Starten

 Det är både fläckigt och trasigt. Förklädet. Favoriten, Som blir använt en hel del nu i jultid, när det både ska bakas och lagas extra mycket mat.

Det var i Zandvoort, några mil utanför Amsterdam, som fröet såddes. Fröet som skulle växa sig till en snart tretton år gammal blogg. 

På den "gamla goda tiden", då när milleniet fortfarande var riktigt ungt, anställde vår lilla kommun en EU-koordinator. Joanna hette hon. En driftig tjej, som kom ut till skolorna och berättade om all skolsamverkan som fanns ( finns?) inom EU. Man behövde bara söka olika kurser, så skulle man från kommunens sida, se till att det gick att ordna med vikarier om man kom med. Allt, utom vikariekostnad, betalades av EU.

E-twinning berättade hon också om. Enkla- eller mer komplicerade- samarbeten europeiska skolor emellan.  Joanna uppmanade oss att söka till någon e-twinningkurs, för att bekanta oss med samarbetsformen.

Klart att jag nappade på detta. Det är ju sådan jag alltid var, då jag var "riktig" lärare, och inte en avdankad en. ( Jaja, jag vet.... det låter bittert... men jag fortfarande lite svårt för pensionärstillvaron.... ) Jag ville testa allt nytt som kom i min väg. Ibland blev det jättebra, ibland blev det mindre lyckat. Men just e-twinning, det var nog det mest lyckade jag gett mig in i. Framförallt för min egen skull, men även för  eleverna.

Näväl, kursen jag sökte tog mig till Nederländerna. Ytterligare två lärare från Sverige var med på kursen. Marie från Visby och en tjej från Kalix.  Vi som pratade samma språk kom ju att umgås lite under kursens gång. Marie berättade att hon bloggade. Tror att hon kallade sin blogg "Öpedagogen", Hon använde Blogger, och hon skrev uteslutande om arbetsrelaterade ämnen.   Men visst kunde man skriva om annat också. Hon för sin del, var helt anonym på bloggen, och funderade på om hon skulle våga komma ut med vem hon var.

Vem satte igång att blogga, bara dagarna efter hemkomst? Den som måste pröva allt som hon tyckte lät spännande... förstås.

Bloggen gav mig snabbt några lärarvänner i närområdet. Inga, som jag umgicks mycket med, och som jag lärde mig så mycket av. Hon gick bort i cancer för mer än fyra år sedan. Bodil träffade Inga och jag då och då under några år. Sen slutade Bodil  att blogga, och träffarna blev färre. Men vi följer varann på Instagram och Facebook.... Samma med Mia i Jönköping. Geocaching var ett gemensamt intresse  för oss två och vi var ute på flera geocachingresor tillsammans.

Marie gick ganska snabbt över till WordPress i son blogg.  Den var bättre påstod hon. Numera följs vi åt på Instagram och skriver några rader i bland. 

E-twinningen gav mig så mycket. Ett antal samarbetsprojekt, där det största var Schoolovision. en variant av Eurovision song contest. Mina klasser var med i många år. Projektet fick pris och vi lärare, från alla hörn i Europa,  träffades på ett stort event i Sevilla.

 Jag blev senare "årets E-twinnare" i Sverige. Fick åka till BETT ( Brittiska IT-mässan)  i London i samband med detta....

Förklädet då? Jo, vi skulle laga mat i olika grupper, där i Nederländerna. Kommer inte ihåg  maten, men vi fick med  förklädet som minne.

Nej, jag bor inte här . Det är grannhuset. Vackert i vinterskrud. Ägs av makens kusin. De är sällan där.

Bloggandet har gått upp och ner under dessa nästan 13 år. I början skrev jag mest varje dag. För bara några år sedan, så blev det inte alltid ens ett inlägg per vecka.  Bloggandet ställde till det en del i början. Efter ett par månaders bloggande hade jag fått betala 1600 kr för att jag använt en otillåten bild ( från Ulricehamns tidning) och jag hade blivit kallad till skolchefen, där jag fick en skriftlig varning, för att jag skrivit  något negativt om några pojkar, vilka skulle kunna identifieras, utifrån mina ord....

