Utflykt med ungdomar

Gammal tant är för tråkig! Hon tänkte ställa in dagens planerade geocachingresa med de unga geocacharna Philip och Erik, bara för LITE REGN!
Tur att killarna fick tant på bättre tankar. Hon hade ju ändå "avsatt" denna dag som geocachingdag, för en utflykt med ungdomarna, sedan flera veckor tillbaka.
Det blev en fin resa i västlig riktning. Det regnade inte så mycket, bara så att man kände sig lite lagom inslagen i våtvarmt omslag och vi hittade både roliga cacher, intressanta platser och några tråkgömmor. Ett medelvärde av geocachars gömslen alltså!
Ett litet kort referat följer för den som vill läsa!

Gula huset i Uddebo, det var i det närmaste rivningsfärdigt för si så där 10-15 år sedan.
Unga, ideella konstnärskrafter har tagit huset under sitt beskydd och sett till att det blivit en riktig kulturplats.
Hedervärt, tycker jag.
Cyklarna kan man hyra, trampa i väg till Tranemo och sedan paddla tillbaka till huset, utmed Assman. Längs ån finns ett antal konstverk, gjorda av lokala konstnärer,  uppställda till beskådande.
Har pratat om att göra denna tramp och paddelrunda, men det har inte blivit av varken denna eller förra sommaren.
Tyvärr!
Trodde att det var en svår gömma under bron vid gula huset, men det var den inte alls.
Det där med svårighetspoäng, det är inte så mycket att bry sig om, alltid!

Golfare är ju ungefär lika tokiga som geocachare, fast tvärt om. De letar inte efter något, de försöker stoppa i något i öppna hål.
Men ute i ur och skur det är de, och lika fanatiska som en del geocachare är med antal hittningar, så är golfare fanatiska vad det gäller handikapssiffra.
Det fanns en gömma vid golfbanan. En riktigt rolig luring! Som heller inte var så svår..... egentligen!

Vi stannade till i Svenljunga och gick under en bro för att finna en tom filmburk.
Var det cachen eller var det en luring?
Vid närmare eftertitt, så hittade vi loggremsan på marken.
Bra, då var vi rätt!
Vid torget fanns en nano. Nanos är inte roliga att skriva på - men de är bra i tättbebyggelse, för det är ingen annan än geocachare som upptäcker dem.
Vi hade tur med dagens nanos, antingen var vi väldigt tidigt på remsan eller också alldeles i slutet. Då blir livet lite enklare för nanologgare!
Hade f.ö.  utsett Philip som dagens sekreterare, och han är betydligt mera flink i fingrarna än vad tant är.

Läste på FB om "Old school".
Vi körde fram dit, via en trevlig jordkällargömma nära ett ridhus.
Det var tragiskt att se den gamla skolan, som egentligen inte var så gammal.
Med cachebeteckningen "Old school" så hade jag förväntat mig ett gammalt fallfärdigt trähus.
Vad fick jag se? En skola, som ser ut som många av dagens skolor, men stadd i förfall.
Dörrarna var öppna, så vi kunde gå in i gamla klassrum och vi kunde kika in i en gympasal som såg ut precis som min egen skolas gympasal på sextiotalet.

I vår kommun är flera skolor nedläggningshotade. Jag har förståelse för att man måste lägga ner små enheter, helt enkelt för att klara kravet på en likvärdig undervisning för alla elever. ( vilket det ju aldrig blir, men man kan ju försöka...) Men kommunen borde ha kravet på sig att antingen riva den nedlagda skolan eller att se till att den används till något annat, så att det inte blir som med skolan i Skephult.

Den mest intressanta cachen för idag!

C-E och jag promenerade Visebergsrundan i Svenljunga en dag i juli. Där fick vi sällskap av ett ungt, trevligt par. De kallades sig jonchi, då de var ute och geocachade.
Jonas och Christin berättade att de lagt ut flera rundor i trakten av Örby.
Finneborundan var en av dem.
Här gjorde vi dagens motionspass.
En dansk kille hade gått rundan före oss. Han hade inte hittat den första gömman. Hjälp med översättning av hint behövdes. Jag sa det förlösande ordet på engelska, och snart hade han hittat den luriga gömman åt oss alla.
Danska språket är bara så svårt att förstå. Konversationen stod mannen för, jag svarade bara ja eller nej och hoppades att det passade bra till hans frågor/påståenden.

