det roliga läraryrket till någon ung människa idag.... Det är för krävande.... och ologiskt, med den kontroll och styrning som staten gör - medan den kommunala ekonomin inte ger oss möjligheter att genomföra det som kontrollen kräver.....och det vi själva vill....och vet att barnen behöver ha för att klara sig bra i framtiden.
Läste just på "Overwiev lärare" på FB att en rektor i Karlskrona sade upp sig på sittande möte, i protest mot de nedskärningar som görs. Det skulle kunna vara startskottet till en rektors/lärarprotest.... men vi är väl för fega.... ?

 "Tuffe-tomten" köpte jag på julmarknaden i Apladalen förra året. Den fick sedan stå modell till de tomtar som eleverna tillverkade på förra årets pysseldag. Det var kollegorna som fick ta hand om pysseljobbet, jag gjorde det jag var bäst på - sjöng julsånger och lekte sällskapslekar. Inte en klistertub,  inte ett limstift, inte en limpistol så långt ögat kunde nå. Då kände jag mig trygg....

- Fick vi bara gula markeringar i våra omdömen, frågade en fyra idag. Jag nickade bekräftande. Dessutom hade jag berättat detta för alla i klassrummet.
- Men om alla skulle ha lika, så behövde ni väl inte gjort gult. Då var det väl ingen mening, fortsatte eleven. Tänk vad barn är kloka! Vi borde rådfråga dem i stället för göra så som  skolans huvudmän tycker att vi ska göra.

 Det har snöat idag. Fyra-fem cm,  och även om jag är barmarksdiggare, så kan jag medge att det vita har gett lite extra julstämning.

 Så nu önskar jag klart väder och 4-5 minusgrader i två-tre veckor.Nu tycker jag att det är precis lagom/tillräckligt med snö. Men den önskan lär nog inte bli uppfylld, väderleksprognoserna siar om 7-8 plusgrader på juldagen.
Fick julbord i skolan idag. Det var inte så mycket, men det var gott - och man blev mätt. Så jag är inte gnällig eller negativ, utan nöjd .... men kan ändå inte låta bli att tänka tillbaka till åren i Dalstorpsskolan.
Då samlades all personal och åt gemensamt julbord efter det att eleverna ätit. Eleverna jobbade ensamma - med något de klarade utan lärarhjälp - de äldsta eleverna tog hand om de små. Så bra för alla att ta lite eget ansvar. Är säker på att eleverna skulle klara sådant idag också, men många av oss är rädda att låta eleverna ta det ansvaret. De måste kollas av oss hela tiden.... jag tror inte att det behövs... de klarar sig själva nå´n stund då och då ... MEN de ska alltid veta var vi vuxna finns.

Den här tomten fick jag då jag fyllde trettio, av mina vänner A och A. Den har stått  på ungefär samma plats i 28 jular. Mjölkkrukan i mässing fick min mamma i julklapp av min pappa under något av min fars sista levnadsår. En symbol för vad mina föräldrars liv ägnades åt ... djuren och jorden. Hade de levt idag, så är jag säker på att ingen valt lantbrukaryrket. Men förr så fanns inte så många val. Det fanns mest förväntningar att någon skulle ta över gårdar och hus.

Sjöng julsånger med barnen idag. Min egen klass alltså. De hade inte det minsta val, jag hade plockat fram en salig blandning av julens musik. Oj, vad vackert de sjöng "Stlla natt". Den kan alla barn, trots att vi aldrig sjunger den på julavslutningen. "Julklappar är det bästa jag vet" tyckte någon var alldeles för barnslig... men den fick inget medhåll. 10-11 åringar sjöng av hjärtans lust! Vad det är härligt att ha musik med sång/spellystna elever.....

Julestämning lär det bli på avslutningen på torsdag. Jag ska inte klinka en ton på pianot, för det har jag överlåtit till vår musiklärar-rektor. Eleverna är imponerade av hans spel.... över hela pianot. Och jag ska äntligen sitta i kyrkbänken och njuta, när de duktiga sångarna sjunger "En stjärna lyser så klar" och "Julen är här".   Och förhoppningsvis komma lite längre i tankarna om varför vi firar jul.... än så länge tycks tomtarna vara de som gör min jul.