Några år senare blev det ett allvarligt samtal hos rektorn, eftersom jag uttryckt min besvikelse över att inte kollegor - och rektor- ville vara med i ett större samarbete via EU.

Men allra mest har bloggen varit till glädje, och en slags ventil, för ibland har jag skrivit saker på gränsen av vad man bör skriva offentligt.  Under senare år har jag fått många nya vänner via bloggen. Det är så roligt att följa er alla, och att få kommentarer på det jag skriver. 

Det slitna förklädet är tillbakahängt på sin plats för denna gång. För nu är julmaten klar. Så gott att ha trappat ner ordentligt mot vad som jag "krävde" av mig själv förr. Julgodiskok är borta. Det är ju ändå bara jag som äter, och jag behöver då inte en massa onödiga kalorier. Sillinläggningarnas tid är förbi. Har aldrig lyckats  lägga in någon sill som blir riktigt god. Det finns det proffs som gör, och de sillarna kan man köpa. Sillsallad är det heller ingen som äter, den köpta rödbetssalladen smakar jättebra. Inte ens köttbullarna rullas här hemma längre, Mannerströms frysta smakar jättebra. Bättre att spara  köttbullsrullandet till en lunch. Då kan man ju njuta av dem... i julbordsblandningen känner man (jag) 

inte vad de smakar....

Önskar er alla en fin och god jul! Kram till er alla!

                                        

Liseberg

 Visst är det en förmån att ha Sveriges bästa ( Nordens bästa?) nöjesfält inom ett avstånd på en timma och en kvart med bil.  

Men det  är allt lite kallt att gå omkring på ett jultids-öppet nöjesfält i en göteborgsk minusgrad.  .  Kollade på SMHI-appen, och tänkte att minus en grad, det behöver inte generera den allra varmaste jackan... Har inte varit så mycket i Göteborg sedan döttrarna begav sig söderut och Malmö blev det naturliga storstadbesöks-målet. En grad minus, i såväl Malmö som Göteborg, känns betydligt kallare än en minusgrad i inlandet.

Den vanliga mormors-tisdagen blev alltså en mormorstisdag på Liseberg, tillsammans med Johanna och killarna. Det var tänkt att morfar också skulle åkt med, men han kände sig förkyld och valde att stanna hemma.  

Johanna hade förbokat och betalt biljetterna redan i november. Det gick lätt att avboka en biljett, och betala lite extra för att få till åkband för oss alla fyra. 

Så mormor fick åka med på de allra flesta åkturer.  Alldeles lagom för mormor att åka på de attraktioner som finns i "Kaninlandet", där de flesta kräver att den som är mellan 90 och 110 cm i längd, har en vuxen med sig. Finns några enstaka attraktioner, där barnen får åka ensamma, då de är över 90 cm långa.

Konrad var väldigt nöjd med att dela vagn med mormor.

Det blev flera olika åkturer som var riktiga roliga, även för den som är 68!  Ett par mindre berg och dalbanor, och några snurrande attraktioner, som t.ex "kaffekopparna".

"Farfars bilar" rattades koncentrerat. 

Varvid tanken kom.... får mormodern vara med så länge, så att Konrad kan köra henne i sin egna bil? Dryga 13 år kvar.....

 

Se där, där kommer Karl-Petter med sin mamma i baksätet.

Även där, stor koncentration !

Liseberg är en helt orolig plats i juletid.  Så pyntat och vackert1

Ja, året om! Om jag inte missminner mig så har de  öppet i oktober med ett Halloweentema. 

Därefter så skiftar man  till jultema. Tror att man öppnar  i slutet av november och har öppet till nyår.

Sen  är det lugnt till i slutet av april, då den långa sommarsäsongen startar.

En utsikt från en lagom "tuff" mormorattraktion, där man åkte runt i korgar på en höjd, som är på gränsen av vad denna tant tycker är behagligt!