Finneborundan var fin och hade varierande gömmor.
Det var ett kuperat elljusspår som rundan gick ut med, det gick upp och det gick ned, åt båda hållen med besked.
En enda svår gömma var det, men den fixade Philip åt oss.
Han gillar att klättra.
Bonuscachen gillade jag däremot inte.
Man skulle lista ut något som jag inte förstod, för att få fram sista siffran på den nordliga bredden.
Gissade på en femma och kom på ganska så bra koordinater.
Gömman visade sig vara nästan två kilometer bort.
Nä, en bonuscache ska ligga på gångavstånd, tycker jag.

Körde vägen mot något som Kinnasten kallade Myrsloksland.
Det var en liten grusväg som började vid Svenasjö kapell och gick mot Överlida.
Jag har aldrig gjort någon riktig trail, ja, möjligen sex -sju gömmor vid Åled.... men detta var kanske en minitrail.
Gömmor var 200- 400e meter.
Det fanns några fina platser, som denna vid Hagsjön.
En riktig idyll.

De flesta gömmor var i vägskyltar.
Är det kul?
Svar: Nej!
Philip och hans pappa hade cyklat en trail i sommar.
- Det var på samma sätt som dessa gömmor, berättade Philip.
Nej,trail, det är ingenting för mej!

Här vid masten fanns en gömma, och det var den andra som jag tycker fanns ett skäl att lägga ut, utmed vägen. Något att visa, alltså. Men vi tänker olika.

Svängde mot Holsljunga, även detta på en liten, men dock asfalterad väg.
Vispen ville visa oss denna vackra plats.

Vispen gjorde också reklam för sina bussresor.
Tror inte att jag vill åka med på dem.
Men det var klart dagens roligaste visning.
Cachen låg inte i bussen.

En vispengömma som vi inte hittade, det var denna vid Holsjön.
Fattade inte hinten.... eller också gjorde vi det och då var burken tömd på sin loggremsa.
Vackert var det iallafall, på denna plats.

Ytterligare en geocachare presenterade sig; Spunnet.
Han/hon tog oss ner till Holsjön via en liten grusväg.
Cachen var under en gammal murken eka. Erkan tyckte att denna båten var fin, och i ett helt annat skick än den gamla roddbåten.
Sjön var ganska vattenfattig, men inte så vattenfattig att han torrskodd kunde ta sig ut till den fina båten för närmare betittning.

Berrasnobben, han är berömd vida omkring. Iallafall om man är med i Facebookgruppen "Geocachare i Sjuhärad". Vad jag förstår, så bor Berrasnobben i Fristad. Jag ser fram emot att åka hem till mitt barndomshem i Finnekumla, Rångedala och sedan åka/ev cykla Berrasnobbens djurrunda och promenera på Gingrirundan. Hoppas att det blir av en fin lördag eller söndag i augusti/september.
Men att jag skulle finna en Berrasnobbengömma i Holsljunga, det var förvånande.
.

Han visade oss en av de allra mest intressanta platserna på dagens runda, pastor Hoofs predikstol.
Till denna kyrka skulle jag vilja höra, jag som tycker att andlighet, det möter jag/känner jag i kyrkoruiner och på andra fina ställen i Guds vackra natur.

Trötta var vi nu, men Holsljunga Beach låg nära till.
Fint även här.
Gömman hittade vi inte, eller också gjorde vi och fattade inte hur man skulle nå den, högt uppe i toppen.

Vände bilen hemåt, stannade till vid Mordbron i Strömsfors, men inte heller där fann vi det som söktes.
Eller rättare sagt, jag sökte inte alls, för jag vågade inte lämna bilen obevakad, den stod ganska illa parkerad.

Geocaching tröttar både gammal och ung.
Det var roligt att ha med de entusiastiska ungdomarna på turen. Det gick betydligt snabbare att leta upp gömmorna tillsammans med dem, än om jag skulle gjort det på egen hand.
En gömma skulle jag kanske inte loggat som hittad. Jag hade inte vågat klättra.... Men nu gjorde jag det ändå... geocaching är väl team work?
Ska skriva en burkbetraktelse på bloggen så småningom. Där ska jag ta upp sådana frågor.

I morrn åker vi till Halmstad.
Tror inte att jag/vi bryr oss om burkletande på ett tag. Hade som målsättning att hitta 31 gömmor under augusti, det skulle bli min augustiutmaning. Har väl hittat det dubbla på åtta dagar och blivit lite burkmätt.
Hungern lär återkomma innan månaden är slut.

Granna Gränna

 
Det var vännen och gamla studiekamraten Christina som gjorde att jag hamnade i Gränna idag.
Vi brukar träffas en gång varje sommar, oftast i Jönköping.

Christina föreslog att vi skulle vidga mina vyer, att vi skulle åka till Gränna.
Som brukligt är när vi ses, så blev det en underbar sommardag.