Tomtetid

Igår var det städdag och idag var det dags för tomtarna att komma fram ur vrårna. Eller rättare sagt ur den gamla brudkistan, som jag fick när jag var barn, och som under alla år i vårt hem har fått vara tomtarnas "under-resten-av-året"-viste. Förr så fick tomtarna dela husrum med påskpyntet, men under årens lopp så har tomteskaran utökats, så numera har påskpyntet en egen lite lagomlåda ovanpå tomteboningen.

Gnällde lite ... jag är ju bara så´n.... när jag skulle plocka upp alla tomtar... 

"Till vilken nytta?" .... " Det är ju bara för ett par veckor".... Ja,ja så´n är jag, alltid gnällig och negativ ... hoppas inte alla blir sådana när de bllir 55+....... 

När jag sedan började plocka bland alla figurer och filurer, så uppstod en positiv känsla. Så mycket nostalgi, så många minnen som är förknippade med det som döljer sig under brudkistans lock....

Tomtarna i förgrunden är de käraste jag har. Båda har jag fått i julklapp av min morfar när jag var ett litet barn. Jag tror att jag minns när jag fick dem, åtminstone när jag öppnade paketet med "Vitskägget". Det var den julen som jag var sju eller åtta år... sista året som jag trodde (nästan) på tomten, men avslöjande honom med att han hade likadana händer som grannen.... samma år som vår vita angorakatt Tussie gick ut genom köksdörren samtidigt som tomten kom, katten som aldrig mer kom tillbaka. Den vagndragande tomten är ännu äldre. Så dryga femtio år är mina båda tomteklenoder .... sannolikt inköpta i någon av de två affärerna som fanns i Rångedala på den tiden. 

Tomten på grisen fick jag av min sista klass i Dalstorp. Jätteklassen med 32 elever. Hade föräldramöte och sa- jag säger ALLTID en massa dumt - att man visst inte behövde köpa frökenblomma till jul. Det gjorde man inte heller, man köpte den här häftiga frökenpresenten i stället.

Tomtenissarna kommer från ett luciaframträdande på det stora företaget. Det var det året som Johanna var med i luciatåget, julen -95. Då fick både lucia,  tärnor och pianist presenter... så den ena tomten är Johannas. Tomtemor har sedan C-E köpt som julklapp.

Några andra fintomtar är dessa. De var "gamla" redan när jag var liten. De brukade stå i finrummet ( det som bara användes vid jul och när det kom "främmat") bärande var sitt julgransljus. Ett minne som bär en känsla av barndomstrygghet, men som också väcker minnet av mors och fars stora julgräl, när ( den alltid tilltrasslade) julgransbelysningen skulle sättas upp på julaftons förmiddag.

Tomteparet, som brukar stå på var sin sida tallkvistarrangemanget på hallbordet, det fick jag av dåvarande kollegorna Inga och Inger, då jag fyllde 40. 1993. Det var på den tiden som skolan gav så mycket möjligheter, på den tiden som man skrev omdömena för hand--- eller på den allra första Macen med 2MBs arbetsminne. Det var på den tiden när det fanns speciallärare som kunde hjälpa de elever som inte riktigt hängde med. 

Tänker ofta på att det har gått bra för de allra flesta.... och om det gått mindre bra, så är det inte avhängigt "dåliga" resultat i skolan. Snarare att man kom från en miljö som socialt sett inte gav samma möjligheter som de de flesta andra hade. Faktum är att det alltid har funnits barn som  grundskolan inte riktigt passat för. Det har löst sig när man efter nio år kunnat syssla med det som intresserar dem. Praktiska gymnasielinjer t.ex. Det vore ju förskräckligt om" inte godkända" betyg från grundskolan skulle stoppa den möjligheten för framtidens elever.... Har inte riktigt koll, men är det inte så Björklund har tänkt sig.....?

Efter tomtenostalgi och lussefika satte vi oss i bilen, som denna dag fick tjänstgöra som julgranstransportsmedel.
Visst var det fint att åka genom allt det vita, som täckte mark, tak och träd. Alldeles lagom mängd  vitt, tycker jag, inte så mycket snö att det orsakar besvär, men tillräckligt mycket för att det ska bli lite ljust och fint.

Blev bjudna på god laxlasagne i, för dagen, den Hjälshammerska godisfabriken. Ja, nu var det herrn i huset som stod för godistillverkningen, så husfrun kunde ta sin mor med på en tur till stallet och på en härlig promenad, där minusgraderna försökte nafsa lite i kinderna.