På andar sidan Mölndalsån ligger Tomteland.

Det var två spända killar som lämnade över sina önskelistor till Tomtefar.

Tomtefar - vars äkthet Konrad ifrågasatte, då skägget var för tunt - läste listorna och  sedan fick pojkarna lägga dem i nissarnas brevlåda. Förhoppningsvis ska väl nissarna kunna fixa något, även om det är kort tid till julafton....

Kylslaget blev det, som sagt, att vara utomhus  i sex timmar. Gott att gå in under tak ibland. Spegelhuset, det har funnits på Liseberg sedan dess jag var barn. Och det har nog varit fler än Konrad och Karl-Petter som sprungit in i glasväggarna i glaslabyrinten. 

Två tämligen trötta och nöjda killar, med halvtrött mamma och mormor, avslutade Lisebergsbesöket med en tur i det fina pariserhjulet. Numera är korgarna  helt inbyggda. Ändå var det lite läskigt att befinna sig på högsta höjden. speciellt som hjulet stod stilla där ganska länge, under det att man bytte passagerare nere på marknivå.

Utsikten var absolut njutbar, såväl över staden och dess ljus, 

som över delar av den  stora nöjesparken. Här syns bl.a. skridskobanan och området för de mindre barnen, ( och mormödrar) Kaninlandet... 

En kul eftermiddag blev det. ....

Och nästa jul tar jag på den tjockaste jackan inför "Jul på Liseberg". så kanske jag slipper ta fram en extrafilt till natten.... 

Julavslutning

 

Julstämning utomhus. 

Julstämning under den fina avslutningen i kyrkan.

( Alla elever som filmats är tillfrågade genom vårdnadshavare)

Mycket darr i filmandet....Hoppas att ni har överseende med det

https://www.youtube.com/watch?v=klShr_gYRdM  Det är advent

https://www.youtube.com/watch?v=m0ejhofY5HU  Jinglebells ( gitarr)

https://www.youtube.com/watch?v=UrexDknLFaU  Advent

https://www.youtube.com/watch?v=msKe8K_NeIY  Tänd ett ljus för livet

https://www.youtube.com/watch?v=dwfrbXObA1o  När en stjärna faller

https://www.youtube.com/watch?v=9srnEeGb4mQ  Halleluja

 https://www.youtube.com/watch?v=5-8poIIyuFk   Julen är här

https://www.youtube.com/watch?v=eu8c-JH2IIw  Nu tändas tusen juleljus

Så mycket bättre

 

Så mycket bättre tillvaron blir med sol och blå himmel.  Det var lättgånget i skogen, där rimfrosten gjorde  världen vintrig, medan marken var helt fri från snö. Perfekt!

Värre var det på byvägen.  Där var det på sina ställen såphalt. Tur att man har stavar med sig på sina natur-turer. Idag var de till mest hjälp på grusvägen. 

"Så mycket bättre" har nått fram till säsongsfinal. 

Jag tycker nog att programmet var så mycket bättre förr.  Visst fanns det några bra artister detta året också, men många var ganska anonyma för mig...både som personer och i sina framföranden. Peter Jöback levererar oftast och gjorde så även i de program han var med i. Bröderna Noren var en absolut positiv överraskning, liksom Andreas Mattson. "Goe gubben" Jarnebrink är ju en som kan  få till fartfyllda låtar. Om ej sådana som man vill lyssna på så många gånger. 

Kul att se att "gamle" Harpo håller än. Hade varit kul att få se hur han ser ut bakom sina solglasögon. Men han har kanske problem med synen..... 

Apropå solglasögon, så trodde jag ju att  Magnus Uggla led av ögonproblem, eftersom han alltid gömde sig bakom mörka glas. Under senare tid så har han mest visat sig utan solbrillor.  Så det var väl bara en "grej".

Melissa Horn är ju en söt och rar tös, men hennes musik är inte alls min musik. De melankoliska framförandena gör mig bara otålig. Många texter är säkert tänkvärda, men som sagt, jag fixar inte att lyssna, jag vill ha lite mer tempo. Och durackord emellanåt....