Parkerade nära hamnområdet och avnjöt en förträfflig lunch, under det att vi såg passagerare gå på Visingsöfärjan och turister flanera  i hamnområdet.

Vandrade upp mot den centrala delen av den gamla trästaden.
Där fanns många roliga butiker.
Bl.a. en som hette CountryLine.
Man sålde egendesignade kläder gjorda i lin eller lin/bomull.
Det var en salighetsaffär i mina ögon.
Oj, vad jag ville ha.
Provade och kände mig betydligt yngre än mina nästan 60. Kände mig nästan "snygg".
Naturligtvis köpte jag. Dumt annars.
Storköpsrabatt fick jag också.
Man kan "gilla" affären på Facebook och se deras utbud där. Snart ska de öppna webbutik.

En souvernircache från Gränna, det måste man ju ha.
Hittade "Tant Amalia" i Amalias park.
Där fanns det trappor upp till utsiktsplatsen.
Många trappor var det.
Tung tant blev andfådd. Nyttigt.
Utsikten var värd vartenda trappsteg.

Det skulle finnas en cache uppe på berget.

Två tanter på sextio år fortsatte på en relativt brant skogsstig, bärandes på handväskor och butikskassar, för att nå denna.

Uppe på bergets högsta punkt fanns ett lusthus.

I närheten skulle gömman finnas i en bergsskreva.

Christina fann den. 

Hon skulle bli en bra cachare, för hon har ögonen att se  med.

Oscar den förste hade tydligen okhså sett Visingsö från den fina utsiktsplatsen.
Åtminstone stod det så på stenen.
Kanske gick 1890-talets E4 precis förbi här.

Citron-Fläderglass, "hemgjord" av Grennaglass. smakade himmelskt efter bergsbestigning och bergsnedstigning. Den glassen hade vi gjort oss förtjänta utav.

Christina ville visa ytterligare ett smultronställe.
Röttle.
I den gamla hamnen fanns en badplats och en fin sittplats, med utsikt mot Visingsö.

Röttle, det var platsen där Per Brahe förlade sin  orts industrier under 1600-talet. Redan på 1200-talet fanns en kvarn i denna fors. En kvarn som kallades Jerusalem.
Ett antal olika industrier fanns i området förr i tiden.

"Rasmus kvarn" var fortfarande igång tre dagar i veckan under turistsäsong.
Inte illa, här hade det malts mjöl i flera hundra år.
Synd att det inte var öppet, för då hade jag köpt flera påsar av det kvarnmalda mjölet.
Av sådant mjöl blir det så gott bröd.

Att Sverige är fantastiskt vackert kunde vi få ytterligare belägg för, då vi via den gamla vägen tog oss tillbaka mot Jönköping.
Tack Christina för en toppendag och för nyttig motion. För all som  läser detta... en tur till Grännatrakten rekommenderas.

På plus

Ser det inte ut som en gammalt sextiotalsvykort, den här dåliga bilden?

Jag tog det igår. Med en kamera som hade skit på linsen. Antagligen ett svettigt fingeravtryck.
Det var svettigt igår.
Extremt!
Fast härligt på något sätt. Att man fortfarande kan få uppleva sådana sommardagar som man ( tror att man) minns från sin barndom på sent femtiotal/sextiotal.

Denna sommar ligger verkligen på plus vad det gäller det mesta.
Solsken, värme och härligt ljummet badvatten.

Sommarens mesta på plusdag, vad det gäller temperatur, tillbringade vi i Småland.
Johanna och Martin skulle åka bort och ville ha djurtillsyn.
Vi tog med oss två av våra katter och fixade tillsynen samt målning av stalldörrar.

På plusdagen cyklade vi "Ulåsrundan". Hjälshammar-Ulås- Värnamo- Hjälshammar( via Osudden). Lagom långrunda, svettigt blev det. men inte speciellt jobbigt. Cykelvägarna i Värnamotrakten är ganska så flacka.

Försökte hitta några cachegömmor via cykel.
Gick inget vidare.
Kanske var det för varmt för slik aktivitet.
Hjärncellsstillestånd.

Så det blev några timmar på badplatsen vid Tånnö i stället.
En utmärkt badplats, där vattnet var svalkande och där det blev djupt ganska så snabbt.
Precis som vid min barndoms badplats vid Marsjön.
Lagan rinner genom Vidöstern, Viskan rinner genom ( eller egentligen upp) i Marsjön.
Floder som gräver canyons blir bra badplatser, åtminstone för simkunniga.