Åkte över Tranemo hem och handlade det mesta inför helgen. Kände lite så att det bara blev för mycket, med allt som hamnade i kundvagnen. Man kan ju inte mer än äta sig mätt - och här hade vi mat som skulle mätta för lång tid.... Julen ÄR hysterisk.....

Jaja, nu är det instuvat i kylskåp och bastu. ( Vår bastu har fått tjänstgöra mycket mer som extra kylskåp än som svettningsrum,  under årens lopp. )

Lite julklappar blev också inslagna härhemma,  innan jag tittade på sista avsnittet av de amerikanska Sverigeättlingarnas "dokusåpa". 

Känns som om det har varit en lång ledighet, tack vare den extra lediga dagen i fredags. I morrn är det "vanlig" skoldag.... fast så "vanliga" blir aldrig de sista dagarna på terminen. Skönt med lite nedtrappning för oss alla, både barn och lärare. Avslutning först på torsdag.....tur att man fått så mycket gjort i helgen, i denna tomtarnas tid,

Go Gothenburg

 Fick en ledig fredag. För att jag läst en bok. Helknäppt. Men dumt att inte utnyttja möjligheten.

 C-E tog ut en semesterdag. Hade bestämt att vi skulle åka till Göteborg. Haga och Liseberg. Kändes "så där" när det var dags att ge sig iväg. Hade en tydlig hangover av mörkertrötthet, omdömesfrustration och luciabesvikelse.

 Det var en lisa för själen att komma till härliga Haga. Genuint, lugnt, vänligt..... love it. Här skulle jag kunna bosätta mig!

 Hade lite parkeringsångest under det att jag körde bilen förbi centrala Göteborg. Parkeringarna var fulla, det upplyste de lysande parkeringsinfoskyltarna om. Sakta körde jag genom stan. En medelålders man tutade otåligt på mig. I höjd med Heden körde han om. Vid trafikljuset var vi jämsides. Där skildes våra vägar. Han vann inget på sin otålighet.Vi fick ett gott skratt åt dumma bilister.....
På Skanstorget fanns det parkeringar kvar. Parkeringsångest övergick i köpande av biljett för parkering. 70 kronor räckte fram till 14.38

 Från den öppna porten hördes glada barnskratt. Kände att jag skulle kunna tänka mig jobba i denna gamla anrika skola, som fått ge namn till gatan  - Skolgatan. Undrade om lärarna därinne haft samma omdömesångest som många i vårt område uppenbarligen haft. Undrade om de också tyckte att kunskapskravsskrivningen var helt åt skogen... Fick inget svar ... bara glada barnskratt. .....

 Klappat och klart ( nästan iallafall) blev det efter en runda i härliga Haga. Lunchen avnjöts i något som sannolikt varit någons vardagsrum. Åh, vad jag gillar denna gamla göteborgsstadsdel!

 Träffade på dotterns gamle vän, som sålde mandlar, behandlade i familjeföretaget. Fick smaka både de brända och de kanel-chokladade innan vi bestämde oss för att köpa de gamla hederliga brända av honom.

 Liseberg öppnade klockan tre. Eftersom vi var vid bilen en minut före utgången parkeringstid, så var vi på plats bara några minuter efter öppningstid. Uppe på berget fanns många fina saker att köpa. Men vad behöver man egentligen....?
Funderade på det under det att jag körde mot Göteborg: Vad skulle stå överst på min önskelista till tomten?
Kom fram till några -helt omateriella saker: Att kunna röra mig obehindrat utan att ha ont. Att döttrarna har ett bra liv.......Att lärare och elever i vårt land inte helt knäcks av den nya läroplanen..... Att lärare har modet att ge eleverna all positivitet man kan- i motsats till underkända betyg redan i sexan...

 Köpte lite ost och svagdricka.Lite polkagrisar. Spelade på ett par snurrande jul utan att vinna.
Liseberg är väl så där, lite för överdrivet i min smak. Undrar vad alla ljus kostar .... fast det är väl det man betalar för, när man betalar 90 kr per person i inträde.

Nä,tacka vet jag Haga. Där känner jag mig hemma.
Det blev en bra och rolig dag.
Lite luciabesvikelsehangover finns fortfarande kvar. Har inte hört ett ord från det stora företaget. Ska de inte ens ge barnen något för att de uppträdde fyra gånger..... ? Om inte, så bör de skämmas......ordentligt!