En sak som jag inbillar mig var så mycket bättre förr i programmet, det var frånvaron av svordomar.  Under årets avsnitt så ingår "kraftord" i minst varannan mening, när artisterna uttalar sig. Varför? I mina öron låter det så ILLA. ( Jag är ingen renlevnadsmänniska vad det gäller svordomar, de kommer någon gång, men - som tur är - är de ganska sällsynt förkommande)

I Public Service-medier är inte svordomar ok. Man ber om ursäkt, om de råkar slinta på tungan. Men i reklamkanaler, så verkar det vara så att man uppmanas att visa på ett dåligt språk.

Tittade ett tag på  "Alla mot alla" i TV5. Gillar programupplägget, men orkade inte titta för alla svordomar... från både tävlande och programledare. 

Reagerade starkt på exempelvis Titti Schultz, som leder eftermiddagsprogrammet i P4, flera gånger i veckan. I radion har hon ett perfekt språk, medan hon svor som en borstbindaren i  fråge-programmet på TV5. 

Blev väldigt förvånad....och besviken

Vi, klass sex i Grimsåsskolan med mej som coach, har ju varit med i retorikmatchen och varit uppkopplade till studion i Stockholm vid ett antal tillfällen. Det tar lång tid att spela in, mycket ska tas om, och det är en hel del väntan. Nassim Al Fakir, programledaren, är inte den vassaste kniven i programledarlådan. Det blir en hel del fel. Varvid det kan slinka ut en svordom.

- Jag trodde inte en sån som Nassim skulle svära, sa en besviken elev, efter  första tillfället med direktuppkoppling och inspelning mot studion.

En sund reaktion från eleven, ja, jag blev faktiskt lite glad.

Vad det gäller finalen i retorikmatchen, som numera ligger ute på SvtPlay och SRplay, så anser jag att talen var så  mycket bättre än förra årets finaltal. Men de räckte inte ända fram för vår del. Vi  blev tvåa även detta år.

Så får hälsa och energi följa denna tanten ytterligare något år, så får vi försöka få till ett "tredje gången gillt". Även om jag tycker att så mycket bättre än vad talen var i år, och framförallt så mycket bättre än teamworket i klassen varit, det kan det inte bli.

Favorit

 

Fyra årstider har vi. alla har sin charm. Idag har vintern visat sig från sin bästa sida, enligt mitt sätt att se.

Nattemperaturen var  några grader under noll. Luftfuktigheten i kombination med minusgraderna,  bildade iskristaller, hade lagt ett tunt vitt täcke över marken. Himlen var blå, ljust vinterblå.

Favoritväder! 

Så vackert!

 Även den, normalt, tråkiga utsikten över kalhygget/föryngringsområdet blev vacker, då den låga solen värmde och bjöd upp till älvdans. 

Åkte med maken ut till skogen efter lunch.

Skogen är favoritnatur vintertid. Fortfarande livfull, trots att växtligheten går på sparlåga.

Så gott att kunna ta sig till skogen, på skogvägarna. Så härligt att kunna gå i skogen, utan att behöva pulsa i djup snö. Vi kollade på gallringen som skördare och skotare ägnat sig åt under två veckors tid.

 Känner att skogen intresserar mig allt mer, nu när jag är gammal. 

Bara det att se de olika staplarna med virke är intressant. Massaved av barrträd ligger i denna stapeln. I en annan ligger kubb. Det är grövre, går att såga och göra möbler av. Bl.a. Mycket kubb gå på export.

Den mest värdefulla varan från skogen, det är timmer. Längre och grövre stockar. När man gallrar så blir det inte så mycket timmer, men det ligger några högar här och där.

Varför man gallrar? För att få mer ljus och bättre växtförutsättningar för de träd som står kvar.