Solen försvann så småningom bakom mörka moln, så vi drog oss "hemåt".
Jag satt länge framför huset och fascinerades av det mörka horisonten, som snabbt närmade sig.
Trettio grader varmt var det, och jag fick en känsla för ordet "slö", för det sådan jag kände mig, där jag med en bok i handen, satt i den bekväma vilstolen.
Så kom fronten till Hjälshammar, och den kom verkligen med stormvindar.
Regnet var kraftigt, men kortvarigt.
Två mm visade regnmätaren på, kanske den var så varm att en del vatten direkt förångades... men något skyfall blev det aldrig. Och åskan, den höll sig en bra bit i från, på andra sidan sjön.

Åkte in till Värnamo, för att äta asiatisk mat.
Ganska så gott, men igår kändes det som om det var för mycket på plus, både vad det gäller utetemperatur som mathetta. Mat är inte viktigt när det är varmt.
Njöt mer av den cider som jag  "stal" från H-hammars förråd och avnjöt på altanen, under det att hästarna fridfullt betade bredvid och under det att en röd sol sjönk ner bakom horisonten.

Precis som ungdomarna, så sitter jag ofta och pillar på mobilen och kollar om det hänt något.
Såg att det kommit ut en alldeles ny geocachegömma i Apladalen, Drängastenarna.
Åkte dit och kollade.
Två tunga stenar i drygt hundrakilosklassen var där burken skulle vara.

Hittade gömman, men blev väldigt betänklig över att man kan göra så som cacheutläggaren gjort.
För egen del, så skulle jag inte gilla att någon gick in i min trädgård och gjorde "åverkan".
Apladalen är väl en gemensam trädgård, kan jag tro.

Så blev det en vädermässigt genomhärlig söndag.
Efter att ha målat en stor stalldörr vackert grön, så tog jag en promenad genom det smålänska landskapet.
Det är så extremt vackert, vid alla årstider.
Lite mer öppet, än vad vi har det här i vår trakt.
Och så alla stenmurar,  de röda stugorna och ladugårdarna.

Upptäckte att man hinner mycket om man masar sig upp före klockan åtta.
Väl hemkommen till det riktiga hemmet igen, så tog jag cykeln för att åka till skolan och vattna de översomrande krukväxter som står i biblioteket.
Med lite sorg i hjärtat, så tänkte jag på att det blir sista vattningen för detta sommarlov. Nästa måndag kan jag vattna på arbetstid.
Det har varit en fantastisk sommar, där allt varit på plus.Inte en tråkig minut!
Jag skulle kunna stå ut med ytterligare några veckors lov, faktiskt!

Det fanns en nyutkommen cachegömma vid Korpstugan i Grimsås, en gömma som unge Philip lagt ut.
Tänkte att jag kunde kolla om jag kunde lyckas hitta hans kreativa geocache utan hjälp.
Det tog tid, men denna gång fixade jag detta.

Min målsättning för augusti, det var att komma upp till en cache om dagen, alltså 31 stycken.
Målsättningen uppfylldes då jag fann Philips listiga gömma. Så nu är det bara på plus som jag hamnar, om och när jag letar gömmor under resten av månaden. Några till ska det nog bli.... och så ska vi ju gömma tio egna, bara grejerna kommer från geocachen.se.

I morrn börjar sista sommarlovsveckan. Även där ligger jag på plus om jag jämför de semesterveckor som jag har, med de flesta andras. Men å andra sidan så får jag ligga i på plus under hela långa hösten. Låter lite jobbigt, men det brukar lösa sig  bra!

Vaggeryd via Wera

Det finns olika sätt att geocacha, det är tydligt.

Man kan t.ex. ta bilen och köra från plats till plats, man kan promenera långa eller korta rundor, man kan cykla, man kan ta sig med båt, man kan spontancacha när man stannar till på en plats eller man kan leta gömmor som en speciell person har lagt ut.

Idag gjorde vi det sistnämnda.

Johanna - dottern min - har en arbetskamrat som sysslar med geocaching. 

Henne nickname är geo:wera.

Det var hennes gömmor vi skulle försöka finna under en torsdagstur till Vaggeryd.

C-E stannade kvar i Hjälshammar, med kaffe, tidning och målarpensel nära till hands. 

Han har varit med Johanna, Martin och mig på geocaching tidigare och befarade att det skulle bli några tålamodsprövande letandetimmar. Han hade inte helt fel i detta antagande.

Ev. Geocachare som inte gillar spoilerbilder kan nu sluta läsa... för jag tänker nu visa på ett antal riktigt fina och kreativa gömmor, av geo: wera - samt några övriga gömmor som kom i vår väg. Jag kommer däremot inte att avslöja några cachebeteckningar.