Bra barn!

Tacka vet jag barn... iallafall om man tänker barn som barn i skolåldern. Tur att man valde det jobb man har, så man får jobba med de härligaste åldrar som finns.....

Bakom datorn sitter en trött, tjurig, tomteskumsätande "tant".

Jo, arg och besviken det är vad jag är. Kanske inte sådant man ska skriva om här.... men ändå tänker jag göra det.... och det är enbart fakta och ingen person blir uthängd.
Handlar om igår... luciadagen...
Började morgonen med att vi skulle få använda bygdegården för att ha vårt luciaframträdande för skolan.
Tyvärr kunde inte ljudteknikern vara med, han behövde rigga upp den anläggning som han skulle använda för luciaframträdandet i det stora företagets matsal.
Men det var OK, om det är tyst i bygdegården,  så hör man ändå ganska bra vad de duktiga sångarna i luciatåget sjunger.Åtminstorne när man sitter nära scenen.

Efter några låtar började det skramla ordentligt ifrån bygdegårdens kök. Viskade till en kollega att den skulle gå ut och stoppa det störande skramlandet. Hon gjorde så, en pensionärsdam dök upp i dörröppningen, men skramlet stoppade inte. Istället kom en annan pensionär ut och frågade en annan kollega hur länge vi tänkte hålla på. Mitt i luciframträdandet.

Direkt efter det att luciatåget gått ut började man slita i stolarna som var framställda.
- Snälla kan ni vänta lite, sa jag. Jag har sagt till barnen att de ska samlas här så jag kan tala om vad vi ska gör härnäst.
- Då får du göra det NU, blev svaret.
Nu var barnen i full färd med att byta om, en trappa ned. Så det funkade inte med NU. Istället så fick vi ta genomgången sittandes på golvet i bygdegårdens gymnastiklokal. Det funkade det med.....
Nu tror ni förstås att pensionärerna skulle fixa och dona för en aktivitet som skulle starta med förmiddagskaffe. Men så var det inte..... det evenemanget startade kl 16.30. Samma luciatåg som man nästan kört ut på morgonen, skulle också uppträda på pensionärernas traditionella sammankomst. Klockan 17.
Måtte jag aldrig bete mig på detta sätt, om jag får leva så länge så att jag blir pensionär. Jag blev uppriktigt ledsen på deras bemötande.

På det stora företaget gjorde vi sedan tre olika framträdanden. Ett på förmiddagen, två på eftermiddagen. Två mammor var med hela dagen. Luciamamman hade tagit ledigt från sitt jobb.
Tror ni att vi blev erbjudna en kopp kaffe på det stora företaget? Nääää, det blev inget förmiddagskaffe.... bara förberedelser för framträdandet i ny annorlunda lokal och sedan ett framträdande.....
Barnen var, som vanligt, superduktiga.
Tillbaka till skolan för lite eget pysslande - dock ej pyssel- lunch ... och sedan nytt uppträdande på det stora företaget kl 2. I pausen mellan de två eftermiddagsframträdandena fick vi äntligen lite fika.
En del barn gick hem en stund före sista framträdandet - för de ilskna pensionärerna och deras gelikar ...... nej, jag vet, klart att det finns MASSOR av trevliga människor 65+.....även om vi inte mött dem på morgonen. Ett antal barn fick vänta på golvet i källaren.

Vi var trötta - och hungriga - när scenen äntrades för sista framträdandet. Gick förstås jättebra, även om pianofingrarna kändes blodsockerlåga.....

Vad väntar man sig efter en lång dags scenframträdanden.... varav två låg utanför ordinarie arbetstid. Minst en blomma..... ja, det gjorde jag iallafall.
-Tack Anna-Lena sa personalchefen och sen var det inget mer.
Jag och luciamamma fixade luciaklädsresterna och körde sedan ( iallafall jag) nästan gråtfärdig av trötthet och ryggont hemåt i spöregnet.
Besviken, så in i bomben. Det hör till "folkavett" att tacka någon som ställer upp extra, med en lite uppmuntrande blomma/chokladkartong......
Förra året var det likadant.....inget då heller.
På den tid som jag tränade de "stora" luciorna, då var det både choklad och stor blomsterkvast/grupp. Tack, Gunvor Söderlund för den uppskattande gesten. Då var man glad när man kom hem med de fina blommorna.....