Skogen, och den nära grannen myren/mossen, levererar. Bär ( blåbär. lingon, tranbär, hjortron) på sommar och höst.  Juldekoration i form av mossor och lavar på senhösten. För att inte tala om julgranar- även om de odlas- så gör man ju det i skogsmiljö.... Det lär vara vetenskapligt bevisat att skogen skapar lugn, får oss att stressa ner. Men det kan nog vara olika från person till person. Det finns säkert många som inte är så förtjusta att vistas i skogen.

Frost på tallbarr. Så vackert.. För mig mycket mer harmoniskt än de snötyngda grenar som fanns här för för mindre ärn en vecka sedan...

Granarna klär också utmärkt i frostiga kvistar....

Faktiskt, så skulle man kunna säga att dagar som dessa är favoritdagar. I det avseendet, att nu blir inte eftermiddagarna kortare, NU VÄNDER det!

Låg sol lyste upp det vackra huset . Ett hus som borde ligga nära allfarvägarna, och inte längst ut mot skogen. Fler borde få njuta av exteriören på byns finaste hus.

Har verkligen utnyttjat den härliga vinterdagens ljus och behagliga "nära nollan" temperatur, utomhus.

Två promenader. Passade också på att tvätta Toyotan, Behövdes.

Ett pass på gymmet, vilket också har blivit  ett favoritställe, hann jag med på tidig förmiddag.  

"Äldre/halvgammal" ... eller vad man nu är ... dam/tant, mår väldigt bra av att använda muskler och vädra lungorna.

Favoritblommorna blir extra vackra, när vintersolen lyser in på dem. 

Borta

 

Det lyste mer grönt än vitt utanför fönstret, då jag tittade ut i arla morgonstund.

Arla och arla förresten, klockan var nästan åtta och mörkret hade börjat ge med sig.  Jag hör till de lyckliga som är begåvad med väldigt god nattsömn. Både kvällstid och morgontid. Finns det ingen klocka som tjuter, så brukar jag förvånat titta på klockan då jag vaknar.... Det känns som om den borde vara så där halv fem, men i den verklighet som jag vaknar till, så har dygnet hunnit ett antal timmar längre....

Snön var BORTA! Nästan. Redan igår kväll var grusvägen fri från snö. Underbart, tycker jag. 

Bort med vinterkängorna, och fram med de vanliga gå-skorna igen!

Träffade på ett gäng jägare som åt tidig lunch,  då vi var på väg ut på en promenadrunda i skogen.

Jag uttryckte min förnöjsamhet över att snön var borta. Någon av gubbarna höll inte med mig riktigt, han tyckte att det var så synd om barnen. Så synd om dom som inte kan åka pulka och leka i snön.

Synd om, det är allt fel uttryckt. Det kan vara lite tråkigt för dem som gillar skidåkning och för dem vars preparerade spår nu smälter samman. 

En stund var det kul att leka i snön och kasta snöboll på mormor och morfar, det tyckte killarna igår. Men i klabbsnö blir man blöt och om det är torr snö, så blir det ofta kallt om fötter och fingrar. Bra att de får ut och "rasta sig" en stund, i allafall. Men de kommer inte att bli speciellt  besvikna över att snön är borta.

Det är allra goast inne, när det är mörkt och ruggigt ute. 

Det hör, som tur är, till ovanligheterna att killarna sitter med var sin mobil.  Men någon stund då och då, så brukar de få låna våra mobiler, speciellt då de är trötta och hungriga och bara väntar på maten. 

Jag har ett populärt småbarnsspel nedladdat. Det klarar K-P alldeles själv nu. Konrad fick syn på ett pussel-spel som jag själv brukar förströ mig med ibland. Det blev en ny favorit för honom.

Tänker ibland på hur mycket barnen hinner på en dag....som igår..... pyssla (klart kreativt )-  leka tjuv och polis med stackars mormor och morfar  ( fart och fläkt, fantasi) - leka i snön (frisk luft, rörelse) - bygga lego och eller med briomekano ( också kreativt) - skriva  ( Konrad) - sitta i knäet och lyssna på och titta i böcker ( ett måste dagligen för alla barn, är min önskan) 

Så det är helt ok att sitta stund med mobilen, mellan alla andra sysselsättningar, det tycker även pojkarnas föräldrar. 