Vi parkerade bilen i ett skogsområde.
Första gömman hade en riktigt bra hint.
Men den var svår att förstå... man måste tänka lite.
Det gjorde Johanna... och tänk, där fanns det en liten burk.

 

Geo:weras första gömma var en riktigt otäck en.

Det är populärt att lägga plastormar på olika ställen och denna var utlagd så att den rörde sig när man lyfte på burken.
Nu är jag inte så ormrädd av mig, och hade jag varit det, och fått ett sammanbrott av ormfobi, så hade jag varit i goda händer; jag hade ju både psykolog och läkare med mig :).

Klarade inte weras multigömma, trots att vi fick till rätt koordinater. Letade säkert en timme innan vi gav upp och vandrade vidare på fina skogsstigar och vägar.
En fin geo:weragömma fanns i detta välvuxna skogsområde. Bra koordinater och bra hint fanns också.

Efter den fina promenaden i skogen förflyttade vi oss med bil. Den här fina grisen är inte weras, men det är en häftig gömma som gör alla på gott humör.

Jag trodde inte att det fanns några träd kvar från stormen Gudrun, men det gjorde det uppenbarligen.
Ett jätteträd som låg en bit in från vägen.
Gömman var kreativ och lite annorlunda.
Trädet gav verkligen en flashback till den otäcka januarikvällen/natten då stora träd knäcktes som småpinnar eller drogs upp med rötterna. Kan fortfarande känna den lukt av barrskog som mötte oss, då vi gick ut för att röja undan alla träd som låg nedblåsta över vår byväg.
Vi bar ris i veckor efteråt. Timmerbilarna körde hela våren för att hämta upp allt virke som blev för tidigt avverkat av den starka och skoningslösa damen.

Jag gillar ju inte ohintade cacher.
En bit längre in i skogen, från det nedfallna trädet, så fanns det en ohintad cache av svårighetsgrad 3,5.
Gps och två telefoner nollade på samma plats.
Det tog säkert en halvtimme innan jag, inte utan en viss stolthet, kunde visa upp burken.
Tycker fortfarande att det skulle funnits en hint : "Titta ned" t.ex. Eller "Under mossa".

 
Tillbaka till uppdrag "Finn geo:weras gömmor".
Att fästa en liten burk under ett älghorn, det tycker jag visar på fantasi och vilja att göra en annorlunda gömma.

Även denna gömma, nära vatten, var fin. Hade lite för hög terrängrankning.
Har man mugglarmartin med sig, så har han längdkapacitet att nå gömman medelst sträckning.

Häftigt papper i loggboken, tyckte jag. Nästan som pergament.
Ja, geo:wera är i sanning en kreativ person.

Kanske var hennes första gömma vid denna lilla badplats, med tanke på att det var en helt vanlig liten burk.
Ovanligt vad det gäller geo:wera.

Nu var vi hungriga och kaffesugna.
Johanna hade sett ut ett bra fika-lättlunch-ställe i Byarum.
Naturligtvis fanns det en cache vid något av de gamla husen.

Då här glad blev den gamla tanten då hon fått sin goda räkmacka och en nötkaka med nostalgikänsla.

En geo:weragömma hade vi kvar innan  uppdraget var klart.
Den gömman fanns i Skillingaryd.
Tyvärr slog paltkomat till när vi lämnade bilen för att promenera till den gömman, så kameran blev kvar i vårt fortskaffningsmedel.
Det var dagens svåraste geo:weragömma. Hinten var "rör" och rör, det fanns det gott om.
Tills slut kollade jag efter andra rör än de vi genomsökt under lång tid. Blev glad då jag såg ett annat slags rör.
Mission completed.

I Hjälshammar hade Sege återtagit sin plats i stolen, i solen. En av stalldörrana hade blivit grönmålad under den tid som vi använt de superdyra satelliterna för  att leta plastburkar.
Valet av färg på dörrar, grönt mot det nymålade faluröda,  visade sig vara lyckat.

Tänkte att vi skulle få en semesterdag i morgon. Inte göra något alls...mer än möjligen klippa gräset.
Vad ser jag då när jag öppnar hotmailen? En runda med tio cacher vid Fålestugan i Limmared.
Får bli en semesterpromenad .... mycket nyttigare än ingetgöraalls.

Tackar geo:wera, trolligan, någon mer cacheägare som jag inte kommer ihåg namnet på samt Johanna och Martin för rolig geocaching denna första augustidag. Har som mål - som lite anti dem som tänker anta utmaningen att geocacha varje dag under augusti - att hitta trettioen gömmor under månaden. Det blev tolv redan den första dagen : )