Visst, vi fick ett antal pengar till eleverna förra året -  för att göra något kul med.... Det var helt OK, vi var på badresa till Svenljunga. Men vem fick ordna den .... GISSA .... ????

Arg är jag fortfarande idag. Fick vatten på kvarnen när jag berättade för kollegorna, och när de uttryckte sitt medhåll.
Trött och eländig var jag på morgonen. Frågade eleverna mina om de ville fortsätta att lussa på det stora företaget eller om vi skulle nöja oss med samhällsföreningens söndagsfirande. Barnen ville gå till det stora företaget.... det var kul.
Och visst var det..... Känner mig superkluven.... visst vill jag ställa upp för de bra barnen ... men jag har ingen lust att ställa upp för obetänksamma företagsfixare och sura pensionärer.
Det är långt till nästa gång.... man vet inte hur det är då..... men jag skriver ändå detta för att påminna mig om hur arg och besviken jag blev på vuxna människor vid lussetid år 2011. Men barna - de var bra - tänk vad det klagas mycket på dem..... inte rättvist  ett dugg.

Sjungande samarbete

 Tills för några år sedan, tror att det är fyra, så valdes lucia i Grimsås på traditionsenligt sätt. Bild i tidning, bild i ett av centrumshusets fönster och riktig kröning och tal. Visst var det fint, men det var mycket arbete och det var inte riktigt lätt för dem i samhällsföreningens luciasektion att hitta någon som ville öva de 15-16-åriga tjejerna. Själv var jag delaktig i övandet under många år, och jag kände alltid att mitt pianoklinkande inte riktigt var i klass med vad ett luciatåg med vald lucia kan begära.....
Men i brist på annat så....

 Så för några år sedan, så blev det brist på luciaaspiranter. Det var då någon klok kvinna ( ja, det är mest kvinnor som är delaktiga i lucia-arrangemanget i samhällsföreningen) kom på att man kunde fråga om skolans lucia kunde ställa upp, så att samhället fick sitt traditionella firande, söndagen före luciadagen.
Suveränt smart - det är ju oftast jag som övar in luciaprogrammet  i skolan - och gör det med glädje.... är ju jättedumt att ha två olika luciatåg i lilla Grimsås...... så det var ju en perfekt lösning att skolans lucia fick framträda inför alla i bygdegården. Det blev så bra att man beslöt att behålla detta vinnade koncept.
Och vi i skolan tycker att det sjungande samarbetet är bra- vi slipper att tänka på ev. julfester i skolan, vi samlar de allra flesta föräldrarna för ett gemensamt firande  - och får allt fixat, lussekatter, pepparkakor, vita dukar, långbord! Tack Linda, Gittan, Linda, Malin  .... och er jag ev. glömt .... ni gör ett superbra jobb!

BTs lokalansvarige kom och tog lite bilder. Förhoppningsvis lyssnade han en stund på programmet, för det är så bra, vi har så sångbegåvade ungdomar.... de sjunger så bra, så de behöver inget bättre pianokomp än det jag kan ge dem...

På tisdag fortsätter framträdandena, första för skolan, och då får vi använda bygdegården.... sen tre olika framträdanden i Nexans matsal och slutligen ett framträdande för Nexans pensionärer, återigen i bygdegården. Det är ju lite idé att träna in ett bra program, när man får visa det så många gånger.

Det är tredje gången vi lussar på det stora företaget. Tidigare var det den framröstade lucia med följe som gjorde det. Ett år hyrde man in det fantastiskt  proffsiga  följet från Tranemo gymnasieskola, men  när det år nummer två blev svårt att få ihop det hela, så fick vi bli nödlösningen. En nödlösning som visade sig bli ett vinnande koncept, och starten på ett sjungande samarbete även med Nexans.

Tomteparaden med "lågstadiebarnen" har under alla år varit en del av luciaföljet, så långt tillbaka i tiden som när döttrarna var små. Ungefär samma visor varje år.... en tradition som ger julkänsla.

Det finns bara ett aber, jag sitter där bakom pianot och klinkar och ser inte det vackra..... Dessutom blir det lite dåligt med sånghörandet, eftersom högtalarna riktas bort från mig. Men man sa att det var bra även i år, och det vet jag att det var.....hoppas någon av alla filmare har vett att lägga ut hela programmet på you tube. Men här kommer ialla fall ett smakprov .....ja, två