Dagens promenad gick på skogsvägar. Lite blött, men helt ok. Hoppas på ett par dagars töväder ytterligare, innan temperaturen går under noll igen. Då slipper vi isiga vägar.

Lucia är över för den här gången. Något som jag tycker är tråkigt, det är att nästan alla luciabilder tycks vara borta från medierna. P.g.a av det extremt dumma ( enligt mej) GDPR. Det är gott och väl att personuppgifter i databaser skyddas, men att inte kunna lägga ut bilder på luciatåg och luciasångare, det är rent nonsens. Hade själv visat skolans luciatrupp i 25% av en bild på FB. Har gått igenom GDPR -regler för länge sedan, och då konstaterades att det där med publicering på personliga konton ligger (låg) i en gråzon. Jag befinner mig gärna i gråzoner. 

Nu fick jag ett SMS av en allt för präktig mamma som hade reagerat på att det fanns en bild på mitt FB-konto. Tog bort, men borta är också alla positiva tankar om damen i fråga. 

Jag har väldigt svårt för såväl "fundamentalister" som "nätpoliser."....

Vår skolchef försvann bort, fortare än kvickt. 

En besparing på 17 miljoner skulle göras under året, vad det gäller lärandesektionens utgifter. Sjutton tjänster togs bort i kommunens skolor/förskolor.  (Tranemo kommun har 11 500 invånare) 

Enligt välinformerade källor, så föreslog  skolchefen, som en vidare åtgärd,  stängning av flera förskolor. Det skulle finnas plats för dessa barn på andra förskolor i kommunen. Detta gick inte politikerna med på. När sedan rektorer gick samman och skrev ett brev till politikerna, att de inte kan leva upp till skolans lagar och förordningar, med gällande budget, då fick skolchefen ( som alla som jobbar inom skolan tyckt bra om) sparken. Vilket kommer att kosta kommunen 1,7 miljoner kronor. 

Borta tycks allt sunt förnuft vara och borta är mitt förtroende för kommunens styrande politiker!

Jo, jag saknar våra gamla katter, de som blev sjuka och gick bort under året.  Men man vänjer sig allt mer vid de som "adopterats" som vuxna. Och de tar sig sannerligen samma friheter som de tidigare djuren av denna art.  Som tur är, så känner de sig numera hemma, vilket de inte gjorde den första tiden då nya hemma, verkligen var borta. 

Förmodar....

 

.... att älgkillen med en massa taggar i sin ståtliga krona, hade föredragit ett liv i de småländska skogarna, framför att bli utstyrd med julpynt i Isaberg/Höganlofts reception.

... att Höganloft, Isaberg, Hestra har ett av de allra bästa julborden i trakten.  Fisktallriken smakade så gott!

Men ansjovis hade man nog inte lyckats få tag på. Jansson, från varmrättsbordet, smakade inte alls som en frestelse ska smaka.

.......att tomten har bråda dagar. Tacksamt att han hann med ett besök på Höganloft, och delade ut godispåsar till alla barn som var med föräldrar och mor/farföräldrar på familjejulbord.  Det fanns också en bemannad pysselavdelning till barnen. Toppen!

... att det var ett av de bättre luciaframträdandena, körmässigt, i Grimsås bygdegård idag

Tyvärr kom det inte så mycket folk som vi hoppats på, till samhällsföreningens luciafirande. Trots.. eller på grund av... covid.-passuppvisande.  Förmodar att det är covid-hysterin som ligger bakom. 

Tyvärr så kan det också ha varit det sista firandet i bygdegården. Inte bara beroende på att publiken "svek"- valde bort, utan också av andra anledningar. 

Förmodar, att om jag får fortsätta att vara frisk, så kommer jag att försöka få till något slags luciafirande ännu några år framöver. Kyrkan har en fin lokal, med ljudanläggning, som man sannolikt får använda.

Lucia är en så fin tradition, den  vill jag bevara så länge jag kan.

Förmodar dock att traditionen är på väg att tyna bort